Jag önskar att det fanns någon doftspray att köpa, så att det alltid kunde dofta nybakade pepparkakor när man kommer innanför dörren. Jag tror inte det finns något som luktar mysigare.

 

Det är trevligt att åtminstone ha en stor blomma till sällskap när man pluggar.

Nästan så att den är lite väl närgången tycker jag. . . 

 

 

 

 

 

 

Men åh så härligt, idag tog jag sovmorgon till klockan nio! Det var inte ett dugg fel efter att ha gått upp vid sex hela veckan. Men idag är jag ledig från praktiken. Skönt, absolut.

Men ändå så gnager det lite i samvetet, eller kanske snarare i den del av kroppen som stressen sitter. Jag skulle så himla gärna bara ha en riktigt slappardag - inte bekymra mig om nånting, inte känna mig tvungen att göra det minsta. Men tyvärr känner jag mig lite tvungen att börja med kursens hemtenta... Och helst borde jag nog tvätta sängkläderna och dammsuga också. Usch.

Men det jag prioriterar allra högst idag är att baka ut min pepparkaksdeg som jag gjorde igårkväll. Det är väldigt viktigt. Det blir skurna pepparkakor i år med. På något vis är det ju inte riktigt samma sak att sitta och kavla ut grisar och granar alldeles all by my self. Men det är ju okej ändå, skurna är himla gott. 

När jag var hemma i helgen fick jag smaka på ett slags knäckebröd som var så himla gott. Så jag fick receptet såklart. Himla enkelt att göra också, bara röra ihop allt. Så jag ställde mig och gjorde en sats ikväll. Synd att jag kommer äta upp alltihop på säkert två minuter...

 

Jo, det finns faktiskt snabbmat att göra som inte heter korv med bröd eller pizza som jag kan orka göra när jag kommer hem. Jag måste bara öva mig på att bli påhittig.

 

Till exempel så funkar ju spagetti med pesto, spenat, salami, brieost och körsbärstomater.

Gott. Och tar typ max en kvart att fixa.

 

Det bästa med att ens sambo är bortrest är att man kan ligga i sängen och läsa så länge man själv känner för det. Ingen som vill ha lampan släckt eller se på sporten på teven istället.

Man kan till och med ha tid att läsa i alla tre böcker man håller på med.

 

Det var en regnig mörk och ruskig bilfärd hem från ornunga. Jag var glad när jag kom lyckligt hem.

Sen kändes det så himla bra att tända upp alla lampor i huset. Jag tycker nog att nersläckta hus ser så dystert ut. Allt blir mycket hemtrevligare med tända fönsterlampor. Dessutom välkomnades jag av två hungriga katter som verkade ha saknat mig.

 

Fortfarande, efter att ha bott i Västra bodarna ett år och hemifrån familjen i tre, så svider det ändå i hjärtat ibland, när jag åker efter en helg i Ornunga. Åker därifrån själv medan familjen och mormor är kvar. Man känner sig su vuxen och samtidigt så liten på något sätt.

 

Men sen, nu när jag kommit över tröskeln till vårat hus och tänt alla lampor, så känns det rätt bra ändå.

För jag har det himla mysigt hemma hos oss. Och ikväll ska jag bara njuta av att ha en kväll för mig själv.

 

Jag tycker det är roligt att ge bort ätbara presenter. Särskilt om man har gjort det själv. Och om det innehåller socker, såklart... Fast visst är väl dom som kan ge bort sin egen hemmagjorda korv eller leverpastej snäppet coolare. Gjord på en gris man själv fött upp och slaktat. 

Nej vad tänker jag. Aldrig i livet, jag är ingen ge-bort-kött-tjej, jag är en kak-tjej.

Och tänk, kakor svänger man ihop ganska snabbt, hyst in i ugnen och så är det klart. Det bör ta tusan så lång tid att föda upp grisen, slakta den och göra leverpastej.

 

Så därför får mamma en burk med saffransskorpor imorgon!

 

Pust. Varför kan jag inte bara ta det lugnt när jag är ledig? Varför måste jag göra allt på samma dag?

Storhandlat, packat in alting (och i farten städat i skafferiet), städat, tvättat och bakat har jag gjort idag. Har bara suttit när jag åt middag och nu är jag helt slut ungefär. Var tvungen att ta en dusch, för jag var alldeles svettig. Som man blir.

 

Jag ska hem till Ornunga över helgen (varför ska jag häcka här helt ensam liksom?) och på måndag börjar ny praktik, tre veckor på hemsjukvården. Så därför ville jag få undan allting idag, fylla frysen och ha nystädat. Så man förhoppningsvis slipper tänka på sånt där i veckan.

 

Men nu sitter jag i fåtöljen och väntar på att mina pommes frites och buffalowings ska bli klara i ugnen. Och sen har jag tänkt sitta här resten av kvällen. Se på någon film och göra popcorn. Det blir nog en bra kväll!

Jag vaknade tidigt idag, M skulle upp och åka till flygplatsen vid halv åtta. Han ska på fotbollsresa, till Paris. Jag är faktiskt inte det minsta avundsjuk.


Nu sitter jag och gäspar i soffan, försöker samla energi att fixa frukost och sen åka till Maxi och storhandla. Men jag tror inte det kommer att handla om energi, utan mer om att jag är utsvulten...

 

Jag har liksom nästan noll och ingen inspiration till studierna just nu. Jag orkar inte med fler hemtentor och inlämningar och referenslistor. Kräks och spy, ungefär. Jag får ångest bara jag tänker på vårterminen med uppsatsskrivning och kliniska examinationer. För att inte tala om jag mot alla odds faktiskt klarar examen och måste börja jobba till sommaren! Hur tusan ska jag klara av det? Hur kan jag vara sjuksköterska, ha ansvar för människors liv, eller ja, iallafall välmående? Det går ju inte. Jag är ju bara barnet!

 

 

Idag har jag bakat bröd igen. Jag har tänkt att jag ska bli bättre på det, tycker ju annars att kakor är mer min grej. Bröd tar ju en stund och, till skillnad från kakor, så blir det oftast inte gott om man råkar misslyckas lite. Men än så länge har det gått bra! Men jag säger det, surdegsbröd och sånt där överkurs, det får nog vänta ett par år. Tills jag behöver en ny utmaning. Eller blir pensionär.

Grahamsbullar blev det idag iallafall!

 

Jag tycker att nästan hela november, och särskilt den här dagen, har sett likadan ut

som novembermotivet i min månadstavla. Grått, regnigt och disigt. Nu längtar jag efter

minusgrader och frost.

 

Idag bakade jag saffransskorpor. Tänkte prova det förra året, men det blev inte av. Men i år så, och dessutom blev jag inspirerad av underbaraclaras blogg, när hon skrev att dom var så goda.

Så det blev saffransskorpor, recept från Leila Lindholm. Dom var faktsikt aslätta att göra,

och så luktade det så himla gott i hela huset i flera timmar efteråt. Det kanske det gör fortfarande,

jag har nog bara vant mig vid doften.

 

Ibland blir man förvånad när man öppnar ugnen och ska ta ut plåten med kakor. Oftast för att kakorna inte ser ut som man tänkt sig.

Men inte idag.

Istället hittade jag en halvsmält plastbit på ugnsgolvet när jag tog ut plåten. Vad tusan är det här?

Efter lite inspekterande fylldes mitt hjärta av en lätt sorg. Ånej.

Plastbiten visade sig vara dom sorgliga resterna av mitt favoritbokmärke. Ett sånt av magnet som

man sätter om en sida. På något sätt har det åkt med plåten in i ugnen.

Och legat där i 25 minuter i 175 grader. Det blev slutet för det bokmärket...

 

Näe. Nu orkar jag inte plugga mer på en stund.
Jag tror att jag går ut på en promenad.

 

 

 

 

Eftersom jag är tvungen att sitta med litteraturseminariet även idag (och imorgon, och på lördag och kanske resten av mitt liv...) så gjorde jag såklart långkok till middag idag! När man pluggar duger det ju rakt inte med halvfabrikat som går snabbt att laga.
Så till middag blev det husmanskost ala ameeeeerika. Stekt kött med bakad potatis, haricot vertes och cole slaw. Det var gott det. Och tog en himlans tid att laga!

Oj vad trött jag blev. Det känns så onödigt att vara trött efter en sån här seg dag. Jag sov till åtta (och gud vad härligt det är att få ligga kvar i sängen när sambon går upp), tog en lugn morgon och sen har jag grejat med litteraturseminariet. Lite grann. Emellanåt gått en promenad, tvättat, lagat mat, druckit kaffe... och sånt där. Sen vid sex kom M hem, och efter att ha konstaterat att han varit i mataffären och köpt margarin istället för smör, så tog jag bilnycklarna och körde själv till Maxi. Jag kan ju inte baka med margarin! Eller, vill inte. Vägrar. Om det inte är något som passar med margarin. Kommer inte på något just nu men. Iallafall, passade på att storhandla när jag ändå var på Maxi. Kattmat, hushållspapper, fryst mat. Jag gillar verkligen att handla på Maxi ensam! Och det var riktigt skönt att åka en vardagskväll.

 

Så ni sitter jag och halvt somnar i fåtöljen. Det vore skönt att sova.

Jag blev sugen på att smyga in lite julkänslor i huset.
Jag börjar med köksbordet.

Jag borde som en duktig flicka sätta igång med litteraturseminariet. Men nejvars, jag har faktiskt ingen lust.

Istället gör jag pancakes och äter frukost länge med en trave böcker bredvid mig. Tittar ut genom fönstret där solen skiner och besämmer mig för att ta en promenad när jag ätit klart. Sol måste prioriteras.

 

 

 

 

 

Ps. Lagom till att jag hade ätit klart hade himlen täckts med moln...

Men det finns såklart fler saker jag har lust med, istället för det jag

inte har lust med!

Så här på fars dag och när mamma jobbade, blev det jag och syster Lotta tag i att fira pappa. Fast i rättvisans namn hade ju mamma handlat presenter och tårta... Men iallafall! Lotta och jag tog fram vårade samlade kockkunskaper och lagade kycklinggryta, och fast vi avvek en del från receptet så blev det riktigt gott! Och eftersom våran filosofi i köket var: den som inte vill äta får svälta, så åt både Kalle och Stina, som annars är så himla kräsna och bortskämda. Får särskilt barnvänlig mat lagad åt sig, hmpff! Det blev det inget med idag. Och jag tycker inte dom hade något att klaga över, för det blev faktiskt asgott1

 

När det gäller plugg så måste man bara säga stopp och sluta ibland. Det blir inte bättre, man spyr inte ur fler akademiska meningar för att man sitter i tio timmar till. Det blir bara värre. 

Så nu skickar jag in den den förjordade hemtentan och hoppas på det bästa. 

Och tar helg!

 

Jag känner mig som en riktigt duktig husmor när jag står i köket,

lagar husmanskost så det riktigt osar och jag blir tvungen att öppna fönstren på vid gavel. 

Och alltså. Stekt fläsk med löksås är ju så gott att man nästan döööööööör!

Jag gillar att gå ut när det börjar mörkna.

Det blir liksom lugn och ro på något sätt, inte så mycket intryck.

Så kan man bara gå och tänka. Eller inte tänka alls.

 

 

 

När man sitter hemma och skriver på en hemtenta krävs det att man fyller på frysen med goda kakor. För

kaffepausen på eftermiddagen gör verkligen susen för inspirationen! Vill jag tro.

 

Så det blev kladdkakerutor med kokos. Sviningt gott.

 

Jag har sett på Portkod 1321 på svtplay och jag blev lite besatt. Glad att jag inte hörde talas om serien förrän i helgen, så att jag kunde se fem avsnitt i rad. Nu får jag vackert vänta en vecka på nästa avsnitt...

Jag vet inte riktigt varför serien är så bra. Innehåller kärlek, ja. Snygga killar, ja. Humor, ja. Och jag liksom lever mig in i det totalt, känner mig med en gång som sexton år med massa kärlekspirr i magen. När man hade massa höga förväntningar. Och önskar ett tag att jag var sexton år igen. Såklart, min egen sextonårsperiod var ganska värdelös och på olika sätt smärtsam, så ibland vill jag bara spola tillbaka tiden och uppleva allting igen, så som det borde ha varit. Eller kunde ha blivit.

Men det går ju inte, så då njuter jag av att suga in mig såna här fina historier om andra sextonåriga flickor. Rekommenderar den till alla andra som vill känna lite pirr!

 

 

I lördags när jag var hemma i Ornunga tog vi, en femtedel av familjen, oss ut i skogen och letade julgran. Det är ju bara några veckor kvar tills det är okej att ha utegran. Och hitta en snygg, eller åtminstone anständig gran kan ta lite tid.

Leta julgran i sig är ganska tråkigt, men det är skojigt att vara i skogen med familjen. Barn och folk som ska klättra över nedfallna träd, hoppa över vattenpölar... Det är ju bättre än ett avsnitt av AFV. Och jag blev inte besviken, höjdpunkten kom när Maja snavade på en pinne, pladask med ansiktet nere i mossan. Vill jag tänka mig.

 

Det var faktiskt riktigt sorgligt idag, sista dagen på praktiken. Jag blev nästan ledsen när min handledare sa åt mig att gå hem tidigare, eftersom det ändå inte hände något roligt på eftermiddagen. Det här är absolut den praktikplats jag trivts bäst på, och jag hoppas verkligen jag kan samla energi att läsa vidare till distriktsköterska om några år.

 

Men det var skönt att för en gångs skull komma hem när det fortfarande är ljust. Gick en promenad och så släpade jag ut M att hjälpa mig bära upp utemöblerna. Jag har insett att jag måste överge tanken att kunna sitta utomhus igen... Usch, sorgligt!

Och så städade vi och jag slängde in en tvätt. Vilken lyx att göra det på en vardag! Om fredagseftermiddag räknas dit. Hm, men bättre än helgen iallafall. Då är det så tråkigt att städa och tvätta.

 

Imorgon åker jag hem till Ornunga. Det var några veckor sen nu, så det ska bli riktigt mysigt.

Men först ser jag fram emot en sovmorgon!