I helgen när jag jobbade tvingade jag M att fixa en gran åt mig (jag önskar mig det i julklapp!). I veckan skulle det bli svårt att hinna med, ansåg jag. För enkelhetens skull bad jag honom köpa en gran. Eller ja, av rädsla av att inte få en fin gran. Aldrig i livet, sa M ungefär, köpa en gran! Vi som har egen skog, vad skulle mina förfädrar säga? Så ja, det slutade med att jag fick M att lova att han isåfall skulle gå i skogen i timmar för att hitta en fin gran till mig. Men tydligen hade han tur och hittade en gran som han tyckte uppfyllde mitt krav redan efter en kvart. Jovars, det var väl en gran som dög, men lite klen var den nog. I jämförelse med våran utegran så är det en riktigt praktgran. Men, en vacker jul ska jag köpa en sån gran jag förtjänar. Jag har inga förfädrar att hålla på bra humör.