Om jag skulle ge nyblivna mödrar ett enda råd, så skulle det bli att äta. Med mat i magen och jämnt blodsocker så känns alla prövningar så mycket lättare. Tålamodet blir bättre och man undviker psykbryt.

 

Det här utmärkta rådet borde jag absolut ge mig själv. Jag borde alltid äta på kvällen innan jag går och lägger Gerda. Dom senaste kvällarna har ju läggningarna gått väldigt snabbt och smidigt, så ikväll tänkte jag vänta med att äta tills efter att Gerda somnat,  fast att jag redan var lite hungrig. Ikväll var Gerda visst inte på humör att somna snällt och det slutade med att jag fick äta strax innan nio. Då var jag hungrig minsann efter att ha varit ute och sprungit tidigare på kvällen. Hungern gjorde att jag tyckte mycket synd om mig själv och kände för att dunka huvudet mot spjälorna i Gerdas säng samt gärna adoptera bort barnet en stund. 

 

Eftersom jag varit mor i nästan ett helt år, så lyckades jag ändå hantera situationen. Men jag skällde på mig själv för att jag är så dum och glömmer min egen gyllene regel om att alltid äta först.