prydnad.
Det blev faktiskt ganska fint med pläden på mammas (och katternas) fåtölj! Och för övrigt så är ju katter en prydnad överallt. Ingen hemtrevnad utan ensovande eller tvättande kisse!
till mamma!
Idag är det mammas födelsedag och äntligen kan jag visa vad jag har gjort! Jag måste skryta lite om den färgglada pläden jag har virkat, för den var jäkligt jobbig att göra. Det är en enda stor mormorsruta, så det var inget komplicerat, men låååångtråkigt. Därför tog den hela hösten att göra, jag var tvungen att ta långa pauser ifrån den. Men vad glad jag var när den var färdig!
pyntande.
Jag tjuvstartade med adventspyntandet igår, för nu jobbar jag resten av veckan och i helgen är jag i Ornunga. Jag är visst inte den enda som har tjuvstartat. Tjuvstarta är ju så härligt!
höstflytt.
I eftermiddags verkade som om alla kanadagäss gav upp och började flytta. Personligen hade jag nog flyttat en regnig, grå novemberdag istället för idag.
sol i ögonen.
Jag gick en långpromenad och solen sken i ögonen. Det kändes jäkligt bra.
morgon.
Det är morgon och inga moln på himlen! Det verkar bli en bra ledig dag!
män som städar.
Gissa vilken bild jag gillar bäst?
Rätt! Jag gillar den städande mannen bäst! Många män (eller en man många gånger) liksom bara: hej, vilken kvinna kan säga nej till mig i en (engelsk tantblommig) säng? Men hallå säger jag, män som städar får mitt hjärta att slå fortare än alla engelska tantblommor och riktiga blommor i världen. Så det så, vad är det som är så svårt att förstå med det?
Jag tror faktiskt jag ska ha den här bilden på skrivbordet i datorn. . .
och novembergnäll.
Suck, november som sagt. Det känns som att röra sig genom vatten ungefär. Trögt och segt. Kanske att jag känner mig nästan åttio år äldre också. Att gå upp fem på morgonen känns fruktansvärt och resa sig från sittande typ outhärdligt. Jag borde vinna förstapris i fejkade leenden idag på jobbet. Jag är för artig för att dela med mig av mitt tråkiga humör.
Vad göra? Jo, njuta av att med gott samvete slappa i soffan! Jag grät nästan när jag tvingade ut mig på en springtur, men ack vilken skön känsla att trött och mosig sjunka ner i fåtöljen sen. Jag skulle gärna äta upp min godispåse, men det kan väl inte vara lördag varje dag antar jag. Istället ska jag se på gårdagens avsnitt av Historieätarna och kanske virka något. Äsch, någon godisbit blir det kanske. . .
underbara november.
underbara november. om man gillar grått.
jag och mitt hår.
Nejvars, nu ska jag kamma igenom mitt hår och gå och lägga mig. Ack, vilka bekymmer håret kan ge. Just nu bävar jag för den dagen jag måste klippa mig igen. Hon som jag brukar klippa mig hos ska snart gå på mammaledighet, och det är ju himla roligt för henne, men ack och ve vad det drabbar mig. Byta frisör är ju hemskt! Att låta någon röra vid mitt hår är ju nånting stort som kräver tillit. Det är alltid så scary att låta någon okänd göra det första gången, även om det finns diplom på väggen. Suck. . . Jag låter nog håret växa ett tag till! Ungefär hur länge brukar man vara hemma med en bebis. . . ?
mössa åt far.
Det är väl lite snett egentligen, när jag är nästan 25 år börjar jag göra hemmagjorda presenter. När jag var sju år trodde jag nog att jag skulle njuta av att vara vuxen och kunna köpa presenter. Men eftersom jag nu för tiden är besatt av att virka så blir det här. Pappa fick en mössa i fars-dag-present! Jag köpte såklart en skjorta och en tröja också, så att han har något att ta på sig. Här är han skrudad i sina nya kläder!
grusvägar.
Jag ääälskar grusvägar! Det finns ungefär inget finare och jag får aldrig nog av att gå på dom när jag är hemma i Ornunga. När jag är ute och kör bil blir jag alltid så sugen på att svänga in på varenda grusväg med gul vägskylt och se vart jag hamnar. Jag tror mitt hjärtas drömhem ligger nånstans inne på en liten grusväg. Huset jag har fotat här ovanför är ett av mina favorithus i Ornunga. Ett vitt hus med lagård och röd lillastuga. Jag kunde inte med att ta en närmre bild, men det ligger neråt sjön vid en jättefin grusväg med utsikt över gammaldags hagar. Man har nog mest sällskap av rådjur och älgar och några sommarstugor. Ack, mitt hjärta bultar lite extra varje gång jag går förbi.
hej trans-maja.
Jag och Stina skrattade gott och länge åt den här bilden. Åt Maja förstås, jag vet inte riktigt hur hon lyckas se ut sådär. Något är ju fel på kameran eftersom alla ser lite skumma ut, men Maja är bäst! Lite hej-jag-är-transa! Skojigt iallafall!
en utdöende generation.
Om jag inte hade tyckt om gamla människor skulle jag inte trivas på mitt jobb. Väldigt många är gamla. Om jag ska generalisera folk och generationer, så bankar mitt hjärta extra mycket för gamla födda på 20-talet och tidigare. Dom är typ ett eget släkte. Sega och med mycket krut i oavsett om dom är dementa och slåss och svär eller är klara som korvspad i huvudet. Dom flesta klagar inte i onödan, klarar av mycket mer smärta än alla 60-talister i världen och är så tacksamma för allt man gör att man nästan blir generad.
Och att svenskar bara blir äldre har man ju hört länge. Dock verkar vårdens dataprogram inte riktigt vilja acceptera detta . . .
Datorn var verkligen väldigt skeptisk mot att skriva in en patientent på nästan 102 år! Knasigt. Ärligt talat, den här lilla tanten gick mig till axeln ungefär och var väldigt angelägen om att få komma hem snart igen eftersom hon hade jäst i kylen som behövde användas. Jag nästan dog av gullighet. Och en annan farbror, född på 20-talet och som fått halva stortån amputerad, tackade så mycket för sig och för oss och sa att "det har varit väldigt roligt här". Aldrig i livet att någon född någon annanstans än 1920 och tidigare skulle säga så efter en amputerad tå.
bebissaker.
Åh vad skojigt det är att virka åt andra! Speciellt bebissaker, för dom är så gulliga och går fort att göra. Så förra veckan virkade jag mössor och sockor min vän Lisa på jobbet (förstå att det finns fyra Lisor på mitt jobb!!) och hennes bebis i magen. Jag blev ganska frälst över sockorna, åh jag vill virka dom i rosa!
när jag skulle städa verandan.
Idag bestämde jag mig för att göra fint i verandan. Nu när det verkligen är höst och det typ inte går att sitta utomhus, så kommer jag tillbringa mycket tid där. Läsa, virka, lyssna på musik, fika pepparkakor om en månad eller sådär. Därför var min plan att städa och göra fint! Under sommaren är det tyvärr mycket som blir undanstoppat där. The problem var att jag var tvungen att stoppa undan alla bortstädade grejer (tex alla lakan jag ska riva mattrasor av) någon annanstans, Aha! I skrubben i sovrummet! tänkte jag. Men när öppnade dörren dit in drog jag en djup suck. Jag var nära att bli begravd i en ravin av stökighet. Handukar, lakan, kuddar, väskor, halsdukar. . . Nej, här måste städas! Jag vräkte ut allt på sovrumsgolvet. Sorterade, vek fint, förvisade några grejer till soptunnan och andra till välgörande ändamål. Och så började jag packa in igen. När jag fått in det mesta och var nöjd upptäckte jag att min resväska stod kvar på sovrumsgolvet och no way att den skulle gå att få in. Var skulle jag nu göra av den? Aha! I skrubben under trappan! Men ack, återigen drog jag en djup suck. Här blev jag tvungen att möblera om lite för att få plats med väskan. Jag började lyfta på grejer (krukor, jordpåsar, vinterkängor, verktygslåda), och en del var mest skräp och dessutom svor jag över M som aldrig pantar sina jäkla pantburkar. När jag hade lyft några grejer så såg jag något skumt. Jag hämtar ficklampan. Varde ljus och jag inser att typ allt i skrubben är söndergnagt och det ligger fullt av väggisolering, jord, leckulor och massa musbajs på golvet. Dom kräken hade till och med ätit sönder mitt hopprep! Nu var det inte tal om att vräka ut allting på golvet utanför. Helst ville jag bara vräka igen dörren och spika upp ett kryss av plankor över den. Men alla påsar som uppenbart kunde slängas tog jag mellan tummen och pekfingret och hystade ut genom ytterdörren, i händelse av att någon mus låg och sov där i. Jag svor så tungan svartnade och jag ville dessutom gråta över mitt öde. Möss och myror verkar vara mitt sällskap här i livet, jag menar huset. Åh, min motvilja för lägenhet i stan är plötsligt mycket mindre. . .
veranda.
skrubb i sovrummet.
skrubb under trappan.
mer vegetariskt!
Nu är jag lite skrytsam för mig själv, men vem ska annars säga att jag är duktig än jag själv? Jag är duktig! Jag har blivit så bra på att laga vegetarisk mat! Då menar jag inte bara att det blir gott, utan att jag faktiskt gör det typ varje gång jag är ledig, eller nejvars, varannan kanske, för ibland är jag himla sugen på stekt fläsk. Idag lagade jag mandelbollar med potatis-och-blomkålsmos. Det blev oerhört gott faktiskt. Eftersom vegetariskt är bra för både miljön och hälsan, så kommer jag slå ett slag för den här kokboken, för den är asigt bra. Och snygg! Jag har aldrig blivit så inspirerad till att laga mer vegetariskt förut i mitt unga liv. Köp den!
