Sitta och fika på verandan är en av mina favoritsysselsättningar! Tyvärr blir det inte av så ofta längre, jag jobbar för mycket. Men jag antar att det är bra för midjemåttet. Nu blir det iallafall en extra trevlig grej att göra när jag är ledig.

 

Nu ska jag vara ledig i tre dagar. Vad ska jag hitta på då? Jag är riktigt sugen på en bakdag. Men jag har inte så mycket plats i frysen och jag fikar dessutom inte så mycket längre. Synd. Men något får det nog bli ändå. För tusan, finns det något bättre än att äta kakdeg? Verkligen inte, det är ju nästan bättre än själva kakorna!

 

Fortsätta sticka på min filt. Lägga upp fötterna i verandan och läsa i boken. Se på Sex and The City. Hur kan man ha långtråkigt? Aldrig jag inte.

 

Nu ska jag förbereda mig för att vara ledig imorgon efter helgen. Förbereda mig för att vara ledig? Jo, alltså, jag tycker inte det är så ledigt när man måste ägna tiden åt att tvätta, dammsuga och städa skafferiet. Så därför tänkte jag få gjort något av det där tråkiga. Så jag kan göra mest roliga saker imorgon, typ börja sy ihop mitt stickprojekt och göra chokladbollar. 

Jag tror att jag ska städa skafferiet, det är nog mest spännande. . . 

 

 

Tadaa! Voila! Skåda! Jag har virkat min första mormorsruta. Den är måhända inte jätteperfekt och lite skavankig sådär, men ändå, en mormorsruta kan anas bland allt rosa garn. Som jag trodde fick jag en aha!-upplevelse och struntade i att läsa virkbeskrivningens steg-för-steg. Nu gör jag som jag tycker istället. Och jag antar att jag bara behöver virka några till, typ femtio, innan dom blir riktigt bra. Vilken tur att jag inte önskar annat i livet just nu!

 

 

Käre barn, jag är så trött så trött. Det har varit slitsamt tre dagar i rad på jobbet, och det känns i hela kroppen. Och i hjärnan också faktiskt. Imorgon är jag ledig, och det känns hur bra som helst. Jag ska inte göra mycket annat än att se massor av avsnitt av Sex and the city (en försenad julklapp som äntligen har kommit) och sticka. Jag har klickat hem garn och ska sticka en filt tänkte jag. Det är vad jag ska göra!

 

Det är okej att det kommit lite vinter. Visst är det behagligt med plusgrader även om det är grått och trist, men på något sätt känns våren ännu mer avlägsen när allt är grått. Snö är verkligen mycket finare iallafall!

 

Att köpa leksaker till katter måste vara bortkastade pengar. Jag har aldrig sett Bosse älska något så mycket som den här papperskassen från Body Shop. Den har Bosse gjort till sin. Han sover på den, klöser på den och vaktar den noga. Våran säng är nästan bortglömd. Direkt när han kommer in på morgonen så kilar han till kassen och nosar på den. Fast det är ingen kasse längre, utan mest ett papper. Han har liksom älskat sönder den. Jag har knappt hjärta att slänga den i soporna. 

Har ni sett Grevinnan och Betjänten som går på teve varje år på nyårsafton? Där betjänten snubblar på huvudet på en tigerfäll varenda gång han ska hämta något åt grevinnan och aldrig lär sig att se sig för? Jag hade inte sett den förrän i år faktiskt. Och nu vet jag at jag är precis som betjänten. Jag lär mig inte av misstag.

 

Jag har varit ute och sprungit fyra kvällar i rad (obs: att jag Lisa har sprungit fyra kvällar i rad är en parentes, en värdslig sak i sammanhanget) och första kvällen insåg jag att mina hörlurar till telefonen är värdelösa. Dom pallar inte för joggning, då trillar lurarna ut hela tiden. Och det duger ju inte. Men redan andra kvällen var jag uppfinningsrik. Jag råkade få med mig en tejprulle med mig hem från jobbet, en slags kirurgtejp fast mer som tyg än papper i konstistensen. Eller strukturen eller vad man säger. Iallafall, den tejpen använde jag och tejpade fast hörlurarna i öronen på mig! Smart va? Det har fungerat jättebra, lurarna har suttit kvar i öronen trots alla spring-rörelser. 

 

Vad är problemet då? Jo, jag har glömt bort tejpen efter varenda springtur (tre stycken vill säga) och bara ryckt ur hörlurarna ur öronen som vanligt. Jag tycker verkligen att jag redan efter första gången borde ha lärt mig att inte göra så, eftersom det gör vansinnigt ont att rycka ut hårstrån med rötterna (jag har fått lite mer medlidande för mina manliga, håriga patienter som jag drar bort tejpen på), men nej, ikväll var tredje gången jag gav till ett skri plus svordom av smärta. Men jag vägrar att ge upp kriget mot mig själv. 

 

Dert var bara det jag ville säga.

Jag har börjat sticka och jag är besatt. Det är så himla roligt, så jag tänker nog viga mitt liv åt att sticka. Jag förstår inte hur jag ska hinna gå och jobba och sånt där. . . ? Än så länge övningsstickar jag mest dammtrasor. Jag är ju ganska nybörjare (fast jag har stickat två par lovikavantar på högstadiet!) och har varken mamma eller en syslöjdsfröken i närheten. Vilken lycka och glädje jag kände när jag lyckades göra aviga maskor, det var typ eurfori. Jaha. Nu vet ni vad jag gör om dagarna.

 

 Jag känner mig ganska fånig och skäms lite för att jag  uppenbarligen är en material girl. Det trodde jag faktiskt inte. Å andra sidan är jag i det förflutna inte så värst bortskämd när det gäller romantiska gåvor från män, så jag har nog inte fått öva mig tillräckligt på att vara sån. Material. Men. Häromdagen när jag var inne på The body shop i icke-själviska ärenden så sprang jag på något som jag bara åh ville ha så mycket. Så himla onödvändigt, fånigt och konsumentigt, men hela min kropp bara liksom vill ha! Det var en stor presentförpackning med fina saker som doftar, sånt man känner sig vacker av. Absolut sånt man kan överleva utan och som jag skäms över att lägga så mycket pengar på när massor av barn svälter. Men lugn, det gjorde jag självklart inte. Jag är väl inte dum.

 

Samma eftermiddag pratade M med mig. Det gör väl inget om jag åker till Malmö då och Stockholm sen och Jönköping över helgen? Du blir väl inte ledsen att jag är borta så mycket? sa han typ lite vädjande, samvetet gnagde antagligen. Nej, svarade jag och tänkte efter sedan. Fast. . . Lite ledsen blir jag ju. Men det finns en sak jag verkligen önskar mig, i födelsedagspresent kanske, eller nu, och om jag fick det skulle jag nog inte bli så ledsen över att du åker och lämnar mig ensam. Okej?

Okej. Här sitter jag nu med en väldigt fin, onödig present. Jag blev precis lika tacksam och förtjust med viftande ögonfransar som kvinnor i gamla filmer blir över diamanthalsband. Jag var faktiskt så barnsligt glad över presenten att jag kände mig nykär!  Jag tror M var ganska nöjd över det. Det känns dom det kanske kan bli lite fler romantiska gåvor till mig i framtiden. Suck, ännu en listig material girl är född. 

 

Jag gick ner till sjön en sväng och det var nästan översvämning. Sommaren känns väldigt långt borta när platsen jag låg och solade på ligger under ytan nu. Det var faktiskt så att jag började huttra. Jag tror jag går in och fantiserar om sommaren istället. . . 

Åh känslan av att vara ledig i fyra dagar! Den är sjukt skön faktiskt. Redan klockan sju imorse började jag sjunga för mig själv i hjärnan jag ska vara ledig i fyra dagar tralalaaaa hej! för sån sång behövdes en dag som denna på jobbet. Jag lovar att det inte var enbart på grund av den där sången som jag hade världens huvudvärk när jag åkte hem. 

 

Whatever, nu är jag hemma och tusan vad jag ska njuta av allltihop. Jag ska mest vara här hemma i dagarna fyra, kanske ett besök i stan också. Men annars ingenting, bara sova, lata mig, läsa böcker och gå långpromenader däremellan. Vad jag har längtat och trånat.