Solen skiner och jag har nya skor som ska få mig att gå och springa som tusan. Typ så. Men faktiskt, solsken plus fina skor och kläder gör mig faktiskt mycket mer inspirerad att röra på mig!

Fast den hör vårvärmen gör mig också väldigt sugen på att inte röra på mig utan mest sitta och sola på baksidan och läsa i min bok. Det ska jag göra resten av dagen! Men först en tur med mina nya skor. . . 

 

 

Idag när jag var ute och gick i de mer okända trakterna på andra sidan järnvägen, var jag våghalsad och gick in på en okänd stig. Jag hamnade i skogen. Jag var inte rädd för att gå vilse eftersom skogen ligger mellan järnvägen och E20 och det var mer troligt att jag skulle bli påkörd av tåget än uppäten av en björn. Det känns tryggt att gå i skogen, myckter mer än vad det skulle kännas att gå i stan. Jag vet att folk i stan inte håller med mig - i skogen finns ju inga folk som kan höra en skrika, inga gatljus och där finns vilda djur. Det är väl skönt att det inte finns folk i skogen tycker jag! Helt folklöst!

 

 

 

 

 

 

Den här fina fick jag av syster Maja i födelsedagspresent. Jag vet inte om hon hade någon särskild tanke bakom den presenten, men det är väl kloka tankar! Så nu ska jag tänka på varjde dag att tänka goda tankar. Så att jag blir vacker. 

Det här är snuskigt. Faktiskt mycket mer snuskigt än vad jag klarar av. I flera veckor har jag sett några enstaka  myror krypa omkring på golvet, och dom har blivit fler och fler fast jag har sprungit med dammsugaren i hösta hugg. Jag har dessutom  köpt en myrdosa, men jag hade kanske behövt några fler. . . Iallafall, igårkväll när jag kom hem efter ett dygns besök i Ornunga riktigt kryllade det! Inte okej och jag ville bara kräkas typ. Nu jävlar. Fram med dammsugaren igen och jag visade ingen nåd för en endaste myra. Sen proppade jag i vått hushållspapper i springan omkring elementröret där myrkräken kommer upp. Jag vet inte om det var det mest korrekta sättet att handskas med myror, men alla sätt ska ju vara bättre än dom dåliga. Inatt drömde jag mardrömmar om myror, att dom var i min säng. Usch! 

 

 

 Det fina med att ha blivit fastanställd kan ju vara att man får följa med på roliga jobbsaker, istället för att vara vikare och den som får stanna kvar och jobba. Igårväll spenderade voi avdelningens prispengar genom att äta mat som vi själva lagat i en slags matstudio (vilket koncept va?). Det var väldigt trevligt faktiskt! Visst är det skönt att bara sätta sig på en vanlig restaurang och få maten helt serverad, men stolhet är en ganska god krydda. Jag var i förrätts-gruppen och det var sjukt gott! Såg ut typ såhär:

 

Jag tror att växa upp med fyra yngre syskon har fått mig att uppskatta att vara själv. Jag har nästan aldrig tråkigt med mig själv. Tänk när jag gick i mellanstadiet vad lyxigt det kändes när jag fick gå hem själv, låsa upp med egen  nyckel och vara ensam i någon timme innan mamma och alla andra kom hem. Jag brukade se på Lilla huset på prärien på teve. Ibland snodde jag godis från skafferiet, jag var hungrig och hade inte vett för nyttiga mellanmål. 

 

Det jag vill komma till är att jag endast njuter av att vara själv den här fredagskvällen trots att det regnar och blåser kusligt. Jag har haft utmattande dagar på jobbet och det är skönt att slippa prata faktiskt. Jag kan se på såna dvd jag gillar och virka samtidigt. Det klarar jag av, men om jag skulle bli tvungen att prata också. . . Nej.

 

Men. Det är skillnad på att vara själv och känna sig ensam såklart. Vara själv är great, vara ensam suger. 

  

 

 

Jag gjorde det! Jag beställde alla säsonger av Dawsons creek! Jag bestämde mig i lördags när jag träffade mina systrar. Jag nämnde att jag fått presentkort på cdon.com i födelsedagspresent, men inte visste vad jag skulle köpa. Men varför köper du inte Dawsons creek? undrade dom och jag började undra också. Jag hade faktiskt funderat lite på det och eftersom systrar är kloka så bestämde jag mig! Jag skulle köpa Dawsons creek! Men genast blev jag orolig. Sist jag kollade fanns det bara ett exemplar kvar. . .Tänk om det inte finns kvar! sa jag och vred mina händer. Men systrarna tröstade mig med att det fanns det säkert. Ja, det gör det nog. Det är nog inte så många som vill köpa Dawsons creek. Bara jag. I hela Sverige. . . 

Och det var bara jag! Det enda exemplaret fanns kvar och nu är det mitt! Jag har redan sett flera avsnitt och det är precis lika fjantigt som jag minns. Hurra!

 

 

Såhär glad är jag för att der är varmt, soligt och för att jag är ledig. Jag sitter i min hörna och får lite sol på näsan och har lyxat till det med fika. Bredvid mig hänger mina mattor på vädring. Det är vår!

 

När jag var ute och gick ikväll gick jag förbi några rådjur som gick på åker. Rådjuren är himla tama här, dom bryr sig inte om man går snällt förbi tio meter därifrån. Ikväll la jag lite extra märke till rådjurens rumpor. Dom är väldigt vita! Hur tusan kan rumporna vara så vita? Kan rådjuren ens nå att tvätta sig därbak? Hur kommer det sig att rådjursrumpor kan vara så vita och rena när en många människor inte ens klarar av det? Jag menar att det ens finns ett begrepp som  bromsspår och att det kanske till och med finns med i ordboken.  Det är för mig nu helt oförståeligt att ett sånt begrepp ska få finnas när rådjurens rumpor är så vita. 

 

 

Mitt livsprojekt just nu är att virka en pläd En ganska stor pläd visar det sig, jag har snart gjort hälften och jag tycker redan den ser ganska klar ut! Nu kan jag faktiskt använda den som pläd medan jag fortsätter virka. Jag längtar tills den är helt klar, för den blir faktiskt himla fin! Men när den är klar ska jag börja virka grytlappar igen.

 

I det här hörnet på verandan står ett fruktansvärt ful fåtölj. Ganska så skön är den väl, men bajsbrun. Jag har många gånger drömt om att skaffa en ny fin fåtölj att sitta och läsa i, men det har fått vänta. Dessutom råkar M vara fäst i denna bajsbruna fåtölj. . . Iallafall, eftersom fåtöljen står där den står har jag dom senaste två åren gjort allt för att piffa upp den. Gömma den. Den här fina pläden/överkastet fick jag i födelsedagspresent. Väldigt bra på att gömma och piffa upp fula möbler!

 

Födelsedag! Tjugofyra gamla år blir jag idag! Jag har två buketter med rosa rosor hemma, så då kan det väl inte kännas annat än bra. Typ. Jag kan sakna den där riktiga födelsedagskänslan man hade när man var yngre. Gick i skolan och bodde hemma och så. Jag har haft en ganska vanlig dag idag på jobbet. Att semle-dagen råkade vara just idag var ju ett extra plus! Med gott samvete drog jag i mig en semla på frukostfikat. 

 

Här hemma har jag fortsatt fira genom att ta en powernap i fåtöljen, gå en promenad och äta smörgåstårta som M köpt. Resten av kvällen ska jag se på Sex and the city, virka på min pläd och fika upp det sista av cheesecaken. Trevligt minsann!

 

Jag är riktigt stolt över mitt fikabord måste jag säga! Imorse när jag vakade det sista undrade jag varför jag bara inte köpte allting och sparade tid och kraft. Svar: det är inte lika kul! För det är roligt att vara stolt över sig själv! Så därför bakade jag dammsugare, kanellängd med vaniljkräm, vaniljhorn (som blev misslyckat platta men goda) och halloncheesecake. Ärligt talat blev allting sjukt gott, jag nästan dog i sockerkoma tror jag. Iallafall, nu har jag varit stolt över mig själv och nästa födelsedagskalas får gärna vänta ett år! Jag har kakor kvar så det räcker.

 

Nu kommer snart familjerna med paket till mig och köket är såhär fint och välstädat att det måste förevigas. Men tusan vad slit det krävdes, jag är alldeles slut. Så tur att mitt kalas bara kräver att jag ska sitta på bakdelen och fika! 

 

 

 

 

Ikväll ska jag, tänka sig, utanför huset och äta på restaurang med gamla vännerna Hannah och Emilia (vi typ föddes ihop). Det var väldigt längesen jagägnade en kväll åt något annat än jobba eller se på teve och virka. Så det ska bli riktigt trevligt! Och nästan lite läskigt att lämna dom fyra väggarna här, det är typ som början på en skräckfilm. Kvinnan som lämnade huset.