jag tror det aldrig blir vår
Dagarna mellan jul och nyår är så trötta. Som en enda lång gäspning, typ. Jag ligger i soffan och ser på julklapps-dvd:er och äter clementiner och julgodis. Det finns massa kvar.
Och på fredag är det nyår igen. För två år sen var jag sjuk, förra året fanns inget roligt att hitta på, och i år känner jag inte för att göra något överhuvudtaget. Så bra, då slipper jag bli besviken.
Japp. Min syn på världen är lite mörk just nu.
i väntan på att nagellacket ska torka
Jag dör snart av kissnödighet! Varför ska jag bli kissnödig precis efter att jag har målat naglarna? Åhh jag måste bara hålla mig i några minuter till! Tänk på något annat!
Jag sitter i min lägenhet. Med julgranen och mina nya dvd-boxar som sällskap. Tänker på alla som är ute och festar nu ikväll och önskar någonstans att jag var en mer "normal" 20-åring. Jag känner mig tusen år äldre än den Lisa som såg fram emot att festa. Som inte hellre stänger in sig i en lägenhet. Eller snarare i sig själv. Men whatever.
Julen har både varit som vanligt (kusiner, mat, leka fyra-man-i-soffan, kalle anka, gröt, julklappar, svenssons svenssons, knäck, midnattsandakt), och mycket tommare. Men flera gånger tyckte jag att jag såg morfar sitta på en stol bredvid mormor när vi satt framför teven och såg på "Karl-Bertil Jonssons jul". Precis som jag ser honom i trädgården genom mitt fönster i köket. Jag ser det väl för att jag vill. Jag vill bara att morfar ska finnas.
Jag tröttnar aldrig på julklappar, blir som ett barn igen! Blir så glad för allting också! Haha, jag är nog världens lättaste att köpa present till. Bara det är rosa så blir jag överlycklig!
Den här dagen har tillbringats hos mormor med massa mat och nya sällskapsspel. Rooligt :) Och imorgon, annandagen, blir det alingsås hela dagen.
Okej. Nu har nagellacket torkat, halleluja!
Sen ska jag gå och sova, bara för att göra tvärtemot alla andra 20-åringar.
sen kommer jag på det
ibland glömmer jag bort det medan jag håller på med något.
sen kommer jag på det.
morfar.
nu har jag iallafall jullov tills 4 januari. för kort, för långt.
jag har ingenting planerat alls. förutom en begravning. just nu
har jag inte lust med något. har aldrig varit sugen på att festa
på juldagen, och nu vet jag inte ens om jag känner för nyår.
jag hatar nyår och jag hatar januari.
jag saknar sörängen och jag saknar malin och zara!!!! saknar att prata med dom varje dag.
jag saknar livet om det var för två veckor sen. jag vill bara vrida tiden tillbaka.
borta
Det känns bara overkligt, helt förbjudet att ens tänka att det är så. Det går ju inte. Jag skrattar nästan när jag tänker på det, för det är så sjukt.
Så det kommer väl ta ett tag, kanske hela livet att vänja sig vid. När jag gick förbi huset idag tyckte jag att jag såg honom i trädgården. Skottade snö, grejade i landet eller borstade snön av bilen.
Men någonstans hade det varit ännu värre och hemskare om han hade blivit liggande sjuk länge. När jag hälsade på honom i onsdags, då var han ju inte morfar längre. Och så ville jag inte att hans skulle ligga. Bara den här veckan har varit så jobbig för alla.
Det känns bara så onödigt. Han hade kunnat leva om det inte varit för den där dumma bakterien som satte sig i hjärtat. Han hade kunnat finnas kvar då.
Nej, det går bara inte att fatta. Morfar! Älskade morfar.
Nu ska vi göra pepparkashus.
ingenting känns nånting
Bara jag är hemma. Ena hälften är i Borås och hälsar på morfar på sjukhuset, andra hälften är och åker skidor. Jag orkade ingenting. Känns som jag inte suttit ner och gjort ingenting ensam på hela veckan. Och det har varit den värsta veckan hittills i mitt liv.
Så idag har jag städat i min lägenhet. Gått en promenad när det fortfarande är ljust. Sen gick jag ner till huset och lagade mat och la i en tvätt, för mina trosor håller på att ta slut. Nu ser jag på teve och samlar kraft för att orka göra något julgodis.
Men ingenting känns nånting.
var i hjärnan sitter gråten
Men jag har inte lärt mig precis var i hjärnan, i vilken lob, på vilken sida, i vilket område gråten sitter. Vad bestämmer att man ska få en klump i halsen och börja gråta? Hur vet hjärnan vad man känner, eller hur man ska känna?
Morfar. För en vecka sen var han hur pigg som helst och var ute och skottade snö, grejade i källaren med alla klockor och apparater och kom och hämtade mig vid bussen i ljurhallakorsningen. Satt i soffan framför teven med katten nicolina i knät.
Och nu ligger han i en sjukhussäng och han är inte morfar. Han är en av alla patienter jag mötte på praktiken jag hade på alingsås lasarett förra våren. Min morfar ska inte ligga sådär i en sjukhussäng. Inte redan, inte nu. Och jag ska inte gå genom en sjukhuskorridor utan dom där blåa kläderna och jag ska inte vilja gråta medan jag går.
Det är så overkligt. Min hjärna kan inte fatta det och vill inte. Jag vill bara att han sitter hemma i huset på andra sidan grusplanen. Framför teven med nicolina i knät.
andas människor
Är fortfarande nere i huset, och andas lite människor efter att familjen + pojkvänner har kommit hem. Men snart ska jag gå upp till mig och sätta på en film med julkänslor och plocka fram julgodisresterna sen tjejgruppen igår! :)
Kan inte bestämma film. Love Actually, The Holiday eller Narnia?
en sån grå dag
Jag är ensam nere i huset. Det är en sån grå dag, en sån man åtminstone behöver ett par sovande katter som sällskap. Så därför övergav jag min ensamma lägenhet.
Ja, dagen började ju sådär men en från ingenstans exploderande förkyldning och en krasslig morfar som fick åka till akuten. Och förutom det, plusgrader, grått dis och slaskig snö.
Det enda lite komiska med dagen (fast det egentligen är hemskt!) är m in krypande känsla av att jag gick i sömnen inatt. Att jag gick upp ur sängen, ut genom dörren och nerför trappan och genom nästa dörr in i kyrkan. Sen gick jag genom korridoren till kapprummet och ställde mig vid fönstret och tittade på familjenshus på andra sidan vägen en stund. Eftersom jag bara hade trosor på mig så hoppas jag verkligen att det bara var en dröm! Haha, helt knäppt annars. Antagligen kommer jag inte få veta om det bara vdröm eller om jag verkligen gick ner i kyrkan!
Det är iallafall mysigt att vara i huset alldeles själv. Just nu ser jag på Leilas Jul, så lyxigt att få zappa igenom alla tevekanlerna själv! :)
klagoskriv
Så nu har jag skrivit av mig och ska försöka gå vidare i livet.
Fast det är svårt att gå vidare i livet när jag är så här hungrig!
