Nu har jag fixat mig som tusan. Sminkat, lekt med Stinas platt/locktång som hon fick i julklapp.

Ack vad jag har haft roligt.

Nu ska jag snart bege mig iväg till Hannah. Väntar bara på att M ska dyka upp,

förhoppningsvis i acceptabel mundering. Jag tvingade honom att packa ner lite extrakläder,

ifall han skulle misslyckas totalt med kombinationen. Men han är säkert assnygg! Men just in case.

 

Så, gott nytt år från mig!

 

 

Här sitter jag i den tidiga morgontimman. Jo, klockan åtta får betraktas som tidigt det här lovet. Igår sov jag til nästan halv tio, det har jag inte gjort på flera år. Men det är helt enkelt så mörkt ute, hur i hela världen ska man veta att det är morgon?

 

Jag hör inte till dom som tycker om nyår sådär jättemycket. Jag vet att många tycker att nyår är, typ, uppigande. Ett helt nytt år, nya möjligheter och allt det där. För mig har det av någon knäpp anledning mest känts deprimerande. Kanske mest pågrund av att Januari är en sån långsam, lång månad. Och borta är all förväntan som man levt med i december. Förväntan inför jullov, julafton och andra trevligheter. 

Men jaja. Ett som är säkert är att jag brukar överleve även januari månad på något sätt.

 

Nu i förmiddag ska jag hem till Ornunga igen. Ska fira nyår där på dagen, eller kanske mest tillbringa tiden snarare än fira, Sen på kvällen följer M med till min vän Hannah och hennes karl samt två vänner till. Det blir nog välidgt trevligt. Mitt första parfirande någonsin. Vuxenpoäng, det är frågan? I vilket fall ska det bli kul att få klä upp sig lite och greja. Det är väldigt sällan jag gör det nuförtiden. Igårkväll målade jag till och med naglarna i silverlack! Jag målar aldrig naglarna längre, men eftersom jag fick några nagellack i julklapp så slog jag på stort!

M och jag ska sova i ornunga inatt, hos mamma och pappa eftersom det finns två sängar lediga där. Det blir andra gånger jag sover "hemma" sen jag flyttade. Det ska bli mysigt. 

 

Sen stannar jag över dagen imorgon också. Skönt att vara där en helt vanlig dag, på julhelgen var det ju så mycket som hände att jag knappt hann tänka på att jag var hemma. Det ska jag göra nu. På torsdag börjar plugget igen och då hinner jag inte åka hem på samma sätt. (åh, jag måste sluta tänka "åka hem" - det här är ju hemma nu. men tyvärr känner jag inte riktigt så än. det kanske krävs några decennier till och med?).

 

Iallafall, Gott nytt år till alla människor!

 

 

 

 

 

 

Såna här lediga dagar vid jul och nyår består mest av två aktiviteter.
Att äta massa mat och gott fika och efteråt gå ut och gå en promenad. För att uppnå någon slags balans mellan intag och uttag och helst komma i mina vanliga kläder när plugget börjar igen.
Så. Nu ska jag gå ut i ruskvädret!

Idag åkte hela Västra bodarna (typ) till Ornunga! Mormor och mamma bjöd på middag. Sånt där känns fortfarande knepigt, att bara åka till Ornunga över en middag. Knäppt. Dessutom känns det konstigt, när jag tänker på att anledningen till att min och Magnus familj ses är just vi - oss, vårat förhållande. Knäppt, som sagt. Men i vilket fall var det en trevlig middag och eftermiddag!

 

M drog iväg till Göteborg med detsamma när vi kom hem, till och med så han hoppade av vid pendelstationen. Så jag har varit all by myself ikväll. Det har väl varit trevligt. Jag hade ju bra sällskap av en alladin-ask och Downton abbey på teve. Typiskt att sista avsnittet ska få mig att gråta. Visst är väl ett uns sorg och elände en bra  i film och serier. Men för guds skull, folk behöver väl inte dö för det! Det räcker väl med lite halvelände, något som blir bra igen. Tycker jag.

 

På vintern är det inte bara kroppsdelar som händer, ansikte och läppar som blir torra. För mig är ögonen värst. Dom känns torra som papper, kliar och svider. Jag antar att jag skule kunna gå til apoteket och köpa såna där ögondroppar som hjälper. Men tills dess är det skönaste att bara gå utomhus, bort från den torra uften inomhus. Så idag är jag ganska nöjd med det trista svenska vintervädret. Dimmigt, regningt och plusgrader. Så himla skönt för mina torra ögon. Jag kanske ska bosätta mig utomhus?

 

Åh, det är så himla skönt att vara ledig. Det hade jag gärna varit i veckor till.

Sova till halv nio, vakna till framför teven, äta frukost länge - och det är bara morgonen

som jag njuter av. 

 

Nu har jag det trevligt. Det känns inte som jullov utan att minst en bra miniserie går på kvällarna, någon av Jane Austen eller Charles Dickens. Och eftersom jag inte sett röken av någon sådan serie på teve, så har jag satt på min egen dvd med miniserien Förnuft och känsla. Det går ju nästan lika bra, även om det inte är riktigt samma känsla.

Och så en kopp julte, hemmagjort julgodis och clementin på det. Perfectly.

 

Ibland får man veta hur det känns att vara människa. 

Ibland är det stora prövningar, ibland mindre.

Men jag måste säga att tappa burken med turkisk yoghurt

på golvet, så att bottnen sprack och innehållet skvätte

över halva köket, kändes som en stor pröving i mitt liv just nu...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick massor av bra och fina julkappar i år. Böcker att läsa, en teve-serie att se på, trosor att ha på mig, saker som doftar gott, fina grejer till köket och en ny golvmopp som jag faktiskt ser fram emot att städa med!

Och en av dom bästa sakerna var en alldeles egen häftpistol. Det har jag inte ens tänkt på att jag saknade förrän ett tag sen. Och nu fick jag en egen!

Så idag när far min skjutsade hem mig, med alla mina nya ägodelar i bagaget, så svängde vi förbi ÖB och jag köpte tre meter vaxduk. Utbudet av mönster var begränsat så här i juletider, men som tur var hittade jag en duk som var het okej. Klassiskt svartvit-rutigt. Så när jag kom hem bredde jag nästan genast ut mig på köksgolvet och klippte till bitar att klä in skåpet i köket med. Och sen häftade jag med min egen häftpistol så det small om det! Häftade faktiskt lite här och där i köket.

Och rätt så snyggt blev det också.

 

 

 

På julafton brukar vi spela rita och gissa för att

få någon långsam timme att gå fortare.
Gissa vad jag fick rita?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev en vit jul i år. På julaftonsmorgon gick mormor

och jag en promenad julafton till ära. Det var inga andra ute

och det var alldeles, alldeles tyst ute.

 

 

Den här dagen har jag tillbringat mesta tiden hemma hos familjen Zackrisson, eftersom M syster ska fira jul i england i år. Så det blev en liten minijulafton innan hon åker. På förmiddagen gjorde jag och Ms systrar julgodis och ikväll åt vi julmat. Så nu ungefär rullar jag fram... Tänkte äta en morot nu framför Downtown abbey, känns som min kropp vill ha lite grönsaker efter allt socker och protein i form av julskinka och köttbullar. 

 

 

 

 

Imorgon åker jag till ornunga för att fira julen där. Det kanske blir "sista" riktiga julen,

för nästa år jobbar jag förhoppningsvis som sjuksköterska och då blir julhelgen inte

automatiskt ledig... Så jag ska riktigt njuta av julen i år, tänker jag mig. 

 

Idag har gjort lite av varje. Både jobbat med hjärnan och kroppen, julbestyrat

och så tagit det lugnt lite däremellan.

Av någon anledning så kunde jag inte somna om imorse när M gick upp. Så efter ett

tag bestämde jag mig för att det är ju bättre att gå upp och börja dagen än ligga

och vrida sig i sängen. Så jag kom upp lagom till julkalendern. Och klockan nio

hade jag ätit frukost och slängt i sängkläderna i tvätten och satte mig sedan med

hemtentan. Fixade det sista. Det där sista tar längre tid än man tror... Men tusan

vilken skön känsla när jag tryckte på "skicka" och tog jullov.

Men sen julstädade jag! Det var iväl ingen mer avancerad städning än vanligt,

förutom att jag dammsög under sängen och gjorde snyggt i förvaringslådarna vi har

där under sängen. För övrigt fattar jag inte hur det kan bli så dammigt under en säng. 

 

Efter middagen tittade solen fram, så jag gick ut en liten sväng.

Gick ner till Munters vik och såg på solnedgången. Romantiskt som en saga, javisst. 

Sedan julfika med Frank Sinatra och katterna. 

Och sen gjorde jag mozartkulor och en sats snickers till, tänkte ta med mig lite till familjen. 

 

 

 

 

Well, det var min dag. Den avslutas med julgodis och Love actually. 

Två som verkligen vet att visa kärlek för varandra så här i juletider 

är Nisse och Bosse. Ibland är dom så kärleksfulla

mot varandra att man undrar om det verkligen är på riktigt.

 

 

 

Häromdagen gjorde jag chokladtryffel med rostad mandel och jordnötter.

Det blev ganska fantastiskt otroligt jättegott. 

Och ingen jul utan massa choklad, så var det sagt.

 

Jag ser på The holiday precis som jag gjort dom senaste jularna. Det har blivit en tradition kan man säga. Som Sunes jul och Love actually. 

 

Något jag älskar med The holiday är stugan som Iris bor i, i England. Det är nog det mysigaste huset

jag vet. Jag kan inte låta bli att önska att jag bodde i en sån stuga, precis likadan. Fast med en katt istället för en hund. Det är ett sånt hus man blir sugen på att dricka litervis med te, gå klädd i raggsockar och läsa Jane Austen. Sånt som jag gillar. 

Och såklart, om Jude Law kom och knackade på mitt i natten skulle jag inte bli upprörd...

 

jag har pratat om hormoner som flaxar runt i kroppen förut. och om det att

min biologiska kropp och min tanke är redo för något som än så länge

inte passar in i mitt liv, livet som jag lever på 2010-talet. 

 

för det är så mycket man ska och borde göra nu för tiden.

resa, plugga, jobba, tjäna pengar. leva.

 

men åh, ibland längtar mina hormoner efter en bebis så jag blir alldeles galen. 

jag tittar omedvetetn på bebissaker, tänker det och det ska jag köpa.

Planerar vilka slags blöjor jag ska använda. om inte tygblöjor verkar 

vara ett bra val. 

 

jag funderar på hur vi måste göra om här hemma för att få plats

med en bebis. att vi kanske måste flytta till något annat, som

har större sovrum och större badrum och plats för tvättmaskin.

 

tja, jag tänker på typ allt. jag har nästintill bestämt år och datum

för när det är okej att slänga alla no-babies-preparat. men när det är

tänker jag inte berätta.

 

suck, jag befarar att det här är helt psykiskt knäppt. att jag är det. 

men jag skrattar mest åt mig själv, och håller fast vid att det är reptilhjärnan

som signalerar åt mig. faktum är ju att biologiskt är typ nu bästa åldern

för att föröka sig. fakta. för tusen år sen iallafall.

än så länge njuter jag av att sitta vid teven på kvällarna helt ego. och

sova ostört hela nätterna. och ha en oförstörd kropp. och det är ju ganska knäppt det med!

 

 

Så här blev granen. 

Kanske hänger jag i lite fler kulor. Men urvalet av grenar

att hänga i är begränsat, om jag vill att det både ska se snyggt ut

och att katterna inte kan nå kulorna...

 

För några veckor sen gav jag en önskelista till min mormor.

Så här såg den ut:

 

Hur många vuxenpoäng får den önskelistan på en skala?

Eller hur många tantpoäng?

 

 

Nästan precis genast när jag kom hem från stan slängde jag in julskinkan i ugnen. Ungefär så. Griljera den med sirap, ägg, senap och ströbröd och så hyst in i ugnen. Det brukar lukta så gott med när man gör julskinka. Men i år höll jag på att spy. Anledningen är nog att jag åt en varm macka med bland annat senap (som jag har svårt att tycka om) timmarna innan jag blev magsjuk förra helgen. Sen kunde jag inte sluta tänka på hur äckligt det är med senap. Usch! När skinkan var klar luktade jag på den och försöte få hjärnan att tänka om... det luktar gott, det luktar gott... Iallafall så blev det vörtbröd med julost och julskinka till kvällsmat. Gott.

Innan M försvann iväg på sin fotbollsgrejs ikväll hjälptes vi åt att ta in granen. Svärfar hämtade gran i helgen, så det var en överraskning att se hur den såg ut. Men den var helt okej, storlek större med det löser sig. Får väl knipsa av toppen lite grann. 

Det värsta är att granen i ett par dagar nu har stått inne i lagårn. Så nu luktar det en blandning av gran, flera år gammalt bajs och alldeles färskt kattbajs i vårat hus. Mums. 

Jag tror iallafall att granen får stå där naken en stund till. Kanske till imorgon till och med... 

Nu har jag mest lust att äta julgodis.

 

Jag lovar att jag åt världens godaste bakelse idag i Alingsås med mormor. En budapestrulle med hallonsmak.

Den var verkligen topp tio i alla bakverk jag ätit.

Jo, jag begav mig in till stan efter förbättringsarbete-seminariet. Grundade med en stadig lunch på Delideli med mormor, innan jag tog tag i de sista julklapparna. De svåraste, pappa och M. Men jag tror det blev bra till sist, fast det tog sin tid. Så efter det var det dags för påfyllnad i magen igen. Kaffe och bakelse.

 

Idag har varit en såndär skön dag. När man både känner sig som en duktig flicka och hinner njuta av dagen.

I förmiddags var jag i Alingsås och skrev grupparbete med en studentkamrat. Vi var himla effektiva och skickade in arbetet hela tre timmar innan deadline. Imponerande. Efteråt käkade vi thaibuffé innan vi skiljdes åt. Thaibuffé var vi värda allra minst.

 

Väl och hållen hemma julade jag till det. Satte på sveriges radios klassisk jul, kavlade upp ärmarna och började göra julgodis. Rocky road och snickers. Jul utan choklad går ju inte alls. Och det blev himla gott faktiskt. Så kokade jag kaffe och fikade saffranslängd på verandan, med Frank Sinatras julskiva på. Jag ska bara trycka in julmusik i öronen nu, har lyssnat alldeles för lite. Och gjort alldeles för lite julgodis. 

 

 

Nu är jag hemma i ornunga. Det känns så ofattbart skönt att vara här. Som att andas frisk luft eller kliva in i en bastu efter att ha badat isbad. 

Efter elvakaffet gick mormor och jag som vanligt ut en promenad. Det fick bli på skogsväg eftersom det blåste så. På vägen tillbaka började det snöa, så vi knappt såg att gå. Jag tyckte mest det var härligt, jag gillar väder som känns. Jag blev så glad att jag bara kände mig för att slänga mig i snön, som ett småbarn ungefär. Men jag var snöig och blöt som jag var ändå. Det är himla skönt att komma in efter en snöig promenad.

 

Återigen har tre veckor bara sprungit iväg och praktiken på hemsjukvården är slut.

Det passar ganska bra faktiskt. Känner det som att all motivation och inspiration är borta.

Vill ha jullov. Lägga sig under täcket ett tag. Njuta av december, känna lite julefrid.

Men det går ju inte. Nu är det massa uppgifter som ska göras.

 

Men ikväll ska jag försöka stänga av allting. Jag ska snart sätta på Sound of music och sjunga med

i alla sånger. Och äta sura bilar.

 

Imorgon åker jag till ornunga. Det ska bli himla skönt faktiskt, var länge sen jag var hemma där.

Hemma hos mormor hemma hos mamma och pappa tro jag får lite julkänsla. Och julefrid kanske

till och med.

Den här dagen tillbringar jag med att försöka återhämta mig från en fruktansvärd magsjuka.

Den bara kom helt plötsligt sent i lördagseftermiddag, utan mer förvarning än att jag hade ont i ryggen tidigare på dagen och var väldigt trött. Har ingen aning om om det var vinterkräksjukan eller någon matförgiftning. Men det spelar väl mindre roll. Hade så ont i magen i några timmar att jag mest ville försvinna och gråta en skvätt.

Men det gick över. Igår låg jag mest i sägen och såg på Lilla huset på prärien. Drack lite coca-cola, åt ett rivet äpple och några chips.

Tur i oturen att jag hade en sån lång härlig helg framför mig. Nu klarade jag ju av den här sjukan utan att missa något av praktiken. Förhoppningsvis.

 

Det är fortfarande himla härligt att bara sitta i soffan. Men jag ska försöka ta mig ut en sväng och få lite nyttig uft i mig. Och sen göra något till middag och tvinga i mig.

Tänk vad mycket man överlever!

Idag har jag varit ledig. Det passade bra, då hade jag ju tid att jobba på VFU-uppgifterna. Hurra.

Men jag tog iallafall en paus och gick ut i solen. Det var sådär kallt att det nästan inte gick att andas genom näsan.

 

Jag funderar på att nöja mig med promenaden hem från tåget idag. För det är så himla kallt. Jag sitter inne med långkalsonger, mjukisbyxor, kofta och filt. Det känns inte riktigt tillräckligt. . .

Jag tycker att gamla hus är charmiga och hemtrevliga. Såna där supermoderna nybyggda hus vet jag inte om jag skulle trivas riktigt bra i. Och jag intalar mig att det här med att vårat hus liksom läcker in kyla och vind - har en bra ventilation helt enkelt - är bra för hälsan. Frisk luft och sådär. Ingen risk för mögel.

Men jag erkänner att det är ganska kyligt...

 

 

 

 

 

Förresten så blir det nog en promenad ändå. För det är mysigt att gå i snö.

Det är ofta skojigt att kolla igenom gamla bilder på datorn. Där kan man hitta mycket roligt.

Jag hittade den här bilden och började skratta tills tårarna rann.

 

Pust. Idag blev jag riktigt påmind om hur vinter känns. Nariga händer, blöta strumpor och kallt röda lår. Jag pulsade kilometern från min praktikplats på Tuvegården in till stan, gick en sväng i centrum efter några julklappar, och sen tog jag tåget till vb och pulsade ännu en kilometer hem. Sen var det minsann skönt att komma in i stugvärmen.

Och göra mat, falukorv och potatismos. Och sen fika saffranslängd och pepparkaka och lyssna på julmusik (jag hittade skivorna, hurra!). Det var riktigt trevligt faktiskt.

Nästan från ingenstans, från höst med regn och råkyla, kom plötsligt snö och tio minusgrader. Det tycker jag faktiskt är helt underbart, förutom ur köra-bil-synpunkt. Det finns nästan inget bättre än att gå en promenad när det är mörkt ute, snö knarrar under skorna och det är så där tyst. Och luften känns helt ren. Det är nästan det bästa med vintern.

 

Jag kan inte hitta mina julskivor! Så förargligt. Jag måste ha lagt undan cd-skivorna

på något fantastiskt bra ställa efter förra julen. För nu är dom bara spårlöst borta. Jag har

letat överallt!

Det vill säga förutom på det stället där dom faktiskt ligger, förstås.

Jag kanske kommer på det när jag sover inatt.

I förmiddags tog jag en sväng till stan för att titta efter julklappar. Det blev mest att bara titta - det var så himla mycket folk i alla affärer att jag inte många gånger orkade ställa mig i kö för att betala. Men några blev det iallafall. Och så otroligt skönt att jag har några veckor på mig att fundera ut vad tusan jag ska köpa till pappa. Samma sak varje år. Att det ska vara så himla svårt att köpa till pappor.

 

När jag kom hem och hade ätit middag, satte jag igång med att baka saffransängder. Med mandelmassa och rostad mandel. För imorgon kommer min familj hit till byn på adventsfika. Tråkigt nog (och lite skönt också) är jag inte själv värd, utan det är mina svärföräldrar. Men jag erbjöd mig att bidra till fikat, eftersom jag tyckte att det ändå är min familj som ska äta. Något borde jag ju då göra. Dessutom var det en bra ursäkt för att provbaka saffranslängderna. Det känns alltid lite bra när man bakar till andra!

 

Idag blev jag väckt av en hungrig katt som kom och skrek. Så det vara bara att gå upp och utfodra djuret. Jag får väl hålla med djuret om att det ändå var en rimlig tid att gå upp...

Nu tänkte jag se på första avsnittet av årets julkalender. Jag älskar ju originalet Mysteriet på Greveholm, så jag förbereder mig på att bli besviken. Del två brukar ju aldrig bli bra av nånting.

 

Påtal om besvikelse, så blev jag så även igår. Hannah och jag var på bio igår och såg på Breaking Dawn, sista delen av Twilight-filmerna. Och nejvars, den var ganska dålig tycker jag. Absolut sämst av alla filmerna, som jag faktiskt tyckt om. Jag tycker verkligen att dom hade kunnat strunta i en kvarts krigs-scen och fått med lite mer hjärta och själ istället. Och barnet som ser ut som en animerad freak-show ungefär. Dessutom blev det ju inte alls rätt när ett typ tio-årigt barn fick spela Reneesme, istället för ett i fyra-årsstorlek, som det beskrivs i böckerna. Det blir inte alls detsamma. Sådär, det kändes skönt att få vräka ur sig besvikelsen.

Men Hannah och jag hade iallafall en trevlig kväll, så det gjorde inte så mycket att filmen var dålig :)