hur det går på förskolan.
Den här människan gillar att äta framför Babblarna. Jag gillar ju också att äta framför teven, så vad kan jag säga liksom.
Än så länge går det bra på förskolan, nu är det bara tre inskolningsdagar kvar. Nästa fredag ska jag lämna henne första gången, så läskigt. Som tur är jobbar jag kväll och lämnar henne först vid 11.00, det känns skönt att börja så. Usch för att lämna henne vid 06.15, vilket eländigt liv. Huuur ska jag få på henne kläder??
Nu slutar jag grubbla och har fredagsmys. Popcorn, hurra!
innan depphösten kommer.
Idag är det grått och mulet, men i onsdags var det sol em stund och jag gick en lång promenad på andra sidan viken. Det är så fint att gå där! Det är bara några dagar sen, men det går redan hunnit bli mycket mer höst och brunt. Snart är alla löv borta och allt blir bara allmänt depp tills julpyntet kommer.
Men i onsdags var det bara fint med höst!
sova hela natten.
Jag har sovit några nätter i gästrummet och för första gången på över ett år har jag sovit riktigt gott, hela natten. Det har gått över förväntan! Första och andra natten var lite jobbig, då var Gerda sur och skrek en del och jag hade som vanligt svårt att somna och vaknade lätt. Men tredje natten somnade jag snabbt och sov nästan hela natten, Gerda hörde jag inte mycket av. Hon har faktiskt sovit gott med sin pappa, han tar upp henne ur sängen när hon vaknar och sen somnar hon om med nappen. Eh mig slår hon typ om jag försöker med nappen istället för bröstet.
Det är verkligen skönt att få sova, men jag undrar hur jag ska göra när jag sover med Gerda igen? Kommer hon vilja ha bröstet med en gång så fort jag fonns nära? Säkert. Bäst skulle ju vara om hon lärde sig sova i sin säng hela natten, men vet inte hur inspirerande den kampen är. . . Vi får se!
eh semester.
Igår var Ms första semesterdag och jag redan orolig för hur vi (jag mest) ska må efter sex veckor hemma. Eller ja, efter nästa vecka börjar hans träningar igen, så då åker han iförsig iväg en del igen. Dock på kvällarna, och då tycker jag han kan vara hemma. Äsch.
Jag är helt klart inte van vid att ha en till person hemma om dagarna. På många sätt är det förstås bra, jag har tex åkt iväg själv och gjort ärenden i stan, och det är ju trevligt. Men jo, jag gillar att bestämma själv. Ja faktiskt. Och när M är hemma så blir jag irriterad över hur mycket jag gör själv och hur ofta jag behöver tjata. Och ju mer vi träffas, desto mer tillfällen finns ju att börja bråka. Det är alltid Ms fel och aldrig mitt, så ni vet.
Men jag är en positiv person, och det finns förstås hopp. Igår städade M på nästan eget initiativ medan jag var i stan. Jag bad honom dammsuga men hand tvättade golven också (jag fick nästan simma när jag kom hem, hehe) och han hade plockat och till och med plockat in besticken från diskstället. Jag blev såklart överraskad. Och både glad och lite irriterad över att han kan när han vill.
Vi kommer väl att greja ganska mycket här hemma under semestern. Med saker inne och ute. Vi borde väl hitta på lite roligare saker, men det tar energi att åka iväg man ska få tummer ur. Vi får se hur det blir!
nya vänner.
Jag flyttade hit till Västra Bodarna sent på hösten 2011. Magnus familj bodde alldeles intill och jag lärde mig snart vad dom närmaste grannarna hette. Men jag lärde inte känna några fler och det kändes annorlunda att bo på en plats där jag knappt visste vilka några var. Så många okända ansikten på promenaderna och på tågperrongen.
När jag var 23 tyckte jag inte att det fanns så många naturliga sätt att lära känna folk ( jämnåriga framförallt) och dessutom var jag upptagen med först plugg och sen nytt jobb och på fritiden ville jag mest vila eller åka till Ornunga. Jag tänkte hela tiden att ett samanhang i byn och kanske nya vänner kommer när vi får barn!
Och det stämde! Gerda har inte ens börjat förskola men jag har redan träffat tre nya vänner (med tillhörande barn) som jag tycker mycket om och som jag kommer hålla kontakten med så länge vi bor kvar här. Vännerna heter Madeleine och Elvin, Jennifer och Aston och så Josefine och Pella. Josefine träffade jag vid badplatsen i höstas, Jennifer på babyrytmiken i vintras och nu sist Madeleine på föräldraträff här i VB. Tänk att inom 2 km omkrets har det suttit fler nyblivna mammor som tänkt och undrat samma som jag! Så knäppt och bra!
kvällen.
Nu för tiden är kvällen min favorittid på dygnet. Speciellt en höstkväll när det regnar. Kvällarna är dock väldigt lika varandra. Teven är på, virkningen ligger väntandes, kanske bortglömd, på soffans armstöd. Jag dricker te, mest ljummet, och äter alldeles säkert för många chokladbitar. Vem bryr sig. I soffan ligger Gerda och sover. Då och då börjar hon fäkta och gnugga sig i ögonen, det betyder att hon vill bli tröstad med mat. Så då får jag hoppa över till soffan en stund. Det är då jag dricker ljummet te och det händer att Gerda dessutom för äpplekärnor och popcornsmulor i öronen. . .
På dagarna har jag inte precis ro att ta det lugnt. Det är så mycket jag borde och vill göra när Gerda sover en stund. Idag målade jag på förmiddagen eftersom snickarna inte var där, men jag kompenserade faktiskt med att dricka kaffe och läsa mama när Gerda sov igen på eftermiddagen. Sen borde jag tvätta, städa och göra mammamage-träning. Så fort jag är inomhus tänker jag på allt som snart ska packas och sen packas upp igen. . . Usch!
När det blir kväll och mörkt orkar jag inte tänka på allt jag borde och vill. Så det gör jag inte, så skönt. Jag äter lite mer choklad!
mor till hela världen.
Sen jag blev mamma till Gerda är jag så arg på världen. Jag är arg för att världen inte är en trygg plats, för att det händer hemska saker nästan varend dag. Just nu lever jag i en liten bubbla tillsammans med Gerda och vi två har det så bekymmerslös och helt trygg tillsammans. Det är sorgligt när resten av världen inte är lika bekymmerslös och trygg, för hur tusan ska jag våga släppa ut Gerda ur den trygga bubblan? Och kommer jag själv vilja flytta ut igen?
Sen det blev maj har jag väldigt sällan sett på nyheter och sånt. Jag orkar nästan inte, för jag känner mig så sjukt hjälplös när jag ser allt hemsk som händer och alla som dör för att onda människor existerar. Jag får ont i magen och dåligt samvete - för även om allt är sådär hemskt, så är det viktigaste för mig just nu att Gerda är mätt och glad. Det är så lätt att bara koppla bort och glömma resten av världen.
Jag tänker på vad jag hade gjort om jag inte hade varit Gerdas mamma. Hade jag gjort som Cherry Ames i boken jag läser, hon som är sjuksköterska under andra världskriget och ger sig ut till fronten för att ta hand om de sårade soldaterna? Eller hade jag känt mig tillräckligt duglig genom att stanna kvar på ortopeden och ta hand om en bruten höft?
Så enkelt det vore om en var Moder Teresa eller kanske jungfru Maria och gjorde det som var bäst för världen, helt isjälviskt och självuppoffrande. Jag är bara Gerdas mamma, men sen hon föddes kan jag känna hur det skulle kännas om en vore mot till hela världen.
inget spy!
Häromdagen när vi åkte till Ornunga och jag satt i baksätet kände jag mig lite åksjuk. Mitt i detta slog det mig: Jag mår ju inte illa längre! Jag har haft så mycket annat att tänka på och göra sen Gerda kom, att jag inte hunnit tänka på detta fantastiska!
När jag vet hur jag känner nu så vet jag att jag aldrig riktigt blev av med illamåendet, utan det stannade allt kvar ända tills Gerda föddes.Såklart var det verkligen inte var lika hemskt som i början av graviditeten och jag inte spydde varje dag. Men nu, ogravid! Jag kan äta vad som helst till frukost och utan att må illa! Jag kan slarva/inte hinna med med måltiderna och ändå bara bli hungrig, inget spy!
TACKSAMHET!
Jag undrar dock hur mycket men jag fick av den där perioden? Kommer jag tex nånsin kunna andas tidig-morgon-höst-luft (som jag andades alla morgnar efter att ha jobbat natten) utan att vilja spy? Eller äta havregrynsgröt och micropopcorn och njuta av det?
Det får jag prova helt enkelt.
vad jag gjort en ingen särskild dag.
Vad har jag gjort idag? Absolut inget speciellt. Förutom att plantera om nästan alla mina blommor i ny jord. Det blev dom glada för, men vilket jobb det var minsann. Och det gick inte låta bli att smutsa ner hela köket. . . Det tog ett litet tag att göra fint igen faktiskt.
Annars har det mest varit inget särskilt. Imorgon fyller jag 26 år och det kanske bidrar till att jag känt mig lite deppig. Åldersångest, eller något. Dessutom har jag bara pratat med katten på precis hela dagen (och typ hela veckan), förutom att ha skällt på M i telefonen med det räknas ju inte.
Lite gladare blev jag efter att jjag gick en promenad och hörde en koltrast. Nu har dessutom satt på Mamma Mia och tänker äta popcorn och glass. Ja, för det är min födelsedag imorgon!
dreggel och funderingar.
Nu ska jag snart gå och sova (ja, jag är lite lycklig över att M sover borta inatt så jag får sova helt ostört), men jag har haft en väldigt trevlig kväll med mig själv. Jag har sett på tre avsnitt av Outlander och dreglat lite över Jamie och jag har ätit chips och godis.
Himla bra kväll alltså, precis vad jag behövde efter idag. Det har varit lite drygt på jobbet senaste veckan, eller, senaste månaden kanske. Det verkar som att halva Alingsås befolkning passar på att bryta sig, få ont i ryggen eller få infektion i höften etc. just nu. Det är patienter över allt, har vi en plats så behöver fyra den. Det fattas två nattsköterskor och flera kollegor mår dåligt och är sjukskrivna. Så jovars, lite lätt ansträngd är stämningen på jobbet just nu.
Men jag tycker som tur är att jag fixar det ganska bra trots bristen på lunchrast. Jag har ganska mycket bondkärring inom mig tror jag, liksom vad tjänar det till att klaga när korna iallafall måste mjölkas klockan fem på morgonen varje dag. Nej, jobbet blir inte roligare för att jag tänker negativt om alltihop, men det går väldigt mycket lättare om jag tar dag för dag och försöker få ihop varje dag så bra som möjligt. Ibland behöver man utmaningar! Sen så tänker jag att det inte kommer vara såhär för alltid, snart lugnar det säkert ner sig igen. Vi kan säkert ta lunchrast igen!
Fast det kan också vara så att jag är lite immun mot allt elände när jag vet att jag bara har en måndad kvar att jobba. Det finns liksom ett slut snart i vilket fall. Jag längtar sjukt mycker och jag kommer må så bra av det. Men det är nästan så att jag har lite dåligt samvete som försvinner just nu, jag behövs faktiskt! Det är ganska trevligt att vara behövd ändå. När man hinner ta lunchrast åtminstone. . .
flyttproblem!
Inatt drömde jag en mardröm. Egentligen var den inte så hemsk, men känslan och paniken!
Jag drömde att det var dags för mig och M att flytta. En kväll var det plötsligt dags, vi hade inte planerat, packa eller förberett något och hade ingen hjälp. Men flytta skulle vi! Så vi började ta saker och lasta in i bilen, det är ju inte så många meter vi ska flytta så vi gjorde så. Och jag insåg att sakerna aldrig skulle ta slut! Hur mycket vi än lastade in i bilen så blev det inte mindre. Och alla smågrejer i kök och lådor som inte var nerpackade eller något och klockan var halv nio, hur skulle vi göra med sängen och sovandet? Dessutom var M inte till stor hjälp alls, han gick hela tiden till datorn och kollade på dart i soffan och kom inte med några praktiska lösningar. Jag blev jättearg och förbannad.
Lärdom av den mardrömmen? Packa ner i flyttlådor och ha flytthjälp och skicka iväg M på fotbollsmatch medan flytten pågår. . .
åldersnoja?
Idag fyller M 26 år och jag får åldersnoja eftersom jag själv fyller den siffran om exactly tre månader. Tjugosex, det ligger ju närmare trettio än tjugo!! Åh, ångesten. Inte för att jag känner mig gammal precis, jag känner mig ungefär likadan som när jag var 20 eller 23. Jag trodde jag skulle känna mig mycket vuxnare med en bebis i livmodern, men det gör jag icke. Jag är precis samma som annars, inget magiskt vuxenskap har kommit över mig.
Iallafall, titta vad små jag och M är på den här bilden! Speciellt M, han ser ut som en liten skrutt och har definitivt mer hår tror jag. Här hade vi inte fyllt 20 än. Vi hade träffats i mars och samma år i augusti flyttade jag till Nässjö och gick på folkhögskola i ett år. Så vi typ började med distansförhållande. Det gick bra det med! Kommer dock ihåg att det var sjukt jobbigt att prata i telefon, det var inte min grej att lägga (läs: slösa) tid på. Jag tyckte egentligen, innerst inne, att det räckte med att vi sågs när jag åkte hem och skickade lite sms däremellan. . . Det tyckte inte M, alls, och ringde troget varje dag. Den perioden känns ljusår bort nu med alla vardagsgrejer som jobb, tvätt, husbygge och gravidspyor. . . Jag antar att alla perioder i livet har sin charm!
Men det är allt tur för M att jag inte visste då hur slarvig han är i hushållet eller hur BESATTålders han skulle bli av fotboll . . . Säger bara.
tillsammans och själv.
Hemma i Ornunga är det mysigt att vara tillsammans med andra människor (systrar till exempel!) som omväxling. Både i tevesoffan och på promenaden! Man behöver fylla på med sällskap ibland för att uppskatta den vardagliga ensamheten!
Men i Ornunga känner jag mig aldrig ensam även om jag går själv på promenad eller sitter själv i soffan. Då är jag bara själv, inte ett dugg ensam.
solsken och dimma.
Just nu i oktober känner jag mig en såndär romantisk naturälskande poet - minus att jag inte kan rimma. Men ärligt, jag önskar det vore oktober i minst en månad till och hoppa därifrån direkt till advent.
Det är världsbäst väder här i Ornunga. Jag kan bara inte bestämma mig om jag gillar solsken eller dimma bäst.
lördagmorgon.
söndagmorgon.
en annan dag.
Efter en allmänt pissig skitdag igår behövde jag en helt annan slags dag idag! Vilken tur att jag redan hade planer, annars hade jag kanske blivit gråhårig av vad-ska-jag-hitta-på-ångest. Men jag hade planerat att bjuda min vän Hannah på födelsedagslunch i stan, så jag drog på mig en fin klänning som uppmuntran och sen bar det iväg - efter att jag hetsdammsugit huset först. Jag stannade i stan större delen av dagen, för det blev både lunch och fika och dessutom en del shopping. Det kändes bra!
Något som känns lika bra är min nya träningsbehå. Halleluja-moment, här har mina tuttar flyttat in!
katter sover gott.
Vem har hittat på att katter är nattdjur? Dom här sover så gott i soffan så!
korta dagar.
Så fort det går mot sommar tycker jag dygnet får alldeles för få timmar. Helst skulle jag vilja hinna vara utomhus dygnet runt och ändå hinna kolapsa i soffan efter jobbet med en dvd och gärna sova åtta timmar varje natt. Riktigt så lång är inte en dag. . .
äta upp sin spenat.
Jag blir alltid så sur när något jag lagar/bakar blir misslyckat. Sen blir jag arg på mig själv när jag inser att det beror på att jag inte har läst receptet ordentligt och sen begrundat det. Recept är ju lite som matte - är det här logiskt? måste man tänka sig. Men jag gillar inte så värst att läsa recept, jag går mycket på känsla. Och ibland blir det misstag.
Fast äsch, det är ju inga katastrofer. Det enda som hände ikväll var jag jag råkade använda dubbelt så mycket spenat till pajen än vad receptet menade - tror jag. Logiken så här efteråt säger mig att jag tog för mycket spenat. Spenat är ju gott och nyttigt, men det blev lite väl mycket av det.
Jag får varenda gång stå emot min vilja att slänga eländet i soporna, bara för att jag vill bli av med misstaget. Men så kan man ju inte göra. Jag får snällt äta upp min spenat!
fågelbajsvägen.
Såhär i början på våren kan jag känna mig lite som Anne på Grönkulla. Vilja döpa om tråkiga grusvägar utan namn till ljuvlighetens vita väg och sånt där. Jag känner mig också lite som Snövit när fåglarna kvittrar och jag vill g'rna brista ut i en dansande sång om hur underbart livet är när det är vår. Nu gör jag inte det eftersom jag inte bor tillräckligt avsides (sorg). Men ikväll stod jag iallafall en lång stund under en tall längst vägen och lyssnade på en koltrast som sjöng alldeles ovanför mig. Åh, det är det vackraste ljudet efter vintern tror jag, så himla fint.
När jag står där under tallen och lyssnar på fågelsången och tänker Anne-på-grönkulla-och-Snövit-tankar så hör jag ett pruttljud ovanför mig. Och sen ett splash när fågelbajsen landar på marken alldeles intill min fot. Nej, jag har aldrig föreställt mig att koltrastar som sjunger så fint faktiskt också fågelbajsar som vilka måsar som helst. Ack, sånt där hände aldrig Snövit.
Farväl Ljuvlighetens vita väg, jag döper om dig till fågelbajsvägen.
'
en helg.
Min sista helg som 24-åring försvann fort. Igår for jag omkring som en utsvulten höna från klockan sex på morgonen till klockan sex på kvällen när mitt firande började. På dom tolv timmarna handlade jag på maxi, städade noggrant hela huset och bakade och lagade mat. Ändå hade jag precis fått på mig kläderna när det knackade på dörren. Det var nära att jag fick öppna dörren i underkläderna! Det var nästan som den där mardrömmen man brukar drömma när man är stressad. Man skyndar och skyndar sig, men blir ändå aldrig färdig i tid till den där viktiga grejen. Varenda småsak tar huuundra år att göra och klockan bara rusar fram. Nu var det väl inte riktigt så illa för mig igår, men fast jag gick upp klockan sex på morgonen så är det ju ändå en del grejer som måste göras den sista timman, samtidigt. Men övning ger färdighet, den perfekta husfrun föddes väl inte på en enda dag . . .
Den här söndagen har varit totalt tvärtom mot igår. Efter att ha städat efter min städning igår (jag fick ta till akutlösningar på slutet, dvs bara slänga in grejer i skåp och stänga till) har jag har gjort typ ingenting. Ätit, vilat, motionerat lite, vilat igen. Eftersom teven inte fungerar för tillfället (antennen) och jag dessutom har uppgraderat mitt bredband, har jag kollat på flera teveprogram på datorn. Lyxigt, annars har jag ju snålat på surfen och bara sett det viktigaste. Men idag har jag sett tre avsnitt av Mordet (gått på trean) och det var riktigt bra.
Veckan som kommer blir nog trevlig iallafall! Jag räknar inte med själva födelsedagen, för jag ska dessutom gå och klippa mig (ett halvår sen sist!!!), äta med Hannah i stan och åka till Ornunga och träffa Maja och Lotta som kommer hem. Då ska jag få godaste tårtan hoppas jag och kanske några presenter. Det blir roligt det!
