clementiner <3
Det bästa med hösten kan väl vara att clementinerna kommer. Eller satsumas eller vad nu det rätta namnet är. Iallafall. Det är nog bästa och godaste frukten och utan clementiner skulle det inte kunna bli jul till exempel.
I jakten på den perfekt goda clementiner kan man smälla i sig ganska många!
pulled pork.
Idag har jag lagat pulled pork. Inte så snyggt namn att översätta (draget fläsk), men det syftar väl på att man ska kunna dra isär köttet när det är klart. Det här tog hela dagen att laga, men jag behövde bara aktivt lägga ner typ tio minuter! Sen skötte det sig själv i ugnen. Sån matlagning gillar jag! Och gott var det också, tänka sig.
1,2 kg fläskkarré och paprikapulver, salt&peppar att gnida in med.
lök, vitlök, barbecuesås, vatten, 1 köttbuljongtärning. in i ugnen på
125 grader 6-7 timmar.
och så ska det ätas all american med coleslaw och majskolv.
att lägga köttet i hambugerbröd hoppade jag över.
duka till frukost.
Jag vet inte om det har med min generation att göra, eller om det bara är personligt, men jag har inte den där förmågan att duka ett fint frukostbord. Sånt som man ser på film eller som mormor gör när jag är där. När allt är upplagt fint på fat och assietter istället för direkt ur plastförpackningarna och ingenting onödigt finns på bordet. Fast jag vet inte, mormor kanske inte heller dukar fint när hon äter själv. Tänk om hon dricker juice direkt ur förpackningen? Och maybe baby kommer jag också att duka fint när jag har barn. Eller barnbarn, så har jag tid att lära mig. . .
fejka mera.
Jag har köpt ett fejkljus! Jag vågar väldigt sällan tända levande ljus, jag blir gråhårig med en gång av att fundera på om jag har släckt ljuset eller ej. Och på köksbordet finns ju inte i världen att kunna ha ett riktigt ljus på, jag sitter alltid med böcker eller tidningar under måltiderna och det verkar inte som en bra kombination. Så ja, här har jag gått och överlevt ganska många år utan tända ljus, men nu har jag köpt ett med batterier!
Och jag tycker nog att det är nästan lika mysigt som med ett riktigt. Förutom juldoften när man släcker det, det får väl saknas.
dö i stormen.
Igårkväll var det storm som sagt. Men jag tycker inte att stormen drabbade Alingsås särskilt hårt. Jag förväntade mig det värsta när jag slutade jobba halv tio. Men det var väl mest regn tyckte jag, och visst, kanske några hårda vindpustar. Jag var inte speciellt bekymrad.
Men när jag körde på E20 mot västra bodarna ringde min telefon alldeles galet. Jag svarade inte eftersom jag inte gillar att köra och prata i telefon samtidigt, och verkligen inte när det är mörkt och regnar. Det kändes som jag ville koncentrera mig på vägen, I guess. Men när jag tryggt hade parkerat hemma såg jag efter vem som ringt, och det visade sig vara min lilla mormor. Jag ringde upp henne medan jag gick in i huset, och fick genast höra lättade tacksägelser och halleluja för att jag var hemma och vid liv. Stackars mormor, hon hade visst inbillat sig att jag skulle blåsa bort eller dö i stormen på något sätt. Jaja, jag lugnade mormor med att jag levde och skrattade lite när jag lagt på. Men det är väl gulligt när folk bryr sig om en.
Folk ja. När jag lagt på och går mot sovrummet hör jag de mest högljudda snarkningar. Som visar sig komma från M, såklart, vem annars? Och då blev jag faktiskt lite stött! Det var en sån kontrast i mitt liv. Mormor som inte kan sova fyra mil bort innan hon vet att jag är hemma, och så ligger min själs älskade och snarkar lugnt och fridfullt i sängen! Helt oberörd över att jag hade kunnat dö i stormen!
fredagskväll, upp och ner.
Har haft en trevlig fredagskväll på stan med Hannah. Vi parkerade oss på ett café och fikade både huvudrätt och efterrätt. Det var en välbehövlig kväll, att få prata om livet med en vän som nästan alltid tycker och tänker precis samma som jag!
Jag ångrar bara att jag inte tog in på hotellet i alingsås och tillbringade natten där. För tusan vad tråkigt det är när man kommer hem glad till humöret, och så träffar man en människa som bara trycker ner en till bottenhumör igen. Bajs på sånt.
tanten hemma.
Jovars, jag är väl lite tantig. Jag tvättar mina fönster, ger blommorna näring ibland och jag kokar mina disktrasor när dom börjar lukta snuskigt.
Ända sen jag var typ femton år har jag nog längtat lite efter att få vara tantig. Bli vuxen och få leva tråkigt och vardagligt. När jag var femton var det svårt att säga nej. Jag trodde att man inte kunde vara femton och stanna hemma, istället följde jag med. Det var väl rätt på sätt och vis, för när man är femton får man inte vänner genom att stanna hemma. Så många gånger var jag på ställen och med folk jag inte ville vara, som jag inte kände mig hemma med och jag undrade vad jag egentligen gjorde där.
Jag är nog sjukt tråkig och tantig. Jag drömmer varken om att resa världen runt eller tjäna mycket pengar (men jag säger inte usch nejtack till att vinna några miljoner). Jag har inga större drömmar än att ha ett eget hem, ett sånt där jag känner mig hemma. En man och några barn vore väl inte så tokigt heller. Och så kissarna Nisse och Bosse såklart och kanske någon till. Så ska jag gå omkring därhemma och och inte göra så mycket, som att vattna blommor och koka disktrasor.
ut i regnet.
Jag är sådär pepp på att traska till stationen i regnet. Jag vill hellre stanna härinne tack snälla.
Men det går inte, för jag ska jobba ikväll. Så det är bara till att dra på sig regnkläderna.
Marsch pannkaka!
puss och gos.
llOch såna här får man aldrig nog av. Iallafall inte jag.
mer om hösten.
Tusan vad det har blivit höst på bara några dagar. Nästan alla löv har ramlat ner och till på köpet regnar det också. Det var två veckor sen jag var hemma i ornunga sist, och jag minns det som att det nästan såg ut som sommar då
.
Men jag kan tänka mig att det är jag som minns lite fel.
snälla barnbarn.
Hemma i Ornunga! Här tar jag en välförtjänt helg.
Förmiddagen tillbringade jag i snällt-barnbarns-anda tillsammans med Lotta. Vi klädde om mormors matsalsstolar. Dom har hon haft i ungefär 100 år, så i samband med flytten upptäcktes att dynorna var ganska smutsiga och solkiga. Och eftersom mormor har händiga barnbarn (jag har väl mer en önskan om att vara det kanske), så erbjöd vi oss att klä om dom. Sagt och gjort, så tillbringade vi någon timme eller två på knä i mormors vardagsrum. Det gick fakstiskt förvånansvärt fort när vi var två. Det pilligaste var hörnen där stolsryggen sitter och om tusen år när dom här stolarna kanske grävs upp ur gjorden av arkeologer, kanske dom drar slutsatsen att här har snälla barnbarn varit framme och inga proffs. . .
Men jag tycker ändå att stolarna blev O, så tjusiga! Riktigt snyggt faktiskt. Och det tycker förstås mormor också, åtminstone har hon inte hjärta att säga annat.
Coleslaw.
Alltså coleslaw, världens godatse. Skulle nog kunna äta det jämt. Och det ska jag nog göra när jag tänker efter. Vitkål ska ju vara väldigt nyittgt. Och det där med gaser i magen har jag inte märkt av, jag tror det är en myt.
Jag gör coleslaw med turkisk yoghurt, lite majonäs, några droppar citronsaft och så lite salt och peppar. Ibland har jag morot i också. Men det allra godaste är med äpple i, tycker jag!
den andra teven.
Det var både en välsignelse och en förbannelse den dagen vi (jag) köpte en till teve. Jag insåg att livet tillsammans skulle bli lättare att leva, eftersom jag med en till teve kunde få se på Äntligen Hemma eller Dr Quinn så mycket jag vill samtidigt som M ser på alla fotbollsmatcher och sportfjantnytt på kvällarna. Fjärrkontrollen behöver vi inte slåss om. Så av den anledningen var teve nummer två en välsignelse.
Förbannelsen i det hela var att den nya teven var tvungen att stå i sovrummet, det fanns liksom ingen annan bra plats. Och det kan jui bland vara trevligt med en teve i sovrummet. Typ när man är sjuk och eländig eller när jag är ensam hemma om kvällarna och tycker liksom att det är för stort och läskigt i vardagsrummet. Då är det helt okej med teven i sovrummet. Men det gjorde att mina och Ms kvällsritualer krockade fullständigt. Jag har sen jag var sju år alltid avslutat dagen genom att i tystnad läsa en stund i en bok. Det får mig att varva ner och somna. M däremot, han gillar att avsluta dagen med att se något meningslöst på teve, som då sportfjantnytt och sånt som går på sexan. Och det får jag krupp av, jag kan inte alls koncentera mig på att läsa eller koppla av och jag får nästan panik ibland. Ärligt talat, den del kvällar funderar jag på att slänga ut fjärrkontrollen (eller kanske teven) genom fönstret.
Vissa kvällar känns problemet större än andra. Som när jag har haft en krävande dag på jobbet och helst inte vill höra ljudet av människoröster något mer, inte ens ur en teve. Eller när det är sport, det är allra värst, det ljudet kan jag absolut intre sålla bort.
Jag har tänkt att det här nog är vår relation som prövas, hur bra vi kan kompromissa med varandra och så vidare. I vilket fall är det en prövning för mitt eget humör, att jag får öva mig på att andas djupt och tänka inte mörda, inte mörda.
fasligt mörkt.
Fasligt vad mörkt det har blivit helt plötsligt. Jag har uppenbarligen inte alls hängt med i hur tiden går. Ikväll när jag var ute och gick upptäckte jag att solen går ner precis klockan sex. Det är väl precis tillräckligt sent för solen att gå ner. Så här års undrar jag alltid hur jag kommer orka med vintern när det blir mörkt redan vid tre. Men tyvärr kan jag inte göra något åt hur jorden är skapad, så därför tänker jag bara ta fram min burk med D-vitaminer och typ se glad ut!
är det söndag idag?
Det händer att jag inte har en aning om vad det är för veckodag. Det blir så när man jobbar som jag, vardagar och helger lite hur som helst. Jag gick med en riktig tisdags-känsla i kroppen tills jag satte mig ner med datorn för att läsa bloggar och möttes av rubriker som "härliga söndag!". Alltså, det är visst söndag idag.
Jag ska jobba ikväll, sista passet för helgen. Så jag sitter mest och fördriver tiden tills det är dags att göra sig iording och kila iväg. Jagt gör absolut ingenting vettigt när jag ska jobba kväll. Kanske dammsuger och vattnar blommorna på sin höjd. I somras brukade jag sola. Det var skönt när man kunde tillbringa all ledig tid utomhus.
För just nu är det inte så hemtrevligt hemma. Faktiskt inte det allra minsta. M har väldigt mycket med fotbollen just nu, vilket betyder att han absolut inte, aldrig, no way hinner plocka undan en endaste liten strumpa efter sig. Sånt får vänta tills säsongen är över. Och näej, jag har ingen lust att lägga ner mer tid på att städa undan efter sånt manfolk. Jag vill göra andra saker än att städa när jag är hemma. Typ göra ingenting.
Det här med att bo tillsammans och hjälpas åt, vara jämlika är himla svårt faktiskt. Det borde vara ganska enkelt och självklart tycker jag. Så vad gör man? Skriker,gråter, bönar,slår? Följer pensionärstrenden (som jag observerat på jobbet) och blir särbos?
Idag är det söndag.
en ledig onsdag.
Den här onsdagen har jag varit ledig. Det är skönt att vara ledig en onsdag, även om den har den betydelsen att jag ska jobba hela helgen. . .
Det har varit en lagom höstig dag, först nu ikväll började det regna och det känns helt okej att med gott samvete bara rulla ihop sig i fåtöljen. Annars har jag mest unnat mig att sträckläsa mina böcker och gått omkring i huset och husmorat i allmänhet. Äntligen fick jag inspiration att städa kylskåpet och skafferiet. Det var verkligen nödvändigt, jag hittade ett och annat luddigt längst in i kylskåpet. Så går det när man inte är paranoid och slänger all mat på dagen det går ut, utan tänker att "det där håller nog ett tag till!". Och så händer det att man glömmer bort det. . .Tills man rensar nästa gång!
Och det värsta husmoriga av allt, ikväll strök jag mina nytvättade sängkläder. Det är stora grejer, verkligen en onödig lyx som jag inte gör ofta. Alls. Stryka tillhör inte mina mest prioriterade hushålssysslor. Men det kommer bli så himla lyxigt skönt att gå och lägga sig ikväll!
Klaustrofobi i skogen.
Det är så himla skönt att vara utomhus. Speciellt på hösten och speciellt
efter en lång dag på en sjukhusavdelning. Och speciellt i skogen.
Det finns inte så mycket skog i vb, inte som jag har växt upp med.
Överhuvudtaget känns det instängt i vb ibland, omringad av E20, järnvägen och så sjön.
Lite klaustrofobikänsla får jag ibland faktiskt. På väldigt många sätt tänker jag ju
mig att det är här jag ska bo kvar en stor del av livet, men när jag tänker på
klaustrofobin och bristen på trevliga promenadvägar får jag lite ångest. . .
Men det är ett I-landsproblem och som tur är kan jag åka hem till Ornunga och hälsa på i skogen!
klänning.
Det är nånting med prickigt svartvitt som inte går att motstå.
Le och var glad!
Två ganska jobbiga dagar har det varit på jobbigt. Sådär att man känner sig alldeles snurrig i huvudet för att man måste tänka på tusen saker samtidigt. Sådär lite gråtfärdig och ont i magen för att man knappt har hunnit kissa. Det enda som hjälper såna här dagar är att ta ett djupt andetag, tänka på roligheter och solsken och dra upp mungiporna fast dom helst vill neråt. Le och var glad!
Och när man kommer hem kan man ta till botemedel som att dricka starkt te ute i solen och hänga framför teven resten av kvällen.
