I år blev ju julen inte riktigt sim vanligt, men det blev bra ändå! Det var ganska skönt med en lugn julafton, vi var en sväng hos Ms föräldrar men annars bara hemma. Det var helt okej att slippa åka iväg nånstans, för att inte tala om att äta julmat hemma och slippa tänka på kladdiga och matvägrande barn. 

 

På juldagen åkte vi till Ornunga, åt mat och öppnade julklappar. Resten av helgen hände inte mycket. Jag börjar bli riktigt slö nu, så det passade bra! 

 

 

Den här hösten har bara flugit förbi. Ganska lugn till en början, Tage trivs på förskolan efter några första veckor med tårar vid lämning, men nu verkar han älska förskolan precis som Gerda. Gerda har varit väldigt nöjd med att få gå långa dagar på förskolan och äta frukost och mellanmål där. Jag har faktiskt inte så mycket minne av vad vi gjort mer i höst, antagligen inte så mycket utöver att jobba och däremellan hålla hemmet i någorlunda skick. . . 

 

Sen började ju covid öka igen, och det kändes ju av både på fritiden och på jobbet. Det har varit så trevligt att jobba med ortopedpatienter igen, men det betämdes att vi skulle ställa om till epidemiavdelning igen när det blev behov. Så i några veckor har vi haft drygt halva avdelningen med covid-patienter. 

 

Men nu har jag jobbat mitt sista jobbpass på ett bra tag, och det är väldigt blandade känslor. Det är såklart skönt att slippa masa mig iväg till jobbet och ha tider att passa, och visst skulle det vara tungt för kroppen att fortsätta jobba längre. Men att jobba som sjuksköterska saknar jag, i dessa tider känner man att man verkligen gör nytta till skillnad mot vad jag gör hemma just nu. Men framförallt kommer jag sakna mina kollegor, mitt sociala lov har jag ju på jobbet. Jag känner mig väldigt bortkopplad från livet och onyttig när jag bara sitter hemma. Jag försöker vara en tålmodig och trevlig kör när barnen är hemma men det går sådär ärligt talat. 

 

Just nu är det ju gråare än gråast ute och inget roligt g0r att planera. Jag försöker njuta av decembermys, men det är ju lite sorligt när barnen pepparkakor eller Snickers smakar som det brukar - himla elaka covid! 

 

Men jag hoppas livet kommer kännas lite bättre och mer inspirerande snart, det finns absolut hopp!