Jag känner mig ganska fånig och skäms lite för att jag  uppenbarligen är en material girl. Det trodde jag faktiskt inte. Å andra sidan är jag i det förflutna inte så värst bortskämd när det gäller romantiska gåvor från män, så jag har nog inte fått öva mig tillräckligt på att vara sån. Material. Men. Häromdagen när jag var inne på The body shop i icke-själviska ärenden så sprang jag på något som jag bara åh ville ha så mycket. Så himla onödvändigt, fånigt och konsumentigt, men hela min kropp bara liksom vill ha! Det var en stor presentförpackning med fina saker som doftar, sånt man känner sig vacker av. Absolut sånt man kan överleva utan och som jag skäms över att lägga så mycket pengar på när massor av barn svälter. Men lugn, det gjorde jag självklart inte. Jag är väl inte dum.

 

Samma eftermiddag pratade M med mig. Det gör väl inget om jag åker till Malmö då och Stockholm sen och Jönköping över helgen? Du blir väl inte ledsen att jag är borta så mycket? sa han typ lite vädjande, samvetet gnagde antagligen. Nej, svarade jag och tänkte efter sedan. Fast. . . Lite ledsen blir jag ju. Men det finns en sak jag verkligen önskar mig, i födelsedagspresent kanske, eller nu, och om jag fick det skulle jag nog inte bli så ledsen över att du åker och lämnar mig ensam. Okej?

Okej. Här sitter jag nu med en väldigt fin, onödig present. Jag blev precis lika tacksam och förtjust med viftande ögonfransar som kvinnor i gamla filmer blir över diamanthalsband. Jag var faktiskt så barnsligt glad över presenten att jag kände mig nykär!  Jag tror M var ganska nöjd över det. Det känns dom det kanske kan bli lite fler romantiska gåvor till mig i framtiden. Suck, ännu en listig material girl är född.