vampyr

Jag vill också bli älskad av en vampyr
En som är blek och kall och
vill ha mig så mycket
att han drömmer om att döda mig
Drömmer om att hugga tänderna i min hals
och suga livet ur mig

Jag vill bli kysst av en vampyr
Rysa
För hans tunga, hans kropp är iskall

Jag vill också bli dumpad av en vampyr
Jag vill att han ska lämna mig och
jag ska dö sönder inuti

Jag vill att en vampyr kommer tillbaka
tillbaka till mig
Då ska jag känna hur det känns att leva
Alltså leva på riktig
tills jag blöder

Snälla
sug livet ur mig
så jag känner hur det känns
att leva

Det var en gång en prinsessa som hette Barbro. Hon bodde i ett stort vackert slott med sin pappa kungen, mamma drottningen och alla hovdamer och hovherrar.
    Kungen och drottningen hade ett stort problem med sin dotter; prinsessan Barbro vägrade skaffa silikonbröst.
   ”Men snälla Barbro”, bad pappa kungen och grät nästan. ”Snälla lilla du, hur ska jag annars kunna få dig gift? Snälla du, gå med på att skaffa silikonbröst!”
   Men prinsessan brydde sig inte utan satte bara näsan bestämt i vädret och sa:
”Absolut inte! Jag vägrar!”

Pappa kungen sörjde, mamma drottningen sörjde och alla hovdamer och hovherrar sörjde. De var förkrossade över prinsessan Barbros vägran. För vilken prins ville ha en plattbröstan prinsessa? Hur skulle de någonsin kunna få prinsessan Barbro bortgift?
   Hopplöshet spred sig över kungariket.
   Men prinsessan Barbro sörjde inte. Hon hade bestämt sig för att hon inte ville ha silikonbröst och så var det med det!
   Hon tänkte att hon inte brydde sig särskilt mycket om hon inte blev bortgift. Hon ville i alla fall inte ha någon av dom där löjliga prinsarna med mjölkmatade muskler, silikonplutande läppar och bakdelar så fasta att de studsade upp igen när se skulle sätta sig ner. Prinsessan Barbro ville ha någonting annat.
Så Barbro blev bara lite sorgsen när hon tänkte på att hon kanske skulle få leva ensam hela livet. Utan silikonbröst!

Prinsessan Barbro tyckte mycket om att gå omkring i skogen där hon fick sällskap alla rådjuren, kaninerna och alla fåglarna.
   En dag när hon var ute i skogen mötte hon en ung tiggarpojke. Han satt mot ett träd och hade trasiga kläder och var barfota. Hans ansikte var smutsigt och hans lockiga ljusa hår var fullt med tovor. Prinsessan tyckte synd om honom och gav honom sitt äpple som hon haft med sig i fickan.
   ”Tack, så mycket, prinsessan!” sa tiggarpojken och satte hungrigt tänderna i äpplet.
   ”Hur visste du att jag är prinsessa?” frågade Barbro förvånat
   ”Det syns på kläderna och kronan” svarade tiggaren. ”Och vi har träffats förut.”
   ”Träffats förut!” utropade Barbro. ”Nej, det tror jag inte!”
   Prinsessan Barbro var säker på att hon inte sett tiggarpojken förut. Hon brukade sällan vara i närheten av fattigt folk.
   ”Vi träffades för länge sen på min fars slott, när vi bara var små barn.”
   ”Din fars slott! Ljuger du för mig?” sa prinsessan Barbro och såg strängt på pojken.
   "Nej. Jag är prins Stig av Kurviga Bergen. Eller jag var, min far kungen har kört iväg mig”
   Nu mindes prinsessan Barbro ett besök i kungariket Kurviga Bergen. Hon mindes prins Stig, som på den tiden hade varit en renskrubbad knubbig liten prins. Hon blev bestört över vilket öde som drabbat prinsen!
   ”Men varför körde han iväg dig? Vad har du gjort, har du begått ett mord?”
   ”Nejdå”, svarade prins Stig och kastade bort äppelskrutten. ”Jag har bara begått landsförräderi, enligt min far”.
   ”Vad menar du!”
    Barbro visste att landsförräderi var en mycket allvarlig sak, nästan lika illa som att begå mord.
   ”Jag vägrade operera in silikon i stjärten”, sa prins Stig och suckade. ”Och en prins med platt bakdel är ingenting värt i vårt kungarike. Min pappa tror inte att någon prinsessa vill gifta sig med plattrumpade.”
   ”Tror han inte?” mumlade Barbro tankfullt.
   Prinsen Stig skakade på huvudet.
   ”Nåja”, sa prinsessan sedan, ”här kan prins Stig inte sitta smutsig och tigga! Följ med hem till mitt slott. Där får du bada och ta på dig rena kläder! Och jag ska nog se till att min far talar din till rätta.”

Pappa kungen, mamma drottningen och alla hovdamer och hovherrar blev förskräckta när prinsessan Barbro kom hem med en smutsig tiggarpojke. Men prins Stig kunde snart visa upp sin kungliga ring och på det sättet försäkra att han verkligen var prins. Efter det fick han bada och ta på sig nya kläder och det visade sig att han var väldigt stilig. Prinsessan Barbro och prins Stig blev förstås väldigt förälskade i varandra och gifte sig med kungarnas välsignelse.

Sedan levde de plattbröstade och plattrumpade i alla sina dagar.

När Mia vaknade var hon först inte säker på var hon befann sig, men upptäckte snart att hon låg tryggt i sin egen säng. Hon kände hur hennes ögon sved, ihopklibbade av smink och sömn. Tungan kändes som sandpapper i munnen och innehållet i huvudet verkade snurra runt. Långsamt blev hon medveten om två saker till, vilka båda var ytterst chockerande.
   Hon var helt naken och någon låg bredvid henne i sängen!
   Personen snarkade ganska högt i hennes vänstra öra och Mia satte sig upp så snabbt hon förmådde i sitt dagen-efter-tillstånd. När stjärnorna slutat dansa framför ögonen såg Mia vem som låg i sängen. Han hade svart hår och en ganska rejäl näsa.
   – Ånej! stönade Mia lågt och slog handen för pannan. Hon hade just insett att hon inte visste vem killen bredvid henne var. Eller ja, hon antog att hon naturligtvis egentligen visste vem han var. Men hon var alldeles för bakfull för att komma ihåg eller ens vilja minnas.
   Hon kastade en blick på väckarklockan. Fem över åtta. Helvete. Varför hade hon fått den korkade idén att gå ut på en onsdag? Mia suckade och satte ner sina nakna fötter på golvet och reste sig försiktigt. Efter att ha dragit på sig en stor t-shirt gläntade hon försiktigt och ljudlöst på dörren och lyssnade. Kusten var klar. Mia smög in på toaletten, tvättade sig i ansiktet och borstade tänderna. Så tyst hon kunde smög hon sedan tillbaka.
   När Mia kom in i rummet igen drogs hennes blick mot något som låg slängt på golvet. Hon rynkade på näsan. I samma sekund, på ett explosionsliknande sätt, kom hela natten tillbaka till henne och tvingade henne att minnas. Hon slog händerna för ögonen och kved. Allting spelades upp i hennes huvud. Hans blick från andra sidan dansgolvet, deras sensuella dans till den pulserande R&B-musiken, tequila-racet i baren, hans kropp alldeles nära, läpparna mot hennes hals, taxin hem, sparka av sig skorna innanför dörren, uppför trappan, in i rummet, fort av med kläderna, ner på sängen.
   Allting, alla ljud, syner och känslor spelades upp i Mias hjärna och hon kved ännu högre, satte sig ner på sängkanten och bet i kudden av ångest. Sängen som alltid gnisslade så kolossalt mycket! Och till sin fasa mindes hon att sängen inte varit det enda högljudda under natten. Hela familjen måste ha vaknat!
   – Åh, jag vill dö! stönade Mia lågt.
   Mia väcktes ur sina plågor av en speciellt hög snarkning från killen. Hon såg ner på honom och petade sen försiktigt på honom. Han stönade till och vände sig på rygg. Mia höjde imponerat på ögonbrynen och gratulerade sig själv till att åtminstone ha utnyttjat en med snygg kropp.
   – Hallå, sa hon och ruskade lite på hans axel, du måste vakna. Hallå!
   Till slut öppnade han ögonen och tittade upp på henne. Han verkade inte ha några problem med minnet, för han log snuskigt menande mot henne.
   – God morgon, tiger.
   – Öh… god morgon, svarade Mia och försökte ignorera hans små morrande läten. Förlåt, men du måste nog gå nu.
   Han fortsatte att flina retsamt.
   – Jag förstår.
   Han steg upp ur sängen, väldigt, väldigt naken och undvek inte att trycka sin kropp mot Mia i förbifarten. Han tog på sig sina kläder medan Mia smet förbi honom och drog på sig mjukisbyxorna som låg på stolen.
   – Följer du mig ner? frågade han när han var färdigklädd.
   Mia nickade och öppnade dörren från sitt rum. Han kom tätt efter henne, men hon var ändå tvungen att stanna några sekunder på trappavsatsen och dra ett djupt andetag. Hon kunde höra sin familj äta frukost i köket.
   Mia var säker på att det var den värsta minuten i hennes liv. Att gå nedför den där långa trappan och sedan ut i hallen och se på när killen tog på sig skorna och jackan, som någon hade hängt upp på en krok. När han var klar såg han fuktigt på henne, tog en slinga av hennes hår och kysste den.
   – Hör av dig om du är sugen någon mer gång, tiger
   – Öh, visst… Hejdå! svarade Mia och öppnade ytterdörren och föste milt ut honom.
   När han var borta stod hon kvar och försökte samla mod att gå in i köket. Hon var ändå tvungen att träffa de andra förr eller senare. Och det var ju inte säkert att det varit så illa som hon trodde. Hon kanske bara hade drömt det! Kanske var väggarna oerhört bra ljudisolerade!
   Med nyfunnen tapperhet gick alltså Mia in i köket. Tapperheten försvann genast i tomma intet när hon såg på sin familj runt bordet. Mias pappa tittade inte upp utan koncentrerade sig djupt på morgontidningen. Anton stirrade ner i sin gröttallrik medan det ryckte i hans mungipor. Kajsa lekte med yoghurten. Bara hennes mamma gav henne en snabb blick över kaffemuggen och sa god morgon. Mia mumlade tillbaka och hällde upp kaffe åt sig med rodnande kinder. Hennes passionerade natt med den morrande killen verkade ha varit lika odiskret som hon befarade.
   I några minuter var det alldeles tyst. Just när Mia kände att hon inte skulle uthärda längre, märkte hon att Kajsa stirrade på henne med storögd beundran:
   – Mia, tittade du på teve på natten? Det sa mamma till mig att du gjorde!  
   Mia hoppade till och kände hur hon rodnade. Anton frustade till bredvid henne.
   ­­– Va? Nej… Eller jo…
   Nu sprutade skrattet ur Anton, tillsammans med mjölk och äppelmos. Och det spred sig runt bordet, först till hennes pappa bakom tidningen och vidare till hennes mamma som började klucka av undertryckt skratt. Till sist började också Kajsa förvirrat stämma in.
   Mia skrattade inte. Hon blängde surt på sina föräldrar och syskon och försökte att inte se ut som en kokt tomat, utan ta det med värdighet.
   – Tiger, kved Anton och höll sig för magen. Mer likt en åsna tycker jag! Ha, ha, tiger!