Hemma i Ornunga! Här tar jag en välförtjänt helg. 

Förmiddagen tillbringade jag i snällt-barnbarns-anda tillsammans med Lotta. Vi klädde om mormors matsalsstolar. Dom har hon haft i ungefär 100 år, så i samband med flytten upptäcktes att dynorna var ganska smutsiga och solkiga. Och eftersom mormor har händiga barnbarn (jag har väl mer en önskan om att vara det kanske), så erbjöd vi oss att klä om dom. Sagt och gjort, så tillbringade vi någon timme eller två på knä i mormors vardagsrum. Det gick fakstiskt förvånansvärt fort när vi var två. Det pilligaste var hörnen där stolsryggen sitter och om tusen år när dom här stolarna kanske grävs upp ur gjorden av arkeologer, kanske dom drar slutsatsen att här har snälla barnbarn varit framme och inga proffs. . . 

 

Men jag tycker ändå att stolarna blev O, så tjusiga! Riktigt snyggt faktiskt. Och det tycker förstås mormor också, åtminstone har hon inte hjärta att säga annat.