Och så är eftermiddagen förstörd. Hatar telefonsamtal som slutar likadant varenda gång. Eller okej, jag brukar inte bara lägga på sådär jätteofta. Men ibland blir jag så förbannad, och när någon kallar mig för dum i huvudet, då tyckte jag att jag har rätt att lägga på. Men iallafall, är på världens pissigaste humör. Tänkte försöka skriva och komma någon vart med projektet. Men nu är jag så upptagen och full av mina egna problem, det verkar inte gå alls och engagera mig i andras, påhittade problem.

Ibland tror jag att jag skulle trivas allra bäst ensam i en liten stuga högst upp på ett berg, eller kanske mitt i skogen. Bara en katt som sällskap och en hund som beskyddare. Ha på mig klänning och läsa Jane Austen och baka hela dagarna. Hmm, och kanske en egen "Sully" som kommer och går ibland. För det är så jobbigt att låta andra människor komma nära mig. Fortfarande efter över ett år är det jobbigt, har inte alls vant mig. Jag vill inte öppna mig eller säga hur jag mår eller vad jag tänker på eller låtsas vara underbar när jag inte är det. Det är lättare att låtsas vara hemsk. Fast jag inte är det heller.

Haha, varför kan jag inte få vara den bästa underbaraste snällaste gladaste ärligaste och mest förstående omtänksamma öppna människan och flickvännen i världen? Allt hade varit hur bra som helst då! :)


Och det här får nog vara låten om mitt liv :D

Devil in Disguise - Elvis Presley
You look like an angel
Walk like an angel
Talk like an angel
But I got wise
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise

You fooled me with your kisses
You cheated and you schemed
Heaven knows how you lied to me
You're not the way you seemed

You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise

I thought that I was in heaven
But I was sure surprised
Heaven help me, I didn't see
The devil in your eyes

But I got wise
You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise

You're the devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise
Oh yes you are
The devil in disguise