Solen skiner på min semester. Jag njuter av att vara ledig har har en hel del ångest för att den alldeles snart är slut. Det är först nu andra veckan, när rastlösheten av all tid har försvunnit, som jag riktigt känner hur skönt och välbehövligt det är med vila. Och på lördag kör det igång igen! Åhh. Men jag ska inte ha ångest, för jag vet att det kommer bli bra det också. 

 

Vad blir det för mat på semestern? Det som är bra med höstsemester är att jag är mycket mer inspirerad att laga mat. I somras lagade jag knappt mat på mina lediga dagar. Jag köpte så mycket som möjligt färdigt och solade istället. Men nu i slutet av september är vädret mer inomhusvänligt och jag blir sugen på "riktig" mat. 

 

Idag gjorde jag kålpudding! Det blev riktigt gott, tror jag. Särskilt med massor av sås och lingonsylt. 

På kvällen var jag inspirerad att äta nyttigare mat. Jag måste erkänna att det blir pommes och buffalo wings lite väl många gånger i månaden. Hm, i veckan. . . Det är himla gott och lättlagat åtminstone. Men nu är jag som sagt inspireras att äta sallad till kvällsmat/middag iallafall några gånger i veckan! Ikväll gjorde jag en med stekt paprika och haulomi. Gott! Dock ej lika gott som Buffalo Wings. . . 

 

Här är en hög med sju kattungar. Galet. Det är nosar, ben och små svansar överallt. 

 

Igår var jag på utflykt! Med mamma, Lotta och Stina. Målet var att hälsa på syster Maja i Halmstad. Vi åkte förstås tidigt på morgonen, så vi hann stanna vid havet i närheten av Falkenberg. Vi fikade och gick en promenad genom naturreservatet där. Kor och får gick därinne, men tänka sig att jag inte var rädd för dom kossorna. Dom var så snälla så. Det var bara att se upp var man satte ner fötterna. . . Det var iallafall himla mysigt, jag har inte varit vid havet på väldigt länge. 

 

Sen åkte vi vidare till Halmstad och hängde med Maja. Åt lunch och så där, hjälpte Maja att storhandla på Ica Maxi eftersom vi hade bil. Jag har inte handlat på Maxi i Alingsås sen i juni, så det var ju trevligt att besöka Halmstads!

 

Vi vinkade hejdå till Maja och så gick vi in på Ullared på vägen hem. Fikade såklart en donut med världens godaste kaffe. Seriöst, det godaste kaffet finns i en donut-friggebord i Ullared? Coolt. 

Iallafall, klockan nio på kvällen var vi hemma i Ornunga. Trötta efter en väldigt härlig dag. Åh, semester!

 

 

 

Idag har jag investerat i så mycket som två par skor! Det var inte riktigt meningen, men precis vad jag behövde! Först sprang jag på ett par walking-skor som var halva priset, och det var jag ju tvungen att köpa eftersom jag behövde ett par nya skor att promenera med i höst. Nöjd och glad var jag! Tills jag gick in i nästa skoaffär. . . Och jag såg ett par kängor med, kill me, rosa sulor och rosa snören. Kärlek, brinnande, vid första ögonkastet! Det kunde lika gärna ha stått Lisa på dom. Jag tvekade en bra stund, för det var många slantar, mycket mer än jag nånsin betalat för ett par skor. Men jag älskar ju dom. Och kommer kunna ha dom i många höstar och vintrar förhoppningsvis. Så jag köpte dom, och det är nästan så att jag vill ha skorna stående framför mig på soffbordet ikväll. Och bredvid mig i sängen inatt. Åååh, kärlek!

 

När jag var sådär tolv, tretton år var jag helt besatt i filmen Pearl Harbor. Jag såg den säkert tolv gånger på ett år. Och jag var så kär i Josh Hartnetts rollkaraktär, Danny. Jag skrev hans namn i ungefär alla mina skolböcker. Jag har ett halvt ritblock full med teckningar av honom. Jag somnade till soundtracket i cd-spelaren. Jag hade nästan ont i magen, och jag visste inte hur jag skulle kunna leva om inte Danny en dag snart kom vandrande över Asklandas skolgård och hämtade mig. Allra helst med sitt flygplan. Och så skulle vi flyga iväg tillsammans.

När jag såg i tevetidningen att Pearl Harbor bara gått två solar av fem kändes det som en käftsmäll, typ. Vadå klychig? Vadå tramsig kärlekshistoria? Vadå heja-USA-är-bäst? Jag fattade ingenting, det var ju världens bästa, mest fulländade film! Det var ju så kärleken skulle vara!

 

Så småningom la sig min passionerade förälskelse i Danny och jag såg inte filmen lika ofta. Det gick faktiskt kanske ett, två år emellan. Jag väntade inte längre på att Danny skulle komma i sitt flygplan och jag la ner illusionerna om att första gången skulle ske i ett flygplanshangar bland böljade fallskärmar. Kanske inte, liksom. Dom senaste gångerna jag såg Pearl Harbor förstod jag faktiskt vad filmkritikerna menade när de bara gav den två solar. Bredvid alla snygga krigsscener är det fasktiskt ett ganska tramsigt triangeldrama. Det är liksom för mycket av allt. Och, ja amerikansk patriotism hette det. Och dessutom så dör faktiskt fel person i slutet! Det är inte alls romantiskt, bara helt fel. 

 

Nu är det ett par år sen jag såg Pearl harbor senast. Jag funderar på att se den igen. Jag vet inte riktigt hur mina känslor för Danny känns nu. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag bakat äpplepaj! Och inte min vanliga, utan american apple pie. Typ. Jag tänkte att eftersom jag har semester skulle jag baka något nytt, en utmaning. Och dessutom skulle jag bjuda svärmor på fika! Och ja, pajen blev god. Kanske inte lika fin som Leilas. Nu när jag har provat en gång kan jag fortsätta baka mitt vanliga recept. Som går lite fortare och är lika god tror jag.

 

 

På något sätt är hösten min favoritårstid ur promenadsynpunkt. Det är lagom varmt och luften är inte sådär äckligt tung och fuktig som den kan vara på sommaren. Och dessutom är världen ute så fin just nu. Jag tänker gå så mycket som möjligt nu för att kompensera för alla ledsemma och gråa promenader som kommer i vinter.
Och sen tycker jag knappt det finns något bättre än att gå en lång promenad i höstrusk, och sen få komma in och dricka kaffe. Typ heligt. Och om man har semester kan det få bli lyxfika.

I eftermiddags var jag ett väldigt snällt barnbarn och hjälpte mormor att göra våfflor till våffelcaféet i församlingshemmet. Jag tänkte att jag inte skulle komma till himlen om jag sa nej . . .Så jag gräddaden våfflor som tusan, säkert 45 stycken under en timme! Nu känner jag mig sådär äckligt mätt av matoset, fast jag bara ätit en våffla själv. Jaja, det här var helgens goda gärning! Och sånt känns alltid bra att göra.

När jag kämpat mig hem med både shoppingpåsar och matkassar var jag varm och svettig. Så där att det kändes som en bra idé att gå och bada. Så det gjorde jag, fast det är september och det kanske inte var juli-varmt ute. Men jag tyckte också att det kändes trevligt att ta ett kanske-sista-dopp, för det blev höst så himla plötsligt och sist jag badade här hemma var det fortfarande sommar och jag tänkte bada många gånga till. Men så kom hösten och massa andra saker emellan. Men. Nu tog jag kanske sista dopper iallafall! Det var kallt, så det kändes ganska skönt att gå upp och klä på sig igen. Hej hösten.

Hurra, jag har semester! Det känns helt knäppt och välidigt skönt. Eftersom jag visste att jag skulle vara ledig hade jag en väldigt bra dag på jobbet och ville nästan inte gå därifrån. Det brukar ju vara sådär. 

 

Nu ska jag njuta av den här första kvällen och av att två veckor känns vääldigt långt. Jag är så himla mycket värd den här semestern, jag tycker att jag har varit duktig i sommar! Jag hoppas jag kan fylla på med så mycket energi att det räcker för hösten också.

 

Jag börjar med en stor skål popcorn.

 

Jag tycker väldigt mycket om hösten, det har jag väl sagt. Luften, doften och att det genast ser mycket mindre dammigt ut inomhus. Och att man kan plocka äpplen ifrån träden i trädgården och äta det med bladen kvar. Gott liksom.

 

Jag är så glad att jag efter fredag har två veckors semester! Jag har aldrig varit ledig i september förut, så det ska jag verkligen njuta av. Och skadeglädjen, det kommer kännas så bra att ha semester när alla andra jobbar! Så jag är inte något ledsen att jag inte var ledig något somras. Inte ett dugg, nej nej. Hösten är bäst!

 

 

 

 

Åh vad jag längtar.

Jag längtar efter att det ska bli fredag. Då ska jag åka till Ornunga efter jobbet. I helgen ska mormor flytta,

så då blir det till att kånka och bära. Men det ska bli roligt. Jag tycker att flytta är roligt, att packa upp och placera ut sina saker och skapa hemkänsla. Det är lite sorgligt att mormor flyttar från sitt hus, det är ju som mitt andra (tredje?) hem och det finns många minnen därifrån. Men fast det är sorligt att flytta ifrån, så är det roligt att flytta till. På något sätt.

 

Sen längtar jag efter min två veckors semester som börjar den 14e september. Jag längtar så jag har ont i magen. Fast jag vet att längta nästan är det bästa, för när semestern väl har börjat kommer tiden gå asigt fort. I vilket fall hoppas jag att två lediga veckor ger mig massor av ny energi, för just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa.