Idag har jag (med viss hjälp) påbörjat projekt Måla Snurren. Snurren kallas alltså sommarstugan på Ms och min nya tomt. Och den behöver ny Falu rödfärg! Så det var bara att börja måla. Med tanke på hur jag är i köket när jag bakar och lagar mat, så var det ju inte så förvånande att jag sölade en hel del. . . Både på mig själv och omgivningarna! Men vad gör det, det ska väl synas att man målar i allsin dar! 

 

 

Snurren innan jag satte igång. Glömde ta efterbild, men det kanske kommer,

Idag hade jag en dejt med min vän Hannah. Vi åt thaimat (hurra!) och gick en sväng i affärer, men innan dess gick vi en promenad i Nolhaga. Man pratar så bra när man går. Dessutom är det mysigt i Nolhaga, vi lantisar går knappast aldrig där. Men när jag var liten brukade jag mata änderna dör med mormor, så jag fick såklart massor av nostalgiska känslor! När vi var vid barnens lantgård började det regna, så vi hade inget annat val än att springa in till djuren. Åh vad mysigt det var hos djuren! Hannah ville gärna ha grisarna, men jag var kluven mellan kaninerna och grisen. . . Hur kunna välja??

 

 

 

 

 

Idag var Lotta här på ett riktigt matkalas! För äta är ju trevligt. Först åt vi pastasallad med ärtpesto, fetaost och mozzarella med stekt bröd. Det åt vi tills vi hade ont i magen ungefär. Efter en stunds hälsosam paus åt vi bär med glass, grädde och maränger. Efter det var vi verkligen mätta. . . ! Då friskade vi upp oss med en liten stärkande promenad ner till sjön. Åh vad vattnet är varmt och härligt! 

 

Sen blev det dags för Lotta och mig att ta farväl av varandra, för på tisdag åker hon tillbaka till Uppsala. Vilket är sjukligt trist och sorgligt! Men vi försökte att inte gråta, för det dröjer ju inte länge förrän vi ses igen liksom! Men det var iallafall sorgligt. 

 

Imorgon ska jag äta rester, det är iallafall något uppmuntrande. . . 

 

 

Åh vad det var skönt att gå och lägga mig igår kväll och sova hela natten - istället för att jobba! Nu har jag jobbat tre nätter i rad, och det gick okej. Jag har lyckats hålla mig vaken och jag har somnat så himla gott strax efter åtta på morgonen. Det har inte alls känts fel att gå och lägga sig så, för jag har varit så himla trött att det bara var fantastiskt skönt att sova. 

 

Men ändå, sova på natten och vara vaken på dagen är bättre. Igår vaknade jag halv tre på eftermiddagen, men det var ändå inga problem att somna igen strax efter elva. Och idag gick jag upp klockan sju och njöt av morgonen istället för att sova bort den. 

 

Jag tror säker att jag kommer att överleva dom här två månaderna med nattjobb. Men oj vad jag kommer njuta av nätterna när jag får sova!

Nisse och Bosse satt iallafall och väntade på mig när jag kom hemnyss. Dom ville välkomna mig hem! Äsch, jag skojar, dom ville bara ha mat. Men ändå, lite välkomnande var synen!

 

 

Det var fyra veckor sen väckarklockan ringde klockan fem och jag har hade nästan glömt bort hur det kändes. Först när klockan ringer känns det ganska piss och ångest och jag tänker tankar som hur ska jag npnsin orka gå upp och om jag bara fick sova resten av livet vore jag lycklig. Men efter en liten stund tvingar jag mig upp och efter en liten stund till är jag glad över att vara uppe tidigt. På sommaren ska man väl inte slösa bort tiden med att sova? Det finns ju inget bättre än världen på morgonen! Så varför går jag inte upp klockan fem varje ledig morgon och går ut och njuter av världen?

 

Därför att jag kan sova vidare såklart. . . 

 

 

Jag skulle ha en trevlig kaffestund ute i trädgården och hade lagt upp mina fötter på pallen, när jag såg att mina ben varr alldeles torra. Så kunde jag inte ha det, så jag skulle bara springa in och ta lite bodylotion. På tröskeln till vardagsrummet tvärstannade jag - för på golvet låg en orm! EN ORM!!! Först trodde jag såklart inte mina ögon och sen tänkte jag att M hade kommit hem med en gummiorm för att skrämma mig. Men gummiormar  brukar inte röra på sig. . . Så ve och fasa, det var en riktig orm! PANIK OCH ÅNGEST OCH SKRÄCK! Vad göra? M var inte hemma och pappa befinner sig i långt bort Falkenberg, så därför ringer jag och frågar efter Ms pappa som bor tvärsöver. Han var inte hemma än, men Ms mamma kom och höll mig sällskap i skräcken. När ormen gjorde den minsta ansats att kräla iväg så stampade jag i marken och sa nej du vågar inte röra på dig! Till sist stängde jag in ormen under ett lock, för hemska tanke om den skulle kräla iväg någonstans och gömma sig! Det vore ännu värre än att faktiskt se den på golvet. 

 

Efter en liten stund kom Lennart hem och tog ut ormen med hjälp av min sopborste och skyffel. Han tyckte vi var löjliga. När jag tänkte efter hade jag nog klarat av att ta ut ormen själv - om jag inte hade haft något val, men nu hade jag en karl att ringa och det ska man utnyttja!

 

Jag hoppas ormen lever lycklig utomhus i alla sina dagar!

 

 Inatt gjorde jag något jag inte gjort sen jag gick i scouterna, jag sov under bar himmel! Det var inte min idé (jag är så gammal att jag gillar sängen) utan Lottas. Hon tyckte att vi skulle ligga och se på stjärnfallen. Så efter lite övertalning släpade vi ut madrasser och täcken på altanen! Och visst var det faktiskt riktigt mysigt. Man sover liksom väldigt gott utomhus! Det var ganska kallt och fuktigt på natten, men under täcket var det gosigt. Så nu är jag frälst och funderar på att flytta utomhus om nätterna! Fast det får nog bli när jag är i Ornunga, för det kändes tryggt att sova uppe på altanen. Inga älgar och sådär. . . 

 

 

Åh vad det är skönt att komma hem efter en hel dag i bilen. Det är alltid jättedrygt att åka hem från Dalarna, man vill bara vara hemma med en gång och samtidigt är det så tråkigt att åka att man vill rasta hela tiden. Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram, och dessutom var M och jag tvugna att åka över Ornunga och lämna av mormor. Och handla mat!

Men nu är vi hemma och det kändes skönt att komma hem till ett städat hem (nej, M förstod inte varför jag skulle städa innan vi åkte på semester...) även om det snart var stökigt igen av all packning. Jag har redan packat upp det mesta och satt på en tvätt, så nu blir det soffan resten av kvällen

 

Sen börjar min sista semestervecka som jag ska njuta av varje minut!

Ikväll gick jag från Rättvik hem till stugan. Det var perfekt varmt, somrigt och solnedgång. En sån kväll jag vill ska räcka i evigheter! Men upp till stugan kom jag och nu har jag och M spelat cirka 100 parti luffarschack och jag har absolut vunnit flest gånger. Imorgon blir det tidigt upp för att packa och städa och sen börja den dryga vägen hem. 

 

 

Fredagar och slutet av veckan brukar kännas bra, men nu när jag inte vill att veckan ska ta slut känns fredag lite depp. Men det har varit en bra fredag! Vi delade upp oss i killar-tjejer och det är ju mysigt ibland. Så Stina, mamma och jag hade en lugn dag - det vill säga att vi fikade på Fricks (fjärde gången, hurra!), gick på stan, åkte till skogen och åt god grillbuffé till lunch! 

 

 

 

 

 

Mellan all mat och fika pågår rumpträning! Det är himla massa uppförsbackar här kan jag säga. Ungefär helt omöjliga att springa uppför om man inte vill dö, men att gå uppför dom känns hälsosamt! Nu på morgonen gick mamma och jag bilvägen upp till kaffestugan högst upp i slalombacken och ner igen gick vi för grusvägen där fyrhjulingar på något sätt kommer upp och ner. Det var sjukt jobbigt att gå upp till toppen, men mycket läskigare att gå nerför! Förra året cyklade pappa och Kalle (idioter) nerför backen och när dom kom ner var Kalle nyfiken och kände med fingret om bromsarna var varma.Det var dom, han fick en brännblåsa!

 

 

 

 

En av våra (många) traditioner här i Rättvik är att bestiga tornet Vida Blick och se på utsikten. Det ligger högt uppe på ett berg/kulle och är nästan 30 meter högt, så man har ganska bra utsikt. Men det märks att jag börjar bli gammal, för i år fick jag faktiskt svindel! För att inte tala om det där hemska tvångstanken att klättra över staketet och hoppa ner. . . Usch! Jag höll mig hårt i både stolpar och tornets stomme medan jag njöt av utsikten.

 

 

 

 

 

När vi kom ner igen lugnade jag mina stackars nerver med några hundratal av de miljontals blåbär som växte i skogen intill. Gott oc nyttigt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen skiner i Dalarna och jag är på riktig semester! Hurra!