Igår när jag var och handlade skulle jag köpa nya tandborstar till mig och magnus. Tog en blå till magnus och en rosa till mig (fyskäms, det är 2012?) som det stod soft på. Usch för hårda tandborstar. När jag kom hem och packade upp tandborstarna och ställde dom i tandborstglaset blev min reaktion ungefär: what the fuck? Min rosa tandborte var mycket kortare än magnus!

Hade jag råkat köpa en barntandborste? Var jag halvblind så jag inte såg att det stod typ barn eller for kids på den?? Så jag tog upp förpackningen och läste. Och nu, nät tandborsthuvudet inte skymde, såg jag vad som stod.



Ja, teen!
Så nu har det tydligen kommit speciella tandborstar för tonåringar. Som tydligen har mindre käft än vuxna. Strunt samma att min 13-årige bror är mycket större än mig nuförtiden (iallafal på längden). Åh, líksom. Men eftersom jag har varit i princip färdigväxt sen jag var 12 måste jag förutsatta att den här lilla rosa tandborsten funkar för mig.
Men visst ser det fjompigt ut i tandborstglaset.

Idag har jag haft en oväntad och spännande dag. Imorse ringde min kära vän och frågade om inte jag kunde komma och jobba några timmar på hennes jobb, en förskola, det var liksom panik. Och jag har ju varit med på vikarielistan förut och är kontrollerad och allt såntdär. Jag blev ju såklart ganska så ställd först, men självklart sa jag ja, eftersom jag ändå inte hade något att göra och ansåg att det skulle bli en bra erfarnhet och omväxling. Inte för att jag aldrig träffat småbarn föut, men de senaste åren har det ju mest blivit möten med folk närmare hunda år än ett... Iallafall, det var en jätterolig dag! Jag sa rakt ut till min kära vän och övrig personal att köra med mig, peka på vad som ska göras. Så idag har jag bytt blöjor på löpande band, tvättat ett antal kletiga munnar och händer och, jag hoppas, förhindrat åtminstone några katastofer av den form småbarn kan orsaka. Riktigt rolig dag! Kanske borde jag bli dagisfröken istället? Eller bara skaffa en hel drös egna ungar...

Igår åkte jag hem till Ornunga helt spontant. Jag hade helt enkelt inte lust att gå hemma ensam hela dagen. Speciellt inte när vi hade fönsterputsare på besök och alla möbler, blommor och övrigt som fanns i närheten av fönstren stod i mitten av rummet. Nejnej, hoppade på tåget och sedan bussen och landade halv ett nästan utanför tröskeln. Jag har nog aldrig känt en sån skön komma-hem-känsla, blev alldeles pirrig och lycklig. 

 

Det var ingen hemma än när jag kom hem. Men mamma hade sagt till mig att ta vad jag ville i kylskåpet, så jag gjorde lunch av lite spännande matrester. Sen satte jag mig på verandan och läste. Och gosade med kattungarna som växt hujedamig mycket sen sist. Jag tror verkligen på det där att folk mår bra av att gosa med kattungar och sånt där. Trevliga hormoner som utsöndras och sådär. Tid ocgh bekymmer bara försvinner när man pussar på en sån.



Jag hae sagt det förut, att en av sakerna jag saknar mest med ornunga är min mamma och pappas veranda. Själv kan jag inte ha massa fina pelagonier och andra blommor ute, dom blir bara fula.

Och inget är ju som sommar hemma...