Det var det det. Allt kånkande och bärande och flyttande dom två senaste dagarna har gett mig träningsvärk i ryggen! Kan knappt böja mig. Oh, är det så här det kommer kännas att bli gammal?
En sak har jag iallafall bestämt. När jag har väl har flyttat till Västra Bodarna hem till M, så tänker jag inte flytta på mig mer. Aldrig mer. Inte när det är så här jobbigt att flytta! Tänka sig att jag har så förjordat mycket grejer, jag som bara är 20 och en ensam person! Ändå blev det ungefär tusenmiljoner flyttlådor. Och jag har insett en sak. Jag är inte en organiserad flyttare. Jag är inte som mamma. Jag skyller på min ålder, jag är ung och ny och har inga erfarenhet av sånt här. Min filosofi var ungefär släng i skiten i lådorna! Allting ganska huller om buller, en salig blandning liksom. Fast jag var ändå så klok att jag la alla viktiga saker i en väska. Typ plånbok, nycklar, bankdosa, pass med mera. Poäng till mig!
Iallafall så tog det i princip hela dagen igår att packa ner, köra bort 100 meter till mormor, bära ut och packa upp igen. Massa lådor med grejer jag inte behöver just nu står i mormors källare tillsammans med mina få möbler. Och nästan lika mycket står i mamma och pappas förråd. Jesuz.
Och idag har jag börjat städa: diska, damma, torka, skrubba. Jag har dammsugit alla lister och hörn, dammat bakom teven och rensat duschbrunnen. Imorgon blir det torka golv, tvätta fönster och en last finish på allting. Mamma och mormor ska hjälpa mig. Yes, det krävs tre generationer kvinnor för att flyttstäda. Jag säger det, tack och lov och vad jag är tacksam för att min familj har hjälpt mig.

Vad är det med augusti som gör att man inte kan ha framme grönsaker och frukt mer än en minut innan det vimlar av såna äckliga bananflugor? Hu, jag satt och åt i soffan framför teven och när jag tittade mig omkring insåg jag att jag satt i ett flugmoln. Usch, får man lov att säga tycker jag.

Imorgon är en busy dag! Förmiddagen ska jag tillbringa med att plugga (känns som det var flera vecor sen jag gjorde något annat) och på eftermiddagen börjar jag flytta. Det är helt sjukt att om inte länge så bor någon annan här i MIN lägenhet, sitter i MITT kök och använder MIN toa. Japp, jag tycker att allting här är mitt! Känns inte alls som att ungefär hälften av byns nygifta par (som nuförtiden har varit gifta i 25 typ) har bott här, och ett antal ungdomsledare som jag till och med var uppe och hälsade på. Och min 17-åriga syster var dagbarn här hos en tjej på den tiden lägenheten fortfarande var en trea. Då visste jag inte att jag skulle bo här, att jag skulle bli en av dom som har tillbringat ett par av sina första vuxenår här. Jag undrar om jag kommer att lämna kvar något. Hm, jag vet att jag inte kommer lämna kvar massa hårbollar i duschbrunnen iallafall, sånt är ofräscht.

Och nej, fasa och ve. Jag insåg precis att hos mormor kommer jag inte ha tillgång till internet! Fuck, min favoritgrej är ju att ha datorn i knät hela kvällarna. Hur ska detta gå?
Jaja. Nya tider!

Efter en lång pluggdag har jag gosat ner mig i soffan och är inne på andra filmen. Har nästan, eller kanppt, lyckats förtränga allt som har med förstoppning, diarré och slemmiga upphostningar att göra (yes, det är en bråkdel av vad min tenta handlar om).
Försöker riktigt känna efter hur skön min soffa är (hmpff) och se mig omkring, för nu är det inte många kvällar kvar här. Sover antagligen sista gången här på fredag, det kommer kännas konstigt! Men det är nästan tur att jag är tvungen att flytta, för jag hade nog aldrig fått tummer ur att göra det frivilligt... Det är ju så skönt att bo ensam!
Jag kommer sakna mitt gröna kök allra mest, och att sitta och äta frukost vid köksbänken och se ut över skolgården.

Det spelar nog ingen roll hur gammal och härdad jag blir, jag får fortfarande lite tolvårs-pirr när jag ser på Titanic, för det är något speciellt med Leonardo Dicaprio i den filmen. Åh, hur hjärtat dunkade när jag såg filmen både första och säkert femte gången, och jag var helt säker på att någon gång skulle något liknande hända mig. Just det sjunkande skeppet hoppade jag gärna över, men resten! Oj, oj vilken nostalgi...

Ligger nedkrupen i min soffa och ser filmen. Popcornen är uppätna. Tänker på att det är sista helgen jag tillbringar i min lägenhet. Lite sorgligt.

för det mesta är det roligt att vara vuxen. Forma mitt eget liv, ha egen dammsugare och styra över mig själv.
Men ibland känner jag bara för att vara liten en stund, ha inga bekymmer i världen. Ingen press på att vara vuxen, mogen och ansvarsfull. Bara ha sommarlov. Inget jobb, och definitivt ingen tentaplugg.
Ja, det är skittråkigt att plugga just nu faktiskt. Vill bara sitta ner och läsa i en bok, bara slappa sista veckan innan plugget drar igång. Lägga energin på att flytta och organisera. Sova ifred på morgonen, ingen stress att gå upp tidigt för att börja plugga.
Japp, jag känner mig gnällig just nu. Jag behöver bara få ur mig det. Upp med humöret, kom igen! cheer up.

Hallelujah, i fredags när jag var ute och gick med Magnus i hans hemtrakter (som snart även är mina) så hittade jag massa blåbär! Dom växte precis intill klipporna vid sjön, och det fanns hur många som helst! Eftersom knappt hittat några blåbär i år blev jag näst intill lyrisk och så besviken att jag inte hade med mig något att plocka i. Men M visade medlidande med mig och lovade att vi skulle gå dit igen så jag kunde plocka. Så igårkväll gick vi dit igen, med plastbyttor att plocka i! Åh, vilken lycka, älskar att plocka blåbär, speciellt när det bara vimlar om dom! Den enda som grämde mig är att M är helt värdelös och ointresserad av att plocka. Det gjorde mig upprörd, tänkte ju på hur mycket vi had ekunnat plocka om han också ansträngde sig. Nu fick jag ensam plocka en liter. Åh vilken sorg!






 
Inte fel med utsikt medan jag plockade

Och en del av dom stackars bären blev till Blueberry corn-muffins (Leila bakar).
Fruktansvärt goda! Jag kommer väl aldrig bli ren och oblå under naglarna igen, men det var det absolut värt!

Jag trodde det skulle märkas när en människa dör när man är inne i samma rum och andas samma luft. Jag vet inte vad, men kanske att det kom liksom en vindpust när själen lämnar kroppen. Jag vet inte, men något trodde jag skulle märkas. 
Men det var så händelselöst, inte ens hemskt och knappt ens sorgligt. Jag och min arbetskompis föjde bara oförstående dödsprocessen (Hallå, xx, hör du mig, hur mår du? ska det låta sådär när hon andas? Titta på hennes ben, dom är ju helt blåa. vad händer med tungan? seriöst, hon andas inte! Hennes ansikte, hon är borta) och sen var hon bara död. Det gick snabbt, hon dog medan vi höll på att sköta om henne i sängen. Hon var gammal, och sjuk. Men det var första gången jag var med i samma rum när en människa dör och det kändes. Jag trode bara att det skulle märkas mer.

Om jag kommer att jonna som sjuksköterska i resten av mitt liv kommer jag väl antagligen vara med om det här många gånger. Jag undrar om jag kommer minnas den här första.

Jag tillhör den sortens människor som tycker att frukosten är dagens bästa måltid. Därför avskyr jag att stressa i mig den, och går hellre upp en halvtimme tidigare för att kunna ätai lugn och ro. Och därför älskar jag också att vara ledig och verkligen njuta av frukosten! För det mesta äter jag yoghurt med hallon och blåbär och hemmagjord mysli, men idag ville jag ha extra lyx och gjorde pannkakor! Amerikanska alltså, gillar dom mycket bättre än svenska faktiskt. Blir godast med flytande honung eller lönnsirap och bär!

När man har jobbat från sju till fyra och gått fram och tillbaka i kvav inomhusluft på hårda cementgolv, längtar jag efter att gå en lång promenad. Så det gjorde jag. Fick med mig mormor, så gick vi en väg i skogen som ingen av oss riktigt vågar gå ensamma, i skräck för älgar och andra varelser.






Mormor i förväg

 Hittade ett stackars blåbär, det är not good av dom i år, tyvärr.

En av mina högsta drömmar är nog att bo i en liten stuga i skogen. Som det här, avskilt fast man ser andra hus och så nära att man kan cykla över allt. Jag bara längtar när jag ser ett sånt här. Att bo för nära en väg,att inte kunna gå i underkläder i trädgården blir min stora sorg i livet.

 På grund av det här fölet tog jag och moror säkert en tio minuters gåpaus, var ju tvungen att stanna och gulla lite. Det här är riktiga hästar tycker jag, inget trams. Man vill ju bara gosa!

 
 
Mormor fastslog att det är något fel på dom här solrosorna. Dom vänder sig från solen istället för mot, som dom tydligen ska. Jag vet ingenting om sånt.
Iallafall, efter kvällens promenad har jag fått kraft att jobba 7 -16 imorgon med. Tror jag,

Det bara känns hur mycket sol och vitaminer som lagrats i mig idag! Syster Maja och jag tillbringade förmiddagen nere vid sjön, och förstås tog vi bullar och ballerinakex med oss. Sen låg vi bara och slappade och doppade oss lite då och då. Det var mycket mer folk vid sjön än vanligt eftersom tre traktorer dragandes på kreaturskärror kom lastade med scouter från lägret. Tydligen var det de norrändska scouternas tur att bada idag... Iallafall, kel när det ör mycket folk, men ännu roligare när dom åkte och det blev lite mer som vanligt!

Eftermiddagen fick jag ensam, Maja åkte till jobbet och resten var i Borås och handlade. Så fick min tid med mina böcker på verandan, firade lite extra genom att baka en mini-rabarberpaj till kaffet.

Och så fixade jag godaste maten ikväll! Efter ev solig dag ska det vara något salt tycker jag, så det blev gratinerat pitabröd med tomat, basilika och getost med schwardswaldskinka till. Jag gillar när det är lätt och går fort, pitabrödet är världens enklaste plus superdupergott. Bara ta ett bröd, skära tomat i skivor, krydda på lite krydda, lägga på skivad getost och så in i ugnen ett par minuter!

Det är så skönt att vara nyduschad. Speciellt efter en varm, svettig dag. Idag slutade jag jobba vid tre, en ganska konstig tid tycker jag. Är ju en dötimme mellan två och tre, så då kan man ju lika gärna slita två med resten (förutom dom som sliutar fyra då). Iallafall. Kom hem och tog en sen siesta på verandan, åt nat hos mormor och fick låna hennes gamla solstol från sjuttiotalet. Somnade till en stund i solen. Inte så bra, kom så konstiga drömmar.

Sen gick mormor och jag upp till Sällerhög och tittade. Däruppe brukar det vanligtvis vara en vanlig gård med hagar och åkrar, men just nu befinner sig massa scouter från olika stället i sverige där och alla åkrar är fulla med tält istället. Och alla lagårdsbyggnader har förvandlats till matsal, café, kyrka, handelsbod och sjukstuga. Alla är välkomna att hälsa på och fika och vara me dpå lägerbål. Så jag och mormor passade på att hälsa på min lilebror som var där med Asklanda-Ornungas patrull. Jag är lite orolig att hann inte byter kalsonger, men jag var snäll och frågade inte när hans kompisar hörde på. Nej, det var trevligt att få lite scoutstämning, var ju flera år sen jag själv var med på ett. Men jag är ganska nöjd med att bara hälsa på, trivs ganska bra att kunna duscha när jag vill och sova i en säng. Har väl blivit gammal I guess!  

Nu borde jag väl torka håret och så gå och lägga mig. Börjar jobba imorgon vid sju igen. Men så skönt, bara till två. Då ska jag försöka åka till alingsås och klippa håret någonstans, var oacceptabelt längesen. April till och med. Så hoppas nästan att det blir molnign imorgon, är så tråkigt att jobba och gå i stan i sånt här fint väder. Men på onsdag får det gärna bli fint, för då tänka sig, är jag ledig!