Det är så knäppt att tänka på hur det var för ett år sen. Då låg jag hemma (i gamla hemmet) och klockade värkar och hade det allmänt tråkigt. Väntade bara på att det skulle bli liite värre så att vi kunde åka in med gott samvete. M stannade hemma från jobbet och fick till och med missa sin fotbollsmatch. Men han tyckte nog inte dagen var helt bortkastad ändå, för vi åt snabbmat till både lunch och kvällsmat. 

 

Jag kommer ihåg att jag låg på soffan och tänkte på det jag hade framför mig. Men nej, dom tankarna ville jag helst undvika. Istället tänkte jag på att tiden går så snabbt och att snart är det över och sen vips har det gått ett helt år. Jag tänkte på att om 365 dagar kommer vi förhoppningsvis fira en ettårs-dag. Så knäppt att vi ska fira en människa som jag inte vet vem det är än. Då var jag förstås fortfarande hoppfullt övertygad om att bebisen skulle få födelsedag i april, på valborgsmässoafton. Men så blev det ju inte.

 

Det är nästan så att jag kan tro att någon snabbspolade tiden, någonstans i hjärnan så känns det som att jag fortfarande ligger i soffan och väntar och liksom fantiserar ihop det här livet. .