Katterna har inte visat särskilt stort intresse över Gerda. Bara nosat lite och sett frågande ut när hon gett ljud ifrån sig. Gerda serverar ju inget kattmat, så hon är väl knappast värd mer uppmärksamhet . . . 

 

Men kanske Nisse är lite svartsjuk? Åtminstone på vagnen, visst förtjänar en katt som Nisse också att bli skjutsad!

 

Nisse och Bosse satt iallafall och väntade på mig när jag kom hemnyss. Dom ville välkomna mig hem! Äsch, jag skojar, dom ville bara ha mat. Men ändå, lite välkomnande var synen!

 

 

 

Det finns åtminstone en varelse här på jorden som verkar älska mig över allt annat. Min katt Bosse. Okej, han kanske älskar Magnus skäggstubb nästan lika mycket, men det är inte säkert. Hör på detta kärleksbeviset: När jag hade varit ute och gått och var på väg tillbaka, så fick jag se att Bosse gick i sakta mak en bit framför mig. Jag ropade såklart Bosse, kisskisskiss, pussegull! Bosse såg sig över axeln och fick syn på mig. Han jamade till svar och vände sig om och började gå mot mig medan jag fortsatte ropa gulliga ord. När han kom lite närmare fick jag se att han hade något i munnen. En död mus! Jag tvärstannade på vägen och slutade genast ropa gulliga ord, sa istället Oj, vad du är duktig Bosse som fångat en mus, men kom inte närmare tack! Nej stopp stanna! Men Bosse ville väldigt gärna komma fram till mig och visa både sin kärlek och sin döda mus. Samtidigt. Men jag var inte alls sugen på att han skulle smeka sig mot mina ben med en mus i munnen, jag fick ärligt talat lite panik för jag HATAR möss i alla former som kommer för nära mig. Så jag sprang faktiskt panikslaget baklänges några meter och tjöt av fasa när Bosse kom närmare. Äntligen verkade han förstå att han var tvungen att välja - gosa med mig eller musen. Och han valde mig! Han släppte ner musen på marken och kom sen skyndande mot mig. Och självklart, utan mus i munnen fick han massa kramar. Jag blev väldigt rörd över hans kärlek. Tänk att han släppte sin döda mus! Jag vet inte vad det kan jämföras med när det gäller pojkvänners uppoffringar. Kanske inte nämna ordet fotboll på en hel vecka?

 

 

 

 

I förmiddags var jag hos veterinären med Nisse för att få något mot hans kliande öron. Något kliar så mycket att han fått ett sår bakom ena örat. Så därför bar det iväg till djurdoktorn! Nisse tyckte det var lagom roligt att åka bil. Ganska bedrövligt hemskt. Han ylade ynkligt och tittade på mig mer hjärtekrossande blick, typ: hur kan du göra såhär mot mig, matte? Jag fick lite ont i hjärtat, men han kan ju inte klia sönder sig. Iallfall, diagnosen blev en salig blandning av öronskabb, svamp och bakterier. Stackars Nisse, han gillade inte när dom topsade honom i öronen! Och nu vankas det örontvättning och droppar två gånger om dagen i några dagar. Jag vet inte vem som tycker det är jobbigast, jag eller Nisse. . . 

 

 

 

Vad man än tycker om katter och småbarn, så är båda sorterna väldigt söta när dom sover.

Idag låter jag Bosse och Nisse snällt sova vidare, men imorgon när jag har dammsugit så blir det kvasten

där bak om dom närmar sig möblerna. 

 

Kissarna hemma kan konsten att samsas och dela med sig. Tänk om jag var lika bra på det! 

 

 

Åh, en trave med snusande kattungar i knät. Det är typ livskvalitet. 

 

Åh, nu finns det kattungar hemma igen! "Det här är sista gången..." har mamma sagt vid ganska många kattungefödslar nu. Men finns det något bättre än kattungar? Nästan inte! Det finns åtminstone inget så trevligt och avkopplande som att sitta och klappa eller pussa på en liten kisse. Konstigt att dom kan lukta nästan lika gott som en människobebis.

 

 

Jag har väl sagt det förut, antar jag. Att det verkar så himla bekvämt att vara katt!

 

Det är inte alltid det är så lätt att veta var jag ska sätta mig ... 

 

Två som verkligen vet att visa kärlek för varandra så här i juletider 

är Nisse och Bosse. Ibland är dom så kärleksfulla

mot varandra att man undrar om det verkligen är på riktigt.