En anledning till att jag gillar hösten så mycket är att dom svenska äpplena kommer! Och det är ju ungefär tusen gånger godare än dom tråkiga man köper i affären året om. Och har man tur, som jag, och har äppleträd i trädgården kan man bara gå ut och plocka ett väldigt operfekt och asgott äpple! Jag undrar hur många äpplen om dagen som är för många?

Och idag gjorde jag årets första äpplepaj. Gott om något.

För tre år sen hade jag precis flyttat till Nässjö och börjat på Sörängens folkhögskola. Det var ett väldigt bra år, och på något sätt bor jag alltid kvar där i tanken. Det kommer alltid vara lite hemma för mig. Och nu när min kompis Niklas tre år senare har börjat där tänker jag extra mycket på Sörängen. Det känns knäppt att förklara vägar och grejer på skolan, då känns det så nära fast det är så långt bort. Iallafall så känner jag mig sjukt avundsjuk på Niklas som har ett helt år där framför sig och önskar lite att jag själv kunde vrida tillbaka tiden tre år.

Och så tänker jag sjukt mycket på mina fina vänner Malin och Zara som jag träffade där, och alltid saknar och tänker på. Och så kommer jag alltid tänka (iallafall när frysen är isig) på hur roligt Tomas och jag hade när vi frostade av frysen i vårat kök. Det är ett minne för livet det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ångrar så mycket att jag inte tog fler kort när jag bodde på Sörängen. Det hade varit så roligt att kolla på idag! (så Niklas, du som går foto, var snäll och fota lite till mig! :)

 

 

Idag har jag bakat mig trött. Det är inte klokt vad trött man faktiskt blir av det. Iallafall när man bakar tre sorter samma dag.

Det ska vara loppis här på gården på söndag igen, men eftersom jag har andra planer för dagen kan jag inte vara med. Men jag erbjöd mig iallafall att baka till fikat, eftersom det är så himla roligt att ha en ursäkt att baka (vilket innebär att man får smaka både på smeten och den färdiga kakan såklart).

Så det blev små cookies, chokladmuffins med kanel och marsmellows, och mandelkubb. Svinigt gott blev det om jag ska säga det själv!

 

 

Ikväll känns det riktigt höstlikt. Regn, gråa moln, vind som tjuter i knutarna och mörker vid halv nio. Det är ju sorgligt.
Men jag tycker egentligen att det är ganska mysigt också. Allting inomhus ser faktiskt trevligare ut när det är mörkt och man har tänt alla smålampor. Och ikväll har jag varit fotbollsänka, så fixade myskväll för mig själv. Gjorde lyxkvällsmat, och till efterrätt massa popcorn och gosade ner mig framför Medium på dvd.  Såna ensamma kvällar är inte fel dom heller.

 

Stekt majskolv, kan det finnas något godare?

 

Och så har jag för tredje gången sagt farväl till syster Maja. Nu ska hon flytta till Halmstad och plugga, så det känns ju en aning tryggare, för en syster som jag, än när hon åkte till Kos och Australien... Men det kanske jag inte borde, för vad tusan vet jag om folket i Halmstad?

Så igår var det väl lite farväl i luften hela dagen. Skrattade rått åt all hennes packning, som mest bestod av kläder. Men tänka sig att mamma fick in allt i bilen imorse.

Igårkväll spelade vi syskon och pappa till och med spel. Rita och gissa. Himlans skojigt, men ännu skojigare om man slipper vara med yngsta syskonen, Kalle och Stina. Det blir liksom svårare att vinna då.

 

 

 

Idag började skolan för syskonen. Kalle började sjuan, stora karlen. Jag är glad att njuta av sommarlov i två veckor till. Men iallafall, skolan mjukstartade med bara två timmar. Lotta och Stina hängde med i "flyttbilen" mot Halmstad, så det är bara jag och Kalle. Trevlig dag, mormor och jag gick en morgonpromenad med mormors lånehund innan avvinkningen vid halv elva. Efter det har jag varit en snäll flicka. Fixat med tvätt åt mamma, eftersom kattungen i huset hälsade Maja adjö genom att kissa ner hela hennes säng inatt. Och så låg jag på knä och rensade ogräs från mormors plattor.

Efter middagen var det så skönt väder, så vi tog bilen ner till sjön. Tänkte att det skulle bli kanske sista doppet, och sista sommardagen. Visst, dom sköna vindarna här hemma visade sig vara halv orkan nere vid sjön, men det var mysigt ändå. Vi hade med oss kaffe och saft, och det var skönt i vattnet. Även om det var sådär på land.

 

 

Så kom slutligen dagen. Imorse lämnade jag in Nisse till veterinären, för att få hans ädlare delar borttagna. Kastrering med andra ord. Jag saknade och oroade mig för Nisse hela dagen, tills vi fick hämta honom på eftermiddagen. Det var en ganska ynklig Nisse. Det var lite hjärtskärande att höra hans jamande i bilen hem, han tycker inte alls det är skojigt att åka bil. Men väl hemma var det okej igen. Men han är inte riktigt sig själv än, för han har inte jamat efter mat än. Det kommer nog imorgon hoppas jag. Annars blir jag orolig!
Lilla kisse.

Inatt var första gången på över två år som jag sov hemma - i mina föräldrars hus, där mina syskon bor. Jag brukar sova hos mormor när jag är här, men den här gången var ju det extrarummet upptaget. Så inatt fick jag sova i mitt gamla rum, och i min gamla säng som jag hade när jag bodde i lägenheten i kyrkan. Så det var mycket nostalgi. Syster Lotta bor numera i mitt gamla rum, så det ser ganska annorlunda ut. Men planchen på Orlando Bloom finns iallafall kvar. Han brukade vara det första jag såg när jag vaknade.

Jag sov iallafall jättegott i natt.

 

Igår åkte jag hem till Ornunga av en bra anledning, skulle äta middag hos mormor med dalarnafolket och sendan vidare på tårtkalas hos en av mina kusiner som tagit examen som järnvägsingenjör. Det var en himla trevlig eftermiddag! Sommarväder och massa gott fika, och dessutom ett sprillans nytt kusinbarn, inte ens en vecka gammal. Det är första kusinbarnet i släkten så det var extra roligt. Jag kunde inte undvika att bli lite bebissugen själv.

 

Jag blev ännu gladare att vara hemma när jag fick höra att min farbror på Kyrkebol (gården där pappa är uppvuxen) skulle börja röja gården på alla gamla grejer som fanns på diverse vindar och förråd. Så Maja och jag gick förbi där en sväng igårkväll, och jag blev alldeles salig! Så mycket fina grejer! Möbler, kläder, glasburkar,sockerlådor, allt mellan himmel och jord. Tyvärr delar syster Maja inte min passion för gamla grejer, så jag fick med mig mamma och åka tillbaka dit idag. Och där har vi varit hela förmiddagen... För efter att vi tittat första rundan så hjälpte vi till att pcka upp ännu mer grejer. Jag har inte haft så roligt på länge! Satte en post-it lapp på en hel del grejer, tänkte leksom att "om ingen annan vill ha det, så...". Det blir en överraskning hur mycket grejer jag blir med.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bland hundratals andra tidningar fanns det allra första numret av Alingsåstidningen. 

Lördagen den 7:e januari 1865. Det kändes konstigt att föreställa sig att tidningen är över 150 år gammal. 

 

 

Är inte morgonen bästa stunden på dagen? Det tycker jag, man har hela dagen framför sig. Jag önskar att jag orkade vakna tidigare, vid halv sju iallafall. Men dom senaste veckorna har det varit så skönt att sova och jag har flyttat om min dygnsrytm lite. Förutom när jag jobbat, och då har det varit ganska hemskt att gå upp. Men när jag väl gått upp vid halv sex och sen piggnat till framåt halv sju, så önskar jag att jag gjorde det varje dag. För det är så himla skönt ute!

Nu ska jag baka scones till frukost.Blev sugen på det. Och sen ska jag fortsätta att röja här hemma, ni vet på såna grejer som ligger och skräpar på fel plats i ett antal dagar (ibland veckor...), som gamla strumpor, tidningar, papper, pennor, diverse sladdar. Det är den tråkigaste städningen jag vet, tar aldrig slut.
Anledningen till att jag ska städa såhär är att jag ska få besök av våra vänner från Dalarna! Dom är och hälsar på i Ornunga, så dom ska ta en sväng hit med mormor och mamma. Det blir himla trevligt!
Men besök kräver sin städning som sagt. Iallafall för en husmor som mig.

 

Förresten, jag måste ju berätta för världen att jag är ledig igen! Jobbveckorna är nu över, dom gick i en rasande fart. Jag hade gärna jobbat lite till om sommaren varit längre... För nu vill jag ju helst vara ledig tills skolan börjar igen! Vill ha massa sovmorgnar (idag sov jag till nio!) och hinna besöka Ornunga lite länge perioder än ett dygn. Titta på film länge om kvällarna.

Så nu ska jag njuta som tusan av sommarlovet. Mitt sista någonsin, ever. 

Oj vad jag har varit flitig idag! Det är så skönt att vara fysiskt trött, då känns det liksom hundra gånger bättre att gosa ner sig vid teven. 

 

Igår var vi (jag och svärföräldrarna) och köpte en ny kyl och frys till lägenheten. Våran exfrys var ju en aning sönder, det var ingenting annat än is. Så vi var tvugna att ha en ny,och magnus ursnälla föräldrar sponsrade oss fattiga studenter. Det var ju guld värt. Iallafall, så blev det en ny! Så en del av dagen har gått till att installera den, och så flytta över all mat till den nya och göra rent den gamla... Med mera.

Sen så har jag städat, till och med tvättat golven! Tvättat fyra maskiner med Magnus kläder. Och hela eftermiddagen och en stor del av kvällen har jag slitit med grusgångarna. Jag tröttnade på att den nästan var överväxt med gräs och såg ut som om ingen bodde i huset. Så jag tog tag i det själv. Gud så jag slet. Dte var så himla jobbigt med den där grejen man ska använda för att få bort gräset, så mesta delan satt jag ner och ryckte,för hand, upp tuva för tuva. Blev biten av pissmyror.Till slut framåt halvåtta kom Magnus pappa och förbamade sig över mig. Tog den räfsliknande grejen i sina händer och det blev betydligt mer fart på proceduren. Hm, jag tror jag hanterade den på fel sätt... Jaja, och själv gick jag efter med krattan och jämnade till. Och tusan vad fint det blev till slut! Nu behövs bara lite regn så all jord sköljs bort.

 

Jag har blivit lite besatt (eller bara väldigt road) av att baka småkakor. Kanske för att dom är så små att det känns tillåtet att äta flera sorter samtidigt, istället för en enda större kaka... Och för att det är så enkelt!




Men jag råkade ut för en svårighet när jag bakade finska pinnar för första gången häromdagen. "Rulla ut till fingertjocka längder" stod det i receptet. Och när man gör nya kakor är det väldigt svårt att veta vad fingertjockt är. Vems finger ska man utgå ifrån liksom? Jag tycker själv att mina fingrar är ganska ynkliga för att fara en kaka. Det slutade iallafall med att jag utgick från snarare ett tjockt gubbfinger... Och det hade nog inte receptet gjort, för jag fick 20 kakor istället för de ca 50 som det stod i receptet. Fail. Men jaja, nu vet jag att man ska utgå från magra fingrar tills nästa gång!

 

Har jag sagt det förut? I vilket fall måste jag berätta hur mycket jag njuter av att sitta i min fåtölj och titta på Förnuft och Känsla som går på tvåan nu, den från 1995 med Kate Winslet och Hugh Grant. Jag har den nya versionen på dvd, men det är något extra bra med den här äldre. Kanske för att Alan Rickman är med och är förvånansvärt sexig. Åh, måtte jag kunna hålla mig vaken!

Att jobba helg på ett äldreboende är ingen semester det precis. Det är knappt att det är ett jobb, det är ett slit! Vi var fyra personal på 18 boende, varav två tredjedelar sitter i rullstol. Och ungerfär lika många är dementa och lite3 smått förvirrade. Så jag ska inte klaga på att jag inte fått motion idag! Faktiskt så är jag alldeles ganska slut. Jag förstår inte hur folk orkar med ett sånt här jobb i flera år, utan att ha ont överallt. Men några måste ju ta hand om vårt gamla folk. Och det är faktiskt ett väldigt trevligt och mysigt jobb. När man inte behöver slita ihjäl sig eller slita sig själv mitt itu för att hinna med allting ...

Jag jobbar imorgon kväll med. Men först ska jag äta god mat ute i trädgården, mina hyresvärdar bjuder alla på lunch. Min familj ska också komma, det blir himla trevligt.

Just nu tänker jag bara på hur skönt det vore att gå och sova. Men slösa bort en lördagskväll, en PF (pojkvänsfri), det känns inte okej.

Jag är hemma i Ornunga igen! Åkte hit direkt efter jobbet igår och åker hem med åtta-tåget ikväll. Jag har hunnit med att gå tipspromenad med mormor och tillbringa en timme nere vid sjön iförmiddags, så det här dygnet höjde mina sommarkänslor!

Och så har jag ätit god mat, fick lax av både mormor och mamma så nu har jag laddat upp med fiskvitaminer för ett tag!

Och nu sitter jag inne och tittar på regnet som helt plötsligt började vräka ner samtidigt som jag  njuter av en dator som fungerar relativt fort, i jämförelse med min egen. Snart ska jag äta hemmagjord hamburgare. Hur tusan ska jag efter detta orka med att komma hem till en tom nedervåning (M har åkt på träningsläger). Det blir sorgligt.

Dessutom insåg jag idag hur mycket jag saknar mina promenadvägar här hemma. Det mesta är bra med Västra bodarna, men promenadvägarna...Njae.

 

 

 

 

 

 

Och den lilla gosekaninen som är så himla mysig, den har jag umgåtts med.

 

 

Men det finns ljusglimtar med att komma hem också. Jag ska ha det lugnt och skönt med kissarna Nisse och Bosse, och börja titta på sista säsongen av Medium som mamma köpte till mig. Och imorgon är jag också ledig

(men icke i helgen..) och då ska jag roa mig på något vis! Baka kanske, eller plocka blåbär? Och tvätta sängkläder, happy day!