run, Lisa, run!

Det är satans galet hur mycket en människa kan förändras på ett år - jag alltså! Inte för att hela jag, min själva kärna har förändrats så mycket, men några specifika grejer. Som att jag efter fyra dagars förkylningsuppehåll tyckte det kändes asbra att springa ikväll, nästan lyriskt bra! Det är ju så hurtigt att jag nästan vill spy över mig själv, usch vad snuskigt. Ungefär så hade jag tyckt för ett år sen. Nu känner jag mig som Forrest Gump! I en halvtimme ungefär alltså, sen räcker det så bra. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0