inte vilse i skogen.
Idag när jag var ute och gick i de mer okända trakterna på andra sidan järnvägen, var jag våghalsad och gick in på en okänd stig. Jag hamnade i skogen. Jag var inte rädd för att gå vilse eftersom skogen ligger mellan järnvägen och E20 och det var mer troligt att jag skulle bli påkörd av tåget än uppäten av en björn. Det känns tryggt att gå i skogen, myckter mer än vad det skulle kännas att gå i stan. Jag vet att folk i stan inte håller med mig - i skogen finns ju inga folk som kan höra en skrika, inga gatljus och där finns vilda djur. Det är väl skönt att det inte finns folk i skogen tycker jag! Helt folklöst!
Jag gick inte vilse såklart.
goda tankar.
Den här fina fick jag av syster Maja i födelsedagspresent. Jag vet inte om hon hade någon särskild tanke bakom den presenten, men det är väl kloka tankar! Så nu ska jag tänka på varjde dag att tänka goda tankar. Så att jag blir vacker.
en vit fundering.
När jag var ute och gick ikväll gick jag förbi några rådjur som gick på åker. Rådjuren är himla tama här, dom bryr sig inte om man går snällt förbi tio meter därifrån. Ikväll la jag lite extra märke till rådjurens rumpor. Dom är väldigt vita! Hur tusan kan rumporna vara så vita? Kan rådjuren ens nå att tvätta sig därbak? Hur kommer det sig att rådjursrumpor kan vara så vita och rena när en många människor inte ens klarar av det? Jag menar att det ens finns ett begrepp som bromsspår och att det kanske till och med finns med i ordboken. Det är för mig nu helt oförståeligt att ett sånt begrepp ska få finnas när rådjurens rumpor är så vita.
sockerkakssmet
Det finns nästan inget mer nostalgiskt än att baka sockerkaka. Jag är inte särskilt förtjust i sockerkaka, jag tycker den är ganska tråkig och jag bakar det nästan aldrig. Men det är väl därför det känns nostalgisk, jag bakade det förritiden! Jag tänker på när mormor och morfar fortfarande bodde i stan och det fanns ett roligt krypin under trappan där vi hade leksaker. Jag var tre, fyra, fem år och jag brukade sova över hos mormor från tisdag till onsdag och på onsdagsmorgonen cyklade mormor in till stan med mig där bak. Inne i stan fick jag på barntimmar i missionkyrkan, "på mormors jobb" tänkte jag. Där fanns också roliga leksaker och vi sjöng sånger om typ vi sitter i en ring och håller varann i hand. Såna saker. Tillbaka till sockerkakan, jag brukade få stå en stol vid diskbänkan för att kunna vispa. Och fick smaka smet på en sked efter alla moment. Ägg och socker. Ägg, socker, smö, mjölk. Ägg, socker, smör, mjöl. Jag tycker nog mittensmeten smakar godast.
Anledningen till att jag bakar sockerkaka idag är att jag tänker baka dammsugare! Jag hade faktiskt tänkt köpa en färdig kaka att smula sönder, men när jag läste på innehållet på en sån ville jag typ kräkas. Nej fy tusan, bakar en egen med bara ägg, socker, smör, mjölk, och mjöl. Typ.
mot mig själv.
Har ni sett Grevinnan och Betjänten som går på teve varje år på nyårsafton? Där betjänten snubblar på huvudet på en tigerfäll varenda gång han ska hämta något åt grevinnan och aldrig lär sig att se sig för? Jag hade inte sett den förrän i år faktiskt. Och nu vet jag at jag är precis som betjänten. Jag lär mig inte av misstag.
Jag har varit ute och sprungit fyra kvällar i rad (obs: att jag Lisa har sprungit fyra kvällar i rad är en parentes, en värdslig sak i sammanhanget) och första kvällen insåg jag att mina hörlurar till telefonen är värdelösa. Dom pallar inte för joggning, då trillar lurarna ut hela tiden. Och det duger ju inte. Men redan andra kvällen var jag uppfinningsrik. Jag råkade få med mig en tejprulle med mig hem från jobbet, en slags kirurgtejp fast mer som tyg än papper i konstistensen. Eller strukturen eller vad man säger. Iallafall, den tejpen använde jag och tejpade fast hörlurarna i öronen på mig! Smart va? Det har fungerat jättebra, lurarna har suttit kvar i öronen trots alla spring-rörelser.
Vad är problemet då? Jo, jag har glömt bort tejpen efter varenda springtur (tre stycken vill säga) och bara ryckt ur hörlurarna ur öronen som vanligt. Jag tycker verkligen att jag redan efter första gången borde ha lärt mig att inte göra så, eftersom det gör vansinnigt ont att rycka ut hårstrån med rötterna (jag har fått lite mer medlidande för mina manliga, håriga patienter som jag drar bort tejpen på), men nej, ikväll var tredje gången jag gav till ett skri plus svordom av smärta. Men jag vägrar att ge upp kriget mot mig själv.
Dert var bara det jag ville säga.
en material girls födelse.
Jag känner mig ganska fånig och skäms lite för att jag uppenbarligen är en material girl. Det trodde jag faktiskt inte. Å andra sidan är jag i det förflutna inte så värst bortskämd när det gäller romantiska gåvor från män, så jag har nog inte fått öva mig tillräckligt på att vara sån. Material. Men. Häromdagen när jag var inne på The body shop i icke-själviska ärenden så sprang jag på något som jag bara åh ville ha så mycket. Så himla onödvändigt, fånigt och konsumentigt, men hela min kropp bara liksom vill ha! Det var en stor presentförpackning med fina saker som doftar, sånt man känner sig vacker av. Absolut sånt man kan överleva utan och som jag skäms över att lägga så mycket pengar på när massor av barn svälter. Men lugn, det gjorde jag självklart inte. Jag är väl inte dum.
Samma eftermiddag pratade M med mig. Det gör väl inget om jag åker till Malmö då och Stockholm sen och Jönköping över helgen? Du blir väl inte ledsen att jag är borta så mycket? sa han typ lite vädjande, samvetet gnagde antagligen. Nej, svarade jag och tänkte efter sedan. Fast. . . Lite ledsen blir jag ju. Men det finns en sak jag verkligen önskar mig, i födelsedagspresent kanske, eller nu, och om jag fick det skulle jag nog inte bli så ledsen över att du åker och lämnar mig ensam. Okej?
Okej. Här sitter jag nu med en väldigt fin, onödig present. Jag blev precis lika tacksam och förtjust med viftande ögonfransar som kvinnor i gamla filmer blir över diamanthalsband. Jag var faktiskt så barnsligt glad över presenten att jag kände mig nykär! Jag tror M var ganska nöjd över det. Det känns dom det kanske kan bli lite fler romantiska gåvor till mig i framtiden. Suck, ännu en listig material girl är född.
om sommaren.
januari.
Jag gick ner till sjön en sväng och det var nästan översvämning. Sommaren känns väldigt långt borta när platsen jag låg och solade på ligger under ytan nu. Det var faktiskt så att jag började huttra. Jag tror jag går in och fantiserar om sommaren istället. . .
juli.
paket under granen.
Japp, även jag har några paket under granen. Och små bitar av paketsnöre och pappersbitar överallt på golvet ungefär. Som alltid när jag gör något, så blir det stökigt när jag slår in paket. Ändå trodde jag att jag skulle komma lindrigt undan i år, att jag fått dom flesta paketen inslagna i affären. Guess not.
Jag har lite gett upp att få huset perfekt julfint till imorgon. Om jag inte stannar uppe inatt, typ som Madickens mamma och pappa. Ikväll ska M och jag först över till hans föräldrar och äta revbensspjäll, och sen tänkte jag kolla på en julfilm (The Holiday kanske?) medan M är iväg och kollar fotbollsmatch på teve hos en vän. Nej, inte ens kvällen innan julafton är fotbollsfri. Jag är värd en fin julklapp minsann.
häst, marsvin, bebisar.
Är det okej att jag köper mamma-tidningar innan jag ens har planerat för en bebis? Det tycker jag nog, jag tycker att det är klokt. Det är väl dumt av folk att skaffa en häst eller ens ett marsvin utan att veta nånting om dom kreaturen innan och hur dom påverkar folks liv. Jag tänker att det är likadant med bebisar. Det är en väldigt stor grej att föröka sig och jag tror inte det är för tidigt att mentalt börja förbereda mig, även om det kanske dröjer flera år innan jag är där.
Dessutom: vad finns det annars för tidningar? Antingen är det tidningar med bara massa snusk och dieter eller så är det tant-tidningar som Året Runt och Allers. Hittills har jag valt tant-tidningen framför snusket. . .Men jag hoppas att det dröjer längre tid tills jag blir tant (alltså bokstavligt tant, inte bildligt) än tills jag blir mamma.
kalsongpresent.
Köpa presenter till M, pappa och manfolk i största allmänhet är ganska klurigt tycker jag. Jag skulle vilja säga svårt! Hittills har M varit helt ointresserad av kläder, så i flera år har jag köpt det till både födelsedag och jul. Kul..? Detsamma med pappa och lillebror, där blir det också kläder för det mesta. Men M, i höst har han blivit helt crazy när det gäller att köpa kläder. Inom loppet av en vecka har han köpt kläder två gånger! Och inte på rea! Det tycker jag iochförsig är väldigt bra, men samtidigt blev jag mindre inspirerad att köpa kläder som present. Åååh! Vad svårt detg blev! Så i dessa paket, som M ska öppna när han kommer hem från träningen, ligger en sport-frågesportsbok (sån med typ liten dator till som man använder för att svara på frågor), en halsduk och kalsonger. Halsduk är väl en väldigt manlig present? För att inte tala om kalsonger. Jag sa en gång att jag aldrig, aldrig skulle köpa kalsonger till M, men kag kapitulerade. För kalsonger har han åtminstone aldrig någonsin kommit hem och köpt än så länge. Så nu får jag väl köpa kalsonger i några år!
dessa dagar.
Dessa dagar jobbar jag hellre. Det är dystert ute, och det är dystert inne. Man säger att det är så viktigt för hälsan att kunna släppa alla tankar på jobbet när man kommer hem, men jag njuter istället av att glömma allt annat när jag är på jobbet. Livet kan kännas hur tungt som helst, men när jag har bytt om till scrubs och tar hissen upp till avdelningen är jag bara, som min namnskylt säger, Lisa - Sjuksköterska och jag kan vara hur glad och trevlig som helst. Jag har händerna sysselsatta med att dela mediciner och blanda antibiotika och hjärnan är upptagen med att vara pedagogisk och tålmodig med patienter. Jag behöver inte ha tid att tänka på något annat.
Om en stund ska jag åka för att jobba söndagskväll.
novemberdimma.
November, novemberdimma.
dö i stormen.
Igårkväll var det storm som sagt. Men jag tycker inte att stormen drabbade Alingsås särskilt hårt. Jag förväntade mig det värsta när jag slutade jobba halv tio. Men det var väl mest regn tyckte jag, och visst, kanske några hårda vindpustar. Jag var inte speciellt bekymrad.
Men när jag körde på E20 mot västra bodarna ringde min telefon alldeles galet. Jag svarade inte eftersom jag inte gillar att köra och prata i telefon samtidigt, och verkligen inte när det är mörkt och regnar. Det kändes som jag ville koncentrera mig på vägen, I guess. Men när jag tryggt hade parkerat hemma såg jag efter vem som ringt, och det visade sig vara min lilla mormor. Jag ringde upp henne medan jag gick in i huset, och fick genast höra lättade tacksägelser och halleluja för att jag var hemma och vid liv. Stackars mormor, hon hade visst inbillat sig att jag skulle blåsa bort eller dö i stormen på något sätt. Jaja, jag lugnade mormor med att jag levde och skrattade lite när jag lagt på. Men det är väl gulligt när folk bryr sig om en.
Folk ja. När jag lagt på och går mot sovrummet hör jag de mest högljudda snarkningar. Som visar sig komma från M, såklart, vem annars? Och då blev jag faktiskt lite stött! Det var en sån kontrast i mitt liv. Mormor som inte kan sova fyra mil bort innan hon vet att jag är hemma, och så ligger min själs älskade och snarkar lugnt och fridfullt i sängen! Helt oberörd över att jag hade kunnat dö i stormen!
tanten hemma.
Jovars, jag är väl lite tantig. Jag tvättar mina fönster, ger blommorna näring ibland och jag kokar mina disktrasor när dom börjar lukta snuskigt.
Ända sen jag var typ femton år har jag nog längtat lite efter att få vara tantig. Bli vuxen och få leva tråkigt och vardagligt. När jag var femton var det svårt att säga nej. Jag trodde att man inte kunde vara femton och stanna hemma, istället följde jag med. Det var väl rätt på sätt och vis, för när man är femton får man inte vänner genom att stanna hemma. Så många gånger var jag på ställen och med folk jag inte ville vara, som jag inte kände mig hemma med och jag undrade vad jag egentligen gjorde där.
Jag är nog sjukt tråkig och tantig. Jag drömmer varken om att resa världen runt eller tjäna mycket pengar (men jag säger inte usch nejtack till att vinna några miljoner). Jag har inga större drömmar än att ha ett eget hem, ett sånt där jag känner mig hemma. En man och några barn vore väl inte så tokigt heller. Och så kissarna Nisse och Bosse såklart och kanske någon till. Så ska jag gå omkring därhemma och och inte göra så mycket, som att vattna blommor och koka disktrasor.
den andra teven.
Det var både en välsignelse och en förbannelse den dagen vi (jag) köpte en till teve. Jag insåg att livet tillsammans skulle bli lättare att leva, eftersom jag med en till teve kunde få se på Äntligen Hemma eller Dr Quinn så mycket jag vill samtidigt som M ser på alla fotbollsmatcher och sportfjantnytt på kvällarna. Fjärrkontrollen behöver vi inte slåss om. Så av den anledningen var teve nummer två en välsignelse.
Förbannelsen i det hela var att den nya teven var tvungen att stå i sovrummet, det fanns liksom ingen annan bra plats. Och det kan jui bland vara trevligt med en teve i sovrummet. Typ när man är sjuk och eländig eller när jag är ensam hemma om kvällarna och tycker liksom att det är för stort och läskigt i vardagsrummet. Då är det helt okej med teven i sovrummet. Men det gjorde att mina och Ms kvällsritualer krockade fullständigt. Jag har sen jag var sju år alltid avslutat dagen genom att i tystnad läsa en stund i en bok. Det får mig att varva ner och somna. M däremot, han gillar att avsluta dagen med att se något meningslöst på teve, som då sportfjantnytt och sånt som går på sexan. Och det får jag krupp av, jag kan inte alls koncentera mig på att läsa eller koppla av och jag får nästan panik ibland. Ärligt talat, den del kvällar funderar jag på att slänga ut fjärrkontrollen (eller kanske teven) genom fönstret.
Vissa kvällar känns problemet större än andra. Som när jag har haft en krävande dag på jobbet och helst inte vill höra ljudet av människoröster något mer, inte ens ur en teve. Eller när det är sport, det är allra värst, det ljudet kan jag absolut intre sålla bort.
Jag har tänkt att det här nog är vår relation som prövas, hur bra vi kan kompromissa med varandra och så vidare. I vilket fall är det en prövning för mitt eget humör, att jag får öva mig på att andas djupt och tänka inte mörda, inte mörda.
fasligt mörkt.
Fasligt vad mörkt det har blivit helt plötsligt. Jag har uppenbarligen inte alls hängt med i hur tiden går. Ikväll när jag var ute och gick upptäckte jag att solen går ner precis klockan sex. Det är väl precis tillräckligt sent för solen att gå ner. Så här års undrar jag alltid hur jag kommer orka med vintern när det blir mörkt redan vid tre. Men tyvärr kan jag inte göra något åt hur jorden är skapad, så därför tänker jag bara ta fram min burk med D-vitaminer och typ se glad ut!
är det söndag idag?
Det händer att jag inte har en aning om vad det är för veckodag. Det blir så när man jobbar som jag, vardagar och helger lite hur som helst. Jag gick med en riktig tisdags-känsla i kroppen tills jag satte mig ner med datorn för att läsa bloggar och möttes av rubriker som "härliga söndag!". Alltså, det är visst söndag idag.
Jag ska jobba ikväll, sista passet för helgen. Så jag sitter mest och fördriver tiden tills det är dags att göra sig iording och kila iväg. Jagt gör absolut ingenting vettigt när jag ska jobba kväll. Kanske dammsuger och vattnar blommorna på sin höjd. I somras brukade jag sola. Det var skönt när man kunde tillbringa all ledig tid utomhus.
För just nu är det inte så hemtrevligt hemma. Faktiskt inte det allra minsta. M har väldigt mycket med fotbollen just nu, vilket betyder att han absolut inte, aldrig, no way hinner plocka undan en endaste liten strumpa efter sig. Sånt får vänta tills säsongen är över. Och näej, jag har ingen lust att lägga ner mer tid på att städa undan efter sånt manfolk. Jag vill göra andra saker än att städa när jag är hemma. Typ göra ingenting.
Det här med att bo tillsammans och hjälpas åt, vara jämlika är himla svårt faktiskt. Det borde vara ganska enkelt och självklart tycker jag. Så vad gör man? Skriker,gråter, bönar,slår? Följer pensionärstrenden (som jag observerat på jobbet) och blir särbos?
Idag är det söndag.
Klaustrofobi i skogen.
Det är så himla skönt att vara utomhus. Speciellt på hösten och speciellt
efter en lång dag på en sjukhusavdelning. Och speciellt i skogen.
Det finns inte så mycket skog i vb, inte som jag har växt upp med.
Överhuvudtaget känns det instängt i vb ibland, omringad av E20, järnvägen och så sjön.
Lite klaustrofobikänsla får jag ibland faktiskt. På väldigt många sätt tänker jag ju
mig att det är här jag ska bo kvar en stor del av livet, men när jag tänker på
klaustrofobin och bristen på trevliga promenadvägar får jag lite ångest. . .
Men det är ett I-landsproblem och som tur är kan jag åka hem till Ornunga och hälsa på i skogen!
färger.
Just nu är det svårt att tänka sig att hösten också kommer vara grå och tråkig.
vid andra sidan sjön.
Ikväll gick jag ner till sjön en sväng. Fast "andra sidan sjön", inte där jag brukar bada utan till "våran" brygga. Som man inte kan bada ifrån. Botten är slemmig, dyig och med massa bråte. Det är bara båtarna som bor där. Men det är fint därnere, och jag kom på att jag inte varit därnere på hela sommaren. Så jag satte mig en stund på bryggan. Det finns liksom bänkar där. Bryggan kändes sådär stabil, det svajade lite när jag gick och jag satte ner fötterna stadigt i bryggan. Det var trevligt på bryggan, fast jag tänkte på hur bra det känns att vara på torra land. Att hoppa i någon av båtarna som låg vid bryggan lockade mig inte alls. Så jag satt en stund, sen gick jag lyckligt upp på stadiga backen igen.
