Iförmiddags tog Gerda en riktigt lång tupplur! På senaste tiden har hon varit svårare att söva, hon kanske har upptäckt att man missar saker när man sover? Iallafall, när hon väl somnat så brydde hon sig inte om vad hon missade. Även om jag gillar mitt barn, så är det ju sjukt skönt att gå omkring hemma och greja utan att ha koll på/roa en bebis samtidigt. 

 

Laga mat tycker jag är ganska trevligt att göra när Gerda sover. För om Gerda sover när jag lagar mat, då vet jag att jag kommer att hinna laga färdigt maten och antagligen äta den medan hon är på bra humör - alltså jag får hyfsad matfrid och då är det roligare att laga riktig mat. Idag gjorde jag lax med rotfrukter och rödkålssallad. Gott! 

 

Inte heller idag räknade jag med att jag skulle äta middag utan mitt barn vid min sida, hon brukar känna det på sig och vakna. Idag var hon dock lite långsam - jag hann äta en halv middag innan hon vaknade och ville vara med!

 

 

Idag var en trevlig dag som jag fördrev i stan med Hannah. Vi åt lunch, pratade och fikade i ett par timmar. Tänk, som vi sa, att förhoppningsvis var det sista gången vi sågs innan vi har en bebis med oss. Undrar om vi kommer fortsätta prata om samma saker då? Eller kommer en bebis närvaro få oss att prata om mer mogna saker och sluta komma med citat från Bert och Dennis-filmen. Nej, det varken tror eller hoppas jag! Hannah och jag har känt varandra i så många år (för alltid) att vi nog aldrig kommer bli gamla och tråkiga med varandra. Tänk när vi sitter och är 90 år och fortfarande spänner ögonen i varandra och frågar strängt Har du en slangbella? (från Dennis). 

 

 

Jag har läst att man ska försöka planera in någon liten aktivitet varje dag och inte bara sitta och rulla tummarna medan man väntar. Det kan ju komma en bebis imorgon men det kan också vilja vänta i nästan tre veckor till. Så imorgon planerar jag att sitta ute och läsa, för det ska bli fint väder. Jag borde också planera in att städa, jag får se hur jag gör med det. . . 

 

 

 ps. jag åt världens godaste grej till fikat. Paj med passionsfruktscurd och maräng. jag typ dog. 

Om jag ville skratta eller gråta? Igår kväll kom jag hem efter jobbet, trött, hungrig och med huvudvärk. Självklart blev jag tvungen att spy så fort jag kom innanför dörren. När jag hade spytt färdigt kände jag mig tvungen att ta något att äta. Men orka fixa något avancerat klockan tio på kvällen, det fick bli att skåpäta! I skafferiet hittade jag en något ihopknycklad chipspåse och lycka, det var lite chips kvar på botten! Hurra! Jag stoppade glatt i mig även om chipsen kanske var lite åt det mjuka hållet. Typiskt M att inte äta upp ordentligt. 

 

När jag vände på påsen för att få tag i dom sista chipsen fick jag syn på några svarta grejer inuti påsen. Vad. I. Hela. Friden. Är. Det. Där. Jag tände taklampan och tittade närmre och såg att dom svarta grejerna hade vingar, ben och antenner. Jag hade ätit chips med insekter i. Jag knycklade ihop påsen igen och vräkte i den i soporna. Sen stod jag där på golvet och funderade på hur jag skulle reagera. Skulle jag gå in på toa och kräkas igen? Skratta? Gråta? Hyperventilera?

 

Jag bestämde mig för att ignorera händelsen och vara tacksam för att dom svarta grejerna faktskt hade ben och inte var musbajs. Självklart ringde jag M och skällde på honom för att han aldrig, aldrig kan lära sig att stänga grejer ordentligt med plastklämma. Och jag antar att samma människa kommer få ta en skurtrasa och skura skafferiet rent från insekter. . . 

 

 

Åh, vilken besvikelse det blev ikväll. M och jag hade båda kommit på att vi var sugna på smörgåstårta ikväll (jag jobbar natt i helgen, så torsdag är lika med fredagskväll). Smårgåstårta med skaldjur, obs viktigt. Så M kommer hem med en liten gullig smörgåstårta med räkor på. Men åhh, man som han är hade han inte brytt sig om att läsa innehållsförteckningen. . . .Fyllningen bestod av råkos och gurkmajonäs! Åhå, blä. Vilken besvikelse. Ja, det var bara att pilla bort gurkan (gott till korv, men vad tusan gör den i smörgåstårta??) och låta den gå ner. Räkorna var ju iallafall goda. 

 

M tyckte inte heller den var god, men åt med frisk aptit iallafall - för tårtan hade iallafall varit billig! Men jag fick honom att heligt lova att läsa på innehållsförteckningen nästa gång. . . 

Såna här soliga dagar vore det skönt om middagsmaten bara damp ner på köksbordet! Men det gör det inte, och inga matlådor till frysen dyker upp heller. Det är tur att jag han min fantastiskt braiga vegetariska kokbok, för där finns massor av recept som blir superbra matlådor. Kött och potatis är ju gott, men att frysa? Nej way. Idag gjorde jag curry- och linsgryta med jordnötssmör och banan! Låter asknäppt, jag vet, men tusan vad det blev gott! 

 

Jag blir alltid så sur när något jag lagar/bakar blir misslyckat. Sen blir jag arg på mig själv när jag inser att det beror på att jag inte har läst receptet ordentligt och sen begrundat det. Recept är ju lite som matte - är det här logiskt? måste man tänka sig. Men jag gillar inte så värst att läsa recept, jag går mycket på känsla. Och ibland blir det misstag. 

 

Fast äsch, det är ju inga katastrofer. Det enda som hände ikväll var jag jag råkade använda dubbelt så mycket spenat till pajen än vad receptet menade - tror jag. Logiken så här efteråt säger mig att jag tog för mycket spenat. Spenat är ju gott och nyttigt, men det blev lite väl mycket av det. 

 

Jag får varenda gång stå emot min vilja att slänga eländet i soporna, bara för att jag vill bli av med misstaget. Men så kan man ju inte göra. Jag får snällt äta upp min spenat!

Åh, vilket begär jag fick. Efter kött! Det har bara blivit så att jag ätit vegetariskt dom senaste dagarna eftersom kylskåpet innehållit rester av kikärtscurry, blomkålssoppa och broccolipesto. Jag tycker jag mår väldigt bra av att äta mindre kött, men gaaah nu måste jag ha! Så nu blir det salamipizza till kvällsmat och i kylen står en förpackning köttfärs till köttbullar imorgon. Längtar!

 

 

Titta! Den här lilla slemmiga saken fanns på min blomkål när jag öppnade förpackningen. Jag trodde först att den var död, för blomkålen har legat i min kyl i typ en vecka, i plast. Vem skulle inte dö då? Men när jag petade på snigeln så började den leva! Så istället för att tycka att det är typ äckligt och snusk med sniglar i maten, så blev jag glad för miraklet. Jag tog lilla snigeln och satte ut den nedanför syrénbusken (att sätta den i mitt land hade varit att gå för långt) och jag hoppas att den trivs där och hittar någon att hänga ihop med och så vidare. 

 

 

 Det fina med att ha blivit fastanställd kan ju vara att man får följa med på roliga jobbsaker, istället för att vara vikare och den som får stanna kvar och jobba. Igårväll spenderade voi avdelningens prispengar genom att äta mat som vi själva lagat i en slags matstudio (vilket koncept va?). Det var väldigt trevligt faktiskt! Visst är det skönt att bara sätta sig på en vanlig restaurang och få maten helt serverad, men stolhet är en ganska god krydda. Jag var i förrätts-gruppen och det var sjukt gott! Såg ut typ såhär:

 

Jag är riktigt stolt över mitt fikabord måste jag säga! Imorse när jag vakade det sista undrade jag varför jag bara inte köpte allting och sparade tid och kraft. Svar: det är inte lika kul! För det är roligt att vara stolt över sig själv! Så därför bakade jag dammsugare, kanellängd med vaniljkräm, vaniljhorn (som blev misslyckat platta men goda) och halloncheesecake. Ärligt talat blev allting sjukt gott, jag nästan dog i sockerkoma tror jag. Iallafall, nu har jag varit stolt över mig själv och nästa födelsedagskalas får gärna vänta ett år! Jag har kakor kvar så det räcker.

 

 

Idag har jag varit ledig. Jag har tyvärr inte lagt upp fötterna och tagit det lugnt, utan jag har bakat vörtbröd. Fick för mig att jag ville göra det. för jag hittade ett recept som verkade enkelt. Det var säkert enkelt, men alltings första gång kan vara lite knepig. Dessutom hade jag inte riktigt huvudet med mig. När jag hade hällt i en del av mjölet i degen och hade bakmaskinen igång för fullt märkte jag att något var fel. Degen var alldeles för torr, som om jag haft i för mycket mjöl. Men jag hade inte ens haft i allt. Jag tänkte igenom alla steg i receptet, läste varje ingrediens. Vad hade jag gjort fel? Eller skulle vört-brödsdeg vara såhär torr? Men plötsligt slog det mig. . . Jag blandade ut jästen i bara en del av vattnet, och glömde sen hälla i resten. Jäklar. Jag insåg att degen nog inte skulle gå och rädda, nej, börja om. Men mörk sirap var slut. En snabb sväng till Hemköp, i flötigt okammat hår. Hem och börja om igen. 

 

I receptet stod det att man skulle ha i degen i brödformar och sen jäsa i 60 min. Jag städade lite och gick ut en promenad under tiden, måste vara effektiv för att hinna med dagen. När jag kom tillbaka ahde degen jäst långt över kanterna, degen hängde ner som en ledsen mun. Därför fick bröden en ganska märklig form, kanske inte de vackraste. Men. Det blev himla gott!

 

Dagens första projekt var att göra knäck. Förritiden, när jag var barn och bodde hemma, var göra knäck en av årets höjdpunkter. Fast då gjordes den inte flrrän typ dagen innan julafton. Och det var alltid pappa som höll i det projektet, i sann Rudolf-anda. Redan när jag vat sisådär tio är började jag bli skeptisk över att pappa tog hand om knäcken och gjorde det till min uppgift att övervaka pappa, så ingenting brändes. Nu tror jag säkert att pappa hela tiden hade kontroll - å andra sidan var det till honom jag ringde i panik när jag råkat koka min knäck för länge förra julen. Se där, inte ens jag lyckas med knäck! I själva verket ser det ut ungefär som knäck-scenen i Sunes Jul när jag är igång. Knäck högt och lågt, i håret till och med.

 

Idag har jag lagat pulled pork. Inte så snyggt namn att översätta (draget fläsk), men det syftar väl på att man ska kunna dra isär köttet när det är klart. Det här tog hela dagen att laga, men jag behövde bara aktivt lägga ner typ tio minuter! Sen skötte det sig själv i ugnen. Sån matlagning gillar jag! Och gott var det också, tänka sig. 

 

Alltså coleslaw, världens godatse. Skulle nog kunna äta det jämt. Och det ska jag nog göra när jag tänker efter. Vitkål ska ju vara väldigt nyittgt. Och det där med gaser i magen har jag inte märkt av, jag tror det är en myt.

Jag gör coleslaw med turkisk yoghurt, lite majonäs, några droppar citronsaft och så lite salt och peppar. Ibland har jag morot i också. Men det allra godaste är med äpple i, tycker jag!

 

Vad blir det för mat på semestern? Det som är bra med höstsemester är att jag är mycket mer inspirerad att laga mat. I somras lagade jag knappt mat på mina lediga dagar. Jag köpte så mycket som möjligt färdigt och solade istället. Men nu i slutet av september är vädret mer inomhusvänligt och jag blir sugen på "riktig" mat. 

 

Idag gjorde jag kålpudding! Det blev riktigt gott, tror jag. Särskilt med massor av sås och lingonsylt. 

På kvällen var jag inspirerad att äta nyttigare mat. Jag måste erkänna att det blir pommes och buffalo wings lite väl många gånger i månaden. Hm, i veckan. . . Det är himla gott och lättlagat åtminstone. Men nu är jag som sagt inspireras att äta sallad till kvällsmat/middag iallafall några gånger i veckan! Ikväll gjorde jag en med stekt paprika och haulomi. Gott! Dock ej lika gott som Buffalo Wings. . .