advent.
Nu när det varit första advent så tänker jag göra juliga saker ungefär varenda dag fram till julafton - och helst länge efteråt också!
Jag ska lyssna på julmusik varje gång jag lagar mat och göra massor av julgodis och äta pepparkakor varje kväll. Jag ska ge årets julkalender en chans, men såklart ska jag kolla på Sunes Jul och Mysteriet på Greveholm som vanligt!
Igår bakade jag lussekatter och idag blev det pepparkakor! Det blev väldigt lyckade bak, med tanke på att Gerda var vaken hela tiden. Det är tur att jag har hela december på mig, för jag har begränsat med tid för julmys (iallafall den sorten man gör vilandes) med en bebis att underhålla!
Men det blir en bra december!
Min adventsgran!
stillsam lördag.
Idag har vi haft en stillsam dag! M har drabbats av en manlig förkyldning, så han har mest legat och kvidit inne i andra sovrummet (tack och lov att vi möblerade det sista sovrummet med extrasäng och teve!) och varit sju gånger jobbigare än Gerda. Typ. Men själv har jag ägnat dagen åt att baka bröd och adventspynta - förutom tvätt och städ som vanligt! Det tar aldrig slut och det kommer väl vara the story of my life i ganska många år framöver. Jaja. Gerda sov länge i eftermiddags och då satt jag faktiskt och virkade en stund!
Imorgon bär det av till Ornunga för släktkalas. Syster Maja kommer hem och stannar ett par dagar, så Gerda och jag ska umgås lite med henne i början av veckan. Det tycker nog alla är skojigt!
Brödet jag bakade blev såååå gott!
Och när man inte har annat att virka kan man göra en ny korg och av en annan korg. . .
lyckan!
Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle kunna bli så här glad och euforisk av att springa! Igår sprang jag för första gången sen Gerda föddes, det var nästan ett år sen sist. Jag trodde det skulle bli minst lika jobbigt som allra första gången jag sprang (alltså en joggingtur, jag minns inte första gången jag sprang i livet), men det kändes bara så bra! Knappt ens jobbigt! Jag vet att jag låter hemsk, särskilt i mina egna öron, men åh! Och vad trevligt det var att göra något helt själv, utan bebis, bara för min egen skull!
Dock så funderar jag på varför det inte var jobbigare, det borde ju rimligtvis ha varit det efter allt min kropp genomgått senaste året. Kan det kanske bero på att
1. jag fikade pecan-wienerbröd och chokladboll en stund innan?
2. jag inte sprang tillräckligt fort?
3. jag helt enkelt är hur grym som helst?
Hm, jag tror på en kombination av allt! Men för säkerhetsskull ska jag nog springa idag igen när M kommer hem, så jag vet att det inte bara var ett mentalt eller fysiskt fel som gjorde att det gick så bra. Jag längtar nästan!
som vanligt igen.
Vi klarade oss rasande bra på egen hand, Gerda och jag. Det känns skönt att jag fortfarande kan njuta av att vara "ensam hemma". Det var lugnt och skönt på kvällarna och ingen stökade ner mer än jag. Fast jag har inte varit hemma så mycket heller, det kan hända att jag tyckt det varit lite långsamt annars.
I torsdags var vi i Ornunga och i fredags var vi i stan nästan hela dagen. Först på babycafé på vårat bvc, sen gick jag i affärer en stund medan Gerda sov och när hon inte ville vara i affärer mer gick jag och köpte korv och mos. Att äta lunch på stan, vid lunchtid, själv med bebis. . . Nejvars, då är korvkiosker bra. När jag ätit upp korven fikade vi med Gerdas farmor, farfar och fastrar och till sist åkte vi och köpte en garderob på MIO. Så ja, där gick den dagen.
Men idag är det som vanligt, förutom att M är hemma då, och vi har gjort mest ingenting. Skönt det med!
bara hon och jag.
Nu är det bara Gerda och jag i några dagar! M åker till Danmark i eftermiddag efter jobbet och kommer hem framåt lördag igen. Vi är ju själva den mesta av tiden ändå, men såklart att det gör lite skillnad (mest för mig) på kvällarna att han inte är hemma ens en stund. Kvällarna kan göra mig lite trött och förbi ibland, Gerda blir ganska gnällig när hon är trött och jag brukar bli hungrig och så ska hon ha gröt och pyjamas och så ska man få henne att somna och sen helst hinna äta själv innan hon vaknar igen och sen gör det några gånger efter hon somnat och jag går fram och tillbaka mellan sovrum och vardagsrum eller får hon sova i soffan medan jag kollar teve på typ mute. Så alltså ibland är det praktiskt med en far i husen som kan ha hand om barnet medan jag fixar annat, typ mat.
Men jag tror ändå att det ska gå bra! Kanske åkter jag till Ornunga imorgon och fördriver tiden (och regnet) där och på fredag blir det ev en sväng till stan. Tur att jag har en Gerda som är glad och nöjd för d
på julbasar och översovning.
I lördags gjorde vi spännande grejer! Vi (Gerda och jag) var i snöiga Ornunga hela dagen och för-firade farsdag. Det kanske inte var så ovanligt och spännande precis, men på kvällen gick vi på SMU:s julbasar! Man köper lotter och fikar smörgås och tårta och träffar alla människor i byn.Basaren är typ en tradition för mig, och jag har bara missat några tillfällen dom senaste åren när jag råkat jobba. Precis under basaren tycker jag att julen börjar. Antagligen för att man bjus på glögg och pepparkaka när man kommer innanför dörren!
I år var Gerda med för första gången! Såklart, innan har hon ju inte varit född. Jag trodde att hon skulle vara en grinig unge pga att hon brukar vilja sova efter sju, men hon var nöjd nästan hela tiden! Tänka sig att hon fick vara med ute ända till efter nio på kvällen. Hon var antagligen så nöjd för att jag vann en fin dinosaurie åt henne på leksakstombolan och för att jag hade med mig smörgåsrån. Och dessutom fanns både hennes gammelmormor, farmor, farfar och morfar med vid fikabordet och Gerda gillar den sortens uppmärksamhet.
Nästa spännande grej var att vi sov över i Ornunga! Jag hade inte lust att köra hem så sent med ett eventuellt övertrött barn i gud vet vilket väglag. Det var iallafall jätteskönt att slippa köra hem i mörkret och eftersom jag inte sovit över sen Gerda kom, tyckte jag det var mysigt. Fast jag sov helt klart mycket bättre där innan Gerda fanns . . . Då sov jag som en stock! Ack, det var den ljuva tiden. Gerda sov iallafall lika bra som hemma hos oss, men allt vad det innebär.
Efter frukosten åkte vi hemåt för att fira Gerdas egen far och även farfarn förstås. Mer tårta! Helt klart lyckad helg på tårtfronten!
6 månader
Nu har Gerda varit sex månader i nio dagar! Hittills har det känts som att en månad bara består av den 1:a (Gerdas datum), en dag till och sen är det ny månad! Typ så.
Det som har hänt den senaste månaden är att Gerda lagt på sig till nio kg och har lärt sig att sitta själv! Hon tycker det är skojigt, och jag tycker att det är såååå praktiskt. Nu kan hon sitta på mattan och leka för sig själv medan jag sitter i fåtöljen bredvid och slappar. Hon brukar inte bry sig så värst om hon ramlar, men det känns ändå inte helt okej att jag går iväg till något annat rum medan hon sitter. Men det är ju trevligt att slappa.
Gerda älskar fortfarande all mat och brukar äta gröt på kvällen. Smörgåsrån är det allra bästa. Jag upplever inte än att vi dragit ner på amningen, särskilt inte på natten. Lite suckar jag över det, jag längtar efter att känna mig utsövd på morgonen. Det gör jag inte nu, trots att vi tillbringar många timmar i sängen per natt. Men alla uppvak stör mig tydligen, fast dom är korta.
Hon verkar gilla nya huset tycker jag! Verandan vid farstun är toppen, där ute brukar hon sova i vagnen. Hon sover gott ute, igår sov hon i fyra timmar i rad! Tänk om man kunde få veta sånt innan, så man kan njuta av det. Jag bet mest på naglarna och tänkte Nuuuu vaknar hon nog snart, ingen idé att börja med det där, drick kaffet snabbt som tusan! Äsch.
helgen.
En skön helg har det varit! Det började i fredags kväll, då gjorde jag popcorn (samt toppade med chips, se bild nedan) och tittade på Karlsson på Taket. Det var lagom jobbigt, jag orkade inte se något komplicerat. Jag älskar Astrid Lindgren-filmerna, varför finns inte fler?
Igår blev vi först serverade våfflor hos Ms föräldrar och senare på dagen fick vi färska räkor och pad thai (ja, kombinationen <3) hos Gerdas gammelfarbror och gammelfaster, i utbyta mot bebisgos. Ja tack, sa jag. Efter det hade jag energi att stanna uppe till efter elva och se på Arn på dvd, tänka sig att jag orkade det.
Idag vaknade vi till mer snö, men trots sommardäck på min del gav vi oss ut på vägarna mot Ornunga. Varför detta oansvariga? Jo, för att pappa skulle kunna byta till mina vinterdäck! Så det kändes lite nödvändigt. Men det gick bra att köra, och hemfärden gick ju som en dans när vinterdäcken var på!
Det var helgen det, ungefär. Nu följer nog en vecka med tvätt och städ.
