trött är jag är trött
förstår liksom inte varför jag är så trött. Jag somnar nästan alltid innan elva och gåu upp vid sjutiden, så det finns ingen ordentlig anledning. Idag var jag tvungen att vila efter frukosten, innan lunchen och efter lunchen. Hmm, jag var jättevarm på förmiddagen när jag stod och vek bokomslag till antologin... Jag måste ha kommit i klimakteriet. Eller något. Jaja, bara jag inte är lika trött i helgen, har inte tid att ta powernaps då. Slöseri på tid, tycker jag.
Jag har faktiskt lyckats skriva klart två (sammanlagt tre) noveller till projektet, så jag är väldigt nöjd med mig själv och har lite mindre panik :) Frågan är vad nästa novell ska handla om, har ju redan skrivit om förälskelse, mobbning och sexuellt utnyttjande. Så, vad finns det kvar? Ingen aning...
Imorgon blir det hemfärd :) Det ska bli trevligt, fast jag inte ens har hunnit längta hem. Men det ska väl bli mysigt ändå. Shit, jag tror jag är lite ensamhetskadad härifrån. jag är van vid att ha människor omkring mig, en dörr bort, men kunna vara ensam när jag vill. Är nästan lite creepy att komma hem och helt plötsligt är massa folk på mig - vill ta på mig, pussa på mig, klättra och slå på mig (stina) och fråga mig saker! Creepy.
Här regnar det. Men det gör inget, det är ett trevligt regn.
Nu ska jag gå och försöka hålla mig vaken tills ikväll.
här ska inte smältas
Och när jag inte hängt i estethuset har jag suttit i datasalen och försökt skriva på projektet. Det gick typ hur dåligt som helst tills igårkväll. Då blev det plötsligt bra :) Jag skulle ha kunnat dansa av kyssas av glädje. så nu har jag nästan skrivit färdigt en novell. Nu ska jag bara börja fundera på nästa... Får skylle mig själv som valde ett novellprojekt. Jaja.
Så ja, har varit en ganska jobbig vecka (förkyldning, trötthet, stress, aprilväder, skrivkramp, telefontjafs, dramatik/bråk i klassen). Suck ja. Vill bli pigg och ha riktigt vårväder. Alltså varmt, ingen snö på morgonen. Och att alla är snälla och glada. Speciellt jag!
Och seriöst, undrar vart världen är på väg när någon skriver ett recept på chokladbollar, där det står att man ska SMÄLTA smöret, och lägger ut det på nätet! Kände meddelade för killen i klassen som skulle baka chokladbollar (för andra gången i livet) till Öppet Hus. Men dom blev visst okej till slut :) Men iallafall, vilken överambitiös konstig människa skriver att man ska SMÄLTA smöret?? Det är chokladbollar herregud.
Här får du en puss och här får du en kram och nu blir allting bra
Ja, jag tycker synd om mig själv och jag vet att jag gnäller, men det är bara bara menat för mig själv :) Jag klagar till mig själv, för jag svarar alltid det som jag behöver höra! Till skillnad om man klagar till andra människor, som kan få för sig att säga de mest hjärtlösasaker. Till exempel: "Ryck upp dig" eller "Sluta klaga!".
Så, vad jag vill säga till mig själv är:Åh, varför kan inte allt vara bra nu när det är vår? Kan inte deppigheterna hålla sig till hösten och vintern och regndagar?? Och kan inte förkyldningarna också hålla sig dit, eller åtminstone vänta tills någon annan vecka? VAAAAAAAAAAAAAAARFÖR???
Och vad jag tänker svara är: Stackars dig, Lisa. Stackars stackars dig. Här får du en puss och här får du en kram och nu blir allting bra.
Psykolog-snack med mig själv
Ibland tror jag att jag skulle trivas allra bäst ensam i en liten stuga högst upp på ett berg, eller kanske mitt i skogen. Bara en katt som sällskap och en hund som beskyddare. Ha på mig klänning och läsa Jane Austen och baka hela dagarna. Hmm, och kanske en egen "Sully" som kommer och går ibland. För det är så jobbigt att låta andra människor komma nära mig. Fortfarande efter över ett år är det jobbigt, har inte alls vant mig. Jag vill inte öppna mig eller säga hur jag mår eller vad jag tänker på eller låtsas vara underbar när jag inte är det. Det är lättare att låtsas vara hemsk. Fast jag inte är det heller.
Haha, varför kan jag inte få vara den bästa underbaraste snällaste gladaste ärligaste och mest förstående omtänksamma öppna människan och flickvännen i världen? Allt hade varit hur bra som helst då! :)
Och det här får nog vara låten om mitt liv :D
Devil in Disguise - Elvis Presley
You look like an angel
Walk like an angel
Talk like an angel
But I got wise
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
You fooled me with your kisses
You cheated and you schemed
Heaven knows how you lied to me
You're not the way you seemed
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
I thought that I was in heaven
But I was sure surprised
Heaven help me, I didn't see
The devil in your eyes
But I got wise
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
Sagan om prinsessan som inte ville ha silikonbröst
Det var en gång en prinsessa som hette Barbro. Hon bodde i ett stort vackert slott med sin pappa kungen, mamma drottningen och alla hovdamer och hovherrar.
Kungen och drottningen hade ett stort problem med sin dotter; prinsessan Barbro vägrade skaffa silikonbröst.
”Men snälla Barbro”, bad pappa kungen och grät nästan. ”Snälla lilla du, hur ska jag annars kunna få dig gift? Snälla du, gå med på att skaffa silikonbröst!”
Men prinsessan brydde sig inte utan satte bara näsan bestämt i vädret och sa:
”Absolut inte! Jag vägrar!”
Pappa kungen sörjde, mamma drottningen sörjde och alla hovdamer och hovherrar sörjde. De var förkrossade över prinsessan Barbros vägran. För vilken prins ville ha en plattbröstan prinsessa? Hur skulle de någonsin kunna få prinsessan Barbro bortgift?
Hopplöshet spred sig över kungariket.
Men prinsessan Barbro sörjde inte. Hon hade bestämt sig för att hon inte ville ha silikonbröst och så var det med det!
Hon tänkte att hon inte brydde sig särskilt mycket om hon inte blev bortgift. Hon ville i alla fall inte ha någon av dom där löjliga prinsarna med mjölkmatade muskler, silikonplutande läppar och bakdelar så fasta att de studsade upp igen när se skulle sätta sig ner. Prinsessan Barbro ville ha någonting annat.
Så Barbro blev bara lite sorgsen när hon tänkte på att hon kanske skulle få leva ensam hela livet. Utan silikonbröst!
Prinsessan Barbro tyckte mycket om att gå omkring i skogen där hon fick sällskap alla rådjuren, kaninerna och alla fåglarna.
En dag när hon var ute i skogen mötte hon en ung tiggarpojke. Han satt mot ett träd och hade trasiga kläder och var barfota. Hans ansikte var smutsigt och hans lockiga ljusa hår var fullt med tovor. Prinsessan tyckte synd om honom och gav honom sitt äpple som hon haft med sig i fickan.
”Tack, så mycket, prinsessan!” sa tiggarpojken och satte hungrigt tänderna i äpplet.
”Hur visste du att jag är prinsessa?” frågade Barbro förvånat
”Det syns på kläderna och kronan” svarade tiggaren. ”Och vi har träffats förut.”
”Träffats förut!” utropade Barbro. ”Nej, det tror jag inte!”
Prinsessan Barbro var säker på att hon inte sett tiggarpojken förut. Hon brukade sällan vara i närheten av fattigt folk.
”Vi träffades för länge sen på min fars slott, när vi bara var små barn.”
”Din fars slott! Ljuger du för mig?” sa prinsessan Barbro och såg strängt på pojken.
"Nej. Jag är prins Stig av Kurviga Bergen. Eller jag var, min far kungen har kört iväg mig”
Nu mindes prinsessan Barbro ett besök i kungariket Kurviga Bergen. Hon mindes prins Stig, som på den tiden hade varit en renskrubbad knubbig liten prins. Hon blev bestört över vilket öde som drabbat prinsen!
”Men varför körde han iväg dig? Vad har du gjort, har du begått ett mord?”
”Nejdå”, svarade prins Stig och kastade bort äppelskrutten. ”Jag har bara begått landsförräderi, enligt min far”.
”Vad menar du!”
Barbro visste att landsförräderi var en mycket allvarlig sak, nästan lika illa som att begå mord.
”Jag vägrade operera in silikon i stjärten”, sa prins Stig och suckade. ”Och en prins med platt bakdel är ingenting värt i vårt kungarike. Min pappa tror inte att någon prinsessa vill gifta sig med plattrumpade.”
”Tror han inte?” mumlade Barbro tankfullt.
Prinsen Stig skakade på huvudet.
”Nåja”, sa prinsessan sedan, ”här kan prins Stig inte sitta smutsig och tigga! Följ med hem till mitt slott. Där får du bada och ta på dig rena kläder! Och jag ska nog se till att min far talar din till rätta.”
Pappa kungen, mamma drottningen och alla hovdamer och hovherrar blev förskräckta när prinsessan Barbro kom hem med en smutsig tiggarpojke. Men prins Stig kunde snart visa upp sin kungliga ring och på det sättet försäkra att han verkligen var prins. Efter det fick han bada och ta på sig nya kläder och det visade sig att han var väldigt stilig. Prinsessan Barbro och prins Stig blev förstås väldigt förälskade i varandra och gifte sig med kungarnas välsignelse.
Sedan levde de plattbröstade och plattrumpade i alla sina dagar.
Fuldag idag.
Och hurra att vi ska jobba med Illustrator idag, det är ju detsamma som att slösa bort en dag. Jag liksom orkar inte bry mig eller lära mig. Vill inte hålla med med nya saker som jag ändå inte hinner lära mig eller inte har någon nytta med just nu. Vill mycket hellre börja jobba med novellprojektet. En till anledning till att stanna på rummet. Kanske kan smita efter fikat. Den möjligheten finns ju tack och lov.
Jag tänker
Iallafall, hade ett jättebra lov :) Gjorde inget speciellt, men hade inte tråkigt en enda dag, knappt en enda minut. Fixade en del i lägenheten (jag bestämde hur jag ville ha det och morfar skruvade upp) och köpte massa grejer på Baldershage i Alingsås (älskar!!) och på Jysk. Kände mig väldigt vuxen när jag köpte gardiner och trasmatta och sånna grejer. Och faktiskt börjar det bli riktigt fint däruppe :) Jag är överseende med dom gröna köksluckorna och kraterhålen i väggarna. Det är okej.
Har nästan inte suttit någonting vid internet på lovet, det är ganska ovanligt. Fast jag kan inte säga att jag inte suttit vid datorn, för det har jag! återupptäckte nämligen The Sims 2, och fastnade totalt. Det är ju så kul! Tur att jag har andra i familjen som också vill spela, annars hade det säkert blivit många fler timmar per dag än två.
Träffade Hannah och Niklas en kväll, och det var väldigt trevligt! Tröttnar aldrig på att prata om högstadietiden. Och Niklas var god nog att berätta lite skvaller från Vårgårda, det var uppskattat! Haha, mina känslor för vårgårda nuförtiden är någon slags hatkärlek och nostalgi. Jag har många bra minnen därifrån, men som vanligt tänker jag mer på dom dåliga. Nej, jag är glad och tacksam att högstadiet och gymnasiet är över, så jag slipper vara där varje dag. Och jag är så himla glad att jag bor på landet, det har jag upptäckt under det här året.
Men ja, nu sitter jag i Nässjö och tänker på hur sjukt det är att jag inte gör det om två månader.