Igårkväll när M kom hem tittade han på mig som satt i soffan och frågade om jag var sjuk. Jag sa nej? Och vad säger M då, jo jaha du kanske bara är osminkad. Ja, sånt ska man få höra, att man ser sjuk ut bara för att man är osminkad?! Jag var inte sjuk, men jag var sjukt trött och mådde illa (nattjobbets konsekvenser) och det förklarade jag barskt för M. Det är skillnaden mellan honom och mig (och mellan alla män och kvinnor kanske?) att jag säger inte att jag är sjuk för att jag är trött, sleten och mår illa. Men om det varit Ms upplevelser så hade han klart som solsken sagt att ååååh, jag är så sjuk, buhuhuu ta hand om mig. 

 

 

Idag tog jag lång sovmorgon, nästan så lång att jag fick huvudvärk. Men det behövdes, för inatt ska jag vara vaken och jobba! Det blir spännande att se hur det går, men jag tänker inte precis chansa utan proppa i mig anti-spy-tabletter. Nja, jag är nog mer spänd på exakt hur snyggt jag kommer vagga fram efter tio timmar. . . Jag skulle vilja hoppas att det blir en lugn natt, men med tanke på hur dom senaste dagarna har varit tror jag inte att jag kommer få sitta still precis. Men äsch, bara jag inte spyr så bryr jag mig inte så värst. Och det var faktiskt skönt med sovmorgon och imorgonkväll blir jag ledig som kompensation för natten, så det blir en kort jobbhelg :)

 

Men först ska jag faktiskt iväg till jobbet en sväng efter lunch gå på mitt sista sjuksköterskemöte på ganska så länge. Det hade väl varit skönt att stanna hemmahela dagen och skippa det, men jag vill verkligen vara med på det. Så det blir en uppvärmd köttfärssås-och-spagetti-lunch nu först och så hoppas jag kunna ta en tupplur när jag kommer hem igen!

Idag är en sån där typisk januaridag som gör att jag inte gillar januari. Snö och plusgrader och allt blir slaskigt och disisgt. Snön ser mest trött ochs smutsig ut och snart blir det säkert kallt igen så att allt blir till isgator istället. Hur mycket jag än städar inne finns det alltid mer att göra och på teve är det skidor på flera kanaler. Det är jobbigt att ut och gå, för vinterskor och jackor gör mig så klumpig och tung. Usch!

 

Hejdå vinter och välkommen vår, tycker jag! 

Från att inte ha köpt ett enda bebisplagg till att ha alldeles tillräckligt gick det ganska snabbt! Jag gick väldigt metodiskt tillväga, jag har kollat runt litegrann i nästan varje affär i Alingsås som säljer barnkläder och köpt något plagg i varje. Jag har köpt kläder som jag tycker är fina och som är ganska enkla och (enligt mig) neutrala. Jag vet ju inte än vad våran bebis kommer passa i för sorts kläder och färger, så än så länge går jag helt efter min egen smak! Stora tryck går bort, jag vill varken ha traktorer, apor eller "sweet little princess" än så länge. Jag kanske ändrar mig sen och tycker det är snyggt. Mina favoritfärger är rosa, marinblått och vitt så det får min bebis snällt sätta på sig. 

 

Magnus tyckte det mesta var fint, även om han är liiite mer konservativ om vad som passar för flickor respektive pojkar. Till min förvåning tyckte han den rosavit-randiga bodyn var jättefin och höll med om att en pojke kunde bära den utan att skämmas. Bodyn med gråa blommor och några små spetskanter var däremot mer tveksamt. . . Konstigt det där vad som upplevs flickigt och pojkigt. Men så länge M själv inte går i klädaffärer och handlar får han acceptera mina åsikter! He he he.

 

Det är verkligen jättesvårt att veta hur mycket kläder som behövs. Jag har iallafall bara köpt några plagg i stl 50 (helt vita bodys) och resten i stl 56, jag känner liksom på mig att våran bebis snabbt kommer bli tjock. Jag tiallafall inte att jag behöver köpa mer i nyföddstorlek, förutom några pyjamasar. Det har jag hört behövs några stycken. . . 

Såna här vinterdagar kan jag absolut stå ut med. Precis så här fint var det i Ornunga idag och om det inte hade varit asigt kallt att stå still så hade jag nog velat vara ute hela dagen. Men jag hann iallafall med två promenader medan solen var uppe. Jag hoppas det solskenet räcker ett tag!  

 

 

 

Imorse nådde jag nästan botten av ömklighet. Oj vad jag tyckte synd om mig själv. Eftersom syster Lotta tycker det är skojigt när jag berättar om mina gavidkrämpor så tänker jag berätta om det. 

Imorse ringde klockan vid fem och jag stapplade upp inte alls utvilad. Tröttheten och tanken på att det nog skulle bli en ansträngande dag på jobbet blev visst för mycket för mitt spycentrum i hjärnan, för när jag stod och kokade gröt så blev jag tvungen att spy. Och det är väl en ganska världslig sak nu för tiden, jag är ganska van vid detta. Men idag. . . Tydligen så är en bebis i magen lika med sköra slemhinnor, för senaste veckorna har jag haft problem med blödande näsa. Och min nya, känsliga näsa tålde INTE spykramper. Så näsan satte igång att blöda det värsta den kunde medan jag hängde över toaletten. Ack, det var en nära-döden-upplevelse nästan. Jag kände för att gråta en liten skvätt faktiskt.

 

Men det gjorde jag inte och jag dog inte alls. Näsan slutade blöda och jag gick ut och åt min då färdiga gröt. Sen var jag alldeles redo för en ansträngande dag på jobbet. . . 

 

 

Jag är på bästa virkhumör igen! Dom senaste två veckorna har jag virkat två sköldpaddor (mönster här) och äntligen virkat färdigt filten jag började på i somras. Och så har jag varit i min favoritgarnaffär och handlat garn till en liten kofta och en till filt. Jag älskar att virka små filtar, det är lagom koncentrationskrävande. Sköldpaddorna blev söta, men det är så tråkigt att montera ihop delar. För att inte tala om att fästa trådar, så nästa filt blir inte i rutor utan i ett stycke!

 

Jag har också tänkt virka en mobil till barnvagnen, men jag har varken hittat eller kommit på något trevligt mönster än. Men allt jag behöver är tid att tänka /leta ordentligt. Har jag sagt att jag längar till mitten av februari och ledigheten. . . ?

Jag känner inte av några svullna ben och fötter än - men det syns! Jag får klädsamma strump-märken cirka fem minuter efter påklädning. Och ni skulle se hur snyggt det är när jag haft på mig mina jogging(numera gå-)tights!

 

På jobbet har jag börjat använda stödstrumpor, men det kliar så mycket att aldrig i livet har jag på mig dom hemma. Nejvars, då lägger jag hellre upp fötterna på en pall!

 

Såhär i väntans tider känner jag mig ibland fasligt gammal, var tog tiden vägen? Nyss var jag barn själv, eller vänta, är jag inte det fortfarande? Nej men okej, barn är jag inte - men barnslig!

 

Ikväll har jag tittat igenom massor av gamla digitalkamera-foton på datorn med högst blandade känslor av lycka, fasa, ångest och romantisk nostalgi. Mest är jag väldigt (väldigt!) tacksam att vara snart 26 istället för 17, men tänk. . . om jag hade fått vara sjutton i en helg med mitt nuvarnade förstånd och känsloliv? Det hade kunnat bli skoj kanske!

 

Tänk att det är nästan tio år sen jag lärde mig dricka kaffe och hade en fantastisk älskad nokiatelefon med knappar, orkade måla naglarna, kalasade med Hannah på cykelfestivalen, kindpussades med min gulliga vän Niklas och hade syskon som var små. Tänk att jag för tio år sen oroade mig för att jag var tjock och ful, jag var ju assnygg! Det var väldigt svårt när jag var sjutton åt att tro att livet skulle bli mer än dramatik och elände. Hej och hå. Skönt att det på alla bilder som är kvar ser ut som jag trivdes iallafall! 

 

 

Idag njuter jag av sista dagen på nyårsledigheten. Jag är inte förtjust i januari och hör till den sorten som har kvar julen ganska många dagar till. Det beror på när granen börjar barra. Det kommer alltid en dag när jag blir trött på julen och vill låtsas att det är vår istället, men det får dröja lite till.

 

Tills dess lyssnar jag på julmusik och äter ris ala malta och har det väldigt bra. 

 

Nyårsafton blev stillsam och trevlig, i år med. M och jag firade i Ornunga med Lotta och mina föräldrar. Lotta konstaterade att det var första gången hon firade nyår hemma sen hon var typ tretton. Själv konstaterade att jag var tretton år senast jag inte firade nyår hemma (eller på jobbet). Jovars, med några år överdrev jag nog, men det var längesen jag kände för att göra något typ speciellt på nyår. . . 

 

Iallfall, vi åt räkor och jättegod pannacotta till efterrätt. Så fort det fanns lite plats i magen åt vi massa godis och såg på Skönheten och odjuret. Sista timmen spelade vi spel och det var faktiskt skojigt! Vid tolvslaget hörde vi några raketer och försökte se dom uppifrån vägen, men nja. Det var skönt att gå och lägga sig sen!