Idag bestämde jag mig för att göra fint i verandan. Nu när det verkligen är höst och det typ inte går att sitta utomhus, så kommer jag tillbringa mycket tid där. Läsa, virka, lyssna på musik, fika pepparkakor om en månad eller sådär. Därför var min plan att städa och göra fint! Under sommaren är det tyvärr mycket som blir undanstoppat där. The problem var att jag var tvungen att stoppa undan alla bortstädade grejer (tex alla lakan jag ska riva mattrasor av) någon annanstans, Aha! I skrubben i sovrummet! tänkte jag. Men när öppnade dörren dit in drog jag en djup suck. Jag var nära att bli begravd i en ravin av stökighet. Handukar, lakan, kuddar, väskor, halsdukar. . . Nej, här måste städas! Jag vräkte ut allt på sovrumsgolvet. Sorterade, vek fint, förvisade några grejer till soptunnan och andra till välgörande ändamål.  Och så började jag packa in igen. När jag fått in det mesta och var nöjd upptäckte jag att min resväska stod kvar på sovrumsgolvet och no way att den skulle gå att få in. Var skulle jag nu göra av den? Aha! I skrubben under trappan! Men ack, återigen drog jag en djup suck. Här blev jag tvungen att möblera om lite för att få plats med väskan. Jag började lyfta på grejer (krukor, jordpåsar, vinterkängor, verktygslåda), och en del var mest skräp och dessutom svor jag över M som aldrig pantar sina jäkla pantburkar. När jag hade lyft några grejer så såg jag något skumt. Jag hämtar ficklampan. Varde ljus och jag inser att typ allt i skrubben är söndergnagt och det ligger fullt av väggisolering, jord, leckulor och massa musbajs på golvet. Dom kräken hade till och med ätit sönder mitt hopprep! Nu var det inte tal om att vräka ut allting på golvet utanför. Helst ville jag bara vräka igen dörren och spika upp ett kryss av plankor över den. Men alla påsar som uppenbart kunde slängas tog jag mellan tummen och pekfingret och hystade ut genom ytterdörren, i händelse av att någon mus låg och sov där i. Jag svor så tungan svartnade och jag ville dessutom gråta över mitt öde. Möss och myror verkar vara mitt sällskap här i livet, jag menar huset. Åh, min motvilja för lägenhet i stan är plötsligt mycket mindre. . .