Dom senaste dagarna har jag varit sjukt trött och inte känt mig pigg många timmar på dygnet precis. Kanske är det bara vanlig jultrötthet. Med trötthet kommer Illamåendet och spykänslorna tillbaka, tack för det. Om jag varit hemma hos mig hade jag nog spytt på direkten, men eftersom jag är med familjen tvingade jag tillbaka spyet, tog en tablett och gick sen en uppfriskande promenad i snön. 

 

Men inte blev det en vacker vinterselfie för det inte. . .! Tack och lov för smink. 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen är jag i Ornunga och det råder julefrid. Vi har haft minijulafton två eftermiddagar i rad och öppnat paket. Ätit god icke-julmat och ätit riktigt julgodis och pepparkakor. Slappat i soffan och gått promenad och spelat yatzi. Nu är det dags för mig att sova och det ska jag göra till klockan åtta imorgon. Nu är det julefrid!

 

God morgon och god jul! 

Jag är uppe tidigt för att hinna ha julafton i lugn och ro så länge som möjligt innan jag ska åka och jobba. Jag har ätit frukost nummer ett och tittar klart på Mysteriet på Greveholm och Sunes jul. Snart ska jag gå ut och gå en promenad innan frukost nummer två hos Ms föräldrar. Då blir det julklappsutdelning! 

 

Sen hoppas jag hinna slappa en stund innan jag ska äta jullunch med sill och rökt lax (just det, gravad blev det ju . . . ) och ris ala malta. Då hoppas jag att jag har fått i mig tllräckligt med energi för att orka jobba! Jag håller tummarna för att det blir två bra pass, dom senaste veckorna på jobbet har varit tuffa. . . Nog är man värd lite julefrid?

 

Imorgon efter jobbet åker jag äntligen till Ornunga för att fira jul. Så jag längtar!  

Jag står fast vid att det INTE är svårt för M att göra mig glad och lycklig trots graviditetshormoner. Det är bara att göra som jag säger eller ber till punkt och pricka. Hur svårt? 

 

Väldigt svårt upenbarligen och jag tycker att M förtjänar vartenda fult namn han får, för han anstränger sig ingenting utan gör fruktansvärt okänsliga saker!

 

Fruktansvärd sak nummer ett: Jag ber honom köpa rökt lax. Först kommer han hem med en bit varmrökt lax, inte precis vad jag tänkt mig, men jag accepterar misstaget och suckar lite. Så idag, några dagar senare ber jag honom återigen köpa rökt lax. I SKIVOR, i ett platt paket där det står (kall)RÖKT LAX. Och han kommer hem med gravad lax. . . 

 

Fruktansvärd sak nummer två: Jag bad M köpa tandkräm och istället för att köpa det märket vi brukar köpa (zendium) så köper han sensodyne. Detta hände för ett par veckor sen, då suckade jag och accepterade. Idag ber jag honom köpa tandkräm igen och bokstaverar Z-E-N-D-I-U-M i sms:et Sen ringer han från affären och påstår att den inte finns i affären. Jag tror honom inte, men säger åt honom att för guds skull isåfall köpa sensodyne igen om nu min favorit absolut inte finns. Och hem kommer han med en tub Pepsodent!!!!!!!!!!

 

Såna här motgångar klarar jag inte av just nu. Båda dessa fruktansvärda händelser beror enbart på att han är nonchalant och inte tar mina känslor och hormoner på allvar. Om han bara hade ansträngt sig lite och läst ordentligt på förpackningarna och köpt det jag bett honom om, hade jag varit världens lyckligaste.

 

Nu är jag världens olyckligaste och mest hatfulla istället och M är ute och spelar dart. Att han bara kan leva med sig själv. 

 

 

Nu är granen färdig, tror jag. Den har pyntats lite succesivt den senaste veckan. I år bleb det, förutom dom vanliga kulorna, virkad stjärnor! Fint, tycker jag.

 

I år hade jag ovanligt många grenar i granen att pynta. Anledning? Jo, jag har köpt granen! Inte på torget, men hemma i Ornunga av några som odlar och säljer julgranar. Hundrafemtio kronor för en gran, det är ju knappt värt att gå ut i skogen själv och leta när det är så billigt att köpa! Om man nu känner att man kan vara utan själva upplevelsen av naturen och skogen. . .  Och det kunde jag i år. Men något jag inte gjorde innan jag köpte granen var att informera M. Han tycker att det är en hädelse mot hans förfädrar att inte hugga granen i släktskogen. Jag tycker han är fjantig, att ha skog är inte detsamma som att ha julgranar. Nu sponsrade jag ju några andra bönder, och det är väl bra gjort tycker jag. Jo, M blev förfärad en stund över den köpta granen, men han kom ganska snabbt över det.

 

Och fin är den!

 

 

Inatt drömde jag en mardröm. Egentligen var den inte så hemsk, men känslan och paniken!

Jag drömde att det var dags för mig och M att flytta. En kväll var det plötsligt dags, vi hade inte planerat, packa eller förberett något och hade ingen hjälp. Men flytta skulle vi! Så vi började ta saker och lasta in i bilen, det är ju inte så många meter vi ska flytta så vi gjorde så. Och jag insåg att sakerna aldrig skulle ta slut! Hur mycket vi än lastade in i bilen så blev det inte mindre. Och alla smågrejer i kök och lådor som inte var nerpackade eller något och klockan var halv nio, hur skulle vi göra med sängen och sovandet? Dessutom var M inte till stor hjälp alls, han gick hela tiden till datorn och kollade på dart i soffan och kom inte med några praktiska lösningar. Jag blev jättearg och förbannad.

 

Lärdom av den mardrömmen? Packa ner i flyttlådor och ha flytthjälp och skicka iväg M på fotbollsmatch medan flytten pågår. . . 

Idag har jag känt mig sliten men grejat massa ändå - så resultatet är att jag nu känner mig helt död. Jag antar att det kan vara någon biverkan av influensavaccinet jag tog häromdagen och ingenting värre. En förkylning till exempel.

 

Så alltså, trots det har jag städat, gått promenad, tvättat sängkläderna, gjort tre sorters julgodis och sprungit strandpromenaden. Men lugn, jag har legat i soffan och läst i en hel timme och dessutom tillfört kroppen en hel del julgodis. Åh så gott det är! 

 

Men! Jag glömde dagens roligaste, jag åkte till stan och köpte en barnvagn! Det hade jag inte alls planerat att göra än, men när kollegan på jobbet sålde sin Brio Go Next (typ den enda vagnen jag faktiskt sett på och kört) så självklart var jag tvungen att slå till. Verkligen lyckosamt! Jag är sjukt nöjd och det känns deppigt att vagnen inte får plats härinne utan får stå i svärföräldranas förråd till i vår. . . 

 

Nej vars, så blev jag akut kissnödig igen. Ack vad jag längtar efter sängen sen.

 

 

 

 

 

Jag är i Ornunga och upplever lite syskonkärlek, fyra av fem är hemma! Så det ska nog bli en gosig helg. Det blir nog filmkväll nu två kvällar i rad, massa ätande och en del promenader (iallafall för mig), som det brukar bli med andra ord. På söndag ska vi fira mormors födelsedag och äta julbord, jag hoppas verkligen att jag kan äta lika mycket mat trots en bebis som tar plats. 

 

 

En sån dag. Jag håller ju på som bäst med alla papper till försökringskassan för att få graviditetspenning och få gå hem två månader innan bebisen kommer. Bland annat ska jag skriva ihop en bilaga om hur mina arbetsdagar ser ut och beskriva vad som är tungt i mitt jobb. Efter idag tänker jag att det enklaste hade varit om jag haft en kamera på min axel det här arbetspasset, så hade jag lätt som en plätt sluppit besväret med att skriva! Ingen vettig försäkringsmänniska hade efter idag kunnat neka mig. Punkt. 

 

Nejvars, det här var inte den bästa dagen jag har haft på jobbet. Klockan tre var jag på väg att bryta ihop i tårar över datorn, och det är typ första gången på 2,5 år - på jobbet alltså. Det är därför troligt att det psykbrytet beror på graviditetshormoner - som inte pallar att inte få lunch eller för mycket stress. Iförsig var jag inte den enda som höll på att bryta ihop, det var helt enkelt en jobbig dag på jobbet när det mesta går piss.

 

Så ja, idag längtar jag verkligen efter februari och att få gå hem och lägga upp fötterna. Men andra, bra dagar på jobbet tycker jag det ska bli fasligt sorgligt, så det går säkert bra att bara låta tiden gå som den vill.

 

Nu jag jag iallafall hämtat mig efter en hel del sötsaker, mys i fåtöljen och lite frisk luft. Snart ska jag gosa ner mig i sängen och sova till imorgon!