tack, inga raketer.
Nyårsafton firar jag inte alls i år. Jag får hoppa in och jobba imorgonbitti så det blir ingen nyårsvaka och M jobbar i eftermiddag så det är inget kul nu heller. Förresten så dog sista droppen av nyårsförväntan ut när han min sambo kom hem från affären och sa men jag trodde det var burkräkor du menade? Så jag ger liksom upp. Klänningen och sminket jag tog på för att få någon slags helgkänsla åker nog bort.
Men tro inte att jag är särskilt bitter över att behöva jobba imorgon. Chefen mutade mig med att få torsdag-fredag ledigt bara jag tog nyårsdag-dagpasset. Japp, jag tog den mutan. Ledig fyra dagar i rad slår ganska högt just nu. Så jag ska bara skicka ut ett meddelande till alla grannar: ursäkta, jag jobbar tidigt imorgon. tystnad efter 11.00 tack, inga raketer.
ack barr.
Igårkväll tyckte jag att granen såg lite sorglig ut och vid närmare granskning upptäcke jag att den hade börjat barra. Ganska mycket. Om man petade på en gren så drös barren liksom ner. Jag öste på med mer vatten och socker och hoppades på det bästa under natten, ett julmirakel typ. Men ack, imorse var det likadant. Jag insåg att det nog bara var att slänga ut granen, så det gjorde jag. När jag fått ner alla kulor och lampor så var dom flesta barren på golvet.
Och på granen var det ungefär såhär många kvar. Snygg. Jag tänkte väl att det var en klen gran. Det var ju tråkigt det här, jag brukar annars ha kvar granen tills jag ungefär spyr på den, nästan till mitten av januari. Ju längre man håller kvar december och ignorerar att det är januari, desto bättre tycker jag. Men det känns som att jag ska överleva den här sorgen. Tror jag nog.
lite bitter.
Jag är så sugen på att bara gå hemma och pyssla hela dagen eller göra ingenting. Läsa i mina nya böcker, använda min nya hand-dammsugare, bädda med nya sängkläder, börja sticka och prova pormask-klämmaren Maja gav mig. Jag har inte den minsta lust att åka och jobba! Allra minst hela helgen. Det är faktiskt så att jag känner mig lite bitter. Jag vill bara vara hemma med mina julklappar.
ätit, öppnat, klappat.
Nu har jag fått lite jul jag med. Ätit julmat, öppnat julklappar, klappat kattungar och umgåtts med folk jag tycker om. Det känns bra det!
här jag sitter.
Nu är jag precis så trött att jag inte orkar göra någonting. Jag kan inte ens föreställa mig en framtid där jag orkar resa mig härifrån. Men det behöver jag väl inte heller på ett tag, här jag laddat upp med julfika och det går Astrids Jul på teve. Här sitter jag bra en stund!
ett som underlättar.
Och det är lite lättare att jobba glad. . .
. . .När man har nya fina rosa strumpor!
en julhälsning från. . .
. . .mig, en stund innan jag ska iväg till jobbet för att jobba julaftonskväll. Vi är några som gör det, jobbar på julafton. Jag hoppas att alla åtta-till-fyra-fem-dagar-i-veckan-arbetare verkligen njuter av att få vara lediga över jul! Men det känns okej att jobba ikväll, för jag har ett sånt himla roligt jobb. Tänk om jag hade arbetat som rörmokare eller något och varit tvungen att akut åka och plocka upp hår-och-snusk bollar ur avlopp på självaste julafton. Det hade känts ganska bittert! (No fence till alla rörmokare). Men nej, jag glömmer lite att det är julafton idag och längtar till annandagen när jag ska hem till Ornunga och träffa familjen. Så jobbar jag med typ glatt humör ikväll!
God jul!
sagt att jag älskar.
Jag vet att jag har sagt att jag älskar hyacinter. Men jag börjar få starka känslor för vita amayllisar. Jag kan inte hjälpa det, det är inte känslor jag kan styra. Det är som en. . .en naturkraft! Ja, hej, jag har sett ganska många amerikanska otrohets-krossat-hjärta-filmer.
Men detta handlar bara om blommor. Efter jul ska jag frossa, när alla hyacinter och amaryllisar reas ut. Lycka!
paket under granen.
Japp, även jag har några paket under granen. Och små bitar av paketsnöre och pappersbitar överallt på golvet ungefär. Som alltid när jag gör något, så blir det stökigt när jag slår in paket. Ändå trodde jag att jag skulle komma lindrigt undan i år, att jag fått dom flesta paketen inslagna i affären. Guess not.
Jag har lite gett upp att få huset perfekt julfint till imorgon. Om jag inte stannar uppe inatt, typ som Madickens mamma och pappa. Ikväll ska M och jag först över till hans föräldrar och äta revbensspjäll, och sen tänkte jag kolla på en julfilm (The Holiday kanske?) medan M är iväg och kollar fotbollsmatch på teve hos en vän. Nej, inte ens kvällen innan julafton är fotbollsfri. Jag är värd en fin julklapp minsann.
med syskonen.
Jag har haft en helg med syskonen. Vi har gjort pepparkakshus, ätit massa onyttigt och enligt jultraditon sett på Ensam Hemma, bakat pepparkakor och ätit smörgås hemma hos mormor. Det väger inte riktigt upp mot att få vara hemma på julafton, men det får duga! Mysigt har det varit i varjefall.
en förfaders gran.
I helgen när jag jobbade tvingade jag M att fixa en gran åt mig (jag önskar mig det i julklapp!). I veckan skulle det bli svårt att hinna med, ansåg jag. För enkelhetens skull bad jag honom köpa en gran. Eller ja, av rädsla av att inte få en fin gran. Aldrig i livet, sa M ungefär, köpa en gran! Vi som har egen skog, vad skulle mina förfädrar säga? Så ja, det slutade med att jag fick M att lova att han isåfall skulle gå i skogen i timmar för att hitta en fin gran till mig. Men tydligen hade han tur och hittade en gran som han tyckte uppfyllde mitt krav redan efter en kvart. Jovars, det var väl en gran som dög, men lite klen var den nog. I jämförelse med våran utegran så är det en riktigt praktgran. Men, en vacker jul ska jag köpa en sån gran jag förtjänar. Jag har inga förfädrar att hålla på bra humör.
bra jag har det.
Det händer att jag blir avundsjuk på mig själv när jag tänker på hur bra jag har det. Som när jag kommer hem efter jobbet och är hungrig precis nu och vill ha mellanmål. Och öppnar kylskåpet och hittar tre överblivna american pancakes. Värmer upp dom och öser på turkisk yoghurt, bär och honung. Det är mellanmål det!
fler hyacinter.
Har jag sagt att jag älskar hyacinter? Jag längtar efter ett större hus, där det finns fler fönsterbrädor och plats för fler små bord - så det får plats för fler hyacinter.
alltings första gång.
Idag har jag varit ledig. Jag har tyvärr inte lagt upp fötterna och tagit det lugnt, utan jag har bakat vörtbröd. Fick för mig att jag ville göra det. för jag hittade ett recept som verkade enkelt. Det var säkert enkelt, men alltings första gång kan vara lite knepig. Dessutom hade jag inte riktigt huvudet med mig. När jag hade hällt i en del av mjölet i degen och hade bakmaskinen igång för fullt märkte jag att något var fel. Degen var alldeles för torr, som om jag haft i för mycket mjöl. Men jag hade inte ens haft i allt. Jag tänkte igenom alla steg i receptet, läste varje ingrediens. Vad hade jag gjort fel? Eller skulle vört-brödsdeg vara såhär torr? Men plötsligt slog det mig. . . Jag blandade ut jästen i bara en del av vattnet, och glömde sen hälla i resten. Jäklar. Jag insåg att degen nog inte skulle gå och rädda, nej, börja om. Men mörk sirap var slut. En snabb sväng till Hemköp, i flötigt okammat hår. Hem och börja om igen.
I receptet stod det att man skulle ha i degen i brödformar och sen jäsa i 60 min. Jag städade lite och gick ut en promenad under tiden, måste vara effektiv för att hinna med dagen. När jag kom tillbaka ahde degen jäst långt över kanterna, degen hängde ner som en ledsen mun. Därför fick bröden en ganska märklig form, kanske inte de vackraste. Men. Det blev himla gott!
medan vattnet börjar koka.
Plötsligt händer det. Idag när jag lagade lunch, medan jag väntade på att vattnet skulle börja koka, kom jag på att det var dags att rensa i bokhyllan. Jag blev med ens så trött på alla mina anteckningar, block och gamla tentor från högskoletiden. Jag hade tänkt att jag skulle slänga ut allt direkt efter examen, men jag kände mig nog inte riktigt redo förrän just prick då, när jag väntade på att pastavattnet skulle koka. Plugg-tiden är över och jag kommer antagligen aldrig kolla i anteckningsblocken eller på mina gamla tentor igen. Slänga alltså!
Det kändes skönt.
häst, marsvin, bebisar.
Är det okej att jag köper mamma-tidningar innan jag ens har planerat för en bebis? Det tycker jag nog, jag tycker att det är klokt. Det är väl dumt av folk att skaffa en häst eller ens ett marsvin utan att veta nånting om dom kreaturen innan och hur dom påverkar folks liv. Jag tänker att det är likadant med bebisar. Det är en väldigt stor grej att föröka sig och jag tror inte det är för tidigt att mentalt börja förbereda mig, även om det kanske dröjer flera år innan jag är där.
Dessutom: vad finns det annars för tidningar? Antingen är det tidningar med bara massa snusk och dieter eller så är det tant-tidningar som Året Runt och Allers. Hittills har jag valt tant-tidningen framför snusket. . .Men jag hoppas att det dröjer längre tid tills jag blir tant (alltså bokstavligt tant, inte bildligt) än tills jag blir mamma.
svammel om is.
Det kändes lite trist med regn idag, men dom känslorna försvann ganska snabbt när jag gick ut på promenad nyss - det gick ju att gå! Igår var det alldeles hopplöst på vägarna här ute, is överallt och jag for på rumpan rejält en gång. Jag låg kvar på vägen i säket en minut och kved och försökte känna efter om något var brutet. Tänk vad förargligt att bryta sig när man jobbar på en ortopedavdelning, jag menar, jag borde väl ha bättre vett än att gå ut i halkan. Men det var lugnt, rumpan tog den värsta smällen och den tål nog en del.
Det var först nu när jag la mig på golvet för mina dagliga träningsritualer som jag kände hur mörbultad jag var. I rumpan, ryggen och hela kroppen. Såklart är ett hårt golv inte det bekvämaste ändå. Men ändå! Det jag vill säga är att jag inte är ledsen för regnet, utan glad för att isen har försvunnit. Tack.
lyckligt och väl.
Lyckligt och väl hemma i vb igen. Det trodde jag inte. Pappas bil ville inte starta när vi skulle åka, men han lyckades få igång den till slut och vi körde in på parkeringen precis när tåget kom! Jag hann inte köpa biljett innan, men som tur var behövde jag inte betala tilläggsavgift från vårgårda av någon anledning. Hurra! I min handväska hade jag med mig en plastpåse och en trasa, jag förväntande mig samma visa som sist, när mitt lås på bilen fryst fast och jag fick stå och greja i en timma. Men tänka sig, det gick att låsa upp som ingenting! En förmiddag med riktigt flyt i mitt liv, helt enkelt.
Nu är det skruttväder och det blir en eftermiddag med julkalendrar på dvd, matlagning och lite annat julpyssel.
Välkommen till babyland.
Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig hemma hos mormor så upptäckte jag, till min förfäran, att jag glömt min bok hemma på köksbordet i brådskan. Ack och ve. Det var väl egentligen ingen fara för mormor har fullt med Danielle Steel-böcker i bokhyllan. Men jag var inte så inspirerad till det . . .Så jag hittade en gammal Vi föräldrar i hyllan som jag tänkte kunde vara intressant att bläddra i. Hur skulle man uppfostra barn 2003 liksom?
Jag blev ganska förvånad när jag vände blad och plötsligt såg mitt eget barnsliga ansikte!
Det visade sig vara en artikel som handlade om att min hemby var så full av barn. Folk förökade sig bra, helt enkelt. Det var mamma och en sexbarns-mamma som berättade i artikeln. Skojigt. När jag såg artikeln kom jag såklart ihåg när alla blev fotade utanför skolan. Jag minns att jag hade så fruktansvärt ont i magen (den dagen jag brukade ha ont i magen när jag var barn), att stå upprätt sådär höll på att döda mig. Efteråt satt mamma och hennes sex-barns-kompis i köket med massa barn, medan jag låste in mig på mitt rum och låg i fosterställning och höll på att dö. Såklart jag kommer ihåg!
Men visst stämmer den här artikeln. Jag vet inte många familjer hemma som har mindre än tre barn. Att jag själv ska ha mindre än tre barn finns heller inte i min föreställning. Jag har väl blivit skadad på det sättet av att bo i Ornunga.
från frostmofjället.
Jag älskar snö! Det vill säga, jag älskar den i december när den ligger i skogen. Jag avskyr den i februari och när den ligger på vägarna. Solen sken i Ornunga, så efter fika hos mormor pälsade jag på mig och gick en lång promenad. Snön låg i drivor, så på viss aställen fick jag pulsa fram, precis som i Barnen från Frostmofjället. Det var mysigt! Och jag tycker lika mycket om att gå på kvällen när det är snö, det är så hemtrevligt med alla ljusstakar i fönstren och utegranar.
minus hästen.
Så kom vintern med en gång. Jag kände mig nästan som Emil i Lönneberga i snöstormen när jag körde hem från jobbet igårkväll. Minus hästen. Och en blodförgiftad dräng. Men annars!
Det var så himla skönt att komma hem i eftermiddag. Jag kom hem till et tomt hus, bara katterna inne. M har åkt iväg på fotbollsgrejs över helgen, så jag är liksom all by my self. Jag grinar inte för det, jag ska njuta av det! Ikväll ska jag äta massor av onyttigheter och kanske se på The Hobbit (har icke hunnit se den än), det är en sån film jag absolut inte kan se när M är hemma. Ibland är det så skönt att vara själv, inte behöva prata eller tänka så mycket. Så nej, jag grinar inte. Jag sitter med raggsockar på, för det är kallt ute och blåser in på mig.
Men hela helgen själv hade väl blivit lite långsam. Men imorgon ska vi fira mormors födelsedag, så det blir en tur till Ornunga igen. Så därför hinner jag bara njuta av ensamheten, inte lida av den.
i sovrummet.
Jag sa ju att jag gillar ordning och reda. Jag önskar verkligen att det kunde få vara det i sovrummet, det skulle bli mycket mer trivsamt. Sovrummet är av någon anledning svårast att hålla ordning i, och den mesta röran beror på kläder högt och lågt. Jag är inte helt värdelös på att strö kläder omkring mig, och M är mästare of that. Han hittar aldrig på att städa själv. Sanningen är nog, även om jag är medskyldig till stöket, så hade sovrummet helt klart varit mycket prydligare om inte M bodde här. Hans stökighet liksom smittar av sig på mig. Vad spelar det för roll om jag hänger in en tröja fint i garderoben, när M har tio stycker liggande på golvet? Vad gör min för skillnad? Men jag vill ha en bättring! Till och börja med har jag börjat spela Hitler varje kväll, jag tvingar M att städa. Försöker tvinga, åtminstone. Ibland struntar jag i det och städar själv undan hans grejer, men det svider i mitt heja-jämställdhets-hjärta. Och så försöker jag dra mig i flätan (bildligt talat alltså, jag kan inte fläta) och säga till mig att plocka undan efter mig själv. Någonstans måste man börja, kanske en strumpa gör skillnad. ..
kalsongpresent.
Köpa presenter till M, pappa och manfolk i största allmänhet är ganska klurigt tycker jag. Jag skulle vilja säga svårt! Hittills har M varit helt ointresserad av kläder, så i flera år har jag köpt det till både födelsedag och jul. Kul..? Detsamma med pappa och lillebror, där blir det också kläder för det mesta. Men M, i höst har han blivit helt crazy när det gäller att köpa kläder. Inom loppet av en vecka har han köpt kläder två gånger! Och inte på rea! Det tycker jag iochförsig är väldigt bra, men samtidigt blev jag mindre inspirerad att köpa kläder som present. Åååh! Vad svårt detg blev! Så i dessa paket, som M ska öppna när han kommer hem från träningen, ligger en sport-frågesportsbok (sån med typ liten dator till som man använder för att svara på frågor), en halsduk och kalsonger. Halsduk är väl en väldigt manlig present? För att inte tala om kalsonger. Jag sa en gång att jag aldrig, aldrig skulle köpa kalsonger till M, men kag kapitulerade. För kalsonger har han åtminstone aldrig någonsin kommit hem och köpt än så länge. Så nu får jag väl köpa kalsonger i några år!
tisdagsprojekt 2
Jag gillar ordning och reda. Men jag är inte särskilt bra på det. Istället verkar jag bli bättre på att stöka ner ju äldre jag blir. Jag undrar vad det kan ha för förklaring. . .? Iallafall, men eftersom jag gillar ordning och reda har våra två skrubbar gått och gnagt mitt samvete. Den ena skrubben innehåller Ms garderob, så den borde jag ju i ärlighetens namn inte ha så värst dåligt samvete för, men den stör min sinnesfrid i vilket fall. Men i den andra skrubben lägger jag allt sånt jag har men inte använder för tillf'llet. Överflödiga handdukar, väskor, skor, trasmattor, kuddar, filtar, lampor, hemliga saker och massor av sånt som jag egentligen borde göra mig av med. Städinspirationen kom i och med att jag ville ha en matta som låg där inne, och jag var tvungen att slänga ut hälften för att få ut den. Den vägen är det. Och när jag ändp höll på tog jag Ms garderob också. Hängde, vek, strök, slängde. Det blev fint!
Skrubben halvvägs tömd. . .Innan gick det precis stänga dörren!
Fortsättning följer hur länge M lyckas hålla garderoben fin.
tisdagsprojekt 1
Dagens första projekt var att göra knäck. Förritiden, när jag var barn och bodde hemma, var göra knäck en av årets höjdpunkter. Fast då gjordes den inte flrrän typ dagen innan julafton. Och det var alltid pappa som höll i det projektet, i sann Rudolf-anda. Redan när jag vat sisådär tio är började jag bli skeptisk över att pappa tog hand om knäcken och gjorde det till min uppgift att övervaka pappa, så ingenting brändes. Nu tror jag säkert att pappa hela tiden hade kontroll - å andra sidan var det till honom jag ringde i panik när jag råkat koka min knäck för länge förra julen. Se där, inte ens jag lyckas med knäck! I själva verket ser det ut ungefär som knäck-scenen i Sunes Jul när jag är igång. Knäck högt och lågt, i håret till och med.
godmorgon.
Inatt sov jag som en stock från klockan elva till nio! Det var så skönt så. Jag var så trött att jag knappt stördes av när M gick upp och stökade. Klockan nio kändes det som att jag kunde fortsätta sova, men det var allt dags att gå upp ändå. Drog på mig mjukiskläder och såg ett avsnitt Mysteriet på Greveholm innan jag åt frukost. I köket knäppte jag på radion, där pratar dom om just sömn. Tydligen riskerar man att dö i förtid vare sig man sover för mycket eller för lite. Hm, så jag antar att det var bra att jag gick upp vid nio ändå. . . Fast ärligt talat, väckarklockan ringer ju vid fem dom flesta dagarna, så det blir väl snarare sömnbist jag dör i förtid av. Tänka sig!
en grans högsta önskan.
Jaa. . . Jag ska försöka tänka på att den här stackars granen inte har gjort något ont och att dess högsta önskan är att vara julgran. Det ska jag tänka hårt.
