Igårkväll hade jag nog det lugnaste kvällspasset på jobbet sen jag började 2013. Åtminstone topp 5! Lite långtråkigt var det nästan, MEN ingen är ju dum nog att klaga över det.

 

Så nu har jag bara åtta pass kvar på jobbet. Det ska jag väl överleva tror jag. Huvudet orkar jobba och jag kommer sakna kollegorna, men kroppen vill gå hem och vila nu. 

 

Tänk att jag sitter här och det är sista kvällen på min föräldraledighet. Kvart i sju börjar jag jobba imorgon!

 

Det känns ganska roligt, men såklart känns det ångest att jag inte ska vara med Gerda hela dagarna och att jag inte vet hur hon har det. Åh fy. Tänk så mycket tid jag missar! Men det ska bli skönt att slippa städa efter varje måltid iallafall, hehe. 

 

Det är mycket som är nytt på mitt jobb, så det blir spännande att se hur det blir. Jag hoppas jag snabbt kommer in i det igen! 

 

 

 

Nu har jag jobbat sista helgen och sista dagen på semesterperioderna. Tack! Imorgon fungerar avdelningen som vanligt igen med 23 patienter, och vi går från sju personal på dagen till tolv stycken! Man kommer få en chock av alla människor. Skönt tycker jag, att allt blir som vanligt. Sommaren har väl varit ganska okej om man liksom sammanfattar den (absolut bättre än förra, och då var jag dessutom helt nyfärdig!), men jag känner i själen och höger axel att man har fått slita en hel del. Det bästa är att jag jobbar i två veckor till, sen har jag tio dagars semester! Jovars, jag längtar. 

 

 

Jag. Har. Aldrig. Varit. Så. Här. Trött.

Fast jo, det har jag säkert. Men jag kan inte komma på någon gång just nu. Fy tusan vad slitsamt det har varit på jobbet igårkväll och idag. Åhh vad jag måste klaga lite! Igårkväll var allra värst. Massor av patienter kom in och jag hade ingående telefon som ringde hela tiden så att jag blev avbruten i allt jag gjorde. Jag hann ingenting och hade massor att göra. Så jag ville mest gråta när jag åkte hem och helst sjukskriva mig idag. Inte hade jag hunnit med alla patienter som jag ville och borde och dessutom knappt hunnit äta eller dricka något, för att inte tala om att gå på toaletten. Som vi bekymrar oss om att patienterna kommer igång att kissa ordentligt och dricker mycket i värmen, så går jag själv där utan att dricka och håller mig hela kvällen. 

 

Jag hoppas verkligen det inte blir så här i helgen när jag ska jobba dubbelpass och allt. Då vill jag ha det lugnt tack! 

 

Så det var väldigt skönt att komma hem. Jag började med att dricka kaffe med kaka till för att få upp blodsockret, jag tror det behövdes. Jag har tagit ett dopp i sjön och gått en väldigt långsammare promenad än vanligt. Jag har gosat med kattungar i 20 minuter. Jag är glad att jag är ensam hemma för att jag orkar inte prata med någon. Det var jobbigt att säga hej till folk på väg till sjön. Nu ska jag virka och imorgon blir em bättre dag!

 

Tack för att jag fick klaga!

. . .mig, en stund innan jag ska iväg till jobbet för att jobba julaftonskväll. Vi är några som gör det, jobbar på julafton. Jag hoppas att alla åtta-till-fyra-fem-dagar-i-veckan-arbetare verkligen njuter av att få vara lediga över jul! Men det känns okej att jobba ikväll, för jag har ett sånt himla roligt jobb. Tänk om jag hade arbetat som rörmokare eller något och varit tvungen att akut åka och plocka upp hår-och-snusk bollar ur avlopp på självaste julafton. Det hade känts ganska bittert! (No fence till alla rörmokare). Men nej, jag glömmer lite att det är julafton idag och längtar till annandagen när jag ska hem till Ornunga och träffa familjen. Så jobbar jag med typ glatt humör ikväll!

God jul!

 

 

Pust, nu har jag jobbat klart fyra dagar. Fyra ganska jobbiga, tröttsamma och stressiga dagar, när jag inte ens hunnit äta lunch. Så är det. Men även om dagarna varit jobbiga så har det faktiskt varit roligt också, såklart. Trivs verkligen på avdelningen och med jobbet! (önskar bara det inte vore så mycket). Och idag blev jag så himla glad, så jag typ hade munnen upp till öronen hela dagen! Jag rondade med en läkare, och när vi var klara och skulle gå ut frågade han om jag jobbat någonstans innan förut. Jag svarade att det här var mitt första jobb som sjuksköterska. Då sa han att Du är jätteduktig, Lisa. Att jag verkade ha sån koll på patienterna och att han hoppades att jag skulle få bli kvar efter hösten. Åh, vad jag blev glad att höra det! För det är såklart massor jag inte har koll på och lika mycket praktiskt arbete jag är osäker på. Så det kändes skönt att höra att jag har koll på det runtomkring patienterna iallafall. Jag skulle nästan ha kunnat kyssa läkaren. 

 

Idag delade jag ut läkemedel till patienter HELT SJÄLV, signerade och allt! Det kändes sjukt! Himla konstigt och nästan kriminellt. Att jag får göra det. Och att presentera mig som sjuksköterska för patienterna låter också helt knäppt i mina öron. Nästan så jag skrattar varje gång. Så himla coolt måste jag faktiskt säga. 

 

Nu är första veckan slut, och det ska inte bli alls fel att ha en skön helg. M åker till Skövde över helgen, så då far jag till ornunga. Himla himla skönt ska det bli. 

Idag klockan 16.00, efter ett par timmars gråhårigt slit och med världens huvudvärk, så skickaade vi in våran uppsats. Hurra! Tänk att den här dagen kom, efter dom här veckorna och alla tusen timmar vid datorn. Äntligen kan jag börja komma ihåg hur det var att leva som en riktig människa och jag kan städa bort alla papper från bordet. Det kändes sjukt himla bra! Hur läskigt det kändes dessutom ska vi inte tala om . . .  

 

Det allra första jag gjorde för att fira, var förstås att gå tillbaka ut och sätta mig i solen tillsammans med en stor kopp kaffe och en kaka! För att bota huvuvdvärken och slappna av. Där ute låg jag länge och läste, ooooooo vad livet kändes härligt! 

 

Ja, sen det riktiga firandet gick till så att jag gjorde rabarberkräm. Är det att fira tycker du?? Ja, typ, det skulle jag väl vilja säga. Jag har aldrig kokat rabarberkräm förut, så det var ju ganska festligt bara det. Dessutom 'är det otroligt gott och är så somrigt! Och såna där husliga saker som att koka kräm, det har jag definitivt inte hunnit prioritera direkt under alla uppsatsveckorna. Så ja, koka kräm var so firande idag! Och när man sen kan äta den till kvällsmat utomhus. . . 

 

 

Jag har flyttat in i en uppsatsbubbla. En bubbla där jag bara sitter och skriver uppsats, men andra ord. Det är en ganska trevlig bubbla faktskt, än så länge. Skriva uppsats är mycket roligare än att plugga till salstenta eller sitta hemma och skriva hemtenta. Det trodde jag never ever i mitt liv att jag skulle tycka, men det är det faktiskt! Bara man varvar skrivandet med en promenad, lite fika, sol eller några pussar! Så känns det som att jag kommer ha en ganska trevlig tillvaro dom kommande veckorna. 

 

 

 

 

 

 

Ps. Jag kommer antagligen radera det här inlägget om ett par dagar när jag totalt går in i uppsatsväggen och allt går piss och skit istället. . . 

Nu är det bara att plugga tills man blir blå i ansiktet, eller bryter ihop. Då kan jag ta en paus. 

Jag är himla glad att jag ha ett bord som jag kan reservera till alla mina pluggböcker och anteckningsblock. Tänk om jag hade varit tvungen att hålla till på köksbordet och därmed plocka undan inför varje måltid. Usch, det vill jag inte ens tänka på. 

 

Och sluttentan består i sig av två delar, alla kurserna + läkemedelsräkning. Det är lite svårt att veta vad man ska fokusera på. Läkemedelsräkningen är roligast, för då får man göra något, inte bara läsa och skriva, utan tänka!  Och så blir jag alltid så barnsligt glad när jag lyckas lösa ett tal. 

Jag försöker att inte tänka på hur tentorna kommer att gå (framför allt den i vetenskaplig metod) utan bara tänka på vägen dit. Jag fattar ungefär bara hälften av statistikdelen (sånt som standardavvikelse, z-värde och hypotesprövning) och det bådar ju sådär. Men det försöker jag som sagt inte att tänka på.. . 

 

Men nu är det kvällen och jag ska sluta plugga för idag, hurra!

Vilka tråkiga dagar på högskolan jag har haft. Riktigt skittråkiga faktiskt. 

En måndag och tisdag med föreläsningar om kvantitativ metod och en heldag

med artikelgranskning idag. Huvudet känns riktigt sönderanvänt faktiskt. 

 

Men nu blir det plugg och annatpå hemmaplan resten av veckan. Skönt. 

Jag borde börja plugga till tentan i den här kursen och till sluttentan.

Jag borde också lägga ner tid på att komma någon vart med uppsatsidéerna.

Och jag MÅSTE söka jobb inför sommaren.

 

Suck, om man varken borde eller måste någonting.

Vad jag har lidit i helgen. Det har blivit en del del frustrerade tårar och huvuddunk i bordet. Men äntligen har jag kommit igenom och sammanfattat kapitlena i stressboken och det känns så himla skönt att jag vill sjunga nationalsången eller något lika högtidligt. Och allra mest göra en brasa av hela boken, men jag antar att det är säkrast att vänta tills tentan är gjort och godkänd. Synd. Iallafall, dom andra två böckerna jag ska plugga innan tentan är betydligt trevligare. I jämförelse. 

 

 

Jag känner på mig att det här kommer bli en jobbig vecka. Jag förutspår en hel del gråt och psykbryt. Stackars M.  Jag får  försöka balansera upp tentanerverna med fysisk aktivitet (det bästa mot stress, har jag nyss lärt mig) och goda kakor i fikapauserna (har inte lika mycket evidens i läroboken, men äh.)

 

 

Nu ska jag hitta på något trevligt till kvällsmat. Om jag ska slå vad med mig själv blir det hemmagjord pizza.

Fy tusan. Den här kursen visade sig vara riktigt intensiv. Fyra dagar med föreläsningar, ett seminarie och så en tenta på det. Och just nu känns det som det är ungefär en miljard sidor att läsa in i en fruktansvärt svårläst bok. 

 

Men det är ganska komiskt. Kursen heter som sagt Multifaktorell ohälsa, och stress har varit en väldigt viktigt punkt i varenda föreläsning. Det finns igen ände på hur mycket bedrövligt stress kan orsaka och ungefär allting leder i slutändan till en för tidig död. Elände, elände. Och stress har vi gott om i dagens samhälle. Idag fick vi lära oss att en tonåring som spelar ett datorspel i en timme, får lika mycket information och intryck till hjärnan som en stenåldersmänniska fick under hela sitt liv. 

Utöver stress är för lite fysisk aktivitet och ett stillasittande liv det värsta för människans hälsa. 

Så ja, vart är det komiska i det hela? Jo, att just vi studenter som läser den här kursen stressar ihjäl oss för att klara oss igenom den här kursen. Att man blir stressad av att läsa själva kursboken Stress- individen, samhället och molekylerna. Och att vi två dagar i rad har varit helt stillasittande under sex timmars föreläsning. 

 

Jag förstår vad dom menar. 

 

Idag har jag försökt plugga. Det har väl gått sådär i ärlighetens namn. 

Kursen vi håller på med nu, multifaktorell ohälsa, är faktiskt väldigt intressant. Faktiskt!

Men hur intressant något än är, så är det aldrig, aldrig roligt att plugga när det är nödvändigt. För det finn alltid, alltid roligare saker att göra. Människor som påstår att det är roligt att plugga ljuger. I alla studiegrupper, inklusive min egen, finns det individer som kanske påstår att dom läser kurslitteraturen INNAN kursen ens har börjat, till och med börjar med studieuppgifter. Eller redan har hittat massa artiklar till C-uppsatsen och börjat skriva bla bla bläj.

Jag tror att dom flesta, hmm, överdriver. Jag vågar påstå att det är dom personerna som har mest pluggångest av alla, och liksom försöker smitta av sig den ångesten till alla andra. Det är jag helt övertygad om. Ja, alltså jag måste övertyga mig själv om att det är så, för annars skulle jag absolut bli smittad av den där pluggångesten...

 

Jag har liksom nästan noll och ingen inspiration till studierna just nu. Jag orkar inte med fler hemtentor och inlämningar och referenslistor. Kräks och spy, ungefär. Jag får ångest bara jag tänker på vårterminen med uppsatsskrivning och kliniska examinationer. För att inte tala om jag mot alla odds faktiskt klarar examen och måste börja jobba till sommaren! Hur tusan ska jag klara av det? Hur kan jag vara sjuksköterska, ha ansvar för människors liv, eller ja, iallafall välmående? Det går ju inte. Jag är ju bara barnet!

 

 

När det gäller plugg så måste man bara säga stopp och sluta ibland. Det blir inte bättre, man spyr inte ur fler akademiska meningar för att man sitter i tio timmar till. Det blir bara värre. 

Så nu skickar jag in den den förjordade hemtentan och hoppas på det bästa. 

Och tar helg!

 

Så sitter man här igen, precis som man gjort en hel massa somrar sen jag var sex år. Den här kvällen är precis den man trodde aldrig skulle komma, för det låg oändligt mycket tid framför. Tre månader.
Men nu är det iallafall allra sista kvällen på sommarlovet. Sommaren har till och med övergått i höst. Det går inte låta bli att känna sig lite vemodig en stund.

Jag ska tillbringa tre dagar på högskolan, sen är det redan dags för VFU. Tre veckor på postop i Borås. Det är avdelningen dit nyopererade kommer. Det ska absolut bli intressant! Efter det blir det nog ett par veckor i skolan, och sen ny praktik på vårdcentral.
Det är plugghösten det, näst sista terminen som sjuksköterskestudent.