Idag har varit en så skön dag! Alldeles perfekt, en sån dag man tar det lugnt och samtidigt gör saker. Det började med en trevlig frukost imorse, ris ála malta (som M fick i present av sin mor igår) och vörtbröd med skinka! God frukost är alltid trevligt.

 

Sen har den perfekta dagen inneburit inomhusfix, promenad, en sats granola i ugnen och mys framför julkalender på dvd medan Gerda tog en lång eftermiddagssömn - och smörgåstårterester till kvällsmat! Eftersom det är Ms födelsedag fick han göra lite som han ville, alltså både spela dart på nya darttavlan och åka iväg och titta på cup. Men innan han åkte åt vi tårta hos hans föräldrar, så jag fick lite mänsklig kontakt iallafall! Innan M kom hem gjorde jag chokladbollar, det var hans present i år. Grejer får han köpa själv, nåd och chokladbollar kan jag ge. Och medan M och Gerda underhöll varandra gjorde jag knäck! Som blev så bra!!

 

Det endas som fattas nu för att dagen ska bli alldeles, alldeles perfekt är att Gerda sover hela kvällen tills jag gpr och lägger mig. Så jag får se på Beck och äta glass och popcorn ifred. I wish. 

Även om jag älskar hösten, så kändes det lite trist att sommaren är slut nu i veckan. Då var det sommarvärme och jag badade i både Ornungasjön och här i Mjörn - och det var skönt! Då var det lätt att glömma att det är september och att badsäsongen egentligen är över. Och jag har ju inte alls badat tillräckligt! Jag hade gärna haft en till sommarvärmevecka - gärna då Gerda sover cirka hela dagen. . . 

 

Så nu har jag lite höstpepp för mig själv. Och det är inte så svårt när hösten är så himla fin, till och med november ibland. Och det bästa med hösten är kanske alla mörka kvällar när man kan virka! Om Gerda sover eller leker själv förstås. . . 

 

Iallafall, här kommer höstpeppen:

 

 

Remember den där positiva tanken jag tänkte på i våras innan Gerda föddes? Idag hände det! Eller ja, nästan, men tillräckligt gärna! Jag var nere vid sjön ca en kvart, jag hade ingen bok och Gerda vaknade strax och ville äta. Men i några minuter hände det - jag var nere vid sjön med en en sovande bebis! Det var till och med skönt i vattnet!

 

 

 

Sen jag blev mamma till Gerda är jag så arg på världen. Jag är arg för att världen inte är en trygg plats, för att det händer hemska saker nästan varend dag. Just nu lever jag i en liten bubbla tillsammans med Gerda och vi två har det så bekymmerslös och helt trygg tillsammans. Det är sorgligt när resten av världen inte är lika bekymmerslös och trygg, för hur tusan ska jag våga släppa ut Gerda ur den trygga bubblan? Och kommer jag själv vilja flytta ut igen?

Sen det blev maj har jag väldigt sällan sett på nyheter och sånt. Jag orkar nästan inte, för jag känner mig så sjukt hjälplös när jag ser allt hemsk som händer och alla som dör för att onda människor existerar. Jag får ont i magen och dåligt samvete - för även om allt är sådär hemskt, så är det viktigaste för mig just nu att Gerda är mätt och glad. Det är så lätt att bara koppla bort och glömma resten av världen.

 

Jag tänker på vad jag hade gjort om jag inte hade varit Gerdas mamma. Hade jag gjort som Cherry Ames i boken jag läser, hon som är sjuksköterska under andra världskriget och ger sig ut till fronten för att ta hand om de sårade soldaterna? Eller hade jag känt mig tillräckligt duglig genom att stanna kvar på ortopeden och ta hand om en bruten höft? 

 

Så enkelt det vore om en var Moder Teresa eller kanske jungfru Maria och gjorde det som var bäst för världen, helt isjälviskt och självuppoffrande. Jag är bara Gerdas mamma, men sen hon föddes kan jag känna hur det skulle kännas om en vore mot till hela världen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har hört att det är hälsosamt att ha målbilder och positiva tankar att tänka på medan man väntar och även under förlossningen. Så jag har gått och tänkt på vad det skulle kunna vara. Äsch, det är ju jättesvårt, (iallafall om det ska vara i samma nivå av lycklig tanke som Harry Potter måste tänka för att kunna trolla fram en patronus), men det kanske räcker att tänka på hur mycket trevligare min moseskorg kommer se ut när det ligger en riktig bebis i den?

 

Det kan jag väl tänka på litegrann? 

Det är skönt att tiden gick och att det inte är november längre (evighetsmånad) utan april. Men jag tycker nog att det kan bli lite mer skillnad och vårigt ute. . . 

 

 

Den här veckan känns sjumilalång. Min sista vecka på jobbet på ett bra tag. Jag har egentligen ingen bra anledning till att vilja att veckan ska gå sådär extra fort, mer än att det känns som veckan innan semester. Ouppnåeligt. Det är svårt att tänka sig att jag inte bara ska vara hemma på semester i fyra veckor, utan i mer än ett år om det blir som jag vill! Knäppt. Så jag kommer säkert både skratta och kanske gråta lite grann när jag går hem. 

 

Jag jobbar tre dagar och en natt innan jag kan andas ut på lördag kl 07.00. 

Såhär i väntans tider känner jag mig ibland fasligt gammal, var tog tiden vägen? Nyss var jag barn själv, eller vänta, är jag inte det fortfarande? Nej men okej, barn är jag inte - men barnslig!

 

Ikväll har jag tittat igenom massor av gamla digitalkamera-foton på datorn med högst blandade känslor av lycka, fasa, ångest och romantisk nostalgi. Mest är jag väldigt (väldigt!) tacksam att vara snart 26 istället för 17, men tänk. . . om jag hade fått vara sjutton i en helg med mitt nuvarnade förstånd och känsloliv? Det hade kunnat bli skoj kanske!

 

Tänk att det är nästan tio år sen jag lärde mig dricka kaffe och hade en fantastisk älskad nokiatelefon med knappar, orkade måla naglarna, kalasade med Hannah på cykelfestivalen, kindpussades med min gulliga vän Niklas och hade syskon som var små. Tänk att jag för tio år sen oroade mig för att jag var tjock och ful, jag var ju assnygg! Det var väldigt svårt när jag var sjutton åt att tro att livet skulle bli mer än dramatik och elände. Hej och hå. Skönt att det på alla bilder som är kvar ser ut som jag trivdes iallafall! 

 

 

 

Idag är det precis fem månader kvar tills bebisen kommer (om den vill komma på rätt dag förstås) och alltså tre månader tills jag får gå hem från jobbet.

 

Jag längtar efter båda händelserna förstås, men eftersom tre månader kommer fortare än fem månader så fokuserar jag på det. Jag föreställer mig att det kommer bli så himla skönt att få vara hemma! Men det vet jag förstås inte, det beror väl på hur man mår antar jag. Men om jag mår bra kommer jag nog ha jättekul! Sova ut varje morgon och göra skojiga saker. Hänga i Ornunga och köpa alla roliga bebisgrejer. 

 

Nejvars, jag är inte det minsta sugen på att jobba långhelg in this moment. Just nu är det så slitsamt på jobbet dessutom. Åh, jag bara drömmer mig framåt i tiden. 

 

 

Solen skiner i Dalarna och jag är på riktig semester! Hurra!

 

 

 

 

 

Tänka sig! Jag såg på vädret imorse och förberedde mig alltså på en regnig dag i Ornunga. Men det blev en fin dag sånär på några droppar trots att mörka moln liksom hägrade i horisonten. Det var väl en trevlig överraskning! Jag tittade inte på vädret nu ikväll, ha undrar vad meteorologerna sa om detta. . .

 

Så det blev en perfekt junidag, hela Ornunga ser ut som en midsommarbukett. Och förutom det åt vi middag hos mormor med två sorters tårta till efterrätt och solade på verandan. Såna här dagar hade jag kunnat upprepa i minst en vecka. 

 

 

 

 

Åh vilken trevlig ledig dag! I eftermiddags träffade jag Lena, Lisa och bebis Melker hemma hos Lena. Hon hade gjort skamlöst gott fika som jag utan att skämmas lassade i mig medan dom andra två var distraherade av bebisen. Bebis, fika. . . det är ett svårt val! Men eftersom jag inte tror att tre personer ska gulla med en bebis samtidigt, så hängav jag mit helt enkelt åt fikat en stund. Och så pratade vi förstås! Det är så skönt att få prata av sig ibland och berätta om allt roligt och tråkigt som händer på jobbet. Och annat förstås.

 

När vi fikat klart och bebis Melker började bli rastlös, gick vi en promenad till Lenas nya kolonilott borta i Nolhaga. Åhh vad mysigt!! Om jag hade bott i lägenhet hade jag absolut köpt en egen kolonilott, det är himla charmigt. Det passar nog Lena perfekt och jag får hälsa på!

 

 

 

Jag tror jag fotar det här trädet varje vår, men jag älskar det. Det är så fint och jag önskar mig ett sånt träd i min trädgård. Men jag antar att det tar många, måånga år innan man får både ett sånt här träd och så många blommor. . . 

 

 

 

 

 

Några saker jag ser fram emot i nästa hus:

 

1. En tvättstuga (även kallad klädvård i huskataloger). Jag är nedrigt trött på att springa ut och in och ner till källaren.

2. Ett nytt, fläckfritt kök med lackerade skåpsluckor och inga silverfiskar. Även om dom ger en extra krydda till maten. . . 

3. En riktigt hall där man får plats att komma hem. 

4. Garderober!

5. En köksfläkt. Jag luktar bacon minst en vecka efter att jag har stekt det. 

6. Inga gamla minnen, bara nya! Med dörrar som är mina och som jag får smälla i så mycket jag vill!

7. Inga myror som kommer upp från springor i golvet. Det är nog det viktigaste!

 

 

Ps. Jag är inte otacksam för det jag har, jag ser bara väldigt mycker fram emot att kanske få dom här sakerna. Man kan väl få drömma liksom!