Asch, idag var jag med om en besivikelse. Jag trodde att jag hittade en ny promenadväg som gick genom skogen. Det var en gammal traktorsväg som gick över en ås och den såg upptrampad ut, som om människor gått där nyss. Åh det luktar så gott med skog! Men ack, den tog slut! Alltså inte skogen, men vägen! Helt plötsligt gick den upp i intet, inte ens en stig. Bara massor av tät björksly. Så det var bara att vända tillbaka. Jag suckade djupt. 

 

 

Jag läser en så bra bok! Prostmamselln. Det är iförsig inte första gången jag läser den, kanske tredje. Men den är bra! Den handlar om en dotter till en prost (vet ej skillnaden mellan prost och präst?) och utspelar sig någon gång på 1800-talet.Det är meningen att prostmamselln ska gifta sig med någon välbärgad man från stan och hon har levt så skyddat och kristet liv att hon vet knappt ingenting om livet och världen. Men hon blir ändå kär i en storbonde med mörka ögonbryn och faslig dialekt. Jag har läst flera böcker av Margit Söderholm, och det är typ Jane Austen på svenska. Nu när det är vår och man kan sitta utomhus igen så har min bästa läsperiod börjat. Hurra och nåde den som stör mig!

 

 

Mysigt Bosse, men jag tror du förstör min solbränna. . . 

 

 

 

 

Och jag är inte alls så taggad att åka och jobba kväll i den här sommarvärmen! Jag ska försöka tänka att det är hälsosamt att bli tvungen att vara inne resten av dagen, för jag har blivit lite röd om min näsa. 

Idag gick jag ut i bästa Snövit-humöret och plockade vitsippor. Romantiskt värre och det var nästan precis som i filmen. Fåglarna sjöng för mig och två råddjur betade på åkern alldeles brevid. Livet är visst som i en Disneyfilm ibland!

 

Jag har virkat en orm. Ormar är sjukt snuskiga i verkligheten, men den här blev väldigt söt och bantillåten! Färgglad och randig med en pingla i svansen. Ja, det är en skallerorm. Den har redan flyttat hem till en liten bebis-Melker som jag hälsade på (och gosade med) häromdagen hos min vän Lisa. Nu när ormisen är borta tror jag att jag måste virka en egen ny att gosa med. . . 

 

 

Åh jag har haft en perfekt trevlig ledig dag! Det är inte alltid jag får till den så perfekt. Det brukar alltid vara något som tar för mycket tid så jag inte hinner göra allt jag vill hinna med. Eller så kan det vara för regnigt så jag inte kan göra det jag vill utomhus, eller för soligt så att jag inte vill slösa bort dagen med att greja inomhus. . . Men idag var det perfekt väder! Soligt nog för att gå en lång promenad, hänga ut tvätt på tork och dricka kaffe i solen och samtidigt kyligt nog att baka en kaka och se två avsnitt av Dawson´s creek på raken. 

 

Så jag hoppas att den här dagen har gett mig energi nog inför jobbhelgen. Nu ska jag se på Djursjukhuset! 

Idag har jag haft massor av användning för den rosa stegen jag fick i julklapp. Jag har använt den när jag tvättade fönstren på verandan och som fikabord när jag drack kaffe efteråt. Fin och smart!

 

 

Ibland eller ofta känns det så där olidligt jobbigt och segt att springa. Ungefär som att man vill dö en liten stund. Visst känns det skönt när man joggat klart rundan och kommit in igen, men det är det enda som är skönt! Såna gånger känns det mest meningslöst att motionera, grejen är ju att det ska vara skönt och pepp också, förutom hälsosamt.

 

Men idag hittade jag knepet som gjorde mig full av energi och fick mig att nästan flyga fram i skorna! Det är ett ganska lätt tips, och here it comes: Cirka en och en halv timme innan den planerade joggingrundan sätter du dig i soffan och äter en stor bit budapestbakelse och dricker en kopp kaffe till. Efter det latar du dig resten av tiden så att bakelsen sjunker ner en bit och inte ger dig håll. Jag antar att det kanske går lika bra med prinsessbakelse som med budapest, huvudsaken är att det innehåller mycket energi! 

 

Det var mitt bästa joggingtips än så länge. 

 

 

Idag fyller minsta systern Stina 14 år! Fasligt. Hur kan en sån liten plutt fylla 14? I min värld kan hon vara högst sju år, helst fyra. Men en bar grej kom jag att tänka på! Stina var ganska så väldigt jobbig när hon var liten (mindre)! Hur jobbig som helst, arg och aggressiv Jag tror hon bara var två-tre år när jag började tänka tänk om några år när hon fått vett i skallen och uppför sig som folk, men antingen gick tiden väldigt långsamt eller så tog det otroligt lång tid innan hon mognade. Jag antar att det är något psykoligiskt speciellt men yngsta syskon, dom får liksom aldrig växa upp kanske. Så kanske är det inte bara Stinas (och andra yngsta barn...) att hon är som hon är. Eller något. Det jag skulle komma tid är iallafall är att NU HAR DET HÄNT! HON HAR VUXIT UPP! Ja, hon är fortfarande 14 år och extremt knäpp, men det är ju normalt för åldern, det får man vara. Men hurra, en vettig människa tror jag det blir av henne!

 

Grattis lilla Stina!

 

Förresten, iförmiddags på promenaden såg mormor och jag något knäppt. Först trodde vi att det var en brontopadda, men vid närmare granskning såg vi att det var två paddor! Fru padda bar herr padda på ryggen. Jag kan tänka mig vad åtminstone herr padda hade i tankarna. Jag tyckte nog lite synd om fru padda, behöva kånka runt på sin karl sådär. Men egentligen. . . Jag kan nog känna igen mig i fru padda, iallafall metaforiskt! Asch, det var en ganska näpen syn ändå. 

 

Stickcafé är något av det skojigaste jag vet. Himla skojigt, speciellt när man slipper sticka och virkar istället. Stickcafét är i missionskyrkan i Ornunga, och där kan man köpa garn och fika. Garn och fika samtidigt, det bästa i världen! 

 

Idag virkade jag på pläden jag håller på med. Den blir riktigt rosa och färgglad, precis som jag ville. Jag fick faktiskt flera komplimanger för den! Nu sörjer jag bara att detta var sista stickcafét för våren,  u dröjer det ända till hösten! Sorg. 

 

Jag tror jag fotar det här trädet varje vår, men jag älskar det. Det är så fint och jag önskar mig ett sånt träd i min trädgård. Men jag antar att det tar många, måånga år innan man får både ett sånt här träd och så många blommor. . . 

 

 

 

 

Det kan nog inte finnas något bättre än att dra på mig mjukiskläderna efter en dusch och sen sätta mig i min favvofåtölj och göra ingenting resten av kvällen. Kanske ta en tur till skafferiet bara och virka en mormorsruta till. Nejvars, detta är livet och allt jag begär!

Åh vilken bra helg jag har haft med alla syskonen i Ornunga (sammanfattningsvis: mat, promenader, fika, jorden-går-under-filmer). Jag känner mig lite sorgsen just nu, bara tanken på att jobba imorgon och vardag igen får en att deppa ihop ett tag. Suck ja, det är baksidan på allt som är roligt, det är så himla sorgesamt när det tar slut! 

 

Syster Lotta har som sagt en väldigt hårig kanin som heter Lova. Jag ser knappt vad som är fram och bak på den. Lova har levt lyckliga dagar här på landet i en vecka och fått skutta omkring ute på gräsmattan. Idag upptäckte Lotta att Lova lyckats bli väldigt tovig och satte igång att borsta. När hin var klar låg en pälshög i samma storlek som själva kaninen. Men Lova är fortfarande lika hårig. Konstigt va?

 

 

Gäsp. Jag sover bort många vakna timmar just nu. Jag somnar i soffan så fort klockan slagit nio på kvällen och jag somnar i soffan på morgonen när jag gått upp. Jag kanske inte borde ställa klockan på 06.00 när jag är ledig. Men sova bort dagarna blir jag varken glad eller pigg av! Då sover jag hellre i soffan. 

 

Jovars, det är mycket på jobbet, så min kropp skriker efter sömn och socker. Sova, äta kakor, sova. . . Det vore väl ett gott liv!