Jag vet inte riktigt hur det kom sig att jag började städa under sängen. Jag tror det började så att jag fick krupp på alla kläder som låg slängda på Ms sida och skulle vika ihop några tröjor och lägga i lådan under sängen. (Ja, vi måste ha förvaring under sängen annars har vi ingen plats). Men det var inte bara att vika ihop, iallafall inte om man heter Lisa och gillar ordning och reda. För i Ms låda var det kaosigare än kaos. En enda röra. Jag. Fattar. Inte. Det. Komplicerade. Med att bara vika ihop fint. Så fast det är emot mina principer så började jag organisera i Ms låda! Det varar åtminstone i en dag eller två. Men medan jag städade så såg jag att lådan drog med sig misstänkt stora dammråttor ut. Dags att dammsuga under sängen, suck. . . Den här gången gjorde jag det ordentligt! Med min muskelstyrka kånkade jag ut båda lådorna ut från sov rummet, och det är minsann inte lätt! Så hämtade jag dammsugaren och knäböjde vid fotändan av sängen och stack in huvudet. Och blev jäkligt förbannad. Både Ms och min halva under sängen var full med damm, helt acceptabel. Men golvet på Ms sida var DESSUTOM fullt med papperslappar,tidningar, snytpapper, godispapper, pennor, visselpipor, en cocacola-förpackning, en kartong som innehållit chokladflarn och så minst femtio kronor i småpengar. Dessutom en mindre summa i danska mynt. Allt detta har M antingen med flit gömt under sängen eller på något sätt fått att hamna där. Jag fick alltså kravla mig in under sängen och samla ihop allt detta, det gick ju inte dammsuga upp. Hela tiden kallade jag M för fula saker. 

 

Så vad som började med att jag skulle vika ihop två tröjor utvecklade sig till något helt annat. I bästa fall kan man kalla det ett ofrivilligt träningspass. 

Senaste tiden, eftersom vi har planer om nytt hus, så har jag fått höra mycket om vad som är praktiskt och inte i ett nytt boende. Vad som är bra och dåligt och önskvärt. Ingen har ens nämnt att två enkelsängar vore MYCKET mer praktiskt och lättstädat än en dubbelsäng. Det har jag kommit på alldeles själv.