Inte blev det något valborgsfirande i år heller precis, nu pga ett litet barn som vill gå och lägga sig klockan sju. Men äsch, det gör mig detsamma. Vi har iallafall haft en väldigt bra dag ute i Ornunga där vi firade Gerdas födelsedag lite i förväg. Medan vi andra åt prinsesstårta så fick hon en bananmuffins med philadelphiaost och bär, det gillade hon jättemycket! 

 

Efter middagen och paketöppnandet gick vi upp till skolgården och lånade gungorna. Det var jätteskoj tyckte Gerda! Så skoj att hon var tvungen att ta en tupplur efteråt, den tredje för dagen. Det är inte ofta det blir så nu för tiden! 

 

 

Det är så knäppt att tänka på hur det var för ett år sen. Då låg jag hemma (i gamla hemmet) och klockade värkar och hade det allmänt tråkigt. Väntade bara på att det skulle bli liite värre så att vi kunde åka in med gott samvete. M stannade hemma från jobbet och fick till och med missa sin fotbollsmatch. Men han tyckte nog inte dagen var helt bortkastad ändå, för vi åt snabbmat till både lunch och kvällsmat. 

 

Jag kommer ihåg att jag låg på soffan och tänkte på det jag hade framför mig. Men nej, dom tankarna ville jag helst undvika. Istället tänkte jag på att tiden går så snabbt och att snart är det över och sen vips har det gått ett helt år. Jag tänkte på att om 365 dagar kommer vi förhoppningsvis fira en ettårs-dag. Så knäppt att vi ska fira en människa som jag inte vet vem det är än. Då var jag förstås fortfarande hoppfullt övertygad om att bebisen skulle få födelsedag i april, på valborgsmässoafton. Men så blev det ju inte.

 

Det är nästan så att jag kan tro att någon snabbspolade tiden, någonstans i hjärnan så känns det som att jag fortfarande ligger i soffan och väntar och liksom fantiserar ihop det här livet. . 

 

 

 

 

Alltså något jag nog får leva med i ganska många år framöver är ett stökigt hem. Att städa är ett ogjort arbete, när jag städat klart är det dags att börja om igen. Gerda är väldigt bra på att stöka ner, om något ligger i en prydlig hög, eller i en korg, så ska det kastas och spridas ut. Jag har inte hjärta att hindra henne, för det är när hon river runt som hon är som nöjdast. Så därför får hon stöka ner och jag städar upp på kvällen när hon somnat.

 

Jag önskar såklart att hennes far kan bli lite bättre på att hålla ordning på sina grejer och hjälpa mig i kampen mot stökighet. Men ack nej, där är vi inte än. 

 

 

Tänk vad skönt om man kunde tjuvkika i sitt barns facit. Alltså ett facit som berättar hur barnet funkar och hur man gör rätt som mor.

 

Det här med att få Gerda att somna i egen säng har haft varierande resultat dom senaste veckorna. Ikväll lät jag Gerda skrika sig till sömns. Jag satt på pallen bredvid såklart, men jag tog inte upp henne som hon bad om. Jag kände på mig att det handlade om att bestämma vem som är envisast i frågan - jag eller Gerda. Det hade varit lätt att ta upp henne och få henne att sluta skrika, men jag vill att hon ska somna i sin egen säng och slippa tänka på om hon kommer ramla ut sängen när/om hon vaknar. Ikväll vann jag men det var asigt jobbigt att lyssna på hennes gråt. Min förstånd tyckte ju att hon överdrev sin sorg em smula, men modershjärtat undrade varför jag lät henne gråta på ett sätt jag egentligen aldrig vill höra. 

 

Nu har hon faktiskt sovit i nästan två timmar utan att vakna. Om jag har tur sover hon tills vi går och lägger oss, det vore skönt. På morgonen brukar hon vara strålande glad när hon vaknar nån gång efter klockan sex, så det hoppas jag hon är imorgon också trots en taskig mor! 

 

 

Om jag skulle ge nyblivna mödrar ett enda råd, så skulle det bli att äta. Med mat i magen och jämnt blodsocker så känns alla prövningar så mycket lättare. Tålamodet blir bättre och man undviker psykbryt.

 

Det här utmärkta rådet borde jag absolut ge mig själv. Jag borde alltid äta på kvällen innan jag går och lägger Gerda. Dom senaste kvällarna har ju läggningarna gått väldigt snabbt och smidigt, så ikväll tänkte jag vänta med att äta tills efter att Gerda somnat,  fast att jag redan var lite hungrig. Ikväll var Gerda visst inte på humör att somna snällt och det slutade med att jag fick äta strax innan nio. Då var jag hungrig minsann efter att ha varit ute och sprungit tidigare på kvällen. Hungern gjorde att jag tyckte mycket synd om mig själv och kände för att dunka huvudet mot spjälorna i Gerdas säng samt gärna adoptera bort barnet en stund. 

 

Eftersom jag varit mor i nästan ett helt år, så lyckades jag ändå hantera situationen. Men jag skällde på mig själv för att jag är så dum och glömmer min egen gyllene regel om att alltid äta först.

Åh det är så skönt nu när Gerda äter samma mat som mig. Efter ett-årsdagen är det ju fritt fram för det mesta i matväg, och japp, jag har tjuvstartat sen några veckor tillbaka. Gerda gillar ju som bekant att äta småbitar själv, så jag behöver inte alltid fixa "bebismat". Jag brukar dock göra storkok med mosad mat/puré att ha i frysen och plocka fram om det behövs. Puré går dessutom lite fortare att äta och det är ju praktiskt ibland. . .

 

Så knäppt, känns som häromveckan jag börjad med potatis&majs-puré. Då kändes det så stooort och komplicerat att börja med riktigt mat. 

Nu vilar jag framför "Smartare än en femteklassare" efter en trevlig påskafton. I förmiddags kom alla mina systrar och hängde med mig och Gerda. Mysigt! Önskar ofta att Maja och Lotta bodde närmare, så vi får passa på när dom är hemma! 

Typiskt oss, vi blev besatta av att komma på var en filmreplik hörde hemma och googlade typ alla Disneyfilmer. Jag hoppas vi kommer på det snart så att vi kan sova gott igen. 

 

På eftermiddagen gick min lilla familj över till Ms föräldrar och åt påskmat hela eftermiddagen. Gott och jag är fortfarande mätt!

 

På vägen hem upptäckte jag att någon mystiskt dragit upp några av mina påskliljor längst vägen. Det var så odiskret att jag misstänker att det var ett oskyldigt barnahyss. Jag grävde ner blommorna igen och förlät. 

 

Imorgon åker vi till Ornunga för mer påskfirande! Jag råkar veta att mamma bakat min favorittårta. . . 

 

 

Idag har Gerda och jag varit med om årets första picknick. Förhoppningsvis inte den sista, men så ofta picknickar vi ju inte.  Men det kanske vi kommer göra mer dom närmaste åren, det är ju mysigt!

 

Gerda och jag gick en fin promenad mot Norsesund tillsammans med Josefine och Pella. På vägen tillbaka hittade vi en fin plätt att fika på! Precis när vi påbörjade promenaden försvann det strålande solskenet och det blev mest mulet igen. Men vi överlevde ändå, man ska frysa lite på våren. Gerda var vaken 2,5 timmar av dom totalt 3 vi var borta. Tur att hon var glad ändå! 

 

Åh, äntligen en ganska bra läggning som inte tog två timmar. Dessutom hade jag laddat upp och ätit innan, så jag hade kanske bättre tålamod :) Iallafall, det verkar som att Gerda just nu vill ha mycket kroppskontakt när hon somnar, så ikväll tog jag upp henne när hon uppenbart var jättetrött och väldigt ledsen. Efter en stund somnade hon i mitt knä (hallå, mysigt, har jag fått en liten bebis igen?) och när hon snarkat en stund bad jag till jesusbarnet, reste mig oääääändligt försiktigt och la henne i hennes säng utan att tappa i henne med en duns! Och hon sov vidare!!! Vilken lycka! 

 

 

Nu har jag ju hela kvällen framför mig - vilka oändliga möjligheter! Vad ska jag hitta på? Hm, jag tror jag gör något spännande som att titta på teve och dricka te. Ja!!!

 

 

Jag har för övrigt haft en ganska trevlig tisdag. M har varit hemma från jobbet pga manlig snuva. Fjantigt, men han är ju man. Jga höll mig iallafall borta från huset, jag orkade inte höra gnäll och vädjanden efter sugrör. Jag gick promenad och när Gerda sov sött gick jag hem till min vän Jennifer och hennes bebis Aston och drack kaffe. Och pratade. Jag satt och gullade med Aston (en liten plutt på 5 månader) medan jag och Jennifer pratade om hopplösa män. Så kom jag på mig själv att gullande kuttra till Aston "ååååh visst är man värdelösa, alldeles usla, dom har man ingen nytta av till nånting! Nej usch för dom". Aston tillhör ju det manliga könet, men till skillnad mot andra är han ju ung och oförstörd och full av hopp. Han verkade inte heller ta illa upp av min harang utan skrattade stort! 

 

När vi gått hem åt vi lunch och sen packade jag in mig och Gerda i bilen för att handla lite grejer på Jysk och Rusta samt toapapper på Coop (M använde slut på allt när han snöt sig, hört talas om pappersnäsdukar?). Jag fick köpt det mesta jag tänkt och Gerda hann aldrig riktigt börja stortjuta, förrän jag packade i varorna från Coop. Lyckad utflykt med andra ord! 

 

Idag har jag haft en ganska trevlig måndag. Jag hann inte med allt ing jag tänkt göra i förmiddags, för Gerda ville inte sova. Men det blev bra ändå, ingen panik.

 

I eftermiddags kom svärmor och Gerdas gammelmorfar på kaffe och kaka. Jag gjorde mig till och använde spritsen till att pimpa kladdkakan. Inte baklade jag idag, men en husmor har alltid färdigt fika i frysen. 

 

April har kommit och här i Västra Bodarna har vitsipporna börjar komma. För ett år sen började jag vänta på att en bebis skulle komma - och inte bara jag! Jag försökte mest leva en dag i taget och göra något roligt och lyxigt varje dag, för snart skulle ett nytt liv komma. Jaja, jag fick ju fortsätta vänta resten av hela april, men det visste jag inte för precis ett år sen. Tur, kanske.

 

Gerda är elva månader och snart fyller hon ett år. Det känns som ett mål - klarar man första året så borde man klara dom återstående 17 åren också, eller?

 

På Gerda är det ganska full fart. Leka och riva ut. Pilla och greja. Vill helst äta själv. Mycket dramatiska känslor när man inte gör som hon vill ha det

 

 

Två tänder har kommit upp den senaste månaden! Det var väl på tiden. Som tur är bits hon inte så värst än, så amningen funkar fortfarande. 

 

Det har gått sådär att sova i egen säng. Dom två senaste kvällarna har hon inte velat somna i sängen och läggningen har tagit lååååång tid. Suck. Så just ikväll ska jag strunta i det, hon får amma till sömns i stora sängen och sova där inpackad bland kuddar och täcken. Jag behöver paus. Vi tar det en annan dag. Så jag hoppas att hon somnar fortare ikväll. 

Just nu känns det som att Gerda håller på att bestämma sig hur hon ska sova på dagen. Eller så är planen att hon sover olika varje dag. Ibland sover hon 30 min på förmiddgaen och lite längre sen efter lunch och eftermiddagen. Andra dagar sover hon 3 timmar på förmiddagen och inget på eftermiddagen. Typ så. Och om jag vill att hon ska sova, då sover hon inte och tvärtom. Japp. 

 

Tur att hon är söt och gullig ganska ofta. Hon brukar inte vara snål med pussarna!

 

 

 

 

Edit 20:30: Hon somnade inte fortare ikväll, det tog ändå 1,5 timma. Dock inget gallskrik. Stor suck.