Häromdagen när vädret var uschligt och jag verkligen inte visste vad jag skulle hitta på, då städade jag i Magnus garderob. Den senaste tiden har den sett för jävlig ut, som ett rent helvete. Inga finare ord kan beskriva den röran. Allting bra inslängt i en enda hög. Jag vet inte om jag har råkat träffa en karl som faktiskt är värd de där fördomarna om att män är slarviga, inte kan organisera och hålla ordning. I vilket fall, jag bestämde för att ge honom en chans till genom att hjälpa honom att börja om från början. Det borde ju vara lättare att hålla ordning när det redan är ordning, åtminstone för en nybörjare. Det har jag en tanke om, iallafall...                                                   

Bildförklaring: Vad mer än kaos?

Bildförklaring: Det enda vettiga tillvägagångssättet var att helt enkelt vräka ut allting på golvet. Sedan sorterade jag i högar. Skjortor, jeans, snygga th-shirtar, fula th-shirtar, fotbollströjor, tjocktröjor, underkläder och så vidare vidare. (Jävlar vad många strumpor den grabben har, jag tror minst ett par för varje dag om året.) Dom fina kläderna var jag till och med rar och strök! Ja, jag menar med strykjärn. Vilken grej, det tog typ hundra år och krävde en sval dusch efteråt. Sen när det var klart hängde/la jag in jag kläderna mycket fint och prydligt!



Och jag måste säga att det blev så himla fint. En fröjd till garderb att se! Jag kände mig väldigt nöjd med mig själv efteråt.

Men jag säger det, att städa i pojkvänners garderober ingår egentligen inte i min livsfilosofi. Det tycker jag att dom kan göra själva, eller ännu hellre, att lära sig att hålla iordning från början. För det kan jag säga, att vika ihop kläderna snyggt och lägga in dom ordentligt typ varje dag är INTE jobbigare och tråkigare än dom timmarna jag fick lägga ner för att få ordning på den garerobsmisären. Och det har jag snällt talat om för Magnus.