När katten är borta...
Häromkvällen satt mormor och jag ute och kvällsfikade i godan ro och fullkomligt trygga. Men den fridfulla stämningen bröts när jag tittar över mormors axel, på trappan, och ser något litet komma kilande nedför trappstegen. Det tog några sekunder innan min efter jobbet trötta hjärna fattade vad det var. Det var en mus! Halvvägs nerför trappan ångrade den sig och kilade tillbaka upp till sitt gömställe bakom mormors lilla kvast. Och oroande nära den öppna ytterdörren...
"Mormor, du ska nog stänga dörren", sa jag och tacksamt nog lydde mormor mig. Sen kunde jag lugnt berätta om att en mus satt intill husväggen så hon var förvarnad innan den kikade fram igen. När jag först såg musen hade jag på tungan att säga "mormor, titta bakom dig!" Vilken tur att jag inte gjorde det, tänk om mormor fått en hjärtattack! Även om det var en väldigt söt liten mus är det inte hälsosamt att sådär helt plötsligt stöta på dom. Åtminstone inte för äldre damer!
Bäst i sommar
Idag slutade jag jobba klockan två, det var väldigt underbart! Dock fick jag vänta en dryg timme nere vid stationen i vårgårda på tåget, inte världens roligaste. Men jag köpte en Loka och en tidning, så jag hade dte ganska bra. Men när jag till sist landade på min egen tröskel kände jag mig ganska död. Promenaden hem i värmen liksom tog den sista musten ur mig. Så för att pigga upp mig slängde jag på mig bikinin och gick ner till badplatsen. Det doppet kan ha varit det bästa nånsin, efter att ha gått omkring och varit genomvarm hela dagen. Det var nog nästan det bästa i sommar.
Efter jobbet
Det är bra härligt att, efter en lång dag på jobbet, få sätta sig i solen och lägga upp fötterna. Ännu härligare känns det efter en middag bestående av falakorv och spagetti toppat med en kopp kaffe och kaka. Då mår jag ganska bra.
Jag har varit ute nästan hela kvällen. Gick och åt vildhallon längst vägen.Och så fick jag med mig Magnus ner till bryggan. Där var det också ganska härligt!
Imorgon jobbar jag kväll, så jag hoppas jag hinner få lite av det fina vädret som dom pratat om på teve. Hoppas!
Tårtkalas!
Igår var jag hemma i Ornunga. Systrarna och jag fixade tårtkalas för systerlottas pojkvän Adrian, eftersom hans familj var utomlands. Och man kan ju inte få ha födelsedags utan tårta! Så det blev hemmagjort prinsesstårta och limecheesecake, förfärligt gott var omdömet.
Och så gosade jag hur mycket som helst med Stinas nya kaninunge. Den hade den mjukaste pälsen nånsin, precis som bomull. Vad jag har saknat en kanin i mitt liv. Men nej, jag vill inte ha en egen. Stinas räcker så bra.
Flygplanet som inte störtade.
Jag brukar inte önska att flygplan ska störta, eller att jag ska dö. Men i onsdags, under flygresan hem från england, gjorde jag det. Verkligen! Det var de värsta timmarna i mitt liv, nästan.
För strax efter att vi hade lyft från Stansted flygplats kom en obehaglig känsla smygande. Magont och illamående. Jag blev alldeles kallsvettig. Nu vet jag att känna sig spyfärdig på ett flygplan är något av det mest ångestframkallade som finns, speciellt när man flyger med Ryanair och sitter längst in mot fönstret och bara kan drömma om att låsa in sig på toaletten i några timmar. Så just i den stunden önskade jag verkligen att planet skulle störta och göra slut på eländet!
Och ja, det slutade med att jag var väldigt tacksam över att ha handlat en del grejer på flygplatsen och fått en rejäl plastpåse, och att jag ändå satt inne vid fönstret, lite för mig själv. Och att Marika, Magnus syster, satt bredvid mig och var snäll mot mig och dessutom hade pappersnäsdukar. Och jag var väldigt tacksam över att vi alldeles strax flög in över Göteborg.
Det var den flygresan det. Den värsta i mitt liv.
Men med glädje kan jag berätta att det var en ganska snabbt övergående magsjuka. Jag misstänker att onsdagens lunch förgiftade mig. Jag tillbringade torsdagen i fåtöljen framför teven och missade första dagen på jobbet. Men nu är jag samma gamla männsiam igen,hurra!
några dagar i england
Några dagar i england. Jag visste ju inte innan vart vi skulle åka precis, men det var till Salisbury vi styrde hyrbilarna mot. Det var en trevlig lagom liten och stor stad. Vi bodde i ett gammalt hotell, "The red lion" som var engelskt mysigt och gammaldags. Jag sov iallafall gott om nätterna!
I söndags gjorde vi en utflykt till Bath. Det såg jag fram emot, eftersom Bath förknippas med Jane Austen och hennes bok "Övertalning" utspelades en del där. På vägen till Bath stannade vi till vid Stonehenge. Massa folk och bussar.
På måndagen var det Marikas födelsedag, själva anledningen till resan, och dagen tillbringade vi kvar i Salisbury. Kollade in affärerna, och jag shoppade massa på Boots, heaven! Så åt vi tårta på café och en jättegid trerätters-middag på kvällen.
Och i tisdags åkte vi längst kusten, stannade i Lyme och Sidmouth. Det var mycket att se på. Dock var det en ganska lång bilresa som blev så himla mycket tråkigare pågrundav alla dessa häckar vid vägarna. Man ser ju ingenting.
Kvällarna tillbringade vi på puben, antingen hotellets eller ute på stan. Jag blev lite förälskad i drinken Pimms, har inte druckit den förut.Det är verkligen trevligt med mysiga pubar.
Och igår bar det av hemåt. Flyget gick vid sex, men vi började resa mot London redan tidigt på förmiddagen. Tog det lugnt, stannade i Saffron Walden och åt lunch.
Själva flygresan hem är en historia för sig själv, så den berättar jag om sen. Men sammanfattningsvis: Det värsta jag nånsin varit med om!
Vårt färgglada hotell.
Hotellets innergård var tusan så mysigt. Om vädret varit bättre kunde man ha suttit därute och druckit Pimms.
Magnus och mitt rum. Jag skulle väl kalla det fulsnyggt.
Stonehenge.
Andrea, Warren och Magnus utanför Stonehenge bland alla människor och bussar.
Pimms! Har ingen aning om vad drycken innehåller, förutom fruktbitarna då. Ska fråga syster bartendern.
I Bath gick vi in på ett café och åt största tårtbitarna. Jag orkade typ hälften.
"Dom böjda husen" kallar jag dom´eftersom jag glömt det riktiga namnet på platsen. Husen är iallafall med i "Övertalning", så jag var lycklig!
Och ännu lyckligare var jag inne på "The Jane Austen shop"! Ville köpa typ allt. Här blir Andrea och jag påtade med en riktig engelsk gentleman. Lite för gammal för oss, tyvärr, men dom yngre herrarna jobbade inte på söndagar...
På en pub.
På en annan pub.
Mina rara fynd från Boots!
Riktig pizza åt jag på födelsedagsmiddagen!
Och världens godatse cheesecake rundade av middagen!
I Lyme bodde hus i pastellfärger, snyggt som tusan.
På väg från Lyme till Sidmouth fick vi ta en omväg på världens minsta vägar pågrund av en vägolycka. Då stannade vi till vid den här utsikten.
Sidmouth. En riktigt mysig stad där det märktes att 40 procent av invånarna var över 65 år. Gamla par satt vid strandpromenaden och löste korsord tillsammans.
Boots, here I come!
Imorgon bär det av till England. Åker med Magnus familj för att fira hans äldsta syster Marikas 40-årsdag. Det ska bli trevligt, och särskilt spännande eftersom jag själv inte vet exakt precis vart vi ska. Det skulle vara hemligt för födelsedagsbarnet och det innebär att vi väldigt sällan pratat om resan. Och på den vägen är det att jag inte kommer ihåg vad staden hette. Men lugn, jag vet typ vart det är på kartan.
Det jag mest ser fram emot i England är förstås Boots. Jag hoppas alla vet vilken underbar affär det är, en drugstore med massa hår- och hudprodukter, smink och massa annat för billigare slantar. Så jag hoppas jag kommer hem som en lyckligare kvinna!
Jag har inte hunnit oroa mig över flygresan än, det får bli imorgon. Jag har ju trott inför varje ny flýgresa att det blir det´sista jag gör här i livet. Ber till gud och jesus och den helige ande typ nonstop i två timmar. Men det ska nog gå bra.
Nu tittar jag och Magnus på Little Britain för att värma upp inför veckan.
Good bye, Farewell!
Livet på landet
En del saker tror jag inte skulle hända i stan.
Som att när jag sitter och äter kvällsmat framför teven hör ett ynkligt jamande. Ett jamande som inte tillhör någon av mina två egna katter. Och ändå kommer inifrån huset. Så jag sätter teven på ljudlös och lyssnar. Hör det igen och går runt i huset och tittar och lockar,.men ser ingen främmande kisse. Konstgt. Så jag sätter mig och fortsätter äta. Efter en stund jamar det igen och den här gången letar jag noggrannare, tänder lampor och flyttar på grejer. Till slut hittar jag en liten svart kattunge i hörnet vid min bokhylla bakom diverse bråte, halvvägs in bakom bokhyllan.
Som sagt, sånt här tror jag bara händer på landet...
För dom som är nyfikan hur det gick, så lyckades Magnus och jag med hjälp av en diskhandduk få fram kissen, och släppa ut den till mamma och syskon som bor under huset.
Husfruig
Idag har har jag varit riktigt husfruig. Bakat bullar i tre smaker (kanel, vanilj och nutellafylning) och tvättat massa kläder till englandresan på lördag.
Baka bullar var såklart roligast. Testade att baka ut dom i muffinsplåt, och det blev riktigt fina bullar! Väldigt goda dessutom.
the art of städa en garderob
Häromdagen när vädret var uschligt och jag verkligen inte visste vad jag skulle hitta på, då städade jag i Magnus garderob. Den senaste tiden har den sett för jävlig ut, som ett rent helvete. Inga finare ord kan beskriva den röran. Allting bra inslängt i en enda hög. Jag vet inte om jag har råkat träffa en karl som faktiskt är värd de där fördomarna om att män är slarviga, inte kan organisera och hålla ordning. I vilket fall, jag bestämde för att ge honom en chans till genom att hjälpa honom att börja om från början. Det borde ju vara lättare att hålla ordning när det redan är ordning, åtminstone för en nybörjare. Det har jag en tanke om, iallafall...
Bildförklaring: Vad mer än kaos?
Bildförklaring: Det enda vettiga tillvägagångssättet var att helt enkelt vräka ut allting på golvet. Sedan sorterade jag i högar. Skjortor, jeans, snygga th-shirtar, fula th-shirtar, fotbollströjor, tjocktröjor, underkläder och så vidare vidare. (Jävlar vad många strumpor den grabben har, jag tror minst ett par för varje dag om året.) Dom fina kläderna var jag till och med rar och strök! Ja, jag menar med strykjärn. Vilken grej, det tog typ hundra år och krävde en sval dusch efteråt. Sen när det var klart hängde/la jag in jag kläderna mycket fint och prydligt!
Och jag måste säga att det blev så himla fint. En fröjd till garderb att se! Jag kände mig väldigt nöjd med mig själv efteråt.
Men jag säger det, att städa i pojkvänners garderober ingår egentligen inte i min livsfilosofi. Det tycker jag att dom kan göra själva, eller ännu hellre, att lära sig att hålla iordning från början. För det kan jag säga, att vika ihop kläderna snyggt och lägga in dom ordentligt typ varje dag är INTE jobbigare och tråkigare än dom timmarna jag fick lägga ner för att få ordning på den garerobsmisären. Och det har jag snällt talat om för Magnus.
som sommarkvällar ska vara
Helt plötsligt skingrades molnen och det blev en sån sommarkväll man nästan glömt bort. Så jag slängde på mig solklänningen och parkerade mig i solstolen med en hög böcker. Helt himla underbart.
Vad mycket tid jag tillbringade på verandan i vintras och tidigt i våras innan det var varmt nog att sitta ute. Nu på sommaren blir det inte mycket tid på verandan, för även om sommaren varit kass så har det inte varit omöjligt att sitta ute. Så nu är verandan mest en plats för alla mina krukväxter. Och dynorna till utemöblerna förstås...
Och när min bakdel nästan vuxit fast i solstolen masade jag mig upp och gick strandpromenaden. För att sedan göra mat och så parkera mig i trädgården igen... Det är såhär sommarkvällar ska vara !:)
Sköna dagar och med riktiga knappar
Jag har haft några ursköna dagar. Såna jag har längtat efter sen jag slutade skolan för en månad sen. Att bara ha en hel vecka framför sig utan ett enda dugg planerat. Så jag har allra mest suttit ute i trädgården och läst böcker, lagat mat, bakat. Sovit till åtta varje morgon när Magnus åkt till jobbet. Ätit frukost utomhus.
Igår var det ju äntligen en riktig riktig sommardag. Förmiddagen vigde jag åt solen och brände mig nästan, ajabaja. Så det var tur att jag lovat bort min eftermiddag till Hannah, som baksällskap! (betydelse: jag hjälpte henne att baka till födelsedagsfirande). Det var änna trevligt.
Och i förmiddags kom mormor och hälsade på mig. Hon hade med sig fika, asgoda bullar och jordgubbar. Bra mormor! Och när Magnus kom hem åkte vi in till stan och åt lunch, thaimat. Efter diverse ärenden i stan så tvingade jag med mig mitt sällskap bort till Elgiganten för att köpa en ny telefon. När min reservtelefon även den slutade fungera igår så hade jag liksom inget val. Det är inte kul att köpa sånt när man måste, att hitta en telefon man gillar kan ju ta tid. Kanske måste skickas efter och sånt. Dessutom ville jag ha en mittimellan-telefon. Alltså varken en billig pensionärs-enkel-telefon med typ inga funktioner eller en svindyr iphone med tusenmiljoner funktioner. Jag ville ha en vanlig mobil, mina krav var okej kamera och musikspelare. Låga alltså. Men iallafall, så hittade jag en som passade precis! Hurra! Att den inte var i närheten av rosa var något jag fick kompromissa bort helt. När jag sa till försäljarkillen att "den där vill jag ha", så sa han "jaså, en vanlig telefon!". Han sa det glatt överraskad typ. Han är väl mest van att sälja iphones antar jag. Så ja, jag sa som det var, att jag tillhör kategorin som vill ha en vanlig telefon. Med riktiga knappar.
Städa med mera.
Hej och hå. Nu sitter jag i min fåtölj, det var längesen sist. Över en vecka sen.
Idag har jag inte haft problem med vad jag ska hitta på. Inte helt oväntat fanns det en hel del att göra efter att varit borta en vecka, med bara mannen i huset. Han hade säkert gjort sitt bästa för att röja upp tills jag kom hem, men ja, vi har helt enkelt inte samma sätt att se på städning och sånt där. Så idag har jag städat, röjt undan, slängt sopor och kompost, tvättat, pysslat om blommorna. Med mera.
Just nu har jag tillbakalängtan till Dalarna. Det var en sån himla mysig vecka, långt borta från vardagliga livet. Jag mår så bra när jag är där.
Men jag ska väl försöka ha det mysigt här också. I ensamheten när Magnus och alla jobbar. Med katterna kanske. Läsa, baka, greja i huset. Och sånt.
Men usch, måste berätta om min sorg. Min mobiltelefon har gått hädan. Skärmen slutade fungera igårkväll, efter en liten för våt promenad. Så nu måste jag köpa en ny, och det vill jag inte. Suck.
Så var det slut på veckan
Imorgon åker vi hemåt västergötland igen. En vecka går fort, och ändå har den varit lång. Vi har hunnit med hutlöst många fikor, promenerat säkert ett par mil, träffat vänner och hunnit göra de viktigaste traditionella sakerna. Som att gå på långbryggan, shoppa i Falun, äta pizza från Vikarbyn och gå runt Styggforsen.
Det har varit en lugn vecka i Rättvik, inte så mycket turister. Men idag märktes det att det började komma, med cirkus och gamla raggarbilar. Ikväll när vi satt på verandan och läste kunde vi höra dansbandsmusik nerifrån byn. Det är ett tydligt tecken, och då går det bra att åka hem.
Hitupp var vi fem som åkte, nu är vi bara tre. Syster Lotta åkte tåg hem i tordags eftersom hon skulle jobba helgen. Och pappa tog tåget till Stockholm tidigt imorse för att därifrån flyga till USA. (På någon tråkig konferens, det borde väl vara förbjudet på sommaren). Så imorgon är det bara mamma, Kalle och jag som åker i bilen. Det passar bra, för då blir Kalle nedröstad och jag och mamma går in en sväng på Ikea i Örebro. Så blir det en trevlig hemresa!
Och så får veckan sammanfattas med några semesterbilder!
Söta stugan vi bodde i, samma som senaste åren.
Mycket fika som sagt.
Kalle var så himla nöjd när han fick åka gocart. Hujedamej.
Uppe i Rättvik växte finaste vita rosenbuskarna i nästan varenda trädgård. Vill ha!
