Min fina ormbunke som jag fick när jag fyllde år är inte så fin längre. Det ser ut som någon snaggat den ungefär, bara missat några blad här och där. Och det är precis vad som hänt också. Det är mitt kattskrälle som snaggat min krukväxt. Uppernbarligen är ormbunke ett gott mellanmål.
Men nej tack! Nu får ormbunken flytta till ett annat fönster, ett inte lika utsatt. Kanske växer den till sig där...
Och istället får en annan krukväxt flytta till köksfönstet. Jag har en känsla av att den inte är lika god enligt kattsmak.

Överst på min önskelista (det är ju bara nio månader kvar till min födelsedag) står det "Stringhylla" och "en vit korgstol".


Stringhyllan vill jag ha att ställa mina färgglada burkar i och kanske några böcker och en blomma. Hm, jag har en idé om att kila upp en sväng på vinden i lillastugan. Jag har fått veta att man kan hitta allt möjligt där, tänk om?


Korgstolen tänkér jag ställa i verandan och piffa upp med en dyna med något fint mönster och massa plädar och kuddar i pastellfärger.
Ååh, jag sr det så fint inuti min huvud! JAG VILL HA!!

Om jag hade några hundralappar att bara slösa bort skulle jag köpa massvis med rosa pelagonior och plantera ut i krukor. Men just nu får jag helt enkelt nöja mig med att klippa av för långa stjälkar att placera i vaser runt omkring i huset... Det är ju fint det också!

Det är inte varje dag jag pratar med en 100-åring. Särskilt inte en sån här pigg gammal dam, mycket klokare och klarare i skallen än dom flesta födda andra halvan av 1900-talet. Verkar inte en dag över 85 år. Tänk om man kunde få ha det så, bli hundra år och fortfarande vara lika klar i huvudet som nu och endast med några småkrämpor.
100-åringen jag pratar om är mina kusiner farmor. Träffade henne idag på en av kusinernas studentfirande. Den tanten är vrkligen en man blir glad av!

Idag har jag varit hemma i sommarsolen och pluggat inför psykiatritentan i skuggan. Går sådär, jag är mest sugen på att bara slappa. Så det blev några avbrott i pluggandet... För att fika god bulle och njuta av utsikten, och rensa bort gräset från rabatten som jag tänkt göra fin.


Kaffe och bulle, i himlen!



Jag vet sämre utsikt...



Satan! Kände mig som Kulla-Gulla efteråt! Blåsor i händerna och ryggen värkte.

Igår torsdag var det min faders födelsedag, så då for jag hemåt för att ge present och äta tårta! Men jag hann även med en riktig sommardag hemma. Borrade ner fötterna i mormor tusenskönematta, äste tidningar på verandan och åkte ner till ornungasjön med alla hemmaboende syskon. Tror knappt aldrig att jag har badat såhär tidigt!
Så hann jag också med att pussa och gosa riktigt mycket med dom små kissarna. Det är nästan så att dom är sötare än bebisar. Och jag är nöjd så länge jag nöjer mig med kattungar!

Hela trädgården doftar syrén och äppleträd. Man får liksom lust att ta täcket och sova därute. Ute är svalt, härinne är varmt och klibbigt. Jag vet överhuvudtaget inte hur jag ska kunna slösa bort en sån här sommardag, natt, med att sova.

Sistadagar är alltid sorgligt. Idag, sista dagen på psykiatripraktiken var sorglig. Faktiskt. För åtta veckor sen tänkte jag att psykiatri var ingenting för mig och tänkte mest bara genomleva praktiken. Såklart ändrades min uppfattning ganska så totalt. Jag har trivts väldigt bra! Personalen har varit trevlig, det har varit intressant och en utmaning typ varenda dag. Jag har fått träna på att bemöta allt slags knäppt folk, och vanligt folk. Velat skratta, gråta och skrika väldigt många gånger... Och jag gillade verkligen att man, till skillnad mot somatiska vården, FÅR ta tid till att prata med en patient i en hel timme eller gå ut och gå en promenad. Utomhus, på arbetstid. Väldigt tilltalande för mig.
Iallafall så kändes det sorligt idag. Så mycket oavslutat, vill ju helst se hur det går får alla mina favoriter. Känns knäppt att inte få det.
Men visst är det skojigt att man kan ändra uppfattning så mycket.

Det är inte så att man vill gå och lägga sig tidigt en sån här kväll. Första sommarkvällen. Jag vill bara sitta ute på trappan och känna på sommaren. Men ska man få upp vid fyra så får jag väl snällt gå och lägga mig snart...

Jag har varit på besök i hemtrakterna i helgen. Hu, vad seriöst det lät! Det var trevligt och härligt som alltid. Tro det eller ej, men det är skönt att få vara någons barn igen ibland.
Så jag ahr njutit av helgens sköna väder genom att sitta på verandan hemme och gå många promenader med mormor. Och pussat på dom sötaste gulligaste nyaste kattungarna hemma. Sista gången, säger mamma. Igen. Iallafall, tre små söta korvliknande saker som luktar så himla gott. Som bebisar, fast dom är katter.

Jag är så himla nöjd med mig själv och resultet av byrån! Måste säga att det blev sjukt snyggt faktiskt. Den här byrån stod tidigare i Magnus gamla rum hemma, och där var den  träfärgad med rektangulära knäppa trähandtag. Så jag fick slipa, skruva/banka loss handtagen, slipa lite till, grunda två gånger och sedan tre lager vit färg. Plus en fjärde ålning då jag fick fixa till lite skavanker och missar... Och så köpte jag nya knoppar och skruvade på! Allt det här med en smula hjälp och råd av svärfar, men ändå, jag är så otroligt duktig!
Så nu ska den här byrån rymma underkäder och diverse saker. Självklart ska jag dela lådornas antal lika med M. Jag vet, otroligt schysst med tanke på allt slit jag lagt ner. Själv. Men efter hans senaste kommentar, att "den såg ju faktiskt okej ut innan också...", så ska jag tänka över det där schyssta beslutet en gång till tror jag...




Men! Byrån fixades dessutom till för att jag skulle ha nånting att ha min nya teve på (som jag haft presentkort på sen jag fyllde år). Så idag, efter att byrån torkat klart igår, så köpte jag en teve! Det var skojigt, har aldrig köpt en innan. Och ja, vi behöver en till teve. För snart börjar fotbolls-EM och andra tråkigheter på teve. Husfriden, folk fattar.



(jag vet, jag ska fixa sladdarna snyggt sen)

Jag måste ärligt talat säga att jag är en ganska så snäll tjej. Snäll. Artig, gillar inte krig, gråter ganska lätt. Tycker om att ta hand om människor, göra folk glada, uppmuntra och ge komplimanger. Hm, därav mitt yrkesval. Ja, jag är snäll helt enkelt. Och just nu är jag snäll hela dagarna på praktiken.

Så vem får ta skiten? Skiten, den som finns även i en snäll flicka?
M, såklart. Såklart att pojkvännen får ta skiten! Men jag måste säga att han många gånger gör sig så förtjänt av det så.
Idag var ett exempel på när skitmonstret kommer fram. Och det är så skojigt att jag måste dela av mig!
Så, alltså. Jag hade haft en såndär ganska jobbig dag på jobbet (läs praktiken). Ganska stressigt, fick springa mycket, för lite mat och så ångest för nästa VFU-uppgift som ska vara inne nästa vecka och så en nyhet om ett hemskt sorgligt dödsfall på det. Sen dör mobilen, och jag kan inte be M hämta mig vid stationen. Och det regnar. Så jag sitter i bussen hem och solen på min himmel är att det finns kladdkaka var i kylskåpet och mina favoritchips i skafferiet. Änglasång och kvällen är räddad!

Jag kommer hem. Hör det bekanta ljudet av sport på teve ifrån vardagsrummet.
Kattlådan är full med kattbajs.
I kylskåpet: ingen kladdkaka.
I skafferiet: inga chips.
Och precis där bryter sig monstret ut! All snällhet är borta. Jag ska inte återge allt monstret sa. Men summan av kardemumman är att M vackert fick åka en sväng till Macken, efter hot om skilsmässa och våld, och köpa nya chips. En kvart innan hans träning början. Kladdkakan gick tyvärr inte göra något åt. Problemet är att Macken inte har monstrets favoritchips (Fredagsmix) och detta vet monstret, men skickar iväg pojkvännen ändå. Sedan fnyser monstret bara föraktfullt "det är som du inte känner mig" när pojkvännen kommer tillbaka med Pringles Orginal (blä liksom).


Jag vet, allt det här osar lite PMS. Men så är det inte, och det gör ju det ännu mer imponerande, eller hur? Att en snäll tjej kan vara så monstrig ibland :)
Men jag är fortfarande ledsen kan jag säga. Ingen kladdkaka. Inga chips. Oförlåtligt.

Jag hade en härlig helg!



I solen har jag ätit fruost utomhus för första gången i år.



Och i regnet målat byrån (fem lager än så länge, phu!)



Och hittat ett halvt väldigt turkost fågelhägg. Sorgligt.

Det finns två saker jag irriterar mig på (snällt ordval) mer än andra saker:

1. Folk som pratar eller hörs på annats sätt i bussenmellan Alingsås-Borås klockan sex på morgonen eller klockan tio på kvällen. Írriterande och respektlös när man vill försöka ta igen förlorad sömn. Och hur orkar folk vara pigga så tidigt? Eller prata om tentor och inlämningsuppgifter i ottan? Häromkvällen var det en kille som lyssnade på technomusik i ipoden så hela bussen fick höra, och imorse tio över sex steg två thailändskakvinnor på bussen glatt tjattrandes på det där speciella språket. Jag tycker bara att det inte är okej. Tyst ska det vara!

2. Folk som äcklar sig med tuggummi. Typ tuggar det hela tiden eller, ännu värre, kletar det överallt! Under bord, på bussätena... "Vilket otroligt snusk! " får jag lust att utropa. Jag är verkligen löjlig, men jag skulle antagligen vägra pussa M på flera dagar om jag såg honom med ett tuggummi i munnen... Men det ha rjag inte sett än :)

Fortfarande efter ett halvår håller jag på att bo in mig. Möblera om, byta plats, köpa nytt, ändra och vrida.
Hittade de här urfina Lisa-hyllan på Hjulet i helgen. Passar så himla bra i köket över radion!






Och sen släpade jag, med viss hjälp av karlarna i huset, ner ett bord och två stolar som mest stod och förfors uppe i logen. Passade så himla bra i "Huldas rum". Kanske orkar jag någon gång i livet måla det vitt... Eller inte, det duger bra ändå :)

Åh, att vara ledig i fyra dagar! Det känns så himla bra, det har jag inte varit sen i julas. Så jag har verkligen njutit av den här första dagen, det gick extra bra när det var så himla fint väder. Nästan sommar. Jag har varit ute typ hela dagen, med en hög nya tidningar och en bra bok. Har sovit med näsan i gräset och säkert fått en fästing någonstans. Underbart.

Men jag började ledigheten igår efter praktiken genom att åke hemåt Ornunga och fira syster Lottas 18-årsdag! Jag hade inte tänkt joina tårtkalaset först, eftersom jag sov över hos Emma i Borås tisdag till onsdag och inte varit hemma på ett dygn. Och vara sugen på att komma hem. Men det visade sig att jag blev mer sugen på kalas och tårta. Och vilken lycka när jag kom hem till familjen, kändes nästan som min födelsedag! För mamma hade inte bara fixat tårta, utan mat också! Två sortes pajer, plus en halvhemmagjort pizza eftersom mina yngsta syskon är lite fega när det gäller mat. Ååh, det var så himla gott med så god mat när jag var alldeles utsvulten. Typ. Och sen två sortes tårta från Maxi. Kunde inte bli mer himmellikt!
Och efter tårtan hann jag gå en liten promenad med mormor, och med enbart mig själv. Fick åka till Vårgårda med Lotta och hennes pojkvän, så tog tåget därifrån hem. Och det var skönt att komma hem till sist.