Jag skulle ha en trevlig kaffestund ute i trädgården och hade lagt upp mina fötter på pallen, när jag såg att mina ben varr alldeles torra. Så kunde jag inte ha det, så jag skulle bara springa in och ta lite bodylotion. På tröskeln till vardagsrummet tvärstannade jag - för på golvet låg en orm! EN ORM!!! Först trodde jag såklart inte mina ögon och sen tänkte jag att M hade kommit hem med en gummiorm för att skrämma mig. Men gummiormar  brukar inte röra på sig. . . Så ve och fasa, det var en riktig orm! PANIK OCH ÅNGEST OCH SKRÄCK! Vad göra? M var inte hemma och pappa befinner sig i långt bort Falkenberg, så därför ringer jag och frågar efter Ms pappa som bor tvärsöver. Han var inte hemma än, men Ms mamma kom och höll mig sällskap i skräcken. När ormen gjorde den minsta ansats att kräla iväg så stampade jag i marken och sa nej du vågar inte röra på dig! Till sist stängde jag in ormen under ett lock, för hemska tanke om den skulle kräla iväg någonstans och gömma sig! Det vore ännu värre än att faktiskt se den på golvet. 

 

Efter en liten stund kom Lennart hem och tog ut ormen med hjälp av min sopborste och skyffel. Han tyckte vi var löjliga. När jag tänkte efter hade jag nog klarat av att ta ut ormen själv - om jag inte hade haft något val, men nu hade jag en karl att ringa och det ska man utnyttja!

 

Jag hoppas ormen lever lycklig utomhus i alla sina dagar!