Här satt jag och funderade på om jag vågade bada. Det var himla skönt nere vid sjön och jag blev så varm att det var lätt att inbilla sig att det skulle vara skönt att bada. Och jag vågade!! Det vart så kallt i vattnet att det gjorde ont i fötterna (och jag kunde föreställa mig hur Rasken i Vilhelm Mobergs bok kände sig när han gick barfota hem genom snön), så det blev världens snabbaste dopp. Ååh vad skönt det var att komma upp sen!

 

 

 

Här är jag i puss- och goshimlen!

 

Igårkväll var jag ett snällt barnbarn och följde med mormor på tipspromenad. Det var pensionärerna och jag där. Men det gjorde väl inget! Det var en jättefin promenanad, det var nästan så att jag hittade min drömplats att bo på. Och dessutom är det trevligt med tipspromenader. Jag hoppas att fenomenet finns kvar när jag blir pensionär. Då ska jag gå varendaste en.

 

 

Det satt ett monster uppe på väggen i mormors badrum! Det var definitivt topp tio av dom största spindlar jag har sett i min livstid. Jag har insett att jag på vissa plan faktiskt ha mognat en hel del. Till exempel började jag inte gallskrika när jag såg spindeln. För jag är vuxen och insåg att spindeln inte kan göra mig illa, åtminstone inte när den sitter i taket. Den är helt harmlös och absolut ofarlig för mig.

Detta intalar jag mig.

 

 

Imorse var jag vid Maxi prick klockan åtta. Mamma och jag hade bestämt oss för att gå en promenad runt sjön Gerdsken innan hon skulle handla mat, gå en sväng i stan och till sist ta med mig hem till Ornunga. Det var en trevlig promenad, har aldrig gått den rundan förut! Det tog precis en timme, och då gick vi i bostadsområden, i lövskog, i granskog, på stigar och på cykelvägar. Vi gick förbi ungefär tusen badplatser eller så. 

 

Här står jag på bron och ser lite olika saker.

 

 I helgen har jag slitit med min lilla rabatt! Jag har grävt, burit grästuvor, kört skottkärra, kånkat på tunga påsar med jord, åkt till stan och köpt plantor, legat på knä och fått massor av jord under naglarna. Svettigt var det och vilken träningsvärk jag har i benen efter allt bärande. Det känns vääldigt skönt faktiskt, börjar gilla sånt där trädgårdarbete. Och i slutändan så fick jag en väldigt mycket finare rabatt. Förhoppningsvis börjar det blomma också någon gång.

 

Jag älskar kostymfilmer. Särskilt alla filmatiseringar av Jane Austens böcker. Det går så bra att fantisera och drömma till dom filmerna. Ack, om det vore jag! Liksom. Jag tänker inte ljuga och säga att gentlemännen i filmerna inte har något att göra med min passion för filmerna. Kläderna! Både alldagliga och äldre män förvandlas enligt mig genast till världens hunkar i dom där gammaldags kläderna. Det är ju ganska knäppt, för egentligen är kläderna ganska fula och ser svettiga ut. Men jag vet inte, kanske blir det mer magpirrigt eftersom kläderna är så väl tilltagna - dom döljer ju det mesta av gentlemännens kroppar, det vill säga lämnar mycket till min fantasi. Och åhh vad jag fantiserar om James McAvoys kropp (i En ung Jane Austen) där under kläderna. För att inte nämna Mr Darcy, Överste Brandon, Mr Edward Ferrars och till och med Willoughbys. . . 

 

 

Jag kände att det var nödvändigt att piffa upp vårat utebord en smula. Och vad gör inte en rosavit-prickig vaxduk!

Ack, så fint det blev tycker jag. Grädden på moset är när bordet, som på bilden, pryds med blomma, en tallrik rabarberpaj och Kulla-Gullabok. Här vill jag sitta i evigheter!

 

I eftermiddags gick jag ut en långpromenad till andra sidan järnvägen. Det är ganska sällan jag går ända dit bort på eftermiddagarna, då brukar jag hålla mig på våran udde och gå en kortare promenad. Men i eftermiddags var det så perfekt promenadväder och jag kände för en lång promenad. På andra sidan järnväggen ligger dom "bebyggda" områdena av vb. Där ligger skolan och fotbollsplanen och där finns till och med ett par lägenhetshus.   Det ser ut ungefär som ett villaområde i utkanten av en stad och inte som bondlandet, som den sidan av vb jag bor på. Men trots det insåg jag faktiskt inte förrän i eftermiddags att det faktiskt bor människor där! I vanliga fall promenerar jag ju mest där på förmiddagarna, och då brukar jag knappt se en kotte. Kanske en pensionär eller två. Men fatta, nu stod det bilar på uppfarterna, barn cyklade på gatorna och sprang i trädgårdarna och folk åt tillochmed middag på altanerna. Jag kände mig nästan upplyst. Häromdagen, när jag var på min kusins konformation, träffade jag en av hennes mostrar som också bor i vb. Just på "andra sidan järnvägen". Hon pratade om hur trevligt det är med vb, att alla känner alla och att hon tyckte det var skönt att folk kunde ha lite koll på hennes barn. Jag fattade ingenting, jag har ju inte lärt känna en enda människa här förutom Ms familj och släkt. Men nu har jag iallafall hopp om att det iallafall finns hopp om att det finns människor att lära känna, den dagen vi har skaffat barn och på det viset kommer in i gemenskapen via förskola och såntdär. Barn är ju typ det som krävs för att man ska lära känna folk när man flyttar till okänd ort. 

 

Javars, det här var lite grubblerier! Och det kändes som jag kom tillbaka till en annan värld när jag gick på "min sida" igen, tillbaka till bondlandet-sidan alltså . . . 

 

 

I eftermiddags samlade jag kraft och började företaget att rensa och göra fint i min garderob. Inspirationen kom av att jag köpte fler galgar på Maxi. Någonstans måste det börja! Iallafall. Det tog ett ganska bra tag att kolla igenom allt och bestämma om det skulle tillbaka in i garderoben eller hamna i tvättkorgen, i en påse till mina systrar eller rakt ner i soppåsen. Det känns skönt att ha bantat gareroben lite. Men visst kändes det att skiljas från kläder som jag har använt och älskat i mina forna dagar. Och såklart känns det deprimerande att flera klädesplagg helt enkelt inte passade längre. Men jag bestämde mig iallafall för att dom inte ska ligga kvar i garderoben medan jag hoppas på bättere och smalare tider. Nej tack. Jag vill bara ha kläder som älskar mig i garderoben. 

 

 

Om en alladin-ande kom och gav mig hundra önskningar, så skulle en av dom vara att äppleblommor skulle

blomma hela året om. 

 

 

Innan jag åkte hemåt idag gick Lotta, Stina och jag ner till dammen/vattenpölen för att se hur grodynglen såg ut nu för tiden. Dom såg skojiga ut. Och tänk vad kul det kan vara att sitta och peta med en pinne i lite vatten. Vi  har nog inte förändrats så mycket på tio år, när vi var 13, 9 och 2 år. Fast då kanske vi inte hade hittat på att kolla på grodyngel tillsammans, förstås...

 

 

 

Åh, nu finns det kattungar hemma igen! "Det här är sista gången..." har mamma sagt vid ganska många kattungefödslar nu. Men finns det något bättre än kattungar? Nästan inte! Det finns åtminstone inget så trevligt och avkopplande som att sitta och klappa eller pussa på en liten kisse. Konstigt att dom kan lukta nästan lika gott som en människobebis.

 

 

Vad det har regnat ikväll. Mamma och jag var ute och gick när det började, och vi blev ganska våta. Men efter en stund inomhus tyckte vi nog att regnet som drabbat oss bara var lite duggregn, i jämförelse med regnet som kom sen. Iallafall, jag har kanske sagt det många gånger innan, men det jag saknar mest hemifrån är altanen med tak över. Så man kan sitta där även när det regnar så

 

Såna här varma dagar har jag ingen lust precis att laga mat. Jag vill bara bli

serverad en kall sallad eller någonting annat somrigt. Men det lär jag inte bli

serverad idag, så det är bara att ställa sig vid spisen!

 

Idag klockan 16.00, efter ett par timmars gråhårigt slit och med världens huvudvärk, så skickaade vi in våran uppsats. Hurra! Tänk att den här dagen kom, efter dom här veckorna och alla tusen timmar vid datorn. Äntligen kan jag börja komma ihåg hur det var att leva som en riktig människa och jag kan städa bort alla papper från bordet. Det kändes sjukt himla bra! Hur läskigt det kändes dessutom ska vi inte tala om . . .  

 

Det allra första jag gjorde för att fira, var förstås att gå tillbaka ut och sätta mig i solen tillsammans med en stor kopp kaffe och en kaka! För att bota huvuvdvärken och slappna av. Där ute låg jag länge och läste, ooooooo vad livet kändes härligt! 

 

Ja, sen det riktiga firandet gick till så att jag gjorde rabarberkräm. Är det att fira tycker du?? Ja, typ, det skulle jag väl vilja säga. Jag har aldrig kokat rabarberkräm förut, så det var ju ganska festligt bara det. Dessutom 'är det otroligt gott och är så somrigt! Och såna där husliga saker som att koka kräm, det har jag definitivt inte hunnit prioritera direkt under alla uppsatsveckorna. Så ja, koka kräm var so firande idag! Och när man sen kan äta den till kvällsmat utomhus. . . 

 

 

 De senaste veckorna jag jag varit lite besatt av Utvandrarna-serien av Vilhelm Moberg. Jag hade inte läst böckerna förut, men helt oförklarligt fick jag plötsligt lust. Det ångrar jag inte, vad bra dom var! Jag slukade alla fyra böckerna sorligt snabbt. Vilhelm Moberg skriver sjukt bra, på ett sånt sätt jag önskar att jag själv kunde skriva. Och dessutom är det en spännande, fin och sorglig historia. Det är lite som att höra om barnen i Afrika, man fattar hur bra man har det. Som inte bor i 1800-talets Sverige, åker i ett spyindränkt skepp i tio veckor, blir mördad och skalperad av hungriga sioux-indianer och förhoppningsvis slipper dö av en trasig livmoder. Det är jag tacksam över! Och så Karl-Oskar . . . En sån karl! Jag vet, det är väl ganska ojämställt och stenålders av mig att bli lite knäsvag av händiga män som kan snickra hus, jaga och rädda barn från att frysa ihjäl i snöstorm. Men så är han ju dessutom väldigt, väldigt gullig mot sin fru. Det är nog charmigast av allt!

 

 

 

Samtidigt med värmen idag började det blåsa. Och oj vad det blåste. Medan jag gick in till köket och hämtade något, hann gardinen slita sig lös från fästet och blåste upp på taket. Det var en syn för folk det!

 

 

Jag har fallit för blomtryck. Det är så himla fint! Jag bad mamma hålla utkik på loppisarna efter någon gammal flora-bok som jag kunde ta bilder ifrån. Och det hittade hon! En tjock bok med massa bilder till och med. Jag skulle nästan kunna tapetsera ett helt rum! Men mitt första pysset blev inte mer komplicerat än så här.

 

Den här tvätten har hängt på tork i över en vecka. Så jag tror den är torr nu. Så torr att jag tror att vissa personer tycker att tvättställningen är en prydnadssak! 

Varför hänger du bara inte in tvätten då? Nej, för det är inte MIN tvätt. Det är min sambos.

Men. . . Varför hänger du bara inte in den ändå? För att nej, nej, nej jag vill inte! Jag vill inte bli kvinnan som gör allt i huset, och tyvärr är jag nog på god väg dit ändå. Så den här tvätten vägrar jag att röra, jag sätter ner foten nu. Än har jag inte påminnt/tjatat på M särskilt mycket om att han ska hänga in den. Jag tänkte att han skulle få komma på det själv. Och nu har det gått över en vecka . . . Så nu börjar det väl dra ihop sig mot att antingen be snällt och vänligt, mordhota, få en gråtattack, skälla eller ge upp och bli nunna. Vad ska jag börja med. . . ?

 

 

Kallt regn som strilar ner i maj kan man gärna vara utan egentligen. 

Men då tänker jag på hur bra man har det inomhus. Man har det ganska mysigt.

 

 

Som ett barn blev jag när jag gick förbi dammen/vattenpölen hemma och såg alla nykläckta grodyngel simma omkring. Åh vad det var roligt att titta! En lång stund blev jag sittandes på huk vid pölen. Hur kan såna konstiga svarta prickar bli till grodor? Det är ett mysterium! 

 

 

Idag har jag haft sån hemlängtan, till ornunga. Tur att jag ska dit imorgon. Fast det är kanske därför jag har hemlängtan, bara för att jag vet att jag ska åka dit snart. Det känns iallafall så himla skönt att komma dit och få lite omväxling. Glömma uppsatsen ett tag och bli lite bortskämd. Förhoppningsvis är det vår i ornunga för första gången i helgen. Känns som det varit vinter varenda gång jag hälsat på. Ååh vad jag längtar!

 

 

Något av det bästa, enligt mig, är att sitta utomhus i solen med en bra bok och gott fika! Då är det nästan som att livet är perfekt. Speciellt när man kan fika blåbärspaj med syndigt mycket vaniljsås. . . 

 

 

Hurra, idag hittade jag en ny promenadväg! En ganska långt tid har jag sneglat in på en stig som viker av ifrån en av vägarna jag går på ibland. Jag har misstänkt att stigen faktiskt leder någonstans och till och med var precis man kommer ut. Men jag var ju inte säker, och framförallt inte hur lång tid det skulle ta att gå. Stigar i skogen brukar ju inte alltid ta fågelvägen. Och det är inte lika lockande att testa nya vägar när man går ensam. Men idag fattade jag mod och började gå på den! Och vad fånigt det känns nu att jag inte vågar förut. Det var en jättefin väg! Och man fick gå en del genom skogen, som jag saknat det. Det är så himla skönt att gå i skogen ibland. Och den är promenadvägen gick förbi två skogssjöar också, det kändes som en saga. 

 

Men jag fick faktiskt sätta mitt lokalsinne på prov några gånger. Som när jag från sitgen kom ut på en grusväg och jag kunde välja på att gå åt höger eller vänster. Och senare när jag upptäckte att grusvägen skulle leda ut på "stora vägen" igen, där jag började. Det ville jag ju inte, det var inte mitt mål. Så då chansade jag och vek in på en ny stig istället. Åh, vad jag kände mig sjukt bra när jag hittade rätt, och inte gick vilse!

 

Tänka sig, ikväll blev det grillad hamburgare till kvällsmat! Herrarna i huset (M och hans farbror) fick för sig att dom ville ha en grill. Så dom åkte och köpte en och kom tillbaka med den billigaste varianten, såklart. Och ica basic grillkol.(Ingen kommentar.) Grillen visade sig vara en klurig grej att montera, så det slutade med att Ms händiga pappa fixade ihop den. Och det blev Malika, Ms faster, som fick stå för tillagandet av hamburgarna. Så det var inte så konstigt att herrarna var nöjda med den grillade kvällsmaten! Och visst, det var gott tycker jag med.

Imorse upptäckte jag att farstun hade förvandlats till en myrstack. Huvale, det ville jag inte! Så jag slängde ut alla dörrmattor och skor och tog fram dammsugaren och sög upp kreaturen. Det dröjde inte många minuter innan det var lika svart igen, så då fick det bli steg 2, en myrfälla. Och den verkar ju fungera iallafall!

 

 

Det här skulle man kunna tro är ett ufo eller något. Men det är det inte, det är undersidan av en snigel. Som sitter på utsidan på mitt köksfönster. Det som jag tvättade skinande rent för inte jättelång tid sen. Nu är fönstret fullt av snigelslem i vackra mönster. Varför, varför. Jag som brukar vara snäll mot sniglar. 

 

Åh vad jag är mätt. Och glad. Jag uppfann en sån himla god skaldjurssås idag! Jag ska inte ta åt mig hela äran och säga och jag hittade på receptet helt från början. Men jag gillar att utgå från ett recept, plocka bort och lägga till några ingredienser som jag tycker. Det brukar bli bra! Och idag blev det sjuuuuuukt gott.

 

 

 

 

Skaldjussås med pasta typ 2-3 portioner

 

Vad man har i:

1 burk (2 dl) creme fraiche paprika&chili

Några klickar vanlig creme fraiche, turkisk yougurt eller matlagningsgrädde (eller lite av varje). Smaka så det blir lagom starkt. 

3 msk hummerfond eller skaldjursfond

Någon matsked tomatpuré

2 vitlöksklyftor

ca 400 g blandade skaldjur + lite av spadet skaldjuren ligger i.

(jag tog skaldjur på burk, men går bra med frysta också. men då blir det inget spad såklart).

 

Koka upp pasta.

Blanda creme fraiche, hummerfond, tomatpuré och vitlök och koka upp. 

Tillsätt skaldjuren och ev spadet, rör om. Ät pastan med skaldjurssåsen!

Jag stekte lite sockerärtor till, det var himla gott. 

Typ pang säger det, så är det plötsligt sommarvärme istället för vinter. Från att ha suttit ute med kofta och börjat huttra så fort solen går i moln, så var det nästan jag ville till skuggan idag. Knäppt. Nu tänker jag äta kvällsmat utomhus!

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll fick jag för mig att jag skulle räkna hur många blommor jag egentligen har i huset. Det kom sig av att jag på senaste tiden har börjat tycka att det blir ett himla springande med vattenkannan fram och tillbaka till vattenkranen i köket. Jag räknade till 46 krukväxter! Fyrtiosex! Och jag räknade faktiskt inte med blommorna jag har utomhus eller pelargonia-stumparna jag har i trappan (i väntan på att dom ska leva eller dö). Så det är ju varken konstigt att det går åt mycket vatten eller att jag får kuta omkring. Men jag vill ha en blomma i varje hörn, så är det. 

 

 

 

 6 saker som känns helt oövervinnligt tråkiga

 

Vara kissnödig

Gå in i duschen

Plocka undan och diska efter frukosten

Byta soppåse

Ställa tillbaka plåten i lådan under spisen

Lägga alla strumpor som ligger på, vid och omkring min klädstol i sovrummet där dom ska vara.

 

Och jag gör dom här grejerna ändå! Jag är fantastisk!

 

Tänk vad man kan bli på gott humör av att kunna sätta ut blommor. Hopp om sommar, liksom.

Och det blir genast mycket hemtrevligare i världen!

 

Goooosh, vad fint jag fyndade häromdagen på loppis! Den här brickan med kanna är så söt att jag

nästan dreglade. Det var tur att den bara kostade 20 kronor, för jag hade nog nästan varit tvungen att köpa den även om det kostat 1 miljon eller så. Den ska jag ha när jag fikar i sommar!

 

 

Valborg firade jag ingenting. Inte ett dugg faktiskt. Jag satt med uppsatsen precis som vanligt. Det är som en besatthet nästan. Men idag 1 maj såg jag till att komma från huset! Syster Lotta skulle få fira sin födelsedag idag, så det passade bra med en tur till ornunga. Och på vägen dit stannade M och jag på Jordnära, så handlade jag upp mitt presentkort jag fick när jag fyllde år. Det var skojigt, jovars.