Önskar mig själv lycka till, M är borta inatt och imorgon så jag är hemma själv med två barn själv för första gången. Över natten alltså. Än så länge går det jättebra, Gerda och jag har varit ute och lekt och sen tagit en dusch (välbehövligt för båda!). Tage sov i vagnen under tiden och jo, jag glömmer bort honom ibland. 

 

Gerda fick kvällsmat i soffan medan jag åt min i köket och sen nattade Tage och jag Gerda  hon somnade på 1å minuter, hurra! Nu sover Tage i soffan och jag kollar på dvd och äter chips. Jag hoppas att barnen är lika hjälpsamma tills imorgon kväll, helst tack! 

 

I måndags blev Tage 1 månad! Det känns både nyss och för evigt. Jag kommer precis ihåg hur det var att ha honom i magen men det är ju knäppt att tänka att han inte funnits för alltid. 

 

Han är fortfarande en lättsam och smidig bebis. Dagtid sover han större delen av tiden, klunkar lite (mycket) mjölk emellanåt och kikar runt en stund. På morgonen och kvällen är han mer vaken. Medan vi äter frukost brukar han sitta i tripptrapp-stolen och sen när han blir gnällig får han mat och så är det sovdags ute i vagnen, där somnar han av sig själv!

 

På kvällen har jag inte påbörjat några läggdagsrutiner än, det är skönt så länge det inte behövs. Än så länge får han vara med i soffan, där varvas sömn, gnäll och matintag. Men jag tror jag kommer köra på "läggdags" tidigare än med Gerda om han fortsätter sova bra i sin egen säng. På nätterna sover han bra, äter några gånger och somnar oftast om snabbt i sin säng. Dock verkar han ganska morgonpigg, det brukar vara morgon runt halv sex-sex oftast. Efter det är det svårare att somna om. . . 

 

Förra torsdagen var vi på BVC och då borde han 5,5 kilo ungefär. Han fick nästan applåder av både sköterskan och läkaren för att han växer så bra! Tydligen är det vanligt med lite långsammare viktuppgång när man föds stor. Storlek 56 passar fortfarande i bodys, åtminstone de stretchiga varianterna. Byxor har jag haft mest i stl 62 från början, det hade jag med Gerda också. Bättre att ha lite stort än köpa massor av storlekar. 

 

Precis som storasyster så bjöd han på första leendet nästan exakt på 4-veckorsdagen. Så nu försöker man charma mest hela tiden, för det är ju gulligt med bebis-leenden!

 

 

I fredags, den första dagen i mars, hade vi begravning för mormor. Märklig känsla, när man liksom ena minuten vill gå sönder och i nästa måste man vara mor och tänka på barn och annat. Både Gerda och Tage var med, och dom skötte sig utmärkt men mina tankar och uppmärksamhet kan aldrig vara på en plats taget, på gott och ont.

 

Samtidigt som begravningar är hemska så är det ändå nån form av trevligt att träffa folk man sällan träffar, plus äta tårta förstås. Och samtidigt sorgligt att det inte bara kan få vara en trevlig dag när mormor är med.

 

Nu tycker jag mest det känns tomt. I en månad har man tänkt på begravningen och inte längre, nu ska resten av livet levas vidare. 

 

 

 

Idag har jag fyllt 29 år och det har inte firats något speciellt. Jag är inte speciellt förtjust i födelsedagar och ännu mindre i år. Men jag är nöjd med att ha gått en promenad i förmiddags (medan det inte regnade!!) och tagit en varm dusch. Jag har också bytt säng i Gerdas rum och möblerat om, det var skojigt.