Vi har haft tre fina, trötta juldagar. Tänk att lite julmat plus julklappar (samt förkylning då) kan göra en så trött och sömnig. Det var iallafall mysigt att hänga med hela familjen, särskilt systrar och så Assar såklart! Och massa fina julklappar blev det också!

 

Jag hann inte tänka så mycket på att mormor inte var med, men visst var det någon som saknades. Och sorgligt var det att åka hemåt igår, med Maja och Assar som skulle tillbaka till Halmstad idag och Lotta som åker tillbaka till Uppsala imorgon. Vill ju kunna ses jämt.

 

Idag, annandagen, har det varit skönt att vara hemma och greja och så gick jag en skön promenad med Tage. I eftermiddags blev det julfikarester hos barnens farmor och farfar, jag har nog fikat klart för i år snart hehe. 

 

Nu sägs det att julen är slut mennjah brukar ju fortsätta julandet ett bra tag till. Tills julgranen vissnar och lussebullarna är slut. Nästan iallafall .  . .

 

 

 

 

 

 

Tio månader har passerat i min lilla bebis liv. Typ bebis, han kan så himla mycket plötsligt. Vinka, säga mamma, hej och där, han kan dricka själv och nästan äta med sked och framför allt kan han retas och busa! Kasta grejer från matbordet är kul samt hälla ut katternas vatten, riva ur från kylen och diskmaskinen och leka med Ms colaflaskor i skafferiet. Han kryper snabbt och jag hinner knappt öppna dörren till skafferiet eller kylen innan han är där idag härjar. 

 

Han väger nästan tolv kilo och tänderna tittar fram i väldig fart. Vore skönt om det tog en paus och dreglet minskade en aning. . . 

 

Just nu är Tage i en fas när han helst ska se var jag är hela tiden, jan kryper efter mig som en liten hund. Men när vi är inom synhåll för varandra då grejar och leker han hur bra som helst för sig själv. Och när Gerda är hemma vill han såklart vara med och leka där hon är.

 

Vi (hehe mitt initiativ) har påbörjat projektet att pappa-ska-somna-bebis, det har gått över förväntan så här efter två kvällar! Det blir himla skönt att inte behöva lägga två barn själv varje kväll! 

 

Åh man får såna gosiga blöta pussar från Tage! Nu hoppas jag han slutar snöra lagom till jul, det har varit en himla snorig december! 

 

 

 Vilken lucia-helg vi haft! Det började i fredags, på själva lucia-dagen, då tittade vi på Luciafirande på teven på morgonen och båda barnen satt fängslade iallafall en stund! På eftermiddagen lekte Gerda och kusin William Luciatåg och farmor, farfar, Tage och jag fick höra en himla massa luciasånger! Ganska skrikiga såna. . .

 

Och igår var jag och Gerda iväg på Julmarknad på frälsningsarmén (där vi brukar gå på rytmik/öppna förskolan) för barnen skulle få vara med och sjunga några låtar under Lucia-firamdet. Gerda kunde knappt vänta att få gå fram och sjunga med dom stora barnen, trodde hon skulle bli blyg och mammig men icke. När det var slut blev hon sur och ville att Lisa (ledaren) skulle spela mer så att Gerda kunde stå framme på scenen och sjunga. Lyckan när snälla Lisa gjorde detta lite senare!

 

Resten av eftermiddagen hemma tvingade Gerda M att vara stjärngpsse och lussa med henne och idag har det lussats för mormor och morfar! Nu  kan vi minsann Luciasången riktigt bra! 

 

Så gullig dock, och mors barn, jag älskade också Lucia när jag var liten!

 

 

 

Idag är det mormors födelsedag och jag har flera gånger tänkt att åå nej jag har gömt ringa och säga grattis! Det känns såklart sorgligt, men så har jag tänkt på när hon fyllde 76 år 2016. Det var en torsdag tror jag och på lördagen när alla var lediga skulle vi dit och fira. Jag ringde till mormor och sa grattis och pratade lite, att jag och Gerda bara skulle vila hemma och vi ses på lördag. Sen la vi på och jag kom på, varför åker jag och Gerda inte till Ornunga och hälsar på mormor på födelsedagen, hon blir glad och vi kan vila en annan dag. Så jag packade snabbt in oss och sen kom vi fram till Ornunga ungefär lagom till förmiddagskaffet och hon blev såå glad och överraskad! Jag kände mig som världens bästa barnbarn och det är ett extra bra minne att tänka tillbaka på.

 

Igår sov jag och Tage över i Ornunga, det var himla mysigt! Lotta var hemma och vi åt tacos och kollade film, så trevligt så! Tage och jag sov ganska gott och gick inte upp förrän halv åtta imorse. Lotta gjorde pannkakor och efter frukosten åkte vi till Hjulet! Det var en lyckad tripp och jag köpte massor, fina tyger och kläder! Men Tage tyckte det var lagom kul och jag längtar efter att åka dit utan barn.  . . 

 

Det har varit då himla fint väder idag och vi gick en lång och lerig promenad! Sen åt vi mat och fikade och sällskapade med Gerda som målade prinsessor och lekte med dockskåpet. Så trevlig dag! 

 

Gullig nyvaken Tage gosar med min mage! Tänk att han låg förinb3

I veckan har vi haft besök av magsjuka, en liten variant. Först Tage i lördags och sen Gerda natten till tisdag, båda var "friska" efter 6 timmar och vi föräldrar verkar ha klarat oss. Det känns faktiskt bra att ha detta avklarat (vi överlevde situationen) och veckan har varit riktigt mysig! Blev ju som semester även för mig att, om bara för en dag, slippa tänka på lagom med teve och det räcker med glass till lunch. Men nu får vi rehabilitera oss till att gå utanför huset igen och laga riktig mat! Känns skönt för framtiden.att veta att VAB kan vara trevligt, hehe. 

 

Idag var en stor dag, jag var på stan med mina två små i mer än två timmar! Jag undviker ju oftast att göra sånt, av bekvämlighet och skräck osv, men idag blev det tvunget att åka iväg. Jag hade egentligen tänkt ha en skön hemmadag, som vi brukar på måndagar, men så är M sjuk och skulle stanna hemma. Gerda ville gärna leka Lucia mm med pappan och det var han inte pigg på. . . Och jag i min tur var INTE pigg på att underhålla barn för att hon inte skulle störa sjuklingen, så jag bestämde att vi skulle åka iväg en stund. Så vi lekte på nya lekplatsen mitt i stan, fikade i Missionskyrkan och gick till biblioteket. Hela förmiddagen gick mycket över förväntan! Ingen spydde och ingen dig och mitt tålamod behövdes inte prövas så värst mycket. Tänka sig, att jag kan tänka mig göra om det. Fast helst en dag det inte ösregnar. . .