Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle kunna bli så här glad och euforisk av att springa! Igår sprang jag för första gången sen Gerda föddes, det var nästan ett år sen sist. Jag trodde det skulle bli minst lika jobbigt som allra första gången jag sprang (alltså en joggingtur, jag minns inte första gången jag sprang i livet), men det kändes bara så bra! Knappt ens jobbigt! Jag vet att jag låter hemsk, särskilt i mina egna öron, men åh! Och vad trevligt det var att göra något helt själv, utan bebis, bara för min egen skull!

 

 

Dock så funderar jag på varför det inte var jobbigare, det borde ju rimligtvis ha varit det efter allt min kropp genomgått senaste året. Kan det kanske bero på att

1. jag fikade pecan-wienerbröd och chokladboll en stund innan? 

2. jag inte sprang tillräckligt fort?

3. jag helt enkelt är hur grym som helst?

 

Hm, jag tror på en kombination av allt! Men för säkerhetsskull ska jag nog springa idag igen när M kommer hem, så jag vet att det inte bara var ett mentalt eller fysiskt fel som gjorde att det gick så bra. Jag längtar nästan!

 

 

I förmiddags när Gerda fått mat snörade jag på mig mina converse och lämnade hemmet lugna vrå och åkte till stan! Gerda och M fick roa sig med varanda, för jag behövde köpa nya kläder! När värmen slog till upptäckte jag att mina enda par shorts satt en aning obekvämt över min numera deigiga mage. Jag behövde nya! Dessutom ville jag ha några amningsvänliga sommarplagg och något lämpligt att ha på mig på min kusins bröllop nästa helg. 

 

Efter en effektiv runda på stan (ja, jag kunde kanske inte heelt slappna av) så blev det två par shorts (det var precis omöjligt att välja mellan två med olika längd), två linnen och två klänningar. Plus en vit amningsbehå och vita strumpor. Jag såklart något till Gerda också och födelsedagspresenter till diverse familjemedlemmar! Man vet aldrig när man kommer till stan igen. . . Det var iallafall väldigt skönt att kunna göra såhär, men nån gång måste jag väl ta med mig Gerds antar jag. Men det får vänta! 

 

När jag kom hem igen (med skoskav efter conversen, why?) kunde jag inte låta bli att kråma mig framför spegeln. Åh vad skojigt det var att köpa nya kläder! Dock svårt att kråma sig utan mage, vad gör man av sig?

 

Nu måste alla kläder bara strykas ser jag. . . 

 

 

 I förmiddags åkte Lotta, pappa och jag på utflykt till tranorna i Hornborgarsjön. Jag hade inte varit där sen 1999 när min lillebror föddes, så det var mysigt. Vi hade fika med oss och det blåste jättemycket, perfekt utflykt! 

 

När vi tittat färdigt på tranorna och var på väg hem, åkte vi upp nånstans på Mösseberg till någon gammal borgruin (pappas intresse) och tittade på fin utsikt. Man kunde faktiskt se ända hem till Ornunga om man visste vart man skulle titta. 

 

Det är trevligt med utflykter, det kanske snart blir mer av det i livet framöver! :) 

 

 

För det mesta föreställer jag mig att det är en flicka jag har i magen. Det gör jag antagligen mest för att jag själv är en "flicka" och det är så knäppt att tänka mig att jag skulle ha en pojke inuti mig. Knäppt, liksom! 

Men när jag handlar grejer till bebisen försöker jag tänka att jag inte vet vad det är för en person därinne. När jag väl har fått träffa den där minimänniskan tror jag att det plötsligt blir mycket lättare att välja namn och veta vad för slags kläder och mönster jag (okej, vi) vill ha till bebisen.

 

Så hittills har jag helt enkelt köpt sånt jag tycker är fint i massor av olika färger och mönster. Okej, kanske ganska mycket rosa och marinblått, för det är mina favoritfärger - helst tillsammans! När jag har visat M kläderna har reaktionerna varit olika. Han har varit ganska konservativ/gammalmodig/tråkig när det kommer till bebiskläder och har sagt saker som "den där kan väl inte en kille/tjej ha". Jag säger såklart jojomensan men jag har blivit väldigt road över vad han anser vara pojkigt och flickigt. Fast han har haft mer åsikter om vad killar inte kan ha på sig, det är väl så i samhället överlag att killar har mer regler där. Iallafall, ett par gråa tights gick inte pga en liten spetskant längst ner. Dom rosa mjukisbyxorna var faktiskt mer accepterade! Det förvånade mig lite. 

 

Mest förvånad, och lite upprörd, blev jag idag när jag visade M en pyjamas jag köpt på maxi och han återigen sa: den där kan ju inte en kille ha! Turkos, vitt och grått. Vad var flickigt med det undrade jag? Nej, men harar. . . Tydligen är harar omanligt! Det var det skojigaste jag hört!

 

 

Nu ligger jag i soffan i mitt gamla hem i Ornunga. Vi pratade precis om idag att det är sex år sen jag flyttade hemifrån. Det är längesen, men den här soffan känns ändå allra mest hemma. Såklart hoppas jag att mitt och Ms hus, som förhoppningsvis är klart om ett år, kommer bli lika mycket hemma. Inte mer, men lika mycket iallafall. 

 

Här i soffan har jag tittat på AFV och Idol samt ätit upp en hel påse micropopcorn. Man blir hungrig efter två långpromenader i höstväder! Nu är jag perfekt lagom lycklig. 

 

 

 

 

 

 Inatt gjorde jag något jag inte gjort sen jag gick i scouterna, jag sov under bar himmel! Det var inte min idé (jag är så gammal att jag gillar sängen) utan Lottas. Hon tyckte att vi skulle ligga och se på stjärnfallen. Så efter lite övertalning släpade vi ut madrasser och täcken på altanen! Och visst var det faktiskt riktigt mysigt. Man sover liksom väldigt gott utomhus! Det var ganska kallt och fuktigt på natten, men under täcket var det gosigt. Så nu är jag frälst och funderar på att flytta utomhus om nätterna! Fast det får nog bli när jag är i Ornunga, för det kändes tryggt att sova uppe på altanen. Inga älgar och sådär. . . 

 

 

 

 

Solen skiner i Dalarna och jag är på riktig semester! Hurra!

 

 

 

 

 

Såhär ser en kanin ut som varit ute på rymmen i åskskurarna. Jag undrar om den nånsin blev torr igen. Stina stängde dock in den i buren igen, så det blev den säkert. Det är synd att man inte riktigt kan uppfostra kaniner till att inte springa upp på vägen eller katter till att inte döda dom, för jag tror inte det finns en lyckligare syn än en kanin som får skutta omkring i det fria. 

Idag har man kunnat låtsas att det är sommar. Åtminstone när solen var framme och man sitter i lä för vindarna (älskar föräldrarnas veranda!) så kändes det så. Och så har det varit massor av andra sommar saker. Till exempel att allt har blivit grönt, lammungarna har kommit ut i hagarna, maskrosorna blommar och pappa klipper gräser. Jag älskar ljudet av gräsklippare och doften som blir. Men det måste vara en riktig gå-gräsklippare, inget fusk! Nu näår jag har låtsas så vill jag ha riktig sommar. 

 

Vi kom iväg till Jönköping! Jag piggnade till mig under bilresan dit som tur var, det enda som inte hängde med var matlusten. Men man behöver ju inte alltid vräka i sig! Vi åt lunch på Ikea och det var väl första riktiga måltiden på två dygn. Tur att det var billigt! (typ). Men nu 36 timmar senare efter shopping och luftombyte är jag nästan mig själv igen tror jag.

 

Så ja, igår blev det såklart en tur på både Ikea och A6 och det blev väl en del handlat. Efter att vi checkat in på hotellet hann vi med en sväng på stan också (en extra omvägig sväng förstod vi idag när vi lokaliserat oss och hittar rätt gator), shoppandet blir helt klart lite mer effektivt när man har herrsällskap. . .  Men M uppförde sig ändå oväntat fint, så jag klagar inte så värst. Det var först idag på slutet han började tröttna och gnälla lite grann.

Hotellet var helt okej, plus för trevlig personal, lyxig hårfön och god mat och lite minus för skavanker i hotellrummet. Men det är väl positivt att hotellrum är använda antar jag!

 

Och idag efter det bästa, frukosten, blev det en promenad längst Vättern (blåsigt) och en till tur till A6. Det finns alltid något mer att köpa! Men jag har nog bara köpt förståndigt och nödvändiga saker . . .hö hö. 

 

Det har iallafall varit en trevlig resa! Det bästa var nog ändå Ms min när jag bad honom svänga in i Borås på vägen hem, för jag ville ta en tur på Emmaus och Myrorna. . . 

 

 

 

Jag blir aldrig för gammal för vissa lekar. Som nu när jag var ute och gick och fick syn på kaveldun! Vilken lycka! Jag trotsade gegga för att nå fram till dom och sen låtsades jag att jag var snäll och hjälpte till att så nya kaveldun. Fast det var väl inte låtsas, det gjorde jag säkert. Det blåser massa idag, så det såg ut som det snöade när jag var i farten och säkert föds det nya kaveldun flera kilometer bort. Åh vad roligt jag hade!! 

 

Idag är det min tjugofemårsdag! Hur firar jag den? Jo, jag ska jobba. Det finns värre sätt att fira, absolut! Onsdag är väl den mest vardagligaste dagen som finns, men kanske blir den lite extra vardagslyxig. Jag ska tillexmpel köpa pizza till kvällsmat. 

 

Jag har tittat mig i spegeln, och jag tror inte att jag har hittat några gråa hårstrån. Inga fågelfötter i ögonvrån heller. Inte känner jag mig klokare och vuxnare heller. Föra bara fem år sen, när jag fyllde 20, tyckte jag 25 var sjukt gammalt och vuxet. Men det är inte jag inte, 

 

Vilken lycka och glädje det är att hitta en rosa klänning! Jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna leva utan rosa. Det skulle antagligen gå, men oj vad det livet skulle vara tråkigt och andefattigt. 

 

 

Åh, jag kunde nästan inte låta bli att lipa en skvätt över det här fem år gamla vykortet jag hittade under mina städtag. Det slängde jag förstås inte.

 

Bort med julen, in med våren! Idag går det nästan låtsas att det är mars, solen kikar fram då och då och fåglarna typ kvittrar! Jag har köpt nya rosa blommor, både äkta och i tyg som jag med gott samvete kan glömma att vattna.

 

 

Det är satans galet hur mycket en människa kan förändras på ett år - jag alltså! Inte för att hela jag, min själva kärna har förändrats så mycket, men några specifika grejer. Som att jag efter fyra dagars förkylningsuppehåll tyckte det kändes asbra att springa ikväll, nästan lyriskt bra! Det är ju så hurtigt att jag nästan vill spy över mig själv, usch vad snuskigt. Ungefär så hade jag tyckt för ett år sen. Nu känner jag mig som Forrest Gump! I en halvtimme ungefär alltså, sen räcker det så bra. 

Nu har jag semester i Ornunga! Det är mycket mer vilsamt att vara här, för jag tänker inte på allt jag borde göra hemma. Typ städa och sånt tråk. Här i Ornunga gör jag bara roliga saker! 

 

Förutom att sitta med raggsockor och läsa på altanen har jag bakat två sorters kakor, gått långpromenad och lagat middag åt Kalle och Stina när dom kom hem från skolan. Falukorv och potatismos. Det kändes hinka vuxet att utfodra skolbarn!

 

Ikväll ska vi se på Idol och sen på Eva&Adam-filmen. Skojigt!