Idag köpte jag nya joggingskor. Min högra lilltå viftade ut från mina gamla. Det hade jag aldrig trott om mig själv, att jag skulle slita ut ett par joggingskor! Men det gjorde jag och då får man köpa nya. Det blev ett par nya rosa, förstås. Fina och sköna. Dock var jag med om en förarglig grej i samband med köpet. I födelsedagspresent fick jag ett presentkort på Intersport och det tänkte jag använda till skorna. Så därför åkte jag till stan i dag med presentkortet överst i väskan. Inköpet av skorna var snabbt avklarat och sen kikade jag runt i andra affärer. Och plötsligt kom jag på, vafan, jag glömde betala med presentkortet! Jag betalade glatt med mitt eget mastercard! Dyra skor! Uschligt förargligt. Jag funderade på att gå tillbaka till affären och förklara läget, men då skulle jag bara få kontanter tillbaka. Jag gillar inte kontanter. Jaja, nya skor skulle jag köpt i vilket fall så nu får jag väl använda presentkortet till något riktigt onödigt. Det går väl bra det också!

 

Åh, vilket begär jag fick. Efter kött! Det har bara blivit så att jag ätit vegetariskt dom senaste dagarna eftersom kylskåpet innehållit rester av kikärtscurry, blomkålssoppa och broccolipesto. Jag tycker jag mår väldigt bra av att äta mindre kött, men gaaah nu måste jag ha! Så nu blir det salamipizza till kvällsmat och i kylen står en förpackning köttfärs till köttbullar imorgon. Längtar!

Förstå vilken sorg när jag tänkte ta en lång promenad genom skogen och upptäckte att just den skogen har blivit stympad! Nerhuggen! Precis här gick en jättemysig stig som jag gillade att gå och nu är den bara puts väck i ett kalhygge. Det är extra sorgligt eftersom det är ont om skog (i jämförelse) här i Västra Bodarna och nu försvann ännu mer. Jag hoppas verkligen inte att det ska byggas fler hus, för här har jag ju planerat att bo i hundra år och det känns inte bra om skog försvinner och det kommer mer folk. Jag vet, jag borde flytta till Norrland. . . 

 

Det här är en god morgon.

 

Förra lördagen efter jobbet var jag oförskämt pigg, jag både bakade bröd och sydde ett kuddfodral. Jag tror till och med att jag var ute på en springtur på kvällen. Idag är jag långt ifrån på det humöret. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i fåtöljen, nästan så att jag måste kolla att jag inte fått några liggsår. Jag var så galet trött på jobbet att det gjorde ont i hela kroppen och jag fruktade att jag blivit smittad av influensa. Men jag tror inte det, jag har tydligt förbättrats efter en eftermiddag och kväll med alvedon, tupplur, koffein och rejält med snabba kolhydrater. 

 

Klockan är snart tio och jag tänker gå och lägga mig som en ordentlig flicka. M snarkar redan, han har också haft en lång dag tydligen. Vi är inga kvällsmänniskor någon av oss, där är vi iallafall lika!

 

I eftermiddags lurade jag med mig Stina på en väldigt lång promenad. Nej, inte så jag lurade precis, men jag talade inte om innan exakt hur långt jag hade tänkt gå. Och Stina är ju inte så bevandrad i trakterna eftersom hon är så fasligt ung (och den generationen bor mest vid teven), så det var lätt att få med sig henne. Nej, vi fortsätter hitåt, det tar bara tio minuter extra. Vi gick genom trollskogs-skogar, på såna vägar jag inte riktigt vill gå på ensam om inte solen står högst på himlen. Och tur var det att vi var två, för långt nere i skogen hörde vi ett fasansfullt skrik, det lät som en desperat kvinna som blev mördad allra minst. Som tur är mindes jag, från en bok tror jag, att rävar ska låta precis som en skrikande kvinna när dom är på ett visst humör (blir mördade...?). Jag var dock lite orolig att det kunde vara ett vildsvin, för vi befann oss i såna trakter, så jag och Stina vandrade raskt vidare och sjöng väldigt högt. 

 

 

Såhär i början på våren kan jag känna mig lite som Anne på Grönkulla. Vilja döpa om tråkiga grusvägar utan namn till ljuvlighetens vita väg och sånt där. Jag känner mig också lite som Snövit när fåglarna kvittrar och jag vill g'rna brista ut i en dansande sång om hur underbart livet är när det är vår. Nu gör jag inte det eftersom jag inte bor tillräckligt avsides (sorg). Men ikväll stod jag iallafall en lång stund under en tall längst vägen och lyssnade på en koltrast som sjöng alldeles ovanför mig. Åh, det är det vackraste ljudet efter vintern tror jag, så himla fint.

 

När jag står där under tallen och lyssnar på fågelsången och tänker Anne-på-grönkulla-och-Snövit-tankar så hör jag ett pruttljud ovanför mig. Och sen ett splash när fågelbajsen landar på marken alldeles intill min fot. Nej, jag har aldrig föreställt mig att koltrastar som sjunger så fint faktiskt också fågelbajsar som vilka måsar som helst. Ack, sånt där hände aldrig Snövit.

 

Farväl Ljuvlighetens vita väg, jag döper om dig till fågelbajsvägen.

'

 

 

 Det här är två virkprojekt jag har hållt på med länge, i flera månader. Virkat på mellan andra, roligare virkprojekt. Det roligaste är ju att påbörja ett projekt snarare än att slutföra det. . . Men har det börjats, så ska det slutas! Jag är väl inte miljonär som bara kan slösa på garn på det sättet. Så alltså, till sist blev det en färdig kudde och en färdig minipläd. Fint blev det!

 

 

Jag har haft en perfekt ledig dag faktiskt. Solskenet gjorde allting jag gjorde väldigt trevligt. Jag gick upp tidigt för att hinna ha en lång ledig dag och hinna inte göra något så mycket som möjligt. Självklart var jag tvungen att städa och tvätta som alla andra gånger jag är ledig, så det fick jag gjort så snabbt som möjligt. I förmiddags, när det ändå var kyligt, åkte jag in till stan med mina födelsedagspengar och köpte garn! Jag köpte annat också, men garnet var viktigast. Åh vad mycket garn jag har! 

 

Men eftermiddagen var bäst, jag satt ute i mitt hörn i flera timmar. Fikade skamlöst många kakor och fick äntligen sträckläsa. Alltså, såna här dagar önskar jag nästan att jag kunde vara hemmafru. . .  

 

Nu för tiden är det ljust igen när jag är ute och springer/går på kvällen. Det är underbart med vårkvällar, men jag får nog vänja mig vid att stöta på folk när jag är ute. I vintras när jag var ute med pannlampan var jag ganska ensam och det älskar jag. Det är kanske inte helt hälsosamt, men ibland är det så skönt att känna det som att jag är helt ensam i världen! 

 

Lotta läser ju till veterinär och är lite besatt av djur. Därför blev jag ganska förvånad när hon chockad insåg att bävrar faktiskt finns i Sverige och inte vara i Pocahontas-filmen. Och eftersom det till och med bor bävrar i Ornunga nere vid ån var vi typ tvungna att gå förbi ån och titta efter som på vår förmiddagspromenad. Nu såg vi tyvärr inga bävrar, för dom sov säkert, men vi såg massor av träd som var knaprade på och till och med fällda. Och vi tror vi såg boet. Nu är vi nästan sugna på att tälta vid ån i sommar och få en skymt av en riktig levande bäver. Vi kanske kan bli vänner eller något. Äsch, Litta var väldigt nöjd med bäverjakten iallafall!

 

Se här! Fast jag inte önskat mig nånting nästan, förutom rosa strumpor och garn, så fick jag massor av paket! Jag är så bortskämd. Men det är tydligen väldigt lätt att köpa presenter till mig säger mamma och systrar. Allt som är rosa, gulligt och eller sött (bildligt och bokstavligt) blir jag löjligt förtjust över. 

Till själva födelsedagsfirandet hade jag önskat mig tacos och maräng + chokladmoussetårta till efterrätt. Ååh, matkoma!

 

Jag blir aldrig för gammal för vissa lekar. Som nu när jag var ute och gick och fick syn på kaveldun! Vilken lycka! Jag trotsade gegga för att nå fram till dom och sen låtsades jag att jag var snäll och hjälpte till att så nya kaveldun. Fast det var väl inte låtsas, det gjorde jag säkert. Det blåser massa idag, så det såg ut som det snöade när jag var i farten och säkert föds det nya kaveldun flera kilometer bort. Åh vad roligt jag hade!! 

 

Det är knappt jag vågar tro det är sant (fasa, det vara nära att jag var tvungen att jobba!!), men snart är jag påväg till Ornunga för att fortsätta (eller börja) firandet av min tjugofemårsdag. Båda systrarna kommer hem, och det blir firande dagarna två med bara familjen och sen med släkten. Det blir mycket mat och fika. . . Men jag ska också hinna med en sväng på stickcaféet imorgon, gå massa promenader och ha massa helgmys i soffan med alla syskon. Minus Kalle, han brukar inte lämna datorn. Det kommer bli världens bästa helg tror jag!

 

 

 

Och jag ska gladeligen jobba massor av dubbelpass om kollegorna är sjuka!

 

Idag är det min tjugofemårsdag! Hur firar jag den? Jo, jag ska jobba. Det finns värre sätt att fira, absolut! Onsdag är väl den mest vardagligaste dagen som finns, men kanske blir den lite extra vardagslyxig. Jag ska tillexmpel köpa pizza till kvällsmat. 

 

Jag har tittat mig i spegeln, och jag tror inte att jag har hittat några gråa hårstrån. Inga fågelfötter i ögonvrån heller. Inte känner jag mig klokare och vuxnare heller. Föra bara fem år sen, när jag fyllde 20, tyckte jag 25 var sjukt gammalt och vuxet. Men det är inte jag inte, 

 

Min sista helg som 24-åring försvann fort. Igår for jag omkring som en utsvulten höna från klockan sex på morgonen till klockan sex på kvällen när mitt firande började. På dom tolv timmarna handlade jag på maxi, städade noggrant hela huset och bakade och lagade mat. Ändå hade jag precis fått på mig kläderna när det knackade på dörren. Det var nära att jag fick öppna dörren i underkläderna! Det var nästan som den där mardrömmen man brukar drömma när man är stressad. Man skyndar och skyndar sig, men blir ändå aldrig färdig i tid till den där viktiga grejen. Varenda småsak tar huuundra år att göra  och klockan bara rusar fram. Nu var det väl inte riktigt så illa för mig igår, men fast jag gick upp klockan sex på morgonen så är det ju ändå en del grejer som måste göras den sista timman, samtidigt. Men övning ger färdighet, den perfekta husfrun föddes väl inte på en enda dag . . .

 

Den här söndagen har varit totalt tvärtom mot igår. Efter att ha städat efter min städning igår (jag fick ta till akutlösningar på slutet, dvs bara slänga in grejer i skåp och stänga till) har jag har gjort typ ingenting. Ätit, vilat, motionerat lite, vilat igen. Eftersom teven inte fungerar för tillfället (antennen) och jag dessutom har uppgraderat mitt bredband, har jag kollat på flera teveprogram på datorn. Lyxigt, annars har jag ju snålat på surfen och bara sett det viktigaste. Men idag har jag sett tre avsnitt av Mordet (gått på trean) och det var riktigt bra. 

 

Veckan som kommer blir nog trevlig iallafall! Jag räknar inte med själva födelsedagen, för jag ska dessutom gå och klippa mig (ett halvår sen sist!!!), äta med Hannah i stan och åka till Ornunga och träffa Maja och Lotta som kommer hem. Då ska jag få godaste tårtan hoppas jag och kanske några presenter. Det blir roligt det!

Det är väl typiskt. Tjoguåttende februari var en hoppfull vårdag, men första mars snöar det! Det sammanfattar nästan hur mpnaden brukar vara, 31 dagar av hopp och hopplöshet. . . 

Ilska, kräk, gråt!