Idag har jag haft min rosa klänning på mig hela dagen. Jag har också gått upp tidigt för att åka till Maxi och storhandla, jag har börjat baka och städa inför mitt kalasande på söndag, jag har gjort falafel, planterat pom mina pelargonior och jag har köpt en ny dator. Just nu sitter jag och bekantar mig med den. Tänk, min första egna dator som jag köpt för alldeles egna hederligt förtjänta pengar. Än så länge det dyraste jag köpt. Jag är så vuxen så. Nu är klockan en stund efter tio en fredagskväll och jag tänker gå och lägga mig. Det får man göra när man är vuxen. 

Det finns nästan inget mer nostalgiskt än att baka sockerkaka. Jag är inte särskilt förtjust i sockerkaka, jag tycker den är ganska tråkig och jag bakar det nästan aldrig. Men det är väl därför det känns nostalgisk, jag bakade det förritiden! Jag tänker på när mormor och morfar fortfarande bodde i stan och det fanns ett roligt krypin under trappan där vi hade leksaker. Jag var tre, fyra, fem år och jag brukade sova över hos mormor från tisdag till onsdag och på onsdagsmorgonen cyklade mormor in till stan med mig där bak. Inne i stan fick jag på barntimmar i missionkyrkan, "på mormors jobb" tänkte jag. Där fanns också roliga leksaker och vi sjöng sånger om typ vi sitter i en ring och håller varann i hand. Såna saker. Tillbaka till sockerkakan, jag brukade få stå en stol vid diskbänkan för att kunna vispa. Och fick smaka smet på en sked efter alla moment. Ägg och socker. Ägg, socker, smö, mjölk. Ägg, socker, smör, mjöl. Jag tycker nog mittensmeten smakar godast. 

 

 

 

 

 

Vad man än tycker om katter och småbarn, så är båda sorterna väldigt söta när dom sover.

Idag låter jag Bosse och Nisse snällt sova vidare, men imorgon när jag har dammsugit så blir det kvasten

där bak om dom närmar sig möblerna. 

Åhh idag kändes det precis som julafton när jag vaknade! Förväntan i hela kroppen. Jag sprang ut i regnet flera gånger under förmiddagen för att se om posten hade kommit. Flera gånger låg brevlådan full av endast besvikelse. Så lyckan var stor när jag såg den gula postbilen stanna utanför.

 

Och i lådan låg ett paket! Till mig!

 

 

 

Idag har jag klippt ner mina pelagornior. Det är ett trevligt vårtecken tycker jag, jag får lite hopp om vår och sommar. Om dom här pelagorniorna blir vackra till sommaren återstår att se, just nu är dom inte fagra att se på. Men fram i fönstren måste dom ändå!

 

 Såhär fina grytlappar har jag gjort! Jag är så duktig så. Dom ska jag hänga upp som prydnad, för dom är så fina att jag inte kommer våga använda dom. Och jag tror jag måste säga till M att han är dödens död om han använder dom till att torka upp spilld mat på golvet. Det skulle han kunna få för sig tror jag. 

 

Jag har aldrig varit petig med att fira alla hjärtans dag. Jag är inte sådär mycket för romantik på den nivån. Jag är tråkig, I guess. Men faktiskt så känns det lite tråkigt att åka iväg och jobba ikväll! Jag blir lite avundsjuk på folk som är lediga på kvällarna (framförallt fredagskvällar) och alltid kan fira sånt som Alla hjärtans dag om dom vså önskar. Bara för att jag inte kan, så blir jag sugen på att vara hemma och göra något mysigt. Suck!

 

Åh vad besviken jag blev när jag vaknade idag! Jag vaknade lycklig och alldeles over excited, sådär man gör innan man inser att den lyckliga händelsen var en dröm. Jag drömde att Dawson's creek skulle börja på teve igen. Den mest perfekta amerikanska urlöjliga tonårsserie som finns. Jag har förgäves väntat på och längtat efter att den ska gå att köpa på dvd. Se Dawson's creek på datorn duger inte. Åtminstone inte med den här datorn. . . Iallafall, jag blev så ledsen.

 

Jag får leva på den gången min lycka var sann. Det var när jag var sjutton år, och allt var piss och jag var så olycklig som man bara kan vara när man är sjutton. Och då! Då kom det reklam på teve att Dawsons creek skullebörja på teve! Min mage fylldes av lyckliga bubblor, hurra, och jag fick något att leva för igen. Varje eftermiddag efter skolan kom jag hem och såg på Dawson's Creek. Det räddade min höst. Så den serien har en speciell plats i mitt hjärta. 

 

 

 

Men, jag lovar, jag är den första att hålla med om hur fruktansvärt töntig den är. 

 

Idag åkte jag till Ornunga, jag är himla glad för det var en månad sen jag var här hemma sist. Att köra till Ornunga känns så bra att jag måste föreviga färden!

 

Jag börjar med att berätta om hur man får extra motion i vardagen. Lätt som en plätt - man använder inte sin hjärna! Jag får massor av motion på det sättet, oftast på jobbet såklart. I eftermiddags när jag slutade jobba var jag mycket lycklig, både på grund av en fantastiskt skojig nyhet och för att jag slutade klockan tre. Så jag åker ner till omklädningsrummet i källaren och byter om i lugn och ro. När jag är färdigpåklädd och ska gå upptäcker jag att jag inte har min ryggsäck. Konstigt tyckte jag och ville typ svära på att jag haft med mig väskan ner. Men den stod väl tydligen kvar uppe på avdelningen. Svordomar, pust och stön sa jag och släpade mig upp igen. Men gissa! Väskan var inte där! Den kom inte fram fast jag stod och gapade tomt en stund. Så var tusan fanns min väska? Borta, stulen,förintad? Jag släpade mig tillbaka ner till omklädningsrummet, tänkte att jag kanske låst in den i skåpet utan att tänka på det. Mern det gjorde den inte, för det första jag ser när jag kommer in i omklädningsrummet är min rosa fjällrävenväska som står prydligt på stolen bredvid mitt skåp. Jag glömde både att använda hjärnan och att titta bakom ryggen när jag upptäckte att ryggsäcken var borta. 

 

Och till den skojiga nyheten: Jag har blivit tillsvidareanställd! Tillsvidare? Betyder det föralltid? Frågade jag chefen när hon berättade det. Jag tänkte att det var bäst att vara alldeles säker på att det var sant. Så nu är jag himla glad! Det här måste jag nästan fira på något sätt, än så länge har jag bara handlat mat. Men jag vet inte riktigt vad jag kan hitta på här i min ensamhet. Äta en extra ruta choklad? Eller virka en till mormorsruta? (Den slags rutan är väl mer nyttig) Se på Sex and the City? Googla på Ryan Gosling? Det är frågan det. 

 

Titta vad fint jag har virkat! Jag är ganska så stolt över mig själv faktiskt. Man kan säga att jag är lite nyförälskad i att virka. Jag har inte precis haft ett riktigt intresse förut. Som man svarar när folk frågar vad vad har för fritidsintressen. Istället för att svara att jag gillar att läsa Förnuft och känsla och baka chokladkakor och lyssna på fågelkvitter blir det mest att jag säger ööhh...? Så nu bara längtar jag tills nästa gång någon frågar mig vad jag gillar att göra. 

 

Jag kände nästan inte igen mitt hem när jag kom in ifen efter en promenad. Först tänkte jag att det berodde på att jag städat - men sen kom jag på att det var för att solen sken! Solljus har inte synts till inomhus på väldigt, väldigt länge. Vad fint allting blev! Särskilt som jag redan dammat, annars kan ju otrevliga saker avslöjas i solsken. . . Himla trevlig dag iallafall, fåglarna kvittrade och allt och det luktade åtminstone lite vår.

 

Ps. Var det någon som såg att tulpanerna inte är äkta? Dom ser riktigt riktiga ut om nu frågar mig. Jag kunde inte låta bli att köpa.