Det var både en välsignelse och en förbannelse den dagen vi (jag) köpte en till teve. Jag insåg att livet tillsammans skulle bli lättare att leva, eftersom jag med en till teve kunde få se på Äntligen Hemma eller Dr Quinn så mycket jag vill samtidigt som M ser på alla fotbollsmatcher och sportfjantnytt på kvällarna. Fjärrkontrollen behöver vi inte slåss om. Så av den anledningen var teve nummer två en välsignelse.

 

Förbannelsen i det hela var att den nya teven var tvungen att stå i sovrummet, det fanns liksom ingen annan bra plats. Och det kan jui bland vara trevligt med en teve i sovrummet. Typ när man är sjuk och eländig eller när jag är ensam hemma om kvällarna och tycker liksom att det är för stort och läskigt i vardagsrummet. Då är det helt okej med teven i sovrummet. Men det gjorde att mina och Ms kvällsritualer krockade fullständigt. Jag har sen jag var sju år alltid avslutat dagen genom att i tystnad läsa en stund i en bok. Det får mig att varva ner och somna. M däremot, han gillar att avsluta dagen med att se något meningslöst på teve, som då sportfjantnytt och sånt som går på sexan. Och det får jag krupp av, jag kan inte alls koncentera mig på att läsa eller koppla av och jag får nästan panik ibland. Ärligt talat, den del kvällar funderar jag på att slänga ut fjärrkontrollen (eller kanske teven) genom fönstret. 

 

Vissa kvällar känns problemet större än andra. Som när jag har haft en krävande dag på jobbet och helst inte vill höra ljudet av människoröster något mer, inte ens ur en teve. Eller när det är sport, det är allra värst, det ljudet kan jag absolut intre sålla bort. 

 

Jag har tänkt att det här nog är vår relation som prövas, hur bra vi kan kompromissa med varandra och så vidare. I vilket fall  är det en prövning för mitt eget humör, att jag får öva mig på att andas djupt och tänka inte mörda, inte mörda.