Såhär i väntans tider känner jag mig ibland fasligt gammal, var tog tiden vägen? Nyss var jag barn själv, eller vänta, är jag inte det fortfarande? Nej men okej, barn är jag inte - men barnslig!

 

Ikväll har jag tittat igenom massor av gamla digitalkamera-foton på datorn med högst blandade känslor av lycka, fasa, ångest och romantisk nostalgi. Mest är jag väldigt (väldigt!) tacksam att vara snart 26 istället för 17, men tänk. . . om jag hade fått vara sjutton i en helg med mitt nuvarnade förstånd och känsloliv? Det hade kunnat bli skoj kanske!

 

Tänk att det är nästan tio år sen jag lärde mig dricka kaffe och hade en fantastisk älskad nokiatelefon med knappar, orkade måla naglarna, kalasade med Hannah på cykelfestivalen, kindpussades med min gulliga vän Niklas och hade syskon som var små. Tänk att jag för tio år sen oroade mig för att jag var tjock och ful, jag var ju assnygg! Det var väldigt svårt när jag var sjutton åt att tro att livet skulle bli mer än dramatik och elände. Hej och hå. Skönt att det på alla bilder som är kvar ser ut som jag trivdes iallafall!