Imorse när jag vaknade var allting frostigt. Och vinterkallt, nästan så

att det gorde ont i näsan. Det är väl mest för att man inte är van än.
Så idag har jag plockat fram alla vinterjackor och skor.
.

Studentbalen är väl för det mesta ganska överskattad och inte alls speciellt minnesvärd. Mycket fix för några futtiga timmar som inte är det minsta Askungen-på-bal-likt. Jag var den typen som inte gjorde så mycket väsen över det heller. Klänningen var viktig, det var det enda, den hade jag gärna haft på mig igen. Men jag var inte alls intresserad av att lägga massa pengar på proffshår och proffssmink. Jag önskade mig en sminkkurs på Make Up-store och där bestämde jag mig hur jag skulle sminka mig själv, den stora dagen, och köpte lite sminkgrejer. Jag anförtrodde syster maja att fixa håret på mig. Och jag tycker det blev minst lika bra som för tusentals kronor. Faktiskt så var det att förebereda mig hemma som var det roligaste på hela kvällen. Men så är det väl ofta, med allting, att förväntan är det bästa. Men, det var en okej kväll, balen 2009. Och så klart hade jag en stilig baldejt, sånt är ju alltid trevligt.

 

 

Livet blir ju väldans mycket roligare när man gör god mat. När man har tid att låta frukosten ta längrte tid än fem minuter att fixa. Och äta allt hemmagjort. Det är helgmat.

 

Till frukost, scones och yoghurt med egengjord mysli.

 

 

Kvällsmat, pizza med skinka, tomat och mozarella.

Åh, jag beställde dom två första säsongerna av cityakuten häromdagen och igår kom första säsongen. Cityakuten var en av mina favoritserier när det gick, och det är verkligen den allra bästa av sjukhusserier. Inte lika fjantig och mycket mer verklighetstrogen. Och dessutom håller sig serien bra genom alla säsongerna (10 -15 st?) och det är väldigt bra gjort tycker jag. Framemot säsong sju i de flesta serier brukar ju annars typ utomjordingar komma in i handlingen.

Och förutom detta är det många, många heta läkare med. Snygga utan att för den delen vara med i Veckorevyns tio-i-topp-snyggaste-singel-kändis-killarna eller göra tevereklam för typ wella shampoo.

 

Jag menar Dr.Kovac.

 

Fy vad jag blir trött på att ha bröst ibland. Så himla obekvämt. Först råkar man få på sig en obekväm behå (hur tusan ska man kunna känna ordentligt i provrummet hur den känns att leva i?) på morgonen och irriterar sig över det hela dagen. Måste ideligen dra i banden och då och då stoppa ner hela handen i behån och helt enkelt möblera om därinnanför lite grann. Så kommer man hem på kvällen, och vilken lättnad att slänga av sig behån, frihet liksom! En stund. Tills tyngdlagen börjar verka och rattarna helt plötsligt upplevs vara i vägen och tynga ner hela mig.

 

Det finns helt klart en anledning till att behån sågs som en väldig frihet för kvinnorna när den uppfanns en gång i tiden. Och lika fria var väl kvinnorna på sjuttiotalet som brände sina, eller hur det nu var.

Fast alltså, strunt samma. Det enda jag önskar är att det någonstans på jorden fanns en perfekt, bekväm behå. Att liksom leva i symbios med.

 

(bröst förresten? hur ovackert är inte det ordet när man tänker efter? vad är det det står i bibeln, typ "din barm är som svalor som häckar? Svalor som häcker låter väl bra mycket tjusigare?)

 

 

Tusan vad dom här båda veckorna på vårdcentralen har åt snabbt. Måndag och så svisch! är det fredag. Kanske är det för att dagarna blir ganska lika varandra: 8-17 varje dag, gå upp på morgonen, äta frukost, åka iväg, dagen går, komma hem, äta mat, se på teve en stund och sen är det läggdags. Lite likt högstadietiden faktiskt.

Men kanske går tiden så snabbt också för att det är roligt! Iförsig har jag trivts bra på alla mina VFU-platser, men jag tror faktiskt att vårdcentralen är min grej mest av allt. Det är så kul att inte veta vad för slags krämpor man kommer träffa på. Dessutom är det mest "vardagskrämpor" man ser, som hosta och vaxproppar till exempel, och det är skojigt tycker jag! Det blir en helt annan grej att träffa patienter i deras vanliga kläder, det blir på något sätt mer jämnlikt.

 

Men jag har stuckit så många människor med spruta i armen så det nästan börjar bli tråkigt... Allt mitt medlidande till spruträdda har nog försvunnit skulle jag tro.

 

Det allra bästa hittills var måndagen på BVC. Det var så himla kul med barnen, att se allt från precis nyfödda till niomånaders till femåringar. Ge råd till föräldrarna och få se barnen under flera år. Det verkade verkligen hur kul som helst. Så kanske har jag hittat min väg i livet!

Jag ger upp. Efter över tre års kamp med mig själv har jag slutligen gett upp. Jag lägger ner alla tankar om mogen värdighet hos mig själv. Jag är inte ett dugg bättre än en fjortonåring.

Iallafall. Nu har jag Taylor Lautner, alias Twilight-Jacob, utan tröja som bakgrundsbild i min dator.

 

 

 

Idag har jag nästan inte gjort annat än stått i köket med ärmarna uppkavlade. Men det behövdes, nu har jag iallafall fyllt frysen och skafferiet så det räcker ett tag.

Så hur duktig har jag varit på en skala? Jo, jag har gjort en sats mysli, bakat daimcookies (som blev  sorgligt misslyckade), en filmjölkslimpa och morotsbröd. Jag är sån, gör lika gärna allt på en gång. Helst allt samtidigt, om det hade varit fysiskt möjligt och jag haft tre ugnar.

 

Fredagskvll, himla skön känsla efter en lång, men rolig, vecka. Det var längesen jag gick upp tidigt (kvart över sex) fem dagar i rad, hade glömt hur tröttsamt det var. Så det ska bli riktigt skönt att sova imorgon! Hoppas jag iallafall, jag har ju en sambo som tydligen ska gå upp vid fem imorgon för att åka iväg på fotbollsgrejs... Somna om, snälla!

Iallafall, fredagskväll var det. Och det godaste godiset nånsin är sura bilar. Jag är helt galen i det, skulle nog kunna äta upp en hel påse! Men det gör jag inte.

Med tiden tycker jag att det är allt roligare att laga mat, att testa nya rätter pch inte bara laga falukorv med potatismos eller stekt kyckling med ris (även om det är gott). Bara man hittar bra, enkla recept som inte kräver att man har hela världens olika ingredienser och livsmedel hemma.

Så igår gjorde jag riktig mousakka som blev väldans god, och ikväll gjorde jag... Ja, vad hette rätten? Typ varm sallad med bacon och ananas, eller något sånt. Iallfall så kokade man ris eller matvete, och stekte bacon, lök  och paprika tillsammas med curry. Sen blandade man i baconet i riset och rörde om, och skar sen ananas i bitar och la i. Seriöst, det blev så himla gott! Nästan det bästa jag ätit. Speciellt när man åt det tillsammans med en sås på turkisk yoghurt och sweet chili-sås och jordnötter. Jag är glad som tusan att jag lagade fyra portioner, räcker till matlåda imorgon också. Och inget är ju bättre än att ha med sig en god matlåda!

 

 

 

Känslan att komma hem till hemma är ganska bra. Särskilt eftersom den var ganska längesen jag var hemma. Tre veckor sen, mera noga, men efter sommaren när jag var hemma någon dag nästan varje vecka, är det lång tid. Lång tid att inte träffa någon från min egen familj. Så det var så skönt att komma hit, fika med mormor och sen sätta mig, väl påklädd, på altanen hos mamma och pappa med en trave tidningar.

 

 

 

Och gå på hemvägar. Det känns så skönt för fötterna på något sätt.

Och för ögonen, att se allt vanligt som jag sett i 21 år.

 

Tusan, idag har jag inte gjort så många knop! Men det var så skönt, efter förra veckans pluggande, att bara glida runt hemma, utan något som måste göras. När man nu fick två lediga dagar.

Imorse vaknade jag till riktigt skruttigt höstväder. Det var där känslan av att inte orka göra någonting började. Så hela förmiddagen fram till halv tolv segade jag bara, i köket, vid teven, med datorn. Men sen masade jag mig upp iallafall, började tvätta och gick en promenad i regnkläder. Och bakade kakor. Och möblerade om lite grann, flyttade en golvlampa från "gå-igenom-rummet" till verandan.

Det var väl dom knopen jag gjorde idag. Skönt!

 

Rostad majs är så himla gott. Och perfekt att äta lite grann av framför teven på kvällen. Om man är som jag alltså, som bara måste ha något gott på kvällen...

Åhå, jag måste bara dö lite när man ser på The Notebook. 

Man blir liksom kär överallt.

 

Vilka beslut. Nu när jag är sambofri ikväll så tänkte jag passa på och se någon utav filmerna som jag verkligen tycker om och som M, hm ja, ogillar. Då är frågan om jag ska se på The Notebook, en HarryPotter-film eller fyra avsnitt på raken av Lilla Huset på Prärien... Hur ska jag kunna välja?? Hinner jag se allting?

Idag efter tentan tog jag en fika i Borås. Och upptäckte vad som får mitt hjärta att göra ont.
Jag kan tycka att det är trevligt att gå och fika ensam. Fast då brukar jag välja ställe med omsorg, jag går inte till "innestället" i Borås där alla sitter och hänger tillsammans och man skulle känna sig, ja ensam, om man gick dit själv. Men på rätt ställe är det trevligt, man kan sitta själv och bara fika, titta och lyssna på folk, läsa en bok. Inte dumt alls med sån egentid.

Men. När jag på samma ställe, där jag sitter nöjd alldeles själv, ser en gammal människa sitta ensam, då vill jag nästan gråta inombords. En gammal farbror med gubbkeps, en ensam kaffekopp och bulle på fat. Jag undrar varför han sitter ensam. Om hans fru är död eller om han aldrig haft en. Om han alltid går och fikar ensam på lördagarna. Det är så hemskt att tänka på att vara gammal och ensam. Men jag vet ju inte, den där lilla gubben kanske var lika nöjd som jag.

 

 

Fredagskvällar ska vara mysiga och trevliga. Helst ska man slippa oroa sig för hur en tenta ska gå dagen efter. Jag har det väl för all del ganska trevligt och mysigt för mig själv. Men ja, jag tänker en hel del på tentan. Att jag borde ha pluggat lite mer. Jag har definitivt inte utnyttjat dagarna till sista droppen i frågan om att plugga... Men jag kände mig liksom färdigpluggad. Jag har antecknat allt, läst igenom det och gjort ungefär tusen övningstentor. Ungefär. Och nu orkar jag inte mer, skiter i det. Japp!

Så helgen börjar bra imorgon, tentan börjar halv tio. Antagligen kommer jag ha gjort klart den på en timme, så jag får väl strosa runt i Borås en sväng efteråt. Fika kanske.

Och vad ska jag göra sedan i helgen? Jag vet inte, min ihopbo åker till Danmark på "fotbollsresa" imorgon, så jag är all by my self. Ja, det är frågan vad man hittar på. Göra rent listerna med tandborste kanske? Städa skafferiet? Baka kakor och sätta i mig? Dunka huvudet i väggen?

Den som lever får se!

 

Vad jag gärna hade haft en privat kock som gjorde kvällsmat till mig. Frukost och middag går an att hitta på själv, men när det kommer till kvällsmat är det inte alls skojigt. För det första brukar jag inte vara sugen på någonting. Allt är bara blä. Det enda som alltid slinker ner är varma mackor. Men frågan är om kan kan äta det vareviga kväll. Suck, jag hoppas det.

 

 

Jag ångrar inte att jag hasade mig upp ur fåtöljen, tog på mig skorna och gick ut en promenad. För solen tittade fram! Det har regnat så mycket att det kändes som om jag nästan glömt bort hur solen kändes och såg ut. Det var ett trevligt återssende. Synd att den redan var på väg ner.

 

 

 

 

 

Idag var jag en sväng i skolan för att ha seminarie med VFU-uppgiften. Det var faktiskt ganska trevligt att vara tillbaka i skolan efter tre veckor. Allra bäst hade det ju förstår varit om vi hade sluppit redovisa våra arbeten, och bara fått prata med varandra om praktiken... Men icke.
Jag åt lunch i skolan och tog sen ett-bussen hem, sov förfärligt gott nästan hela färden, trots att en medelålders överviktig man satt och snarkade bakom mig. Sömnapné, tänkte jag för mig själv.

Sen kom jag på att jag glömt hur härligt det är att komma hem när man varit borta i skolan. Speciellt när man gått hem i regnet. Jag var så himla fikasugen att jag ställde mig och gjorde chokladbollar i en himla fart. Med mycket kaffe i. Sen var det så himla trevligt att sitta på verandan och fika, med alldeles nytt, gott kaffe och så radio P3 i bakgrunden. Och regnet utanför. Det kändes inte så dåligt.

 

Efteråt hade jag tillräckligt energi för att sätta mig ner och skriva av nästan hela respiartionssvikt-avsnittet. Tentaplugget har börjat igen. Men gud vad skönt det blir att slippa åka till Borås i några dagar!