Jag hde hoppats på vår, men det ska tydligen vara vinter att tag till. Såklart, det är ju knappt februari, men man slutar aldrig hoppas. . . Men det är bara glömma våren och tycka snön är fin. Idag har Stina och jag åkt pulka i backen och så har jag gått (pulsat) promenader i snön. Ganska mysigt, okej. 

 

Åh vad jag skulle vilja leva i en värld där ingen sport visas på teve. Helst inga finska nyheter heller, om vi nu bara pratar teve. Gärna inget på danska heller. 

 

Jag har försökt ha en trevlig ledig dag, men det är svårt i den här januari-stämningen som råder i mitt sinne. Träligt, smutsigt, tråkigt. Jag försökte muntra upp mig genom att baka en kladdkaka, men jag tyckte inte det var gott. Kanske åt jag för mycket smet. . . Tur är att jag inte är deppig på ett Bridget-Jones-bara-ligga-i-soffan-sätt, utan jag känner faktiskt för att röra på mig, springa och gå några mil helst. Och sen äta kladdkake-smet, förstås. 

 

 

(Ja, jag vet att barnen i Afrika har det värre än jag).

Jag sitter och tänker bitterheter. Som att

1. Det är halt ute och ändå får vi in massor av patienter som ramlat och brutit sig inomhus. 

2. Katten spyr på mattan och pricker in den vita randen istället för en av dom mörkrosa. Så onödigt.

 

Ja allså. Efter fredagskvällen och denna förmiddagen på jobbet har jag huvudvärk, det är inte så konstigt. Jag känner inte direkt att jag har en fritid just idag, utan jag rehabiliterar kan man säga. I soffan, med kolhydrater. Jo, jag ska gå en promenad och jag ska duscha, men sen nada mas ikväll. M är i Halmstad över natten, och tur är väl det, för jag tror inte det hade gått att ha en trevlig konversation med mig.

 

Tack, nu har jag klagat bort lite huvudvärk!

Bort med julen, in med våren! Idag går det nästan låtsas att det är mars, solen kikar fram då och då och fåglarna typ kvittrar! Jag har köpt nya rosa blommor, både äkta och i tyg som jag med gott samvete kan glömma att vattna.

 

 

M är borta i helgen, så jag passar på att kolla på filmer jag gillar och som man inte kan se tillsammans med honom, han bara förstör stämningen. Ikväll ser jag på the notebook för kanske tionde gången. Japp, jag dreglar fortfarande över Ryan Gosling (Noah) för HAN ÄR SÅ SNYGG OCH VACKER!! Det är patetiskt, men jag kan inte hjälpa det, Noah är min drömman tusen gånger om. Kom igen liksom, han bygger världens finaste hus, själv! Jag är säkert sjukt ofeministisk, men jag gillar verkligen händiga män. När dom ser ut som Ryan Goslng, alltså. . . 

 

 

Ibland får man till drömfrisyren! 

 

Känslan att hitta en underbar, virkad pläd för 50 kronor är delad. För det första blir jag glad, typ överlycklig, för jag vet vilken tid och möda det är att göra en sån här pläd. Så även om jag kan virka en själv, så självklart köper jag pläden som kostar nästan ingenting och kunde ha kostat många, många pengar! (enligt mig). Ja, och det är den andra känslan. För det känns lite skamligt att köpa något för så lite pengar, när det är värt så mycket mer. Den kostar liksom mindre än en sallad till lunch. . . 

 

 

 

Igår förmiddag åkte jag till Ornunga för en stunds semester och vila från det vardagliga livets plågor. Sen dess har jag bland annat varit med om nästan alla slags väder.Det började med en spännande bilresa hem.. Det snöade när jag startade färden men ganska snart övergick det i slaskregnande och snömodd. Jag körde på E20 och funderade på om jag skulle svänga av vid Bälinge eller fortsätta E20 över Vårgårda mot Ornunga. Jag antog att vägen över Kärtared skulle vara sämre än E20, men det var ganska mycket trafik och dessutom är vägen sjukt tråkig. Det som gjorde att jag svängde av i Bälinge var att jag kom att tänka på hur många dödsolyckor som skett på E20-sträckan mellan alingsås i Vårgårda. Jag kom inte att tänka på en enda som hänt i Kärtared. Alltså var det ett lätt val. Fast ja, vägen var värdelös. Det började okej, men ju längre jag åkte desto mer snö var det på vägen. <en blandning av slask och modd och jag tror sladd-varnings-lampan (eller var den heter) lyste nästan hela tiden. Men jag körde så långsamt och säkert att det mest var spännande och alla andra bilar körde också försiktigt. Det hade ju liksom inte hänt på E20, där kör massor av folk som puckon och det är mycket troligare att jag hade dött där. Vad hade det gjort om jag sakta glidit ner i diket i Kärtared? Inte så mycket egentligen, fast det hade varit ännu mer peace of cake om inte pappa hade varit i Thailand. Men iallafall, jag kom tryggt fram till Ornunga!

 

Tillbaka till vädret. Under dagen fortsatte det slaskregna för att till sist ösregna. Jag vätte ner nästan alla mina kläder när jag var ute på promenad. På eftermiddagen slutade det droppa och jag såg till och med blå himmel! Istället började det blåsa och på natten hade det blivit storm. Jag sover alltid gott när det blåser. Morgonen efter gick jag en promenad på skogsvägarna och det var massor av träd som blåst ner. När jag kom in igen började det snöa och när jag lämnade Ornunga såg det ut som ett julkort. Jag tog E20 tillbaka till västra bodarna. Ingen snö där. 

 

Det var min helg i väder!

 

Jag är inte den som låter bli att njuta av en fredagskväll på egen hand! Å andra sidan hade M och jag aldrig hängt ihop så här länge om jag inte hade gillat att vara ensam. . . Men iallafall, det är ju inte varje vecka han sover borta! VIlket är lika med att jag får en hel kväll själv plus får sova själv! Det är trevligt att sova själv ibland, tycker jag, man sover på ett helt annat sätt. M råkar nämligen vara en sån som pratar i sömnen och trängs. . . 

 

I eftermiddag har jag tagit en powernapi fåtöljen och sprungit en sväng (i regnet, usch fy!) för att ladda upp inför kvällen. Jag vill ju inte somna framför teven vid nio precis, det vore förargligt. Snart ska jag äta god kvällsmat. När jag var i affären kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle köpa en laxbakelse eller göra pommer med buffalo wings, så jag bestämde mig för att äta båda! Det var tur att jag köpte laxbakelsen också, för der var typ tio pommes kvar i frysen. Så det blir en bra måltid!

 

Och till efterrätt blir det popcorn, te och virkning. Hurra, vilken kväll! :)

 

Jag vet inte riktigt hur det kom sig att jag började städa under sängen. Jag tror det började så att jag fick krupp på alla kläder som låg slängda på Ms sida och skulle vika ihop några tröjor och lägga i lådan under sängen. (Ja, vi måste ha förvaring under sängen annars har vi ingen plats). Men det var inte bara att vika ihop, iallafall inte om man heter Lisa och gillar ordning och reda. För i Ms låda var det kaosigare än kaos. En enda röra. Jag. Fattar. Inte. Det. Komplicerade. Med att bara vika ihop fint. Så fast det är emot mina principer så började jag organisera i Ms låda! Det varar åtminstone i en dag eller två. Men medan jag städade så såg jag att lådan drog med sig misstänkt stora dammråttor ut. Dags att dammsuga under sängen, suck. . . Den här gången gjorde jag det ordentligt! Med min muskelstyrka kånkade jag ut båda lådorna ut från sov rummet, och det är minsann inte lätt! Så hämtade jag dammsugaren och knäböjde vid fotändan av sängen och stack in huvudet. Och blev jäkligt förbannad. Både Ms och min halva under sängen var full med damm, helt acceptabel. Men golvet på Ms sida var DESSUTOM fullt med papperslappar,tidningar, snytpapper, godispapper, pennor, visselpipor, en cocacola-förpackning, en kartong som innehållit chokladflarn och så minst femtio kronor i småpengar. Dessutom en mindre summa i danska mynt. Allt detta har M antingen med flit gömt under sängen eller på något sätt fått att hamna där. Jag fick alltså kravla mig in under sängen och samla ihop allt detta, det gick ju inte dammsuga upp. Hela tiden kallade jag M för fula saker. 

 

Så vad som började med att jag skulle vika ihop två tröjor utvecklade sig till något helt annat. I bästa fall kan man kalla det ett ofrivilligt träningspass. 

Senaste tiden, eftersom vi har planer om nytt hus, så har jag fått höra mycket om vad som är praktiskt och inte i ett nytt boende. Vad som är bra och dåligt och önskvärt. Ingen har ens nämnt att två enkelsängar vore MYCKET mer praktiskt och lättstädat än en dubbelsäng. Det har jag kommit på alldeles själv. 

På virkningsfronten har jag ägnat hösten åt julklappar. Man blir aldrig för gammal för att tycka det är fantastiskt skojigt att ge bort saker man gjort själv. Jag har bland annat virkat halsdukar på löpande band, det är asigt kul. Jag har ungefär tusen idéer till på halsdukar, så det dröjer många år tills jag behöver grubbla på julklappar. Fast jag borde kanske virka till mig själv, folk kanske tröttnar på virkat. . . Iallafall, här är några av halsukarna jag virkat! Som dom ser ut på mig, jag hoppas dom ser snyggare ut på människorna som fick dom.

 

Nya året kom utan dramatik. Jag låg och sov på tolvslaget. Jag trodde faktiskt att jag skulle vakna av raketsmällar och se några från sängen genom fönstret, men jag sov som en stock! Skönt, det kanske blir en ny tradition att sova. Men man jobbar bara nyår varannat år, så nästa år (eller ja, faktiskt i år om 363 dagar...) så jag får hitta en annan bra ursäkt för att sova på tolvslaget, antar jag.

 

Vi hade en trevlig nyårskväll på jobbet. Vi hade beställt upp mat från köket som var riktigt god och åt glass till efterrätt, vi fick sitta ganska ostörda en stund. Det slår faktiskt förra året när M och jag åt burkräkor. Det var inte min idé det där med burk. Så det var helt okej att jobba.

 

2014 var väl ett år som alla andra. Mest bestod det av drömmar om nytt boende och väntan. Om jag hade vetat förra 2 januari att vi fortfarande kommer få vänta lääänge till, så hade jag nog hoppat i sjön. Eller övertalat M att leta efter hus i Norrland! Jaja, det var det pissiga med året, några bra saker var del väl också. Jag lärde mig virka och började springa och båda grejerna har förbättrat mitt liv tror jag!

 

Så nu ska jag göra som jag brukar i januari. Jag ogillar verkligen januari, så jag fortsätter låtsas att det är december någon vecka till. Vattnar granen lite extra och gör mer julgodis och behåller decemberbilden i min månadstavla. När ungefär halva januari gått så börjar jag låtsas att det är vår! Då ska jag köpa tulpaner och städa. 

 

Och så ska jag verkligen hoppas att nästa januari har lite mer förväntningar att bjuda på.